Powered By Blogger

tisdag 14 maj 2019

New Orleans, love ya!

Vi har alltså varit på semester, mannen och jag. En riktig semester, vilket vi inte har haft möjlighet till tidigare av olika skäl. Jag vet inte riktigt hur vi ska kunna klara oss tills vi återvänder till NOLA, som de säger därborta. Tio dagar är alldeles för få för att hinna med allt. Och orka, för den delen. Värmen är överväldigande, åtminstone för mig, och då var det ändå bara vår...

Att åka tidigare innebär att man missar Jazz & Heritage Fest, så det är ett dilemma. Jazz Fest var en av de största anledningarna till att vi hoppade på flyget. Med artister som Bonnie Raitt, Van Morrison, John Fogerty och många, många fler blev man ju inte ledsen precis. När resan beställdes fanns det inte någon line up, så det var spännande att vänta och se om man köpt grisen i säcken.

Nog för att det fanns otroligt bra artister som inte är lika berömda, men åtminstone jag har velat se Fogerty sedan barnsben. Creedence Clearwater Revival spelades ofta hemma och jag har antagligen mer än en gång somnat med den musiken i bakgrunden, när föräldrarna hade partaj. Bonnie Raitt har länge varit en av mannens favoriter och jag har lyssnat mycket på henne sedan vi blev ett par.

En speciell scen, Fais Do Do, hade underhållande artister i Zydeco-genren. Vad är Zydeco, undrar du kanske nu? För att förstå stilen tycker jag du ska trycka på den här länken. De flesta har hört låten, tror jag. Rockin' Sidney Simien skrev den och en annan Simien, nämligen Terrence uppträdde den sista festivaldagen med samma sorts medryckande musik. (De är såvitt jag vet inte släkt.)

Och maten då? Ja, vad ska jag säga? Alldeles, alldeles underbar! Välkryddad, smakrik och om man vill, stark. Det finns alltid något som passar även den som inte klarar eller tycker om starka kryddor.



Gratinerade ostron, så goda och lagom starkt kryddade åt vi på The Corner Oyster House och rekommenderade stället och rätten till goda vänner, vilka gick dit vid ett senare tillfälle och blev lika lyriska.



Vår servitör lyckades "lura" på oss väldigt heta räkor när vi valde bland några smårätter för att bli riktigt mätta och klara oss till kvällen. På tallriken till vänster ligger grillad alligator och den var god, men förvånansvärt lik fläskfilé. "Bollarna" är krabbfyllda champinjoner. Så mycket krabba smakade det inte, men såsen lyfte rätten och jag har ingen aning om vad det var i den.

Mycket mat blev det, fast inte så ofta. Jag återkommer med mer om detta. Vi gick till The National WWII Museum en dag, för både mannen och jag är intresserade av historia. Det var en upplevelse, med miljöer som efterliknande de olika krigsplatserna i olika världsdelar. Vi tillbringade många timmar där och ändå finns det mer att se och uppleva.



Utställningen av flygplanen ville varken jag eller mannen missa och i anslutning till dem fanns det lurar där man kunde ta del av besättningens egna ord och upplevelser i de olika modellerna. Det tycker jag är väldigt intressant och givande, det blir så mycket verkligare och genuint med personliga röster, på gott och ont förstås...

Jag har så många bilder att dela med mig av och så mycket mer att berätta om att jag får dela upp denna resa i flera blogginlägg. Mannen har nog ett och annat foto som han får dela med sig av, och jag har inte ens nämnt något om Bloody Mary eller House of the Rising Sun än så på återseende om du vill veta mer om det och lite till!




3 kommentarer:

  1. Välkommen tillbaka :-). Det har varit så kul att följa er på FB och jag förstår att ni längtar tillbaka. Jag ser fram mot flera bilder och text så småningom.
    Kram <3

    SvaraRadera
  2. Nu ska jag grotta ner mig i NO! Ser fram emot dina inlägg.

    SvaraRadera