Powered By Blogger

torsdag 16 mars 2017

Väckarklocka.

Jag förstår inte var tiden tar vägen, den rinner iväg så snabbt. Jobbade i måndags, men har varit ledig sen dess. Vad har jag gjort? Inte en aning. Samma gamla vanliga som jag alltid gör när jag är ledig. Hämtat mat, tvättat, lagat mat, vikt tvätt, fyllt diskmaskin, tömt densamma och så har jag läst ut Bruce Springsteens bok.

En bok som jag för övrigt fann mycket läsvärd. Roande, oroande, sorglig och väldigt intressant på många sätt och vis. Jag fick veta en massa som jag inte hade en aning om, jag har lyssnat på låtar som jag inte visste vad de egentligen handlade om och lärt mig ett och annat. Jag kan inte annat än beundra honom, för allt slit, all envishet, all humor och all tjurskallighet.

Min respekt för honom som låtskrivare, artist och människa har ökat. Man kan inte annat än beundra honom för att ha dragit runt hela cirkusen och med vilken energi han och hela E Street Band har underhållit miljoner och åter miljoner människor under så många år. Själv var jag helt utmattad efter konserten i somras...

Utmattad var jag också idag när väckarklockorna gick igång. Först Mayzan klockan sju, vad det nu skulle vara bra för, när jag hade ställt mobilen på kvart i åtta. Sömnen var inte den bästa inatt, jag blev tvungen att möblera om mannen och tala hårt till honom. Men förhoppningsvis kommer detta med snarkningen att snart vara ett minne blott.

I maj ska mannen få en apparat åtminstone för en utredningsperiod. Blir den inte permanent hans, så ska jag konstruera en kombinerad tvångströja och mask, eller så får jag sova i ett annat rum. Hellre det än att vi blir ovänner på riktigt. Inte för att vi skulle bli ovänner för något man(nen) inte kan rå för, det vore ju orättvist...

Det är så tragiskt när ett förhållande slutar i ovänskap och en oförmåga/ovilja att samarbeta för allas bästa. Jag har sett det på nära håll och det drabbar nästan uteslutande en tredje part, som är helt oskyldig dessutom. Jag har varit spion och spejare för en klasskompis familjs räkning, medlat mellan stridande part(n)er(s), lirkat, tagit i med tång för att dra ut sanningen och trippat på tå.

Allt för att ingen annan än jag själv skulle bli lidande. Om jag lyckades? Nej, inte alltid, men jag har lärt mig att sätta ner foten när jag blir utsatt för orättvisor, jag har reparerat några relationer i efterhand, tiger och lider inte i stillhet tills jag knäcker mig själv och försöker vara en god vän och medmänniska.

Det är inte lätt att vara människa; det stressas på jobbet, man ska hinna städa och piffa till hemmet på sin fritid, det ska tränas, umgås, vara snygg och rolig och så ska man förverkliga sig själv och sina drömmar. Resa och upptäcka nya kulturer, eller gamla. Leva sunt och nyttigt, yoga och ha tid för vänner, familj, släkt och sin hobby.

Jojo, man är glad om middagen kommer på bordet i rimlig tid, har någotsånär rena kläder, kammat hår och inte vadar i damm. Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete, tänker jag och säger till mannen att dammsuga när jag åker och handlar. Det funkar bättre. Samarbete och kompromisser är nödvändiga i alla relationer, varför ska det vara så svårt att förstå?

Idag blir det blodpudding och stekt fläsk till middag. Simpelt, billigt och gott. Igår gjorde slökokar'n en laddning köttfärssås, men vi blev bjudna på mat hos fina vännen M som fyllde år, så det mesta åkte in i frysen. I tisdags gjorde jag burgare av halva öringen från i söndags.



Det var inte alls dumt, lyckades redan i första försöket. Picklad rödlök och en "dressing" på philadelphiaost, grekisk yoghurt, limecest och citronsaft, samt sallad och tomat finns där mellan bröden också. Friterad potatis och palsternacka därtill.

Mannen bjöd på kycklingben dagen dessförinnan. "Hot legs" med ris, sallad och smörstekt shiitake.



Det var precis vad jag behövde efter jobbet! Vad jag får de närmaste dagarna har jag inte en aning om, men jag litar på att mannen hittar på något av det som finns i den, återigen, välfyllda frysen.

Ha en fin kväll och helg, vårda dina relationer, men låt dig inte trampas på!


3 kommentarer:

  1. Alla de där "måsten" som människa måste man rensa i själv. Ibland kunde jag förstummas över stressade kollegor som hade full fart över helgen och sedan var nästan slut på måndagen, men det hette ändå att det var så stressigt på jobbet. Nja, lite får nog var och en se över hela sin tillvaro och ibland välja bort eller skjuta upp en del.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant! Så länge man mår bra av att göra en massa på helgerna, får positiv energi, är det okej, men inte att slå knut på sig för att "andra tycker".

      Radera