Kalla mig Blixten.

När jag sätter mig i min fåtölj är klockan halv tio och jag är trött, men mätt. Ibland blir jag imponerad av mig själv. Jag är ju gräsänka idag, så jag var tvungen att laga mat själv ikväll, vilket öde. Man kan ju tycka att det räcker att jobba 10-20. Jag vet, det finns de som har det värre och aldrig kommer hem till en färdig middag, så det är överdrivet och kanske stötande att säga så.

Men man jämför ju med det man vanligtvis har och när det inte är som vanligt blir det nästan lite synd om en. Min lunchlåda bestod av gårdagens rester av rotmos och fläsklägg. Att det inte fanns någon senap i kylskåpet på jobbet anser jag är snudd på tjänstefel. Alla apotek jag jobbat i har haft Apotekets egen senap till personalens glädje och goda smak. För den är verkligen jättegod.

Nå, det gick såklart att äta lunchen ändå. Och så funderade jag på hur jag skulle få något i magen när jag kommer hem. Jag visste att det fanns kallrökt "finskinka" i kylen, men var lite tveksam till hur den mådde. Det fanns även en käsekrainer som inte låg i farozonen än. Vad kan man göra med antingen det ena eller andra?

Givetvis finns det massor med saker man kan laga till, men det måste ju gå ruskigt fort. Färsk pasta är den snabbaste maten som finns, så jag sprang in till Ica när jag hämtat bilen från parkeringen. Mitt passerkort krånglar ibland, men har man tur så är grinden öppen, eller öppnas av någon annan på vägen till bilen. Så först flyttade jag den, för alla som jobbar fredag kväll försvinner väldigt fort hem.

Framförhållning och planering är A&O. Snabb som en vessla kryssade jag mellan sådana som jag själv, men mestadels ungdomar faktiskt, genom butiken och hittade pastan fortare än kvickt. Fiskade upp en guldpeng ur handväskan och passerade förbi kassan som en blixt och var hemma 20.40. På med vattenkokaren, uppför trappan för klädbyte, ner och titta på skinkan.

Inte bra. Attans att vi glömt bort den! Men en korrrv är ju ändå alltid en korrrv, som Kommandoran sa. Slanta ner den och lite purjolök och pastavattnet är klart. På med stekpannan och värma upp korven, pastan klar på 2½ min, halvera tomater och tjoff upp i tallriken med riven ost före tio i nio.

Gräsänkemat

Ganska bra jobbat om jag får säga det själv. Min plan för resten av kvällen är att skriva klart detta inlägg lika snabbt, men det är inte genomförbart. Jag måste ju tänka lite under tiden. Nu är klockan till exempel 22 och jag har diskat i och för sig. Men jag måste duscha och umgås med Pondus innan jag släcker lampan före midnatt idag.

I morgon blir det nämligen också en snärjig dag eftersom mannen ska spela på Bluesbåten med No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue och det vill jag ju inte missa. Jag har lovat att köra hem honom och guran som den tvättäkta groupie jag är. Problemet är att jag jobbar till 18, vill byta kläder och hinna äta något innan de går på scenen. Sedan ska vi helst komma hem i skaplig tid för jag jobbar givetvis på söndag också.

Det brukar vara lättare sagt än gjort, för när de går av scenen är de så fulla av adrenalin och måste snacka av sig, säga hej till publiken och varva ner med en öl eller tre innan det ens blir tal om att åka hem. Vilket jag har full förståelse för, medan jag står och gäspar försynt i bakgrunden, så vad gör man inte för kärleken och musiken, liksom?

På söndag får mannen givetvis betala tillbaka genom att servera mig Dry Martini före maten och överraska med någon mumsig middag. Vilket han hade gjort ändå, för det är så vi gör i vår familj.
På måndag är jag ledig, igen. Sedan jobbar jag tre dagar och blir ledig en vecka till, förutom att jag förväntas dyka upp på ett möte mellan 9-10 nästnästa torsdag, alltså.

Jag har med andra ord inget att klaga på, men nu börjar jag bli trött och det är dags att dra sig tillbaka. Hoppas du har en underbar kväll och att helgen blir lika fin!

Korkat.

Long time no see? Jag har varit ordknapp, dels på grund av trötthet i tisdags, dels för att mannen och jag tagit igen lite förlorad tid. Han har repat ovanligt mycket denna vecka, så det var bara igår han var hemma och lagade middag till mig. Ja, man går ju och blir bortskämd, med mannen arbetande i hemmet. Han är ju alltid "först" hemma och får ta den biten.

I måndags stod jag för soppan, på tisdagen blev det helt enkelt korrrv och bröd. Jag tror att mannen gjorde som jag och "kokte" korven i micron. Blir mindre disk då och går väldans fort. Igår fick jag mycket god middag, med revben, potatis, broccoli och den godaste såsen mannen har gjort någonsin. Jag visste väl att det skulle löna sig till slut, mitt ständiga tjatande om sherry...

Idag slutade jag "tidigt", redan halv sex och åtog mig att skaffa hem nödvändigheter inför helgen. Jo, min helg har börjat nu. Känns som om det var i precis lagom tid också. Har jobbat hårt för att hinna klart det som är ålagts mig. Förra veckan gick jag miste om flera timmar på ena apoteket och det märktes idag. Hållbarhetslistan har väl aldrig tagit så lång tid att ta sig igenom.

Jag körde på som en tok för att bli klar innan jag skulle ta rast, trodde jag. När klockan var halv två var jag lite matt, jag mötte med andra ord mitt Waterloo och fick inse mig besegrad. Glömde bort att äta upp andra halvan av min frukostbulle, det var dumt. I vanliga fall är jag inte beroende av regelbundna, eller mattider överhuvudtaget. Kan det vara åldern?!

Nå, vi ska inte spekulera i det, tycker jag. Fick åka hem i dagsljus för första gången på månader, det var upplyftande för humöret, jämte det faktum att jag hann med att bygga om Förkylning- och Värkmodulen innan jag packade ihop för dagen. Åkte till Gôttebue, som vissa kallar Systembolaget. Väldigt mycket folk där och Ebbot sprang läck. Så kan det gå när inte korken är på!

Åkte till den andra bränsledepån och tankade bilen, innan jag glatt äntrade Willys. Hittade förvisso en massa bra-att-ha-saker, men herrejisses, vad folk det var där. Har de inget hem att vara i?! Lade vantarna på en skaplig laxsida, en majskyckling och, jag skäms nästan att säga det, hamburgare. Men jag tänkte att vi ska ha mr Bob på besök i helgen och det är kul att bygga sin egen burgare.

Det är helt otroligt att det dessutom är billigare att köpa färdiga burgare, än att köpa köttfärsen och forma dem själv. Kom på att jag inte tog med någon gurka hem, med det finns squash och mamma Sivs underbara inlagda gurka, man måste kunna tänka utan för boxen, som de säger. Jalapeno, tomat, lök eller purjo efter tycke och smak, sallad och chilisås finns. Och självklart ost.

Eller så blir det något annat. Det kan ju vara så att Bobs föräldrar också behöver mat innan de åker vidare. Laxen borde mätta oss allihop, kanske även kycklingen. Det beror på vad man gör med den och på tillbehören. Jag är lite sugen på curry, det var länge sen vi hade den sortens kryddning. Dock är det inte alla som uppskattar grön curry, så det är nog bäst att fråga först.

Jag ska påminna mig själv om att aldrig mer hämta mat och annat efter klockan sex en torsdag, i alla fall. Blev så trött att baconet fick ligga kvar i kylen, jag åt blodpuddingen med krösamos istället. Nu sitter jag här och väntar på att mannen ska komma hem. Katterna sover, jag tar ett glas vin och gäspar snart käken ur led.

Borde kanske ta med Pondus upp i sängen och skratta bort den lätta huvudvärken som inte lämnat mig på hela dagen. Jag har ytterst sällan huvudvärk av denna sort, faktiskt inte någon sort alls. Bara om jag är döende i influensan. Nej visst, det är bara män som är nära döden då ju, så dumt av mig!
Å andra sidan är årets influensa alls inget skämt, den är riktigt allvarlig för många, på riktigt.

Håll dig frisk och ta hand om dig på bästa sätt med andra ord.

PS. Ebbot är en ale från Oceanbryggeriet. Mycket gott!

PPS. Första reaboken kostade 10 riksdaler:

Det står 19 på lappen, men på baksidan stod det 10 och jag protesterade inte...