Kverulant?

En tuff vecka har det varit. Jag slutade tack och lov redan halv fem igår, det var första gången på fem veckor som jag slapp jobba till åtta. Är nu ledig i två dagar, jobbar 8-20 på måndag, sedan är det tre lediga dagar till. Trodde jag! Det visade sig, efter en titt i min almanacka och en koll med kollegan, att jag jobbar torsdag-söndag nästa vecka. Då bröt jag nästan ihop...

Men eftersom jag är den jag är så biter jag ihop och tänker på att det "bara" är fyra veckor tills jag tar semester i tre veckor. Ska bli intressant att se vilken spillra mannen får baxa runt på då. Detta mitt lilla psykbryt igår gjorde att vi ändrade våra planer att åka norrut idag. Gräset måste klippas, inte av mig dock, då får jag puffa kvadrupla doser mediciner och det får jag slippa tycker mannen.

Det ska tvättas, bytas däck och sådant som att släpa runt på snabeldraken och som är så tråkigt, men nödvändigt. Mannen rastade den ena på nedervåningen i torsdags, när jag var ute med tjejerna på jobbet och smorde kråset på Pinchos i Kungsbacka. Övervåningen är ännu dammigare än för en vecka sedan och det börjar bli svårt att undvika dammråttorna...

Mannen hämtade lite bubbel igår för att fira att fira min tidiga hemkomst. Jag hade ännu inte insett hur grymt mitt schema är, så jag tog glatt itu med att fixa till salladen medan jag "tjuvstartade" på flaskan och mannen grillad kycklingklubbor. Ja, kyckling igen. Gott!

Idag åkte vi till Mölndal och hämtade marulk, vilken ska träs upp på spett och grillas. Vi unnade oss ett par kräftor också. Men vart tog solen vägen? Det är inte alls särskilt skönt på altanen där vi skulle sitta och sippa på mojitos och läsa i lugn och ro och bara njuta av värmen och varandras sällskap. Det gör vi förvisso lika bra inomhus, men framför allt jag behöver få lite sol och värme.

Instängd på jobbet från 10-20 vet man knappt hur vädret är och det är inte särskilt upplyftande att få höra av kunderna hur fantastiskt skönt det är där ute. -Jaha, vad gör du här i så fall? tänker jag surt och känner hornen växa fram i pannan. Å andra sidan har det varit ganska okej att under den värsta pollenchocken få hålla sig inomhus, så varför klagar jag, egentligen?

Jo, för människan är inte nöjd om hon inte får klaga lite då och då. Vanemässigt kverulerande står jag dock icke ut med och ägnar mig inte åt själv. Eller gör jag det? När jag gnäller på mitt schema varenda gång jag skriver ett inlägg här i bloggen, till exempel. Det kanske uppfattas som grinigt och tröttsamt av dig som följer mig? Låt mig veta det i så fall är du snäll!

Det händer alltid oförutsedda saker, därför är ju bra att man inte bokar in en massa möten innan man ens kommit iväg. På så sätt blir ingen besviken på en, när man måste avboka av så triviala anledningar som hushållsskötsel eller bristande ork. Sjukdom och olyckor äger alltid laga förfall, men allt annat är väl bara en brist på planering?

Ja, kanske det, men man planerar väl inte att bli utmattad, gråtfärdig och allmänt vilsen i pannkakan? Vi är inte i toppform, varken mannen eller jag, så vi beslutade oss för att tänka smart och göra lite nytta varvat med mycket vila och vara nöjda med det. Det underlättar att planera, men man måste vara flexibel när spelreglerna plötsligt ändras.

Nu ska jag återgå till min bok, mannen har snart läst ikapp mig och det vore ju synd om han måste slå av på takten..? Å andra sidan finns det ju andra böcker att läsa tills jag släpper ifrån mig boken. Senaste nyförvärvet är en bok om Sturarna. Den kan han gott läsa istället för att flåsa mig i nacken...

Ha en skön lördag och ta hand om dig på bästa sätt, det vill säga ditt sätt!