Förra veckan var det ganska mycket jobb, sedan blev det mer jobb med att lösa praktiska detaljer för sonens 30-årskalas. Därför åkte vi upp med katterna redan på fredagen. Två sura katter, som inte kräktes förrän vi kommit halvvägs, åtminstone. Mayzan protesterar högljutt hela vägen, Compiz är cool och tyst, tack och lov.
De är mycket morskare i sommarstugan sedan ytterdörren byttes ut, det blir inte så mycket oljud från trapphuset längre och då känner de sig lugnare. De fick installera sig själva medan mannen och jag hastade vidare för att hämta smörgåstårtor och sonen på hans jobb. Vi åkte till Ica så att han fick handla kaffe, dricka och snacks, vilket gick fortare än beräknat.
Därför var vi lite för tidiga för det avtalade mötet med Oscar som är ansvarig för uthyrningen av festlokalen där kalaset skulle äga rum. Olyckliga omständigheter gjorde att vi fick hämta nyckeln hos min vän Brian istället. Det var i och för sig väldigt trevligt att få träffa honom igen och tacka för hjälpen med bokningen.
Kalaset blev riktigt trevligt, även om vissa personer saknades. Vännen A fick vända på flygplatsen och åka på ett brådskande jobb, tråkigt nog. Men han hade så att säga giltigt förfall. De andra hade det inte, tycker jag...
Eftersom presenten lite oväntat var av det slag som kräver mer internet än vad sonen hade tillgång till fick vi lösa den biten när vi kom hem på söndagen. När vi ändå var i farten beställde vi bredband till sommarstugan också, så blir det lättare för mannen att jobba och vi kan surfa stabilare i fortsättningen. Det blir enklare för alla parter, skönt att det är gjort.
Det är som bekant snart jul, så jag är jättetacksam för att jag är ledig idag samt onsdag och torsdag. Vi har knytkalas på Julafton och jag har stånkat sill idag. Det blir lakritsknäck lite senare också.
I morgon blir det paté och köttbullar. Och så ska vi ta med katterna till veterinären, vilket alltid är lika spännande. Eftersom Compiz har ett hjärtfel medicineras han och så har det varit i flera år, men de vill inte iterera receptet förrän de har undersökt honom. Det har jag vissa åsikter om, som du säkert förstår, men okej båda ska visst ha vaccination också så det är väl lika bra att få det gjort.
På torsdag är det dags att göra Janssons frestelse. Självklart på Grebbestads hela ansjovis. Jag anser att det är värt besväret att fila dem själv, det är jag en fena på förresten, ty smaken på den lagen är så mycket godare än den färdigfiléades. Visst luktar det "sillkärring" om en efteråt, men det tvättar jag bort med kaffesump. Man lär sig mer än att filea när man jobbar på Abba...
Det är snart 31 år sedan jag jobbade extra på kvällarna för att få råd att ta körkort. Det var dags för mig att börja jobba när föräldrapenningen tog slut och den äldste sonen skulle börja hos dagmamma. För att inte vara beroende av andra för att komma till jobbet, fick jag alltså se till att kunna köra själv när samåkning inte fungerade. Dessutom var jag gravid igen och hela livet blir enklare med körkort.
Åren går och de går snabbt! Det är ju inte klokt att jag har så gamla barn. Jag antar att mina föräldrar tänker detsamma. Och kan du tänka dig, på kalaset deltog mina barnbarn och min mormor! Inte illa, va? Vissa av oss var ju hemskt snabba med att skaffa barn, mormor var bara 36 när jag kom. Själv hann jag bli 46 innan första barnbarnet kom till världen.
Som sagt, tiden går, det är dags att förbereda middagen. Jag fiskade upp en påse kycklingvingar ur frysdisken när jag hämtade ingredienser till julstånkandet. Dessa vingar ska dränkas i såsen som mannen tog med sig från Amerikat.
Det kurrar i magen och snålvattnet rinner till. Bäst att göra något åt det bums!
Ha en fin tisdag och låt julefriden råda!
PS. Jag känner att vissa ordval kanske behöver förklaras, därför får du en liten julklapp här.
Trevlig läsning som vanligt vännen :-) ... men du det blev tydligen som jag förutspådde ;-)
SvaraRaderaKram och ha en fin onsdag <3
Ja, du känner mig mycket bättre än jag själv :)
RaderaKram på dig <3