Powered By Blogger

onsdag 14 mars 2018

Bryter ihop lite bara.

Fyra dagars arbetsvecka är drömmen för många, också för mig, men när tisdag och onsdag bara innebär 5 timmar samt torsdag och fredag 6,5 är det lite för lite att försörja sig på. Nu råkade det bli en liten ändring av morgondagens tider, så jag börjar 13 istället för 15.30. Några timmar med OB-tillägg är det visserligen alla dagarna eftersom jag slutar 22.

Det är så att om jag överhuvudtaget jobbar utgår ingen ersättning alls från a-kassan. Alldeles oavsett om det är en dag med två eller åtta timmar, får jag ingenting för de andra dagarna som jag inte blir inringd till. Nu har jag hittills blivit bokad såpass mycket att jag till och med tackat nej vid ett tillfälle, vilket bemanningen hade full förståelse för, men kommer det alltid att vara så?

Hur ska jag kunna veta hur stort behov Omsorgen har av mig, flera veckor i förväg? Det beror ju på vilken belastning de har och med en döende, eventuellt två, kan situationen snabbt bli en helt annan och då ligger vi vikarier pyrt till. Därför söker jag fortfarande en massa andra tjänster och sommarvikariat, för att gardera mig.

Eftersom mannens förutsättningar också har ändrats söker även han jobb utanför hemmet. Så den där  romantiska bröllopsresan till Rom i vår lägger vi på is. Har man väntat i fyra år på den kan man vänta ett till. Eller? Sanningen att säga bröt jag ihop en aning när detta faktum uttalades högt igår. Nog för att jag redan hade förutsett det, men så länge man inte pratar om det är det inte så farligt.

Därför tröstar jag mig med matlagning, det är ju meditation för mig som du vet, begraver mig i sudoku och korsord och försöker få småsaker gjorda här hemma. Som att skicka en ansökan till Systembolaget för både mig och mannen, få upp vår halva tamburmajor på väggen i trappan och en ny garderobstång, så jag får lite mer plats än en enda egen garderob. Mannen har två...

Sedan ska jag göra Korv Stroganoff, äta och åka till jobbet och hjälpa vårdtagarna att bli klara för natten. Igår åt vi lax från Bovalls Havsdelikatesser, vår lokala fiskaffär.



Det fanns lite fänkål kvar i kylen, vilken skivades tunt och stektes i smör. Jag rörde ihop en cf-sås med lite majonnäs, saft av en lime som höll på att torka ihop, samt lite apelsinsaft och gurkmeja för färgens skull. Jag blev mätt, nöjd och lite gladare efter den stundens meditation.



Måndagens middag blev som jag skrev i förra inlägget en skåprensning. Jag skrapade av köttet från söndagsstekens ben och skivade upp resten av en bit fläsklägg, kokade upp såsen från föregående dag med lite extra sherry och tomatpuré. Lät purjo koka med, men sparade en del till garneringen också, som du ser. Det blev riktigt gott det med!

Jag vill gärna avsluta med ett citat från dagens mattips i GP, fast jag inte är helt säker på vem som skriver dem numera. "Konsten att laga mat handlar många gånger om att återvinna rester". Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det är riktigt roligt och spännande att få ihop något nytt och gott av det som känns lite för lite, för tråkigt eller halvvisset. Dessutom blir det billigt!

Var rädd om dig och ta hand om din omgivning, det innebär även matresterna!








2 kommentarer:

  1. Så trist med resan! Alla behöver vi saker att se fram emot. Att längta är en härlig del av livet. Så för att "trösta" lite kommer här en riktig floskel: Rom har stått i många år och står kvar och väntar på er. (det hjälper inte ett jäkla dugg, jag vet. vad jag också vet är att ni har något fantastiskt att se fram emot - tro mig, jag har varit där!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det börjar gå troll i detta. Men som du säger, Rom finns kvar ett tag till och det är bara att bita i det sura äpplet och längta lite mer :)

      Radera