Powered By Blogger

måndag 14 oktober 2019

Veni, vidi...

Full rulle som vanligt och då har jag inte riktigt fått ro att skriva nya inlägg, men här kommer det ett, till att börja med i alla fall!
Den 9:e september tog vi pickupen till Landvetter, eftersom min bil efter onödigt lång väntan på reservdelar äntligen skulle tas om hand av Obelix i Munkedal. Vilket han gjorde med den äran! Jag är väldigt glad och tacksam för ett väl utfört jobb och rekommenderar gärna denna verkstad. 

Men det var ju inte detta jag egentligen skulle skriva om, utan vår efterlängtade bröllopsresa till Rom. Det började bra, sedan blev det lite struligare, ty vår förbeställda (och förbetalda) taxi var försenad. Rejält försenad, så vi skulle inte hinna till hotellet innan avtalad tid. Dessutom körde han som en biltjuv och konsekvent i två filer på motorvägen.

Nåväl, vi kom fram till rätt adress, men där hade portvakten gått hem och några instruktioner via sms hade jag inte fått. Vi blev insläppta på innergården av vänliga människor, som troligen bodde i något av de hotellrum som fanns i två uppgångar. De ville, fullt förståeligt, inte ge oss koden till deras dörr, ifall det inte var samma. Så där stod vi med våra resväskor och kunde inte komma åt vårt rum...

I mailkonversationen som föregått fanns givetvis ett telefonnummer, vilket jag ringde till, men jag fick inget svar. Ingen panik, men en växande irritation och frustration över situationen infann sig. Då ringer det i min mobil! Irina, hotellassistenten, undrade om vi hade kommit fram och installerat oss på rummet enligt instruktionerna hon skickat till min mobil.

Jag förklarade för henne att något sms hade jag inte fått, så nu stod vi och undrade hur vi skulle komma in. Tack och lov talade hon riktigt bra engelska, så vi löste det hela snabbt och lätt. Hotellet med sammanlagt sex rum visade sig vara en ombyggd paradvåning i en stor byggnad med diverse affärsrörelser och privata lägenheter. Rummet var helt okej, litet men välstädat och högt i tak.

Vi var hungriga vid detta laget och gick runt hörnet och fann en liten restaurang med grönrutiga dukar och en fantastiskt trevlig servitris. Jag hade läst mig till att kunskaperna i engelska är synnerligen mediokra bland italienarna, men de yngre generationerna talade mycket god engelska. Vi hade pluggat in de mest användbara och artiga italienska fraserna och vi märkte att det uppskattades.

På natten till tisdagen kom Irinas sms, vilket jag visade henne när vi var på väg ut. En synnerligen trevlig ung kvinna vars högsta önskan var att besöka Sverige! Hon sa att hon inte gillar värmen i Italien och Sverige ska ju vara ganska...svalt? Jodå, det kunde vi bekräfta. Skulle hon välja Stockholm eller Göteborg? Ja, vad tror du svaret blev då?

När vi kom ut på gatan gick vi åt höger, då många av de platser vi ville besöka låg åt det hållet. Vi hade inga mål eller planer för dagen, utan skulle bara rekognosera och flanera runt lite grann.



Vi gick via den närmsta bron över Tibern och plötsligt var vi på Piazza Popolo! Var det så nära? Ja, uppenbarligen, för strax efter stod vi vid Spanska trappan.

Piazza Popolo


Mannen på trappan. 

Därifrån till Pantheon och Fontana di Trevi var det inte heller långt, därför hade vi hastigt och lustigt klarat av fyra sevärdheter redan första dagen! Min goda vän och faster Tina hade sagt att Piazza Navona måste besökas och där drickas prosecco, basta! Så det gjorde vi förstås. Vi åt risotto (mannen) och pasta (jag) också. Mycket gott, såklart!



Det var mycket varmt under hela vår vistelse, så det gällde att dricka mycket vatten. Över hela Rom finns det vattenkranar och -rör där man kan fylla på sin flaska med kallt och gott vatten. Mycket praktiskt och fiffigt, då man samtidigt kan skölja av sig svetten och svalka sig en stund, för det behövdes! Runt 30 grader var det, vilket mannen trivdes med, dock har jag lite ont av sådan värme.

Vi promenerade hem till vårt lilla hotell och tog en behövlig dusch och vilade lite innan vi gav oss ut på stan igen till kvällen. Vi hittade ett lite hippt ställe, där mannen fick en stor bit vällagad oxfilé i smörsås, som var helt gudomlig medan jag envist höll mig till skaldjur, efter inledande caprese och carpaccio. Tyvärr minns vi inte namnet på restaurangen, men vi kan nog hitta den igen.



När vi vaknade på onsdagen hade vi inga direkta planer, eftersom vi redan klarat av så många "måsten" under första dagen. Vi bestämde oss för att dra oss bort mot Vatikanen, alldeles i närheten. Jag blev verkligen överraskad över hur lättåtkomliga alla sevärdheterna är och så nära de ligger varandra! Vårt hotell The One Vaticano Rooms visade sig ha bästa läget, ett riktigt fyndläge skulle det visa sig, men mer om det senare...

När vi närmade oss Petersplatsen dök det upp "raggare" till de guidade turerna i Vatikanmuseet och Peterskyrkan. Först var vi inte intresserade, men efter en viss intern överläggning lät vi oss shanghajas av en, eftersom vi ändå var där. Påven hade visst nyss avslutat en audience, så avspärrningarna hade precis tagits bort och turerna kunde påbörjas.

Fördelen med en guidad rundtur är att du slipper stå i de eviga köerna och svettas och trängas. Nackdelen är att det går ganska fort. Om du vill behålla guiden i hörlurarna får du hänga på alltså. Vi är överens om att det nog trots allt var bra att ha en guide och vara lite piskade att trava på, för annars hade vi nog fastnat halvvägs när de stänger för dagen.

Nästa gång kan vi ta oss igenom själva och på ett annat sätt, när vi redan har sett de "viktigaste" rummen. För det är så stort, oerhört stort! Museet är egentligen 20-talet olika museum, men det är enklare att tänka på det som ett. Det som etsade sig fast i mig mest av allt är den här gobelängen.



Omöjligt att återge, så jag lät bli att ens försöka, men när man tittar på Jesu ögon när man närmar sig, ser han en. Sedan följer han en med blicken tills man har passerat hela gobelängen och kommit bortom den. Obegripligt och fascinerande, det är nästan så jag blev religiös!

För övrigt var det Peterskyrkan som lämnade den mest bestående upplevelsen. En så storslagen byggnad brukar få en att känna sig liten, obetydlig och ovärdig, men inte i detta fallet. Allt var så makalöst stort och vackert, välkomnande, förlåtande och tillåtande. Jag kan inte med ord beskriva det bättre än så. Det måste upplevas, foton kan inte heller återge atmosfären, så jag låter det vara.

Efter denna kulturupplevelse behövde vi pasta innan vi vilade, duschade och gav oss ut i mörkret och gick över Ponte Sant'Angelo i jakt på en lugn och stillsam ristorante.



Jag lämnar dig med en cliff hanger nu, blev det en flipp eller flopp? Jag återkommer snart i en blogg nära dig med svaret!








4 kommentarer:

  1. Underbart att äntligen få lite ”nyheter” från Roma; denna fantastiska, fascinerande, vackra, innehållsrika stad. Å vad jag älskar dessa byggnader, torg och fontäner. För att inte tala om alla urgamla stenhögar! Ser fram emot nästa avsnitt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Vi borde kanske åka tillsammans?
      I april eller oktober ;)

      Radera
  2. Älskade, ljuvliga Rom! Så härligt att ni kom iväg till slut!
    Visst är det härligt att allt är så koncentrerat. Jag har undrat hur så mycket kan finnas kvar och fick veta av guide i stora synagogan att Rom inte bombades under andra världskriget, bara 50 bomber i utkanterna. Vilken tur för eftervärlden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Rom var verkligen ljuvligt och mysigt på nåt vis!
      Vår guide sa att det var en tyst överenskommelse att inga kyrkor fick förstöras, och de finns ju i vartenda kvarter!
      Jag är kär i Rom, måste tillbaka vid tillfälle :)

      Radera