Powered By Blogger

tisdag 28 februari 2017

Skärpt.

Jag är chockerad. Det som i princip aldrig händer, har hänt. Jag är sjuk och är alltså tvungen att stanna hemma från jobbet. Minns inte när det hände sist, men det är klart, förr eller senare måste väl även jag, som trots allt träffar förkylda människor varje dag på jobbet, drabbas. Redan i fredags började jag känna ett litet diffust obehag i halsen.

I lördags var det knappt märkbart, men jag fortsatte spraya med ColdZyme, det funkade förra gången jag kände att något var galet. Vi var bjudna på kalas hos gode vännen Lasse på kvällen, vilket jag inte ville missa för allt smör i Småland. Det var en mycket trevlig fest och vi var inte hemma förrän tre på morgonen. Föga anade jag då hur jag skulle må när jag vaknade framåt förmiddagen...

Det finns de i min närhet som påstår att jag är envis, och det ligger nog en del sanning i det. Jag trodde fullt och fast att jag skulle känna mig bättre framåt kvällen, så jag väntade in i det sista innan jag ringde min chef. Halsontet kunde ju bero på överansträngning på grund av festlokalens utformning och akustik. Hostan var däremot svårare att förklara, liksom en viss febrighet.

Jag har inte så värst många principer, men en av dem är att inte jobba med feber i kroppen. Punkt. Feber är kroppens sätt att lugna ner oss och för att bekämpa värmekänsliga virus och bakterier, därför ska man inte ta febernedsättande medel i tid och otid. Det kan förlänga sjukdomsförloppet, vilket känns ganska onödigt, eller hur?

Självklart ska en temperatur som är mycket hög tas ned. men det är sällan en vanlig förkylning ger riktiga febertoppar. Det är med andra ord bara att härda ut och vila sig frisk. Att härda ut är vad jag förstår omöjligt för vissa individer, särskilt manliga sådana. Det är därför de blir så ynkliga, för att inte säga dödssjuka. Och så kallas kvinnor för det svagare könet.

Det finns givetvis undantag som bekräftar regeln. Mannen till exempel. Jag tror i och för sig aldrig att jag sett honom riktigt sjuk, men jag vet att när han var det en gång, då tog han med sig jobbet hem och arbetade ändå. Tog febern med stektermometer (!) och avbröt när den visade 39 grader. Några tabletter hade han inte heller, det är jag som fått in sådant i huset.

Inte för att jag är för ett användande av någon medicin i onödan, men det är bra att ha hemma vid behov. Som ibland när jag ser att han har ont och tiger och lider, då ger jag honom några piller, vilka han sväljer lydigt och sedan frågar vad det var. Jag svarar alltid "gift". Okej, säger han. Med andra ord litar han fullständigt på mig...

I och med att jag blev opasslig på söndagen hjälptes vi åt med middagen. En hel kalkon stektes i ugnen och så var gårdagens middag halvfärdig också.

Kalkonen fick rätt temperatur utan stektermometer... 



Till vår glädje kom våra knivar tillbaka från slipningen igår, så det var en ren fröjd att hacka lök och grönsaker till tomatsåsen. Nåja, fröjd och fröjd, jag var helt slut efteråt, men Knivbrev höll sitt löfte och knivarna var verkligen skarpa!

Knivbrev är bra, dessa knivar är superskarpa igen!

Självklart har vi andra skarpa knivar, man kan ju inte vara "naken" liksom. Nästa gång är det deras tur att få behandling. Och min bästa kniv, vars spets ett ex bröt av, ska få en grundlig omslipning och bli så fin igen. Nej, jag kommer aldrig att förlåta ex:et för att han inte orkade hämta en skruvmejsel istället. Man behandlar inte knivar hur som helst.

Man låter dem icke diskas i diskmaskin, man får icke heller ställa dem i diskstället som vilket simpelt bestick som helst. De diskas för hand, torkas av och hängs på knivstället. Man använder dem inte heller för att öppna kuvert. Det finns det speciella brevknivar för. Knivar ska behandlas med kärlek och respekt, precis som människor. Punkt.

Idag gör jag så lite som möjligt. Hittade en burk med köttgryta i frysen, det får bli vår middag. Eftersom mannen också börjar känna sig lite vissen, rörde jag ihop en bröddeg, så vi klarar oss om båda blir sängliggande och ingen orkar laga mat. Min förhoppning är att denna förhållandevis lösa deg ska bli bröd i två formar. Har ingen ork att trilla bullar eller knåda limpor idag.

Det blir korsord och Bruce Springsteen-bok resten av dagen och säkerligen ett Homeland-maraton igen till kvällen. Man får roa sig så gott man kan och göra det bästa av situationen.

Ha det fint, håll dig frisk, ta väl hand om dig och din omgivning! Och dina knivar 😉






4 kommentarer:

  1. Vi har precis samma uppfattning om hur knivar ska tas omhand! Kul att du gillade knivbrev. Vi testade innan jul och blev så nöjda :-)
    För övrigt är min man inte klen han heller ... jag kallar honom för Hulken, fast han inte är grön ;-)
    Krya på dig nu, ja båda två.
    Kram vännen och var rädd om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har bra makar du och jag! Tur för oss!
      Vi ska göra vårt bästa för att bli friska igen, tack :)
      Kram!

      Radera
  2. Håller med om vila. Då kan kroppen koncentrera sig på full attack. Feber är inget kul. Mest för att jag har låg normaltemperatur så när andra tycker att t ex 38 gr inte är nå't att gnälla över är jag jättedålig. Så febernedsättande åker ner här ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här! Mina ungar är lika lågtempade som jag, så jag fick ljuga varenda gång jag blev tvungen att ringa doktorn :)

      Radera