Lättad.

Jag blev satt i karantän av min chef när jag uppdaterade henne om läget med svärmor. Eftersom det dröjt ända tills idag med definitiva provsvar hade vi ju inte en aning om vad det var för åkomma och hur smittsam den eventuellt kunde vara. Vi kom överens om att jag tar semester över helgen, och som tur var löste sig bemanningen tack vare en kollega.

Idag ringde vi lilla mamma på förmiddagen, men telefonen var antingen urladdad eller avstängd. Avvaktade tills vi kände att vi måste ha någon sorts information om hur hon mår och ringde till sjukhuset. En trevlig sjuksköterska vid namn Filip ringde tillbaka efter en kort stund och kunde upplysa om att svärmor har salmonella, provsvaret hade kommit femton minuter innan jag ringde.

Inte konstigt att hon var så himla dålig! Inkubationstiden är tre dygn, så vaknar vi imorgon och är friska är risken liten att vi skulle ha smittats. Vi grubblar fortfarande på hur svärmor har smittats förstås, och det lär vi aldrig få reda på. Det mest troliga är att rödbetorna hon gjorde sallad av kan ha varit kontaminerade och kanske missade hon att tvätta dem ordentligt innan.

Inte för att det spelar någon roll nu, huvudsaken är att vi vet orsaken till hennes sjukdom och att hon får god vård på Östras infektionsavdelning. Vi gissar att hon får stanna tills diarrén gett med sig och hon fått tillbaka krafterna. Filip berättade att hon hade ätit ganska bra till lunchen och det känns fint att hon fått lite mat i sig.

Jag bad honom se till att hon laddar mobilen och hör av sig, så vi får prata lite med henne och kanske få klartecken på att vi får hälsa på imorgon. Mannens syster kommer hit ikväll och hon vill nog hemskt gärna få se sin mamma innan hon åker tillbaka. Det är inte lätt att bo så långt bort när ens mamma blir sjuk och stå helt hjälplös hemma utan veta eller kunna göra något.

Vi har vidarebefordrat allt vi vetat så fort vi haft några nyheter, men tills idag har det ju inte varit så mycket. Jag är otroligt glad att vi stod på oss och fick henne under vård redan i onsdags. Tanken på hur det annars hade kunnat gå är inte upplyftande. Är man inne på sitt 83:e år är man extra känslig för dylika åkommor och dehydrering är allvarliga saker för både stora och små.

Förhoppningsvis kommer svärmors vanligen goda kondition att ha positiv inverkan på hennes tillfrisknande, hon är av hårt virke den kvinnan! Med lite tur kommer detta att få henne att inse att hon måste höra av sig lite oftare i framtiden och ha en (laddad) mobil med sig vart hon än går, oavsett om det bara är ner i källaren eller ut i hennes älskade trädgård.

Jag kan tänka mig att hon ligger på sitt rum och är omåttlig nöjd med att hon klippte gräsmattan i lördags, men småtjurig för att hon inte kan vara ute och rensa i rabatterna och tukta träd, häckar och garageuppfarten. Om inte annat kommer trädgården och längtan till den att få henne att vilja bli frisk snabbt, så min gissning är att hon äter duktigt även om aptiten inte är den bästa...

Apropå äta, så lagade jag en fisk- och skaldjurssoppa igår. Mannen sa att han gladeligen hade betalt dyrt för den på en restaurang. Bättre betyg kan man väl inte få?

Idag ska vi grilla. Jalapeñopoppers, tunna revben och majs. Jag ska göra en coleslaw också, det tycker jag är gott till grillat och mannen börjar uppskatta det med. Hur det är med svägerskan vet jag inte riktigt, men jag tror att hon uppskattar det. För säkerhets skull grillar vi nog några potatisspett också. Jag kan ju inte riskera att någon inte blir mätt...

Hur som helst är det roligt att få träffa svägerskan igen, även om anledningen till att hon kommer är trist. Det är i alla fall skönt att veta vad det är fråga om: Det är lättare att förhålla sig till det kända, hur obehagligt det än kan vara, än att sväva i ovisshet och inbilla sig saker i onödan.

Ha en skön helg, det ska vi se till att vi får, nu när vi kan koppla av lite bättre!