Plötsligt träffar man någon som det känns sådär fint med, utan att behöva anstränga sig det minsta för det. På de mest oväntade ställena, dessutom. På facebook,som i vårt fall till exempel. Sen underlättar det ju definitivt om man kommit så långt i livet att man själv tycker man duger som man är och inte vare sig vill eller kan vara annan än den man är.
Så otroligt skönt det är att ha uppnått det stadiet i livet! Jag vill inte vara halva min ålder eller mig själv. Att förställa sig för att svara upp till andras ibland helt sjuka och orealistiska ideal, vilket är skrämmande vanligt bland dagens unga, är inget som funkar i längden. Var sann mot dig själv så lurar du ingen annan heller på konfekten...
Jag har gjort ett maratonpass idag, känns det som. 8-18 och tanken var att bara ta 30 minuters lunch för att gå hem kvart i sex. Det blir dock sällan som man tänker sig. Dels så var det mycket att göra, dels så glömde jag bort klockan. Dessutom blev min arbetstid i morgon ändrad till det bättre för mig, som vill ha många timmar. Blev ombedd att lösa befogenheter för en vikarie som ingen känner till.
På något sätt har jag tydligen jobbat mig till att anförtros relativt ansvarsfulla sysslor. Det gläder mig oerhört, men undrar i mitt stilla sinne när det ska bära frukt på riktigt. Jag antar att det är på samma sätt som ovan beskrivna händelser. Plötsligt kommer det bara att landa ett fast jobb i mitt knä. Jag väljer att tro det i alla fall...
Middagen idag stod mannen för och det var skönt att komma hem till detta:
Smakade mycket gott och mätta blev vi! Nu ska jag ta en snabb dusch och lägga mig och sussa gott, hoppas du gör detsamma när det blir dags för dig.
"Det finns nå'n för alla" heter det har jag hört. Men planeten är stor.... ;-)
SvaraRadera