Fruktdags!

Veckorna rasar iväg, de liksom smälter i värmen, precis som jag. Ska jag vara ärlig har jag många gånger tänkt att jag är lyckligt lottad som får åka i en luftkonditionerad bil till en arbetsplast som också är det och faktiskt tjäna pengar samtidigt som jag håller mig sval och behaglig. Nåja, vi jobbar ibland så svetten lackar på Apoteket, men tänk om vi inte hade haft en klimatanläggning då?!

I denna extrema värme klarar jag mig inte så bra med andra ord, så hur mycket jag än önskat mig semester och riktig ledighet de dagar jag inte jobbar (nej, jag jobbar inte varenda dag), finns det fördelar med att vara semestervikarie. I alla fall i år. Snart är mitt vikariat slut och jag vet inte säkert hur det kommer att bli i höst. Lite jobbigt är det, men det löser sig nog det med...

Mannen kommer också att bli ledig på ett eller annat sätt, så i år ser det faktiskt ut som om vår bröllopsresa äntligen blir av. Vi firar fruktbröllop i morgon. Du som känner oss vet att det är fyra år sedan vi gifte oss hemma på altanen i Eklanda, du som inte känner oss eller följt min blogg visste kanske redan hur många år ett fruktbröllop innebär. Jag gjorde det inte, jag googlade fram det.

Idag har mannen följt med svärmor till Mölndal för de allra sista detaljerna i hennes flytt. Tack och lov kom vi till ett avslut! Det har varit vansinnigt tufft för oss alla inblandade, men förstås allra mest för svärmor. Frustrationen över att inte kunna, att inte ha full kontroll, att inte kunna sortera hårdare, att lämna över till sådana som kanske kommer att ändra karaktären på huset, listan är lång...

Att inte hitta sina nerpackade saker, trots en lika proffsig flyttlista som vår är också frustrerande. Om kartongen lokaliseras står den förstås för högt upp får att kunna få ner den själv. Att be om hjälp är är inte svärmors bästa gren. Men vi visste vad vi hade att vänta oss, ty allt sedan förra årets salmonella och epilepsianfall har gumman blivit alltmer beroende av hjälp och hon blir ju inte yngre.

Hon ville ifrån ansvaret för hus och trädgård och leva i lugn och ro, därför nappade hon på idén att flytta med oss. Annars hade vi inte flyttat, någon av oss. Så är det bara. Vi får se hur länge hon klarar av att bo som hon gör nu, med vår hjälp. Jag hoppas och tror att hon kommer att bli lite raskare när hon fått vila upp sig efter att allt pappersarbete är klart och nycklarna överlämnade idag.

Avsked och avslut är viktiga saker, oavsett om det gäller flytt, skilsmässa eller dödsfall. Sorg och saknad kan man förstås känna mer eller mindre lång tid efteråt ändå, men överlämnande av nycklar (eller en urnsättning) symboliserar ett definitiv slut på en del av ens liv. I bästa fall känns det som att man får påbörja något nytt och roligt också, men det är inte alla förunnat att känna så med en gång.

Vi är ju alla olika och har olika erfarenheter, drömmar och förutsättningar. Att starta om är lättare för den som är yngre och orädd, men jag tänker också att mycket av det man samlat på sig med åren tynger ner en så att man blir oförmögen till förändring. Då menar jag saker man inte kan göra sig av med av olika anledningar...

Det är arvegods, de är svåra att göra sig av med, oavsett om man gillar dem eller inte. Det är ju någon annans, egentligen. Men om de bara stått nerpackade i samma kartong som lämnade dödsboet och samlat damm på en vind har de ju förnekats någon annan som faktiskt hade haft glädje och nytta av dem. Man behöver verkligen inte sju serviser med 12 eller 24 kuvert av varje sort.

Hittills har vi använt mannens vita porslin till vardags. Men i förrgår när jag hade en ledig dag, då packade jag upp mitt blåa och ämnar slänga mannens, om ingen vill ha det. Lugn, vi är överens om detta, vi har diskuterat det för länge sedan och tja, det passar fint med mitt 22 år gamla porslin i vårt nya kök. Vi har förstås varsin uppsättning finporslin också, men de är svårare att ge bort, än så länge.

Vi hade massor av glas, var och en från sitt håll, men har rensat friskt i det beståndet. Vi har dubbelt av det mesta, eftersom vi träffades som fullvuxna med varsitt komplett hem. Det som är roligt är att vi inte har samma sorts möbler, men kan använda dem nästan allihop i vårt första, på riktigt, gemensamma hem. Vi tycker om återanvändning vi med, men inser att det finns gränser.

Svärmors matsalsbord och stolar står numera hos oss. Fint, då slapp vi leta reda på sådant! Du minns hur lång tid det tog att hitta rätt soffor, eller hur? Sidobord kommer därifrån också, liksom köksstolarna (fast det var för länge sedan). Ett enkelt sätt att få svärmor att rensa hade ju varit att säga att vi vill ha allt hon egentligen inte får plats med, men att förklara frånvaron av det när hon kommer hem till oss går ju inte, så vi låter bli...

När det är varmt som nu på sommaren äter vi helt annorlunda än annars. Även om Stensjöpotatisen är väldigt god, äter vi knappt någon alls, inte heller ris eller pasta. Det blir fisk, kött eller kyckling med lite sallad till. Majskolvar då och då, förstås. Vi har nästan bara grillat i uterummet och undvikit köket i möjligaste mån. Det blir stekhett där ändå.

Typisk sommarmat! Äter du Korv Stroganoff såhär års? Eller lagar du kalops, steker köttbullar och gör gräddsås och kokar köttkorv? Här står slökokaren och samlar damm i matkällaren, det händer att vi kokar pasta efter en lång och arbetsam dag, men då är det inte köttfärssås till, utan en snabbt stekt salsiccia eller några musslor till. Det skulle aldrig falla mig in att göra kåljox eller liknade heller.

Visserligen råder det grillförbud i hela landet vid detta laget, men fram tills det trädde i kraft? Vi har visserligen varit olydiga och grillat efter det. Fast i uterummet, som har murade väggar, glasfönster och stampat jordgolv, i alla fall under golvet. Vattenkannorna står alltid fulla och alla plantorna är genomvattnade och briketterna är av yppersta kvalitet, grillen djup och locket är på.

Då blir det till exempel såhär. Jag vet ju att inte alla vare sig får eller kan grilla, men hur ofta grillas det hos dig som kan, får och vill? Vad serveras till det grillade? Berätta, jag vill veta!

Idag vet jag inte riktigt vad som händer, vare sig när mannen kan tänkas komma hem, eller vad eller var vi ska äta. Vår gode vän Tommy spelar nämligen med Ebbot i Kungshamn ikväll och det vore trevligt att få träffa dem, speciellt med tanke på bådas inblandning i vårt bröllop. Den förste var vittne och underhållare, den andre skrev om en text till oss och som sjöngs av vårt andra vittne, eftersom han inte kunde komma själv, då han var upptagen av Storsjöyran. Så kan det gå när man åker till Scen på Bônn! 

Matt Gale Band & Blåsbrothers

Där var vi förresten härförleden när det spelades blues. Besök gärna den platsen, den är mycket speciell och underhållningen väldigt bra!

Ha det gott i värmen, var rädd om dig och glöm inte; simma lugnt och drick mycket!