Tunnelseende.

Det blev en fin helg med svägerskan, även om svärmor avböjde besök. Vi fick tillfälle att prata om både det ena och det andra och framför allt fick kära C möjlighet att slappna av och vila. Det är hon sannerligen värd! Livet blir inte alltid som man tänkt sig och förändringar stjäl energi, speciellt när det inte finns någon vilja till samarbete...

För en stund sedan fick vi besked om att svärmor kommer hem i morgon, det har vänt nu och det går bra att äta fast föda igen. Vi åker till henne ikväll, därefter hem och packar ner nya kläder och sådant hon vill ha när vi kör hem henne nästa dag. Vi kanske får diskutera hur det ska bli med mat på hemmaplan också, efter denna pärsen.

För även om hon säger att hon är mycket piggare nu, så vet vi inte i förhållande till vad. Jag tänker att vi troligen behöver hjälpa till ett tag, med både det ena och det andra. Så bra att jag bara jobbar tre dagar denna veckan och tar semester från och med lördag. Eller måndag, om man ska vara petnoga. Vi brukar alltid få ledig helg innan själva semestern startar, det känns som om den blir längre då.

För övrigt går jag runt i en suddig värld. Jag har fått mina nya glasögon idag, nämligen. Det är lite knepigt att anpassa sig till progressiva glas. Innan har jag alltid upplevt det som att nya glas öppnar en helt ny värld, för plötsligt ser man skarpa konturer igen. Nu har närsyntheten gått tillbaka och förmågan läsa har försämrats, vilket gör upplevelsen annorlunda.

Tror jag i alla fall. Det känns som om jag måste vänja mig vid ett trängre tunnelseende, eller hur jag ska uttrycka det. Det är inte så mycket uppåt och neråt jag behöver tänka mig för, mer åt sidorna liksom, så inga hastiga huvudrörelser här inte, då snurrar det till ordentligt. Jag kan med andra ord ännu mindre än tidigare tjuvtitta på folk, om jag nu skulle ha behov av det...

Jag hade åtminstone rätt minne av det ena paret glasögon, med avseende på färgen. Det andra paret har förvisso mattsvart front, men skalmarna är spräckliga. Jag blandade ihop dem med någon av alla de andra jag provade. Men jag är nöjd med båda två, bara jag lär mig att se med dem. Det är väldigt skönt att jag är ledig idag och i morgon av den anledningen, också.

När man har besök tar man (oftast) inga matbilder, så du får hålla till godo med mina glasögon, tills jag har lagat mer mat och inte känner mig ohyfsad för att jag fotograferar under middagen igen. Mannen står ju ut med alla mina later och laster. Han klagar åtminstone inte på mig, någonsin. Igår gjorde jag lasagne och den gick hem hos svägerskan, liksom min coleslaw dagen innan.

Idag blir det panerad torsk med pressad potatis och någon kall sås framåt. Vi får se vad min fantasi sätter för gränser. Först ska jag bara tömma diskmaskinen, förhoppningsvis utan att krossa något porslin i min snurriga tillvaro, och se till att vi får något i magen eftersom mannen troligen glömt bort att äta frukost. Jag klämde i mig en liten macka innan jag åkte till optikern och nu kurrar magen.

Ha en fin måndag, vi syns snart, hoppas jag!