Griller, grillar och galler. #Blogg100

080.
Kassa-kortet inskickat, fisken till dagens middag framtagen ur frysen. Vad är det mer jag måste göra idag? Hjärnan är inte riktigt med mig känner jag, det är för mycket som pockar på och som jag inte kan göra något åt själv. Mycket frustrerande!

Det blev en Dirty Harry-film igår igen i ett försök att rensa hjärnan från ovälkomna tankemödor. Gick sådär tydligen, även om jag sov som en stock i natt.
Skönt att mannen är av den förstående typen och låter mig vara ifred när jag behöver det och lyssnar när det är läge att lufta mina tankar, utan att komma med lösningar åt mig. Han är guld värd, den mannen!

Så var det ju det där med vädret också. Jag vill ha sol och värme, nu när det går att vara ute igen utan att bli pollen-chockad. Bli lite lagom grillad medan jag läser en god bok, är det för mycket begärt?
Nåväl, det var ju vackert väder en liten stund igår, fram tills det var dags att grilla kycklingbenen, ungefär...

Jag måste förresten meddela att gallret till den nya Weber-grillen rostade redan efter en användning, så kan vi inte ha det. Reklamation på det!
Det ska bli intressant att se hur Ica Maxi kommer att lösa den saken. För oss som jobbar i service-yrken är det alltid spännande att se hur andra tar hand om klagomål, byten och ersättningar.
Hoppas jag kan återkomma med positiv rapport i detta ärende.

Med tanke på grillsäsongen, läser jag alla recept som har med den att göra extra noga nu. Man vill ju förnya sig på alla plan. Nya fräscha tillbehör, goda såser och röror piggar alltid upp!
Det var länge sen jag gjorde potatissallad med gräddfilsbas. Det är inte gott längre, helt enkelt för stabbigt för min smak och mannen är inte förtjust i det heller. (Så praktiskt!)
Numera gör jag hellre potatissallad med vinägrett, det känns inte så tungt eller mastigt och kan varieras med rädisor, sockerärter, fänkål, selleri eller vad man råkar ha hemma.
Hur gör du?

Jag har inte riktigt bestämt vad jag ska göra med torskbitarna idag. Det lutar åt att panera dem och servera med pressad potatis och någon cf-röra just nu, men det kan ändra sig under dagen.
Nu är det dags att dammsuga ovanvåningen och byta sängkläder i alla fall...

Ha en fin dag och ta hand om dig och din omgivning!

50 cent och pussel. #Blogg100

079.
Inatt drömde jag. Det gör jag kanske oftare än jag tror, men minns vanligen inget.
Jag var någonstans och hade ätit med, för mig, helt okända personer och blev alldeles till mig när jag såg två euro-mynt på bordet. Valören var 50 cent, så det var inget stort värde i pengar, men jag kände att jag måste ha dem.

Frågan var bara hur jag skulle komma åt dem, utan att verka närig, småsnål eller knäpp. Alltså gjorde jag något som är rätt typiskt för mig; jag började duka av bordet och städade på så vis undan dessa mynt och la dem i fickan, när ingen såg.
Varför frågade jag inte om jag kunde ta dem, bara? Och varför var de så himla viktiga att ha?

Symboliserar de de pusselbitar som behövs för att jag ska förstå nåt eller lösa ett problem? Det finns förvisso saker och ting som jag inte greppar riktigt, men då skulle det inte räcka med dessa två mynt eller pusselbitar, tror jag i alla fall.

Kattmaten är slut så vi måste handla det, bland annat. Att åka och handla på en söndag känns lite ovant.
Jag hade inte planerat mat längre än till torsdagen, eftersom vi skulle åka till Bovall och jag skulle luncha i fredags, vilket inte händer ofta.
Vi har bestämt oss för att grilla idag med, men inte vad, så vi får se vad jag hittar på att hämta hem.

Mannen får stanna hemma och klippa gräset. Bra arbetsfördelning, tycker jag...
Sedan kanske vi kan sitta i solen och pussla ihop altanbygget i teorin och åstadkomma en realistiskt tidsplan för det praktiska arbetet.
När altanen är klar är det rena drömstället för grillkvällar och kalas i sommar. Måtte det bli många!

Ha en fin dag, ta vara på dig och dina nära och kära.

Överraskad och rödögd. #Blogg100

078.
Ibland blir man verkligen tagen på sängen.
Nyaste barnbarnet skulle döpas idag, samtidigt med sin kusin som bara är några dagar yngre. Det är ju ett väldigt praktiskt arrangemang.
Jag tyckte kanske att min dotter var lite "överklädd" för ett dop, men anade inte stora ugglor i mossen, förrän faddrarna; tillika andra dopbarnets föräldrar hade båda bebisarna i sina famnar och prästen Peo gick fram och viskade något till dottern, varpå hon resolut överlämnade storebror till farmor i bänken bakom.

Ja, sen gick de fram hand i hand och inte ett öga var torrt när vi insåg att nu händer det!
Inte så konstigt efter 10 år tillsammans, kan tyckas, men alla utom fadderparet var totalt ovetande.
Bra jobbat Emma och Olof!

Prästen gav brudparet tre ord på vägen; Tack, Hjälp och Förlåt. 

De orden är viktiga i alla förhållanden, oavsett om det handlar om vänskap eller släktskap. Missförstånd och feltolkningar av situationer och händelseförlopp händer så lätt.

Jag skulle vilja tillägga några saker till Peos kloka ord; nämligen frågan "Vad menar du?" eller varför inte "Jag kan inte läsa dina tankar, berätta" och fyll i med; vad tänker du?, hur mår du?, vad vill du?

Kommunikation krävs i alla förhållanden. Blir det tyst, blir det otäckt..

Det kan vara svårt att ställa frågor, utan att låta kritisk om man är i affekt, vilket får partnern att gå i försvarsställning och sen är grälet igång. 

Känner någon igen det? Skulle tro det, ja... 

Jag tror att våra ungdomar kommer att prata med varandra, för att lösa vardagliga problem på bästa sätt. De är mer jämlika nu för tiden och tänker inte i gamla, traditionella banor.

De har ju varit ihop så länge redan, byggt hus och skaffat barn, klart de har haft meningsskiljaktigheter, men de har löst dem under tidens gång.

Jag är glad för att jag fick vara med om allt detta idag och tackar Linnea och Lars för hela upplevelsen, samt alla andra som gjorde dagen så lyckad!

Grillen är invigd och vi har landat i soffan, för att kontemplera och smälta saker och ting.

Jag önskar dig en fin kväll och en god natts sömn, när det blir dags!

Bortskämd, skrytsam och effektiv! #Blogg100

077.
Oj, vilken dag det varit! Uppe i ottan, ja redan kvart i sju...
Så infernaliskt trött att mannen helt sonika går och hämtar kaffe till mig och lägger sig igen. Hans startsträcka är inte lika lång som min, och ja, jag är bortskämd!

Var på ett seminarium på TRR hela förmiddagen och det var mycket bra! Det där att sälja sig själv som en produkt via telefon är inte enkelt, när rekryterande människa slingrar sig som en orm.
Nu ska jag öva och bli en mästerlig försäljare även på det viset. Att jag är det i min profession vet jag redan.
Skrytsamt? Nej, det är sant.
Jag är duktig på egenvård, nu ska jag vårda mitt eget värde och slipa säljargumenten.

Träffade en gammal skolkamrat över en lunch i Trädgårdsföreningen efteråt. Synnerligen trevligt och måste snart göras om!
Tog en omväg över Frölunda Torg och hämtade en bortglömd sak i butiken där jag köpte nyaste barnbarnets doppresent häromdagen.
Känner mig extremt effektiv, för på vägen dit pratade jag med min kära namne om väsentliga ting, som kan påverka den närmsta framtiden på ett, förhoppningsvis, positivt sätt.

Jag har också fått uppdatering av fackpampen vilket gör att jag kan slappna av denna helg och bara må bra!
Ska bara packa kappsäcken och äta lite korrrv, så far vi norrut och är på plats i god tid för morgondagens dubbeldop.

I morgon ska mannen få kaffe på sängen, dock inte förrän tidigast åtta. Han är värd det och mer därtill, så det är stor chans att han får frukost med.

Ha en skön fredagskväll och krama varandra i trafiken!

Önskedag. #Blogg100

076.
Vilken härlig dag att vakna upp till! Vackert väder och sällskap av min ena favoritsyster.
Vad mer kan man önska?
Pannkakor och mackor till frukost, kanske? Så hon står sig tills hon kommer hem och jag till middagen.

Jag ska ringa några samtal och se vad det kan leda till, förutsatt att någon svarar. Resursplaneraren har varken svarat eller hänvisat till att lämna meddelande, vilket jag tycker är märkligt.
Handläggaren på Af ska väl inte vara lika svår att hitta, hoppas jag.

Mannen har efter många om och men fått pengarna tillbaka för den borttappade grillen på K-rauta.
Efter sex veckors väntan, tog tålamodet slut och vi ska hämta hem en exakt likadan från Ica istället.
Ska bli underbart att kunna grilla igen. Vi har ju till och med inhandlat ett fj..... hrm, jag menar halster!

Av någon underlig anledning har jag denna felsägning inprogrammerad i hjärnan. Det har smittat av sig till mannen, vilket är vansinnigt roligt! Alla vet ju att det är stor skillnad på ett fjälster och ett halster, men det sitter som berget. Varför fungerar inte teflonet vid såna tillfällen, kan man undra?
Och jag undrar även hur många fler som blev smittade i och med att de läser detta inlägg? Återkoppla gärna om du råkade smittas!

Inatt trodde jag att jag smittats med en otäck magbacill alternativt blivit matförgiftad. Vaknade med magont och frossa. Syster var yster i morse och var därmed inte drabbad, alltså borde inte sushin vara orsaken. Inte heller mannen har känt något obehag, alltså kan det inte vara min mat heller. Puh, så skönt!

Brödbak och sol i trädgården står på min agenda idag. Jag tänker ta det lugnt och påbörja en ny bok.
Kan man ha det så mycket bättre?
Nej, jag önskar bara jag hade råd att göra lite mer roliga eller nyttiga saker. Är dock förvissad om att den tiden kommer och jag har det bättre än många ändå.
Önska och drömma är gratis och roligt. Dagdrömmeri ska jag ägna mig åt nu och förverkliga en del av dem, så småningom...

Ha en bra dag och ta hand om dig och lev dina drömmar!

Regn eller inte regn? #Blogg100

075.
Idag blev det sådär konstigt igen för att mitt närminne inte är det bästa. Dubbelbokad vid lunchtid...
Nu är ju min syster en relativt medgörlig sådan, så vi byter bara mötesplats och allt löser sig.

Katterna ville ut med en gång idag, så snabeldraken kan tas fram utan någon större kalabalik. De senaste dagarna har det ju regnat och då stannar katterna inne och hårar ner i mängder. Attans regn!
Det är med andra ord fler än jag som har för mycket hår. Mannen också. Av någon outgrundlig anledning har han inte blivit klippt än. Om det är enbart min teflonbeläggning som är skuld till det, låter jag vara osagt.

Inser att jag klarade mig utomhus hela dagen igår, utan att nyttja vare sig ögondroppar eller nässpray mot allergin. Det är så skönt att kunna andas igen och slippa bli så himla trött. Underbara regn!
Prognosen är lovande både vad gäller pollenhalter och väder de närmaste dagarna. Äntligen kan jag få vara ute och njuta av solen och hjälpa mannen med trädgårdsbestyren! Bara jag slipper rensa ogräs.

Väntjänsten rycker ut med matleverans om en liten stund. Sedan ska jag till ÅV och till affären.
Jag har dammsugit nedervåningen och ätit frukost. Vilket under av effektivitet jag är, när jag vill.
Ska bara ut och skära rabarber, sen är jag på väg!

Javisst, ja! Till middag blir det rökt fläsklägg med rotmos. Hur kunde jag glömma det?

Ha en fin dag och glöm inte bort att vara rädd om nära, kära, släkt och annat löst folk. Man vet aldrig när man kan komma att behöva dem...

As time goes by. #Blogg100

074.
Käre nån, vad tiden går! Idag fyller min yngsta 25 år, hur gick det till?
När hon äntligen bestämde sig för att komma ut gick det lätt, men hon förvarnade två dagar tidigare. Med tanke på hur snabbt det gick med de två första barnen, så var det bara att åka in till BB vid första känningen, fast hon ångrade sig och vi fick åka hem igen.

Man skulle kunna tro att det var hon som myntade "görsomhelst", för när det var dags på riktigt; kom vi in samma tid som med den förstfödde, det vill säga vid sju på morgonen och då tänkte jag att hon skulle vara lika snabb eller snabbare än båda bröderna, men icke! Envis som en röd gris, väntade hon tills jag klätt på mig för att ta en promenad runt lasarettet vid lunchtid. Jag var lite grinig, det erkänner jag och trött på att vänta, därför vägrade jag ta hissen ner.

När vi kom ut på parkeringen blev det skarpt läge. Bara att ta sig upp igen, ingen hiss då heller. Den där envisheten är nog ett släktdrag. Jag sa till pappan att hämta barnmorskan medan jag tog på mig något "bekvämare". En halvtimme senare var hon i min famn, äntligen! Eftersom det var den dag det var, blev namnet det det blev. (Och jag fick som jag ville...)

Nu är hon alltså såpass gammal att hon själv blivit mamma två gånger om och jag är dubbelmormor! Vi har varit snabba i starten i min släkt, så det är inte så märkvärdigt att det finns fem generationer i livet, tycker jag. Det märkvärdiga är att min mormor är en krutgumma, fortfarande! Hon är frisk och pigg, kör bil (om än mycket försiktigt), spelar boule och är aktiv överhuvudtaget.

Hoppas att jag är som hon när jag är över 80. Själv är jag bara 48 (snart), så det är ett tag kvar. Jag gjorde för skoj skull ett av alla de där testerna på FB, där man ska få sin "faktiska" ålder, då blev jag 29. Undrar vad resultatet hade blivit om mormor svarat på samma frågor?

När jag var lika gammal som min dotter, var jag mycket mer medveten om min ålder än jag är nu. För att inte någon skulle tycka att jag var för ung och omogen för att ha tre barn och dessutom vara dagmamma, verkade jag nog lite präktigare än jag egentligen var. Jag kände att jag fick lägga band på min barnsliga sida, vara seriös och redig. Tur man blir klokare med tiden och inser att man duger, precis som man är!

Idag ska jag träffa min nya TRR-rådgivare. Det ska bli trevligt att göra den bekantskapen och se vart det leder. Tiden går som sagt och det är dags att äta frukost och göra sig presentabel för det mötet.
Det blir ärtsoppa till middag och jag ska till och med göra pannkakor, för då blir mannen glad.

Ha en fin dag och lev livet! Var rädd om det du har som gör dig glad och gör dig av med surdegarna.

Upplysningsvis... #Blogg100

073.
...så är den grå vardagen tillbaka igen.
Och jag kom på att jag glömt aktivitetsrapportera till Af. Bäst att lösa den detaljen först, innan jag hinner glömma det igen.
Mina stackars synapser verkar inte ha kontakt idag. Misstänker att det är ett synnerligen smittsamt datavirus, då min laptop betedde sig besynnerligt under uppkopplingen.

Det är skönt att världen är datoriserad och digital, när ens eget minne inte håller sig innanför ramarna för vad som kan anses rimligt att komma ihåg själv.
Adressändring är en sån sak som är lätt att glömma bort. I min värld borde alla företag ha fått informationen nu, för har jag ju redan anmält flytt och folkbokföringsadress. Det är dock alltid någon som inte uppdaterar så ofta och nu minns jag inte vilken... Än så länge är det ju eftersändning av post, så det finns tid att identifiera slöfockarna och upplysa även dem.

Uppladdad med laxmacka känner jag att glappkontakten är mindre påtaglig nu. Fisk lär ju vara bra för minnet och intelligensen och den teorin anser jag härmed vetenskapligt bevisad.
Vilken tur att jag bestämt att det ska ätas strömming idag, nu kommer jag att koppla allt.

För övrigt har jag inga åtaganden idag, så jag kan ta mina korsordstidningar och koppla av och ladda om för kommande utmaningar i den analoga världen.

Elektricitetsvisan är förresten alldeles lysande, fortfarande! Lyssna gärna på den och gör dagen ljusare.

Ha en strålande dag och ta hand om dig!

Hellooo, musiclovers! #Blogg100

072.
Idag var det jag som hämtade kaffe och GP. Vi vaknade lite motvilligt av alarmet, ty kvällen blev sen medan vi smidde våra planer. Skönt att ha kommit ytterligare en bit på vägen och att upptäcka att vi har tänkt lika, på var sitt håll.

Utflykten för dagen var "FUZZ", det vill säga en gitarrmässa. Mannen är en gitarrnörd, gode vännen Tommy likaså, varför vi gjorde sällskap dit. Mycket trevligt och intressant på många sätt och vis. Jag är, av födsel och ohejdad vana, nyfiken till naturen och nån gång har jag nog lärt mig att se skillnad på en Fender och en Gibson, på långt håll...
Jag spelar inte själv, men ska nog få mannen att lära mig lite mer än det jag kan redan, nämligen att ta ut de första tonerna av "Smoke on the water" på en akustisk gitarr.

Även om jag inte spelar, tycker jag det är roligt att följa med och jag tycker vissa "guror", som nördarna säger, är riktigt vackra. Har märkt att jag hyser en förkärlek till mörka träslag. Även blondiner om de har rätt ådring. Fast jag är löjligt förtjust i en blåstrimmig sak, som jag såg redan förra året.

Jag spelade blockflöjt som barn. Hur imponerande är det? Inte alls. Tu, tu, tu... Till Paris, till Paris...
Nå jag lärde mig lite mer än så och avancerade till altflöjt. Sen var det inte kul längre.
Numera spelar jag mest lufttrummor, till mannens stora nöje. Jag är ganska bra, faktiskt.
Fast jag sneglar lite på munspelet som finns här hemma. Kanske jag skulle tuta i en sån, när alla i den mest omedelbara närheten åkt till jobbet i morgon, så ingen blir alarmerad?

I bilen tillbaka till hemmet bestämde jag mig för att låna ut köket till mannen. Han kanske blir tvungen att få tillbaka makten och hela härligheten, när jag får jobba igen. Bäst att han lär sig att hitta i skåp och lådor tills dess, tänkte jag...
Eller var det så att jag faktiskt tyckte att jag kunde sätta mig och skriva detta inlägg, samt avnjuta ett glas vin i lugn och ro?
Det blir spareribs och klyftpotatis i alla fall, helt enligt planen. Mannen är en fena på att göra god rubbing, bland mycket annat.

En kombination, troligen. Jag blev alldeles slut i huvudet av allt larm på mässan och av att försöka lägga på minnet, vad nördarna glatt delar med sig av sina kunskaper. Det är det, som är så roligt med både mannen och vännen; de vet så väldigt väl att jag är helt okunnig, men vetgirig och de "klappar" mig inte på huvudet eller beter sig.

Blev det nåt gitarrköp, undrar du säkert nu.
Nej, men jag fick ett plektrum av en snubbe, för att jag inte kunde hålla tillbaka utropet "DEN är snygg" om en av gurorna (jag är halvvägs på väg att bli nörd) i hans monter.
Jag har ett eget plektrum, nu fattas bara gitarren!

Ha en fortsatt fin dag och kväll!

Listig planering och önskemål. #Blogg100

071.
En fin lördagsmorgon. Solen skiner, det är varmt och mannen hämtade kaffe och GP.
Efter frukost ska vi hälsa på i en skola inte långt härifrån och träffa tre goda vänner. Två vuxna och Bob.
Vi har lite hemliga planer ihop och behöver prata om dessa.

Mannen och jag har fler planer och det är en utmärkt dag för att utveckla dem. Altandäck, möbler och lite annat som kräver viljestyrka, mod och list.

Enligt min matlista ska det bli friterad kyckling idag. Jag ska göra en curry- och en sötsur sås till detta och givetvis serveras det ris, det finns inga planer i världen som kan ändra på det. Orkar vi, så finns det kvar rabarberpaj från igår, men då ska det vara vaniljglass till.
Egentligen är det ju grillväder, men då den på K-rauta beställda grillen uppenbarligen inte håller leveransplanen, så får man ta skeden i vacker hand och laga maten inomhus.

På min önskelista finns en utlandsresa. Den kräver dock en hel del planering och listiga lösningar, så att den går att genomföra, överhuvudtaget. Inget är omöjligt och förr eller senare ska vi ta ett plan mot ännu ej bestämt resmål.
Listan på resmål kan göras hur lång som helst, men vi får vara realistiska och planera en resa i taget.

Dags att sätta fart, så vi kan bocka av från att-göra-listan. Planen för dagen är för all del inte ristad i sten, men det vore bra att hålla sig till den, någorlunda i alla fall.

En sak till bara. Om man skulle anmäla intresse för att vara klassmormor i skolan vi ska hälsa på? En reservplan liksom, om inte arbetssituationen snarast förbättras...

Ha en härlig dag och var som vanligt rädd om dig och din omgivning!

Jo, det är den godaste sötsura såsen jag gjort och ätit någonsin, faktiskt!

Hopp och tilltro. #Blogg100

070.
Jag fick tillbaka min borttappade ring av Ann igår. Min namne, alltså. Har inte börjat tala om mig själv i tredje person.
Fick tillbaka lite annat på köpet. Hopp, självkänsla och självförtroende.
Någon som jag aldrig har träffat hade hört mitt namn av en före detta kollega till mig och menade att denna kollega tycker jag är duktig. Det känns ju bra!
Förhoppningsvis leder detta till en betald sysselsättning inom en nära framtid.

Hade hoppats på uppdatering av fackpampen, men han har inte hunnit. Bortrest för begravning och återkommer på måndag, meddelade han igår kväll. Jag har lyckats uppfostra honom såpass i alla fall.
Det är alltid bättre att veta att man inte får veta, än att hoppas på att få veta, förgäves.

Under året som gått har jag tappat förtroendet för många människor. Vissa har försvunnit ur mitt liv för gott och det är bra så. Andra lär få kämpa för att återvinna det. Om de vill, förstås.
Jag är för det allra mesta inte långsint, det tar för mycket energi att älta oförrätter och gjort är gjort.

Det är långt värre att tappa förtroende för sig själv. Man slipper ju inte ifrån sin egen person så lätt. Jag vet att jag är bra inom mitt yrke, men när tiden går och inget händer kommer tvivlet på mina förmågor. Självkänslan rasar i botten och hur mycket man än anstränger sig för att ändra på saker och ting, smyger sig hopplösheten på.

Många saker har skett på sistone som fått mig att inse att jag är värdefull, trots allt. Det finns människor som har förtroende för mig på olika sätt. Människor vänder sig till mig med problem och frågeställningar. Skojiga affärsförslag presenteras mig. Jag har fått blommor, bara för att jag finns...
Det finns en man som satsar allt på mig, hur stort är inte det?

Jag tappade bort mig själv ett tag, i ett annat liv. Det var ingen lätt sak att hitta tillbaka, men det fanns och finns fortfarande de som tycker jag var och är värd något bättre och med deras hjälp är jag tillbaka för gott.
Tillfälliga svackor drabbar oss alla ibland, men så länge de är tillfälliga blir inte skadan så stor; om man har förmånen att ha människor omkring sig som värdesätter ens personliga egenskaper och förmågor och har förtroende för en, i vått och torrt.

Det blev ett djupare och allvarligare inlägg än jag hade förväntat mig idag, men med en hel del hoppfulla och positiva inslag, vilket var min avsikt och förhoppning. Jag vet aldrig vad jag ska skriva om innan jag börjar, ännu mindre var det ska sluta.

Idag ska jag göra en fisk- och skaldjursgryta. Jag tror den kommer att gillas av mannen eller, jag vet det!
Självförtroendet är hyggligt stort när det gäller min matlagningskonst i alla fall... ;)

Morot, fänkål, palsternacka, rot- och stjälkselleri, paprika, habanero, sparris, cf, kolja, torsk, räkor, musslor, vitt vin och sherry. Busenkelt och busgott!

Hoppas du har en fin dag och att du tar hand om dig och dina förtrogna!

Det blev en god gryta i de nya skålarna som märkligt nog ser blåa ut. I själva verket är de grå, faktiskt!
Otroligt nog är det en efterrätt på gång med...rabarberna växer som ogräs.

Och där var den klar!

Start och mål, men vägen då? #Blogg100

069.

Inte är jag pigg idag heller, men snart så! 

Har en lång startsträcka på morgonen, som börjar med att mannen kommer med kaffemuggen och väcker mig. Sen ligger jag kvar en stund med en bok eller ett korsord och masserar igång hjärnan. 

Jag ser också till att sonen är vaken. På distans. Inte helt lätt alla gånger, men för det mesta funkar det. 

Det där med morgontröttheten är tydligen något som går i arv, tyvärr. 

Eftersom jag i allra högsta grad ogillar att försova mig och komma för sent, har jag sett till att ställa klockan en halvtimme tidigare än vad som är nödvändigt. För att kunna snooza och få en mjukstart. 

Rivstarter är bara roliga om de utförs i en bil. I en rallybil, till exempel. 

När jag var nästan tretton år frågade min fille-morbror om jag ville följa med ut på en tur. Gud, vilken lycka att få glida ner i det skålformade sätet, spänna fyr-punktsbältet och sen bara åka med på en berg- och dalbanetur på småvägarna där vi bodde!

Han ville väl kolla om jag blev rädd eller åksjuk innan han frågade om jag ville bli hans kartläsare. 

Gissa vad svaret blev?

Många transportsträckor är tråkiga och bara ett nödvändigt ont för att ta sig mellan två platser. 

I rallyvärlden innebär det att förflytta sig mellan två specialsträckor, där det roliga händer. 

För det mesta och för oss flesta är transportsträckan den väg som leder mellan hemmet och arbetet. 

Ibland för den oss till en sevärdhet, turistmål, sommarstuga eller liknande. Ser vi då det vi åker förbi, eller är det bara målet som hägrar? 

Jag skulle vilja åka till Bayern, där jag var barnflicka en sommar för länge sen. Tänk att få återse alla de utflyktsmål vi tog oss till varje onsdag när familjens Gasthaus var stängt och pappan/kocken ville bort från sina grytor. Då skulle transportsträckan förvandlas till specialsträckan, på ett vis. 

Det är inte målet som är det viktiga, utan vägen dit om du förstår vad jag menar. För mig var det så fantastiskt att se omgivningen, naturen och alla slott längs vägarna. 

Vi besökte inte ens hälften av de slott jag såg, men om jag återvänder skulle jag vilja ta alla de där avstickarna och utforska mer. 

Min transportsträcka idag blir kortare än planerat. Målet är detsamma, det vill säga krama en god vän och få tillbaka min tappade ring. 

Middagsmålet är pasta och köttfärssås.

Ha en fin dag och tänk på att det finns mycket sevärt mellan målen, men glöm inte bältet!

Hårdrömmar och testar. #Blogg100

068.
Jag klippte av mig håret för 24 år sedan. Min yngsta var ett år och jag hade verkligen inte tid eller lust att hålla på med att fixa frisyren längre. Sen dess har jag haft håret kort, kortare, kortast och trivs alldeles utmärkt med det.
I natt drömde jag att håret var så långt att jag kunde göra en riktig hästsvans högst uppe på huvudet och var tvungen att borsta håret ordentligt. Jag som knappt använt en kam under alla dessa år!

Det finns säkert någon som kan tyda denna dröm, som jag tycker är helt rubbad.
Om jag skriver det här, kanske jag kommer ihåg, eller blir påmind om att klippa mannen. Han börjar bli långhårig och dan. Så kan vi inte ha det.

Problemet är att jag har ett mycket selektivt minne som kan man kalla det om man är välvilligt inställd. Annars kan man säga att jag har ett dåligt närminne, alternativt teflonhjärna.
Detta diskuterade mannen och jag igår kväll, när jag för skojs skull gjorde ett ayurveda-test på nätet, för att se vilken doscha jag tillhör och vilken sorts mat jag mår bäst av.

En av punkterna löd:
Är inte kvicktänkt men är bra på att memorera saker och komma ihåg dem senare.

Jo, jag är kvicktänkt. Ibland för snabb för mitt eget bästa, enligt mannen. Eller om det var hans bästa? 

Dock är jag en mästare på att; och jag citerar: "Komma med förslag på en avstickare på hemvägen för att handla något, för att fullständigt ha glömt det en kvart senare och missar avfarten". 

Håller helt och hållet med honom. Sån är jag, alltså. 

Fast jag glömmer aldrig när folk fyller år eller deras telefonnummer. 

Det sista är en sanning med modifikation i dessa mobiltider, när alla byter nummer en gång om året. Jag försöker inte ens lägga dem på minnet längre, men hemnumren sitter kvar. 

Det fanns några andra punkter som inte stämde alls; till exempel är mitt hår varken tjockt, fett, mörkt eller vågigt, men sammantaget lutar jag mest åt Kapha-hållet. 

Mannen är svår att placera. Dött lopp mellan Vata och Pitta, kan man säga. 

Detta gör det synnerligen besvärligt att laga mat som passar oss båda, enligt denna indiska läkekonst. Allt som är bra för mannen ska jag undvika och vice versa. 

Intressant egentligen, hur olika vi är enligt denna snabbtest, för vi har väldigt lika tycke och smak när det gäller mat och annat. Skiljaktigheterna är hårfina för det mesta.

Som jag påpekade gjorde jag testet på skoj, är mycket väl medveten om att det är en fingervisning och inte en sanning. Det krävs en vaidya för att få en fullödig analys. 

Vart jag ville komma med detta inlägg har jag glömt, men nu ska jag i alla fall tvätta håret...

Ha en fin dag och var rädd om dig och din mage!

Äntligen annat väder! #Blogg100

067.
Jag kommer aldrig ihåg vad väderpresentatören sagt längre än högst en kvart, förutom igår. Anledningen var att det utlovades regn. Oj, vad glad jag blev! Annars hade jag glömt det.
Hyser ju som bekant en viss animositet mot regn, men nu har det varit så jobbigt för mig och alla andra pollenallergiker en lång tid, att det är synnerligen välkommet. Min äldste son känner av pollenutbrottet i år för första gången och det är många med honom.

Igår kom det en kopia på min sista lönespecifikation. Jag har inte bett om den och inte heller fackpampen. Det var annars den enda tänkbara förklaringen, så jag frågade honom. Men han svarade att han inte var skyldig till det. Märkligt ordval, förresten... Vad annat är han skyldig till då, tänker jag?
I vilket fall sa han att han skulle försöka hinna ringa mig idag, så nu väntar jag spänt på ett anförande.

En annan märklig sak var att specen var adresserad till min nya adress, alltså inte eftersänd. Det är kanske två veckor sen jag folkbokfördes i Mölndal, eller Dalen som jag lite poetiskt brukar säga och jag har inte meddelat min (gamla?) arbetsgivare någon ny adress.
Fast å andra sidan, när fackpampen begärde in underlag om min anställning och uppsägning, skickades någon annan Anns papper till honom. Jag undrar vilken Ann som väntar på sin sista lönespec nu?

Antagligen kommer jag inte göra så mycket nytta idag. Lika trött eller tröttare än igår, men lättare att stå ut med på nåt vis, tack vare regnet som rensar upp. Jag ska städa badrum och toalett. Tror jag i alla fall.
Just nu ska jag bara bli klar med detta inlägget, sen ska jag läsa min bok.

Till middag blir det fisk. Kanske med en annorlunda twist på anrättningen. Jag ska fundera på saken under tiden som spätta och räkor tinar upp.

Ha en fin dag och var vänlig mot andra, så är de antagligen vänliga mot dig!

Wasabispätta blev det.
Skivade champinjoner förstektes i ugnen.
Lade strimlad morot, fänkål, och broccolibuketter i formen och hällde på grädde och cf, blandat med wasabipasta.
Salt och peppar på, sen fick det gå nästan klart innan jag la på de dubbelvikta spättafiléerna och in i värmen igen, ca 10 min.

Lömska handlare och motståndsrörelse. #Blogg100

066.
Makalöst trött idag. Vaknade halv fem och hade magknip. Ordentligt mycket. Somnade om till slut och vaknade högst motvilligt när mannen kom upp med kaffet.

Jag insåg att det inte var läge att dröja kvar i sängen, så nu har jag redan varit och handlat. Bröddegen är satt och jag har till och med ätit frukost.
De vet sannerligen hur man får någon att plocka på sig lite extra, handlarna. Nybakt bröd och bullar doftar det, så man blir extra sugen. Jag är dock ståndaktig och motstår dessa lumpna trick.

Fick med det som stod på listan och sånt som blir middagsmat i veckan, samt "bra-att-ha-hemma-saker" som pasta, rökt fläsklägg och kattmat. Erkänner att jag sneglade på chokladen, men seglade stolt förbi.
Packade snabbt upp varorna på bandet och hade så bråttom att jag missade jästpaketen som var det absolut viktigaste att handla för dagen, för degen var redan påbörjad. Insåg misstaget när jag packade mina påsar dock, så det var inte hela världen.

Jag ska våga mig ut i trädgården och plocka nässlor. Hur konstigt det än är att tänka soppa på en måndag, så ska det bli det. Soppdagen är ju i min värld vanligen en onsdag. Men när jag kollade mannens lunchmeny igår kväll, kändes det helt rätt med nässelsoppa och nybakt bröd idag.
Eller rättare sagt, nässel- och ramslöksoppa. Jo, den som spar hon har! Det är de sista bladen som går åt nu.
Har lagt in den del av ramslöken jag fick i olivolja. Smakar underbart att droppa över salladen till exempel.

Bäst att klara av trädgårdsbesöket snart, misstänker att jag inte kommer att kunna motstå en "gumvil" efteråt. Både på grund av usel nattsömn och pollenhalten som fortfarande är hög. Får nog ställa äggklockan, så jag inte missar att ta hand om mitt bröd. Sen gäller det nog bara att hålla igång resten av dagen. Byta lakan, tvätta, duscha...

Vi får väl se hur mycket det blir gjort, men ambitionen finns i alla fall!

Ha en fin dag och som vanligt, var rädd om dig och omgivningen!

Tursam dag! #Blogg100

065.
Idag blev det sovmorgon. Vi fastnade i "World without end" igår kväll efter bokkalaset.
Det enda planerade för dagen var en tur till Ikea med en mycket god vän, som vi kan kalla Kluran.

Fast först möblerade vi om hos henne. Lite mer space blev det, vilket gjorde att vi slapp bära ner ett bord för återlämning till det stora möbelvaruhuset, till min lilla bil. Vilken tur att vi kollade först!
Anledningen till att vi lämnade pansarkryssaren hemma är att min bil har fällbara säten.

Det har inte mannens bil. Ett långt paket skulle tillbaka till Ikea och hur bra kryssaren än är; på alla andra sätt och vis och hur mycket man än kan få in i skuffen, så var paketet en aning för brett för att gå igenom hålet i ryggstödet.

Inga köer till återlämningen. Tur igen!
Vi skulle inte handla något annat än enkla vinglas. Det första vi sprang på var Dry Martini-glas...
Hittade trevliga vinglas och servetter och djupa tallrikar också... Vilken tur!

Vi skruvade ihop nämnda bord, när vi kom tillbaka till lägenheten med alla fynd. Jodå, Kluran passade också på att handla lite nytt porslin.
Hade dock lite otur när vi tänkte, så vi fick göra om och göra rätt. Fint blev det i alla fall till slut.

Nu är det mat på gång. Tog upp en påse kycklingvingar innan vi åkte, vilket var tur. Hungriga som vargar är vi och detta går snabbt att få ätbart. En sallad till, så skrapar vi ihop energi nog att titta på lite mer film ikväll.

Kanske inte lika länge som igår dock. Mannen ska ju upp till jobbet.
Jag ska baka bröd och måste göra en tur till affären för att jästen är slut. Troligen blir det en soppa att avnjuta till nybakt bröd till middag i morgon. Serveras i nytt porslin, minsann!

Hoppas du haft en lika bra dag som jag!

Onda och goda krafter. #Blogg100

064.
Vaknade mycket piggare och tidigare idag, trots att filmen "Django" varade längre än jag hade trott. Ruskigt bra och otäck film. Var tvungen att lösa lite korsord innan lampan släcktes, för att undvika mardrömmar.

Jag har, sen jag var riktigt liten, haft en återkommande mardröm. Med åren har jag lärt mig att vakna innan den kommit så långt att det blir panik. Den kommer när jag är extremt stressad eller fast i en situation jag inte vet hur jag ska lösa.
Nu låter det ju som om jag var utsatt för ett trauma som barn, men det dementerar jag bestämt. Däremot hade jag en utdragssäng med väggar på alla sidor och vid något tillfälle kunde jag inte ta mig ur den, förmodligen för att gå på toaletten. Jag är ganska säker på att det var så, men jag kan ha fel.
I mardrömmen ligger jag i en säng mitt i ett enormt rum när väggarna börjar flytta sig närmare. De liksom böljar fram och tillbaka och jag kan inte ta mig ur sängen. Någon dörr finns inte heller, så det är en hopplös situation. ("Soprums-scenen" i Star Wars du vet, den får mig alltid att minnas min mardröm.)

Det är ganska länge sen den hemsökte mig nu. Jag har det inte trassligt på det viset längre, tack och lov.
Det är "bara" ovissheten och frustrationen som kommer av min arbetslöshet som förmörkar min tillvaro. Fackpampen bör höra av sig på måndag med besked om att han fått tid för ett möte med arbetsgivaren. Det retar mig ofantligt att det har tagit så lång tid att komma till skott. Åtta månader!
Facket är en makt att räkna med, jo pyttsan...

Det krävs att man tar de "rätta tjänstevägarna", det vill säga via facket, om man vill hävda att något inte gått rätt till inom organisationen. Tja, de vet kanske hur (o)villiga, alternativt överhopade med ärenden facket är?Utnötningsmetoden funkar kanske i vissa fall, men inte i detta. Det har varit och är en pärs att orka med att kämpa mot väderkvarnar.
Mardrömslikt, till och med.

Nu ska jag inte gnälla och vara negativ hela dagen, för det är kalasdags hos en god vän.
Hon har tänkt ut det så fint att gästerna får presenter i stället för tvärtom. Den som vill får välja en god bok eller flera, så att hon kan skaffa ännu fler böcker. Snacka om win/win-situation!

Ha en god dag!
Gör en god gärning eller gläd en medmänniska på annat sätt; det behöver inte kosta något och kan ge så fantastiskt mycket tillbaka.

Vinyl och nattsudd. #Blogg100

063.
Mannen hämtade hem en mackapär som krävs för att kunna höra på riktiga skivor. Såna där 33-varvare, om någon minns dem? Vi lyssnade på en mycket liten del av den samling vinylskivor som han har samlat på sig under åren. Jag har inga kvar i min ägo av olika anledningar, men hittade flera roliga och bra, vilket resulterade i ett musikfrosseri halva natten. Ja, vi dansade en del med, så det var både nytta och nöje.

Lite trötta idag, men det var det värt. Hade lite problem att vakna tillräckligt för att kolla om sonen var uppe och igång för att jobba idag; han fick ingen ledig klämdag, nämligen. Det var han och jag somnade om. Hoppas han inte läser detta, då kanske jag får höra att jag är en dålig förebild och en usel mor...

Otroligt nog tänkte jag till innan läggdags och tog fram en påse med lammkött ur frysen. Rester av påskmiddagen. Det kommer att bli en ragu på nåt vis av detta. Kanske med potatis-rosor till?
En ny fb- och matgruppsvän påminde om dessa vackra tillbehör. Lite pilliga att göra, men när den andra maten är lättgjord kan man ju lägga lite möda på det.

Man skivar alltså potatisen mycket tunt och klär oljade muffinsformar med skivorna i "stående" lager så att det liknar rosor. Lite salt och peppar och om man vill, kan man strö lite riven ost på dem.
Bakas i ugn ca 40 minuter i 150 graders värme.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag. Städade ju igår och det får räcka för ett tag. Det blir nog bokläsning och slappande. Irriterar mig omåttligt på att jag inte kan sätta mig ute och läsa.
Läste i GP att de höga pollenhalterna kommer att hålla i sig ett bra tag till. Med gräs som ytterligare grädde på moset. Blä...

Det känns som om det är söndag idag. Så härligt att det bara är fredag!
Jag skulle så väldans gärna få lite regn inatt, så att luften rensas upp och jag och alla andra allergiker kan vara utomhus och njuta av solen. Det är väl inte att begära för mycket?

Ha det gott därute, du som kan och ta vara på solen och dig själv!
Glöm heller inte bort att vara rädd om nära och kära.

Jag hoppade över potatisrosorna. En annan dag!

Jag vill ut! #Blogg100

062.
Även om det blåser kallt. Jag hade hoppats på ett rejält regn inatt, så att denna dagen kunde få bli en utedag. Tji, fick jag!
Utan alla mediciner hade det varit svårt att ens ta sig ut till affärerna och uträtta nödvändiga ärenden, så jag är tacksam för att jag kan och vet vilka som hjälper.

Jag får väl hålla mig inomhus och utföra ett visst mått av städning, istället. Utomordentligt tråkigt, men nödvändigt. Dammråttorna kan utgöra ett hot mot hälsan om de växer sig större. Om inte annat blir jag utskämd om någon får för sig att titta in hos oss.

Utvärderingen av natten som gick; med nya kuddar under huvudena: Min nacke och axel mår bättre.
Tystare blev det inte. Fast jag tror mannen behöver lite tid att vänja sig vid sin kudde. Den hamnade lite fel, vilket resulterade i tidvis ljudliga ut- och inandningar. Nåja, tiden får utvisa om min teori var helt felaktig.

Mannen skaffade en pryl till ljudanläggningen så att vi nu utan problem kan lyssna på alla vinylskivorna som han har. Känslan av att dra ut skivan ur ett konvolut; raspet och knastret i högtalarna får en att bli väldigt mycket yngre, på nåt vis.

Hur utfodring sker idag är osäkert. Eller ja, det är i skrivande stund inte helt bestämt vad som ska tillagas.
Lite räkor sparade vi igår och det kan ju bli en utmärkt förrätt ihop med avokado, till exempel så här:

Det ligger en bit tjocka revben i kylen. Funderar på att koka upp den i en god buljong och grilla.
Tyvärr inte utomhus, då den beställda grillen inte levererats ännu.

Ja här är resultatet!

Tjocka revben, förkokta i en buljong med det man gillar. Jag hade lite mer än 1 liter vatten, två tärningar köttbuljong och ½ lamm. Mammas torkade chili, 1 rejäl nypa chimichurri, 1 lagerblad, mycket svartpeppar, stjälkar av ramslö. en liten lök i grova bitar, en morot i skivor, en bit palsternacka i stora bitar. Koka upp lagen/buljongen, låt gå ½ timme. Lägg i revbenet i en hel bit i buljongen. Koka upp och ställ åt sidan. Grilla på spjällen, ev. delade med lite extra salt, peppar och chili och njut!

Illa dåligt uttänkt av K-rauta att inte ha fler grillar på lager, under en kampanj och dessutom en medlemsdag för tre veckor sedan! Ännu sämre att det tar så lång tid att få hem en ny. Utvisning på det?
I dessa tider, när "alla" köper gasolgrillar, tycker jag ju att en eller två kolgrillar borde finnas i utbudet.

En annan sak jag ska försöka reda ut, är hur jag ska inbjuda in ett större antal gäster, till 100-årskalaset i sommar. Att räkna ut hur mycket mat och dryck som kan gå åt, är en spännande uppgift med. Utgår ifrån ett knytkalas-koncept i viss mån, så att utsocknes gäster slipper frakta mat, åtminstone.
Utan tvivel återkommer jag med funderingar om detta och hur vi ska lyckas härbärgera gästerna, i framtida inlägg.

Nu är det hög tid att utföra dagens sysslor, så jag önskar dig en skön dag ute i majsolens sken om du har det, vill säga. Var rädd om dig och dina medmänniskor!

Upp, upp! #Blogg100

061.
Jag ska sluta upp med att "tjata" på vissa människor nu. Tjat är aldrig kul att höra och kan ha motsatt effekt.
Vissa behöver dock tjat, för att komma över tröskeln. Men nu ger jag upp, för en stund i alla fall.

Hur svårt var det att komma upp ur sängen idag? Jag fick verkligen tjata på mig själv och ta i med hårdhandskarna. Nu är jag någorlunda vaken och letar uppslag för dagens inlägg. Något uppenbart ämne har jag inte funnit än.

Ringer upp ett födelsedagsbarn så länge. Nej, inte kungen...
Däremot en fantastisk kvinna, med samma namn som undertecknad. Uppvaktning per telefon kommer definitivt att innebära uppdatering av senaste nytt.
Vi är ju dessutom olyckssystrar i den uppkomna arbetslösheten och stöttar varann i de olika faserna. Jag är så tacksam för att hon skickades till min arbetsplats, så att vi fick upp ögonen för den andras existens.

Mannen och jag behöver nya kuddar. Det uppstår märkliga ljud och andra olägenheter på grund av dålig hållning, nämligen. Jag inbillar mig att en väl uppbyggd kudde kommer att minska dessa förtretligheter och ska därför hämta dem idag. Mannen gillade inte idén med pyjamasjacka med tennisboll insydd i ryggdelen, upplysningsvis.

Nej, nu uppmanar min mage mig att mata den. Jag behöver den energin för att uppbåda krafter att ta tag i resten av dagen och uppfinna något till middag.

Ha en fin Valborgsmässoafton och upp till kamp!

Jag fann upp en fiskrätt bestående av gräddkokt ramslök och champinjoner. Filéerna av havskatt saltades och pepprades på båda sidor, veks ihop och mjölades samt stektes i smör för att få fin färg och yta.
Katten lades på lök- och svampbädden och fick gå klar i ugnen. Räkor och rödbetor serverades till hela härligheten. Uppskattades av båda ätarna.