Powered By Blogger

onsdag 16 juli 2014

Amazon vs Kommunen. #bloggswe #sotenäskommun #omsorg #autism

Hemma igen och jag är slut. Det är övervägande negativa känslor som orsakat detta.
Jag är grymt besviken på Sotenäs kommun och "arbetsutskottet", vad det nu innebär, som demonterar säkerhet och trygghet för våra mer eller mindre funktionshindrade. Vi föräldrar ska alltså i fortsättningen inte få vara enbart föräldrar, utan spindeln i nätet, för att få vardagen att fungera för våra vuxna barn.

Den som haft förmånen att märka skillnaden i förhållandet till sitt barn, när man såsom vuxna kan ringas, umgås och träffas utan pekpinnar och förmaningar, vet vad jag menar. Att hela tiden vara den som tjatar, fixar och trixa, bryter ner den "normala" utvecklingen och riskerar att förstöra hela relationen. Jag riskerar att bli en tjatmorsa som bara är jobbig och obekväm.

Jag har varenda dag i mer än ett halvår varit ansvarig för att sonen kommit till sitt jobb, därför att kommunen har en tråkig inställning till verksamheten och ansvaret för sina unga med funktionshinder.
Till en början var min son mycket välvilligt inställd till att tillhöra ett gruppboende och den service som tillhandahölls. Alltför många olika individer som skulle utföra det avtalade gjorde att det inte fungerade.

Att ha autism innebär att att man behöver kontinuitet och förtroende för personalen. När det är olika personer som ringer varje morgon, eller kommer hem för att "sätta igång" hushållsarbetet blir det för jobbigt för min son och säkert fler med honom, så han väljer att inte svara eller öppna för personalen. Med följd att inget blir gjort, vilket skapar en ångest i sig, detta att inte komma igång med sina måsten.

Min son har haft en massa tvångstankar och tics. Jag tror att det beror på osäkerhet och brist på trygghet.
Han är en självständig individ, som inte vill belasta mamma med alla frågeställningar och behov. För det är inga problem med hans förstånd, han identifierar sig dock med sina syskon och andra, som inte springer till morsan när det är nåt som inte funkar i vardagen. Problemet är han inte kan avgöra när det har gått för långt...Att ha en icke känslomässig person att vända sig till då är svaret.

Den personen, stödet och tillgången ska bort från en tjänst som arbetsutskottet i Sotenäs anser onödig, kostsam eller vad det nu kan vara. Jag har i alla år fått veta av andra föräldrar i omkringliggande kommuner, att vi har haft det förhållandevis bra. Nu ska Sotenäs istället sänka sig till deras lägre nivå. I valtider, dessutom. Hur mycket otur har de när de tänker?

Montera ner säkerheten för dem med funktionsnedsättning bara, det borgar för ökat utanförskap, isolering och kanske i värsta fall att de hamnar i fel sällskap, blir deprimerade och behöver en annan sorts omsorg. Vilka kostnader kommer inte det att innebära?
Jag är inte lite tacksam för det stöd både jag och min son har fått av habiliteringspedagogen till dags dato.
Utan henne hade sonen inte utvecklats så bra som han gjort och jag hade inte kunnat vara annat än mamma.

Till de positiva känslorna är glädjen över att bli bjuden på middag av nämnde son övervägande, det hör inte till vanligheterna. Även glädjen att träffa bästa L och andra fina vänner, samt systrarna, är av stor betydelse, förstås. I morgon ska det jobbas, liksom på fredag. Kommer att vara dödstrött, med andra ord.

Helgen är fullbokad; Falkenberg, Malmö, Öresundsbron och gud vet vad mer vi hinner med.
Risken är därmed stor att det dröjer till nästa inlägg, men hav tålamod. Denna kvinna är av segare virke än många tror och kan ha anledning att frukta detta.

Stå upp för det du tycker är rätt, dig själv och andra, i alla lägen.
Ugh, Amazon-Ann har talat!


6 kommentarer:

  1. Lite självmordsbenäget att fatta beslutet ett valår... Hoppas ni är flera som kan gå ihop, peppa varandra och trycka på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag svarade dig i ett mail, men faktum kvarstår, det finns tankar på ett nätverk som ska stötta varann och kämpa mot väderkvarnarna.

      Radera
    2. Alltså här nere på Kreta är varmt så att hjärnan går i stå. Jag tror inte att jag fått nå't mail från dig, Sänd igen!

      Radera
    3. Vi kämpar på och ska snart ha ett artilleri med argument att föra fram.
      I värmen här hemma har min hjärna hamnat i ett konstigt ingenmansland och jag minns inte vad jag skrev... :)
      Ha det bäst!

      Radera
  2. Ja... det där med små barn, små bekymmer etc. stämmer ju dessvärre. Och kommuner som inte förstår att det LÖNAR sig I LÄNGDEN att satsa på de små (oavsett problem eller inte) är för mig en obegriplig gåta! Kämpa på amason! Och du är inte ensam. Det finns hur många mammor (och en del pappor) som kämpar järnet för sina barn. Vi bord slå oss samman och bilda ett parti! (Som om man skulle orka DET också...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är rädd för att de räknar med att vi inte orkar skapa en grupp som protesterar högljutt och bestämt. De vet, innerst inne att vi gör så mycket vi kan och orkar. Samt att vi alltid gör lite till, för våra barns skull, så varför ska de lägga två strån i kors?

      Radera