Emil and The Stig.

Då har det gått ett tag igen, och jag känner att jag borde skriva av mig lite. Vi har inte direkt blivit nersprungna av besökare på vår nya adress, men märkligt nog är det de som bor lite längre bort som hälsat på, förutom närmast sörjande som föräldrar, systrar och barn då. Munkedalsbor (2), Göteborgare (1), Stockholmare (2), en Kungsbackabo och en Umebo (med hund) har förärat oss besök och övernattning. Näe, inte de från Munkedal, de åkte hem...

Lokala valarbetare räknas inte, även om syftet egentligen inte var just röstfiske utan snarare för att han befann sig i närheten och lite skamset insåg att han inte hälsat på ännu. Mannen tycker det borde ha varit pukor och trumpeter och en aldrig sinande ström av släkt och gamla vänner till mig som hälsat välkommen tillbaka för min del och gratulerat honom till beslutet öka på folkmängden och sänka medelåldern en aning i Bovall.

Sanningen att säga hade jag inte förväntat mig något sådant alls. Så värst många vänner hade jag inte innan jag flyttade härifrån heller. Det blir inte så när man jobbat som dagmamma, jobbat nattetid på Abba och börjat plugga på gamla dagar. Klasskamraterna och jag hamnade i helt olika faser i livet, i och med att jag fick barn innan jag gått ut gymnasiet och de andra läste vidare eller flyttade av andra anledningar.

Att jag blev mamma så tidigt är absolut inget jag ångrar, tror inte det! Det hann ju bli två barn till inom fyra år och jag var "färdig" vid knappt 23 års ålder. Men faktum kvarstår, kompisar glider ifrån varandra och det är inget konstigt med det. Jag har väldigt många bekanta däremot. Och en mycket god vän som är lycklig för att vi flyttat hit och vi ses med jämna mellanrum och bara är...

Jag har jobbat och stått i så att jag inte hunnit med att bjuda hem två nyfunna vänner ännu, men det ska bli av jag lovar, om ni läser detta S & S! Det är mycket saker som påverkar både mitt och mannens väl och ve. För mycket jobb, för lite jobb, osäkra inkomster, radikala beslut och "måsten" som ibland får gå före att planera in nöje och sällskap.

Ibland blir det helt enkelt lättare att andra tar beslut för en, som när några av ovan nämnda helt sonika bestämmer ett datum för påhälsning. Vi är synnerligen adaptiva och brukar lösa både mat- och övernattningsfrågor utan större problem, om ens några. Vi behöver bara en liten knuff, så sprudlar både glädjen, viljan och improvisationsförmågan.

Idag njuter vi av att bara få vara tillsammans, fixa lite med blommor, skruva upp fönsterbrädor, såpa till lössen i uterummet och laga mat ihop. I morgon är en annan dag och då ska jag jobba. I och för sig bara till 14, så vi får en ganska god bit av dagen över till att snabbgrava lax och kanske lite annat pyssel. För övrigt ska jag leta upp ett pussel...

Förrätten idag är lite av en återanvändning av tidigare middagar. Kulsåsen berikades med räkor och tångkaviar från fredagens middag för Umebon.

När åt du senast en räkfylld avokado?

Igår åt vi bergtunga, ty jag anser att de som bor på "fel" sida landet och i Norrland måste få lokala specialiteter när de har åkt så långt. Jag har redan nämnt räkorna och tångkaviaren. Stensjöpotatis kan man bara hitta i lokala välsorterade butiker härikring. Inte ens "stora" Ica i Kungshamn har dem, men jag kan ha fel. Vi har aldrig lyckats hitta dem där i alla fall.

Dagens varmrätt blir en kantarellrisotto och kycklingklubba. Nej, vi har inte jagat kantarellerna själva, det har vi inte orkat/hunnit med. Än. Vi hittade dem i vår Ica-butik och tog med hem. Mannen har huvudansvaret för risotton och jag har stuffat kycklingen med rosmarin, Chocolate Scotch Bonnet (en gnutta), citron och vitlök. Snart är det dags!

Där kom den ja! Åh, jisses så god den risotton blev, även om mannen inte var riktigt nöjd med konsistensen! Och kycklingen blev riktigt bra den med. Tricket är att salta citronskivorna ordentligt innan man lägger dem på plats under skinnet. Då sätter sig smakerna bättre i köttet istället för i skinnet som vissa människor inte ens vill äta, vilket är fullständigt obegripligt för mig...

Här följer en bild på den lille olycksfågeln till hund som The Stig har delad vårdnad om. Han, Emil The Dog alltså, fick hybris under deras turné och smet från husse och blev påkörd. Ett fruktansvärt trauma för både hund och människa, men allt som hände var att en hörntand på vovven fick sig en törn. Båda har återhämtat sig från chocken och befinner sig väl och på återresa hem till Umeå...

Emil, The Dog. 

Ja, han lade beslag på Mayzans puff i köket, men hon har okejat detta idag. Överhuvudtaget gick det förvånansvärt bra att ha en hund på besök. Katterna visste inte riktigt hur de skulle bete sig, men det gjorde vår långväga gäst, så allt gick lugnt tillväga, vilket späder på min uppfattning om att hundar och katter mycket väl kan befinna sig under samma tak och tolerera varandra.

Vilket i princip borde gälla för hela mänskligheten, som trots allt är av samma ras och inte torde ha några problem alls att komma överens. Låt oss hoppas att alla Sveriges röstberättigade inser att det är barnsligt, dumt och onödigt att bråka för att vi har olika hudfärg, dialekt eller kultur och att vi bör ta seden dit vi kommer.

Jag ska rösta imorgon, efter jobbet. Hoppas du också gör det och stoppar de mörka makter jag märker infekterar vårt land och vårt världsberömda öppna och frigjorda sinne...