Powered By Blogger

tisdag 25 december 2018

Andas.

Vill börja med att önska alla en god fortsättning på julen, för att detta kan bli ett långt inlägg och då vet man aldrig var man hamnar. Det har gått närmare en månad sedan förra inlägget och det beror helt och hållet på att jag har jobbat som en gnu på Apoteket och förberett julmat de få dagar jag varit ledig. Julafton skulle ju firas hos oss i år och då blir det lite mer än Jansons frestelse...

Mannen hittade snyggaste granen <3
Men om vi börjar där vi slutade sist, kanske? Var det nu var. Jo, jag har vikarierat på Apoteket som ligger i anslutning till sjukhuset i Uddevalla under hela december månad och det har varit spännande och givande. Det tar 40 minuter att köra om väglaget är okej. Jag känner att där är nog min smärtgräns nådd för pendlande numera. (Tjugo minuter är perfekt.)

En av de sista dagarna råkade jag ut för en slangning på personalparkeringen under dagtid och det var mindre roligt. Bilen talade om att jag hade 11 mils körning kvar med det som fanns i tanken, så planen var att tanka på hemvägen, eftersom jag var lite sent ute på morgonen. Det kanske var tur, eller så var det därför ärthjärnorna till tjuvar gjorde som de gjorde efteråt.

Jag startade bilen och blir upplyst om att det är hög tid att tanka. Det är alltså inga 11 mil kvar utan det står "low range". Märkligt! Nåväl, jag skulle ju ändå tanka, så jag åker till St1 och vad får jag se där, när jag skruvar av tanklocket (!)? En bit slang sitter nedstucken i röret så att all tankning är omöjlig. Men för tusan hakar?! Jag har en tång i min handväska, men den är för liten...

Ser en arbetsklädd kille och frågar desperat om han har verktygen med sig i bilen, vilket han inte har, förutom en något större tång än min. Han kan i alla fall lirka upp slangen en bit innan det blir tvärstopp. Slangen sitter ohjälpligt fast och jag kan fortfarande inte tanka...



Lite längre bort ligger en verkstad, så jag kör dit i förhoppningen att alla inte har hunnit gå hem. En glad och hjälpsam kille följer med mig ut till bilen och sliter en bra stund för att med hjälp av vajrar få slangen att räta ut sig så att den går att dra ut. Min tacksamhet vet inga gränser, men han vill inte ha något för besväret. "Kom förbi med några bullar någon dag". Gissa om jag ska bjuda på bullar!

Mannen har beställt ett låsbart tanklock till mig. Det kom i ett demolerat paket förra veckan. Xenonlampan var dock borta, liksom en tempgivare och blinkerskam. PostMord har gjort det igen, alltså. De påstår att emballaget var för dåligt. Skulle inte tro att Hansen Racing använder undermåliga emballage till alla sina kundförsändelser, det är dålig ekonomi i det! Just detta paket var dessutom packat av en kollega till mannen, så PostMord är som vanligt ute och cyklar...

Lite roligare uppdatering är att mannen och jag numera är Boffa och Farmor till en ljuvlig liten gosse. Vi ska hälsa på honom, och för all del föräldrarna, snart. Den nyblivne farbrodern följer också med, såklart. Det är ett himla pusslande för att få till det, när de bor så långt bort. Jag tycker de borde flytta närmare. Speciellt nu, med vårt barnbarn. Fast jag anar att svärdotterns släkt inte håller med mig.

Samma dag detta underverk kom till världen gjorde jag paté till julbordet. Den bästa hittills, faktiskt! Snygg blev den med. Någon tycker den ser ut som en tvättsvamp, ytterligare någon som en tegelsten. Vad tycker du?

Också ett litet underverk?
Spelar ingen roll hur den eller annan mat ser ut, så länge det är gott! Och med Cumberlandsås och cornichons är det extra mumsigt.

Samma dag gjorde jag oxsvanssoppa i slökokar'n för att ha dagen efter. På kvällen åkte jag till Vann och avåt ett julbord tillsammans med ett antal arbetskamrater från både Hunnebo och Munkedal. Ett par av oss fick ingen julmust till maten, ty den "tog slut i helgen och bilen kommer inte förrän i morgon", det vill säga på torsdag. Däremot hade de Grythyttans buteljerade stilla vatten på borden.

Enligt min mening går vårt kranvatten alldeles utmärkt att tappa upp på flaskor eller karaffer och servera som bordsvatten. Då hade de kanske haft budget till ett större lager julmust, men det är väl bara jag som är tråkig och tänker praktiskt och ekonomiskt. Själv drack jag öl till maten, för jag samåkte med en kollega och vi hämtade upp ytterligare en på vägen. Miljövänligt och ekonomiskt.

En som är miljövänlig och ekonomisk är min svärmor. Ibland kan jag tycka att samlandet på plastburkar går till överdrift, men det är en petitess. Dessvärre har lilla mamma blivit så trött och kraftlös på sistone att hon inte orkade komma till vårt julfirande igår. Men jag kan ha kommit något på spåret och har diskuterat med doktorn om det kan handla om postpoliosyndrom. (PPS.)

Doktor Emma har beställt extra provtagning för att kolla upp detta, därför åker jag direkt från Apoteket i Munkedal och hämtar svärmor på torsdag så vi hinner till VC innan klockan tre då labbet stänger. Måtte vi ha hittat orsaken till denna abnorma trötthet och utmattning, samt att hon svarar på behandlingen i sådana fall. Det var ju inte såhär det skulle bli när hon sålde huset och flyttade hit!

Arbetsterapeuterna har besökt svärmor två gånger och haft med lite hjälpmedel. På fredag kommer den hett efterlängtade rullatorn för inomhusbruk, hurra! Mannen ska göra en extra hylla under ett av köksskåpen, så det blir lättare att nå och att det blir mer fri arbetsyta på bänken. Klarar man inte kamma sig ens, är det omöjligt att hämta saker på hyllor över axelhöjd.



Som du ser är julefriden total här hos oss. Jag ska också sätta mig med min bok när detta inlägg postats och för en timme inte tänka på vare sig tvätten som ska hängas upp eller diskmaskinen som ska tömmas. Sedan ska vi äta rester. Julmaten tog inte slut, fast vi som vanligt delar med oss av alla härligheter som alla bidrar med.

Sonen sa idag, innan jag skjutsade hem honom, att det nog var tjugo år sedan han firade julafton hemma hos sin mamma. Han har nog rätt. Vi har länge firat julafton hemma hos min mamma och pappa, samt i några få fall hos en av mina favoritsystrar. Sannolikt kommer julaftnarna i framtiden firas hos oss, eftersom vi har mest plats och inte mig emot! I år startades en ny tradition, minsann.

Ta väl hand om dig och din omgivning nu och njut av allt gott, fint och vackert. Att andas och bara vara är fina grejer! Pax Vobiscum!












2 kommentarer:

  1. Det känns skönt att bara ha en cykel och att vara pensionär utan pendlingsbekymmer...

    SvaraRadera