fredag 23 september 2016

Ulfbåge och Connery.

Jag borde gå och lägga mig, men jag vill inte. Orkar inte, liksom. Du som kopplat mitt schema vet att jag jobbat sex av sju dagar vid detta laget och har flera lediga dagar att se fram emot nu. Dessutom är det hockey på TV om kvällarna, vilket börjar när vi nästan ätit klart middagen. Inte den bästa kombon, men landslagsmatcherna i VM och OS är sådant jag inte gärna missar.

Förr var det med pappa jag såg dem, det var vår grej. Mamma var inte intresserad och systrarna för små eller totalt ointresserade. Jag brukade lägga mig väldigt tidigt och läsa böcker på den tiden, men hockeyn och pappastunderna var ännu viktigare. Nu låter det kanske som om vi inte hade så många stunder utöver hockeyn, men så var det inte.

Han lärde mig knyta knopar och nästan att segla jolle. Jag tror det regnade för mycket den sommaren, så det blev inte så mycket med det. Däremot lite mer motorsport, om man kan kalla det så. När pappa slutade som kartläsare för min rallykörande "fille-morbror" tog jag som trettonåring över ett litet tag. En utmaning för en morgontrött människa som jag.

Vi åkte tidigt på lördagsmorgonen till avkrokar i Småland, Dalsland och Värmland och kom hem fram på småtimmarna på söndag. Jag har några troféer från dessa tävlingar och en incident som fick mig att drömma mardrömmar flera år efteråt. Inga egna skador, förutom på bilen eller så, men ett mycket tvivelaktigt beslut av medtävlare, vilka vi hjälpte att lyfta upp efter en kraftig vurpa, om att köra vidare trots att föraren inte alls verkade i form för det, vilket etsade sig fast i min hjärna.

Hur som helst hade jag den stora turen att skåda Christer Ulfbåge på håll vid något tillfälle och det uppvägde nästan den tråkiga händelsen, givetvis jämte de framgångar vi hade ute i buskarna. Ulfbåge var och är fortfarande en stilig herre. Jag erkänner att jag är svag för vithåriga män, det är därför Sean Connery är min absolute favorit alla kategorier.

Spelar ingen roll att han är lika gammal som min mormor. Han blir bara snyggare och snyggare med åren. Mannen är inte vithårig än, men jag älskar när han ger mig en blick över sina läsglasögon. Då ser han lite ut som Tomten. Och jag älskar Tomten. När han dessutom lagar mat till mig när jag jobbar sent och får lägga upp mina trötta fötter och bli ompysslad, då kan man inte ha det bättre.

Mat har det alltså blivit sen sist. Jag fick stränga order att inte lägga ut ett foto på dagens. Det var en mycket god risotto med salsiccia och oliver, men risotto ser aldrig bra ut på bild så vi skippar den.
I slutet på månaden och med frysen full av allehanda godis kan det bli såhär:

Pasta med korrrv

Blodpudding och stekt fläsk

Och i morgon är det fredag, vilket betyder fisk, i alla fall i vårt hem och jag tror att vår övernattande gäst blir glad för det. Ståkkhålmare, infödda eller inte, är inte bortskämda med prima fisk, därför ska hon få det för det är hon värd! Det är ett år sen sist hon var här, tror jag. Sedan på lördag kommer fler goda vänner hit och mannen flyr fältet med maken till en av dem.

Vi ska laga mat, flamsa och tramsa, äta och ha det allmänt gott. Vilket jag hoppas du också ska, på ett, flera, eller alla sätt. Var rädd om dig och din närhet!







4 kommentarer:

  1. Önskar dig och dina gäster en alldeles underbar helg och det är jag säker på att ni får. Kram vännen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen! Vi har haft det alldeles underbart och idag ska vi gå en promenad innan A skjutsas till annan vän :)
      Kramar!

      Radera
  2. Här väcktes minnen till liv. Far och jag var bäst på hockey. Och det kördes snabbt och småfarligt på skogsvägar när det bara var han och jag i bilen....mysigt!

    SvaraRadera