Powered By Blogger

torsdag 13 juli 2017

Kunskapstjuvar.

På mitt jobb och i branschen finne det "kunskapstjuvar" av två kategorier. Den ena är positiv, den andra allt annat än det. Till den första hör de kunder som kommer in och frågar till råds och verkligen behöver hjälp. De har ett problem som måste lösas på något sätt, men de vet inte hur. Ibland handlar det mer om att bolla idéer, ibland handfasta råd; "Ta den här"!

Någon gång handlar det om att reda ut vad vården faktiskt menade. Ofta får en patient med ett förband eller två efter operation eller annat ingrepp och en välmenande, men ack så felaktig uppmaning att gå till apoteket, de har detta som du kan köpa om det inte räcker. Vilket det aldrig gör, för Landstinget är så snålt numera. Förlåt, ekonomiska...

Problemet är att vi har inte samma inköpskanaler, så Apoteket har inte alltid "rätt" märke, men ofta motsvarande produkt. Ibland är det någon som vill vara ute i god tid och kanske rentav "mota Olle i grind". Detektivarbete är inte ovanligt. Vi frågar, får svar som är svävande i många fall. Nya frågor, bättre svar. Slutledningen kan sluta med att kunden inser att det är bättre att avvakta.

Eller så lyser ögonen upp när man kan presentera en lösning och man är "Dagens Hjälte". Här inser jag att det ena inte alltid utesluter det andra. Nåväl. Jag är lika glad vilket som. En bra affär är inte nödvändigtvis den som ger klirr i kassan när kunden går ut. Det kan bli en ännu bättre affär nämligen, när samma kund kommer in nästa gång och är synnerligen tacksam för hjälpen sist.

Till delkategorin positiva kunskapstjuvar hör våra underbara studenter som sommarjobbar. Jag tror minsann att öronen växer på dem för att kunna ta del av konversationen som pågår mellan kunden och den "gamla" räven. De vill ju så mycket och suger åt sig alla kunskaper vi har, som svampar. De vill göra rätt, de vill ha bra referenser, de har valt utbildning för att hjälpa människor.

Nu går vi över till den negativa kategorin av kunskapstjuvar. Folk som utger sig för att vara en presumtiv kund, när de i själva verket redan från det de passerar tröskeln har för avsikt att pumpa dig på all information du har, och gå hem och beställa på nätet. Inte för att jag tycker det är särskilt klokt att konkurrera med sig själv, men förhoppningsvis beställer de på apoteket. se, åtminstone.

Jag har kanske lagt en kvart eller mer på att beskriva, låta kunden prova, visat på alternativ om priset har betydelse (vilket det ju har om de ska beställa på nätet, tyvärr), skickat med prover, och gett hela min förbaskade själ för den delen, för att kunden ska bli nöjd och glad. I allra värsta fall går kunden till en konkurrent som har bättre pris för stunden, men inte har någon som helst kunskap...

Hur känns det? Fråga min man! Vi är inte alls i samma bransch, men har kunder som suger ut det "gottaste" ur oss och ger någon annan affären, likväl. De som ringer och och ber om råd, frågar om artikelnummer och sedan beställer hos konkurrenten ligger inte högt i kurs hos mig, kan jag säga. De flesta av mannens kunder är själva egna företagare och är väl medvetna om hur kärvt läget är.

I en så liten och snäv bransch som det handlar om är det en strid att få ekonomin att gå lite, lite plus vareviga månad. Det är för få arvtagare till "the american lifestyle" i Sverige och raggarna blir färre och färre för att kunna tälja guld med pennkniv som återförsäljare av reservdelar till gamla och nya jänkebilar. Jag tycker att man kanske borde känna lite solidaritet med likasinnade egenföretagare...

Fast jag är ju naiv, godtrogen och tror att alla är goda och vill väl. Jag är en musketör, "en för alla, alla för en" och tar väldigt illa vid mig när ovan beskrivna saker sker. Inte så mycket för egen del, för jag är trots allt statligt anställd och har en relativ trygghet i och med det, men mannen har varken a-kassa, rätt till sjukpenning eller något annat skyddsnät än en provisionsbaserad inkomst.

I musikbranschen påstås det från tvivelaktigt håll att ett inställt gig också är ett gig, men i mannens bransch är en inställd affär inte en affär alls och innebär utebliven ledighet, sömnsvårigheter, magont och allmänt orostillstånd och ja, hur länge ska jag fortsätta? Det finns många sätt att utnyttja kunskap, människor och "systemet". Hur vill du göra det? Ömsesidigt eller egoistiskt?

Sådär, nu är jag troligen färdig med det ämnet för tillfället. Känner mig utpumpad och ledsen. När det känns på det viset behöver man lite goda motvikter och vad är då bättre än en matbild?

Grillad hälleflundra med lite annat gott

Gårdagens middag blev en superhit! Mannen har fått förtroendet att tillaga fisk på sistone. Egentligen har han haft det länge, men det har han inte riktigt fattat. Jag säger som jag brukar, övning ger färdighet och det visade sig att jag har rätt. Det händer oftare än många kan tro...

Idag blev det spaghetti och slökokt köttfärssås så att vi kunde sitta ute i solen så länge som möjligt och läsa våra böcker i total stillhet och ro. Inte en enda granne fick för sig att klippa gräsmattan för en gångs skull. Så bra har vi det!

Eftermiddagssemester!
Jag har inte en aning om vad mannen hittar på till middag imorgon, jag är bara tacksam för att jag får komma hem och äta den.

Ha en god natt och en härlig fredag!








5 kommentarer:

  1. Det där pratade dom om i går på nyheterna men då gällde det kläder och skor. Folk provar i butiken och går hem och beställer på nätet. Om det tycker jag inte :-( Anders borde gå med i SMÅA, jag tror inte det är så dyrt men kolla upp det.
    Kram och ha en fin fredag <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, och jag undviker snabbkassa där jag checkar ut själv, jag vill att kassapersonalen ska ha sina jobb kvar.
      Han fick ett brev från SMÅA, ska kolla upp det. Tack för tipset! <3 Kram!

      Radera
  2. Folk är konstiga. I ganska många år tycker jag att resonemang oftast handlar om pris och att man ska ha saker så billigt som möjligt. Inget annat värdesätts.
    Det här med egen företagare är lite lustigt. Jag blir fortfarande lika förvånad varje gång jag får fråga om jag kan tipsa om vandringar på Kreta. Om jag tipsar om vandringar slår jag ju undan benen på mig själv. Om jag tipsar (gratis så klart) vad ska jag då leva på? Och min kompetens som vandringsledare borde väl vara värt något.
    Folk är konstiga...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är märkligt att folk har mage att be om sånt och inte begriper bättre!

      Radera