Obegripligt.

Som sagt, en vecka går väldigt fort! Och vilken vecka det har varit. Tisdag, onsdag och torsdag bara flög förbi och sedan kom fredagen. Jag gjorde mig ingen brådska att ge mig av till affären för att inhandla det nödvändigaste. Mannen var upptagen med annat, så jag åkte själv. När jag kom hem strax efter tre hör jag nyhetsrapporteringen från mannens arbetsplats.

Frågar oroligt vad som hänt och får till svar att en galning mejat ner en massa människor i Stockholm. I Stockholm?! Det är ju sådant som händer i andra delar av världen, inte i lilla fina Sverige! Jag är naiv, men inte riktigt så naiv som det låter. Jag har insett att onda krafter verkar även här hos oss och anat att det bara var en tidsfråga innan det skulle hända något allvarligt.

Man blir inte mindre chockad för det. Vi startade TV:n mitt på blanka eftermiddagen och sedan gick den hela kvällen, det har väl aldrig hänt förr. Det ska till katastrofer som Estonia, WTC, tsunamis och liknande för att det ska hända. Man vill, men ändå inte, veta omfattningen av förödelsen. Man vill förstå, även om det är omöjligt, hur någon kallblodigt kan mörda andra oskyldiga människor.

Oavsett vilken religion man påstår sig tillhöra, är det fel att döda. Fanatiker finns det i alla läger, och det är där det går fel. Det är de som är de otrogna, inte de som inser att det är fel att döda i vilken guds namn som helst och hellre vänder andra kinden till. Jag hoppas verkligen att polisen tagit rätt gärningsman och att han agerade ensam, att han får ett hårt straff och deporteras därefter.

Jag hoppas också att man slutar att dalta med hemvändande daesh-anhängare. De ska stoppas i passkontrollen, ty de har förverkat sin rätt till svenskt medborgarskap och uppehälle i Sverige genom att delta i terroristhandlingar i andra länder. Jag vet inte om fredagens galning är daesh, men icke desto mindre har han begått ett fruktansvärt brott och har därmed avsagt sig rätten att stanna här.

Det är inte ofta jag uttalar mig i vare sig religiösa eller politiska spörsmål, för jag är så less på hur "troll" av olika slag tar fokus på fel saker och piskar upp stämningen i diskussioner som är helt sansade och sakliga, till rena hetsjakten på utlandsfödda i allmänhet och muslimer i synnerhet. Det är inte muslimer det är fel på, det är fanatiska grupper det är fel på, hur svårt kan det vara att förstå det?

Jag lämnar detta ämne för tillfället åtminstone och hoppas att Sveriges befolkning fortsätter att ställa upp för varandra i framtiden lika självklart och enkelt som Stockholmarna gjorde i fredags, utan att det behöver vara en katastrofsituation.

Mat behöver man även om man är i chock, kanske till och med mer då. Vi gjorde ett avsteg från vår traditionella fredagsfisk och åt kyckling istället. Tanken var att äta fisken på lördagen, men så blev det inte heller. Men jag återkommer till varför.

Kycklingen fanns redan i kylen och jag ville använda Multin igen. Således styckade jag upp fågeln och brynte delarna i denna underbara apparat, fräste på lök, vitlök, selleri, morot och hällde på en burk cocktailtomater, vitt vin, samt buljong och lät alltihop puttra på medan vi fikade med vänner som överraskande kom på besök, vilket var mysigt och trevligt på alla sätt och vis.

På lördagen pratade jag med min syster som tillbringar helgen med sin Kärlek och alltså finns på relativt nära håll och bjöd in dem på den parmiddag de blev snuvade på i somras, då det plötsligt vällde in en massa goda vänner som uppvaktade mig med anledning av min 50-årsdag. Det blev ju en grillfest utan dess like, vilket du kan läsa om här.

Nåväl, planen var att hämta fisk till vår middag, men vi var för sent ute och det blev kalventrecôte istället, vilket inte är fy skam det heller. Potatisgratäng, sockerärter och rödvinssky, samt lite sallad blev det till, men bilden hoppade jag över då det känns lite fånigt att plocka fram mobilen när man har gäster vid bordet. Det var i alla fall gott, enligt Kärleken som åt upp nästan halva potatisgratängen själv och hade slevat i sig allt det blöta med sked om han hade kunnat med, men det gjorde han inte...

Idag ska det då äntligen bli fisk till middag! Havskatt, närmare bestämt. Jag vet inte hur eller vad som ska serveras till, men det finns gott om tid att fundera på det. Magen är mätt efter frunchen, så det finns ingen anledning att jäkta. Jag ska läsa min Connelly-bok och låta mitt undermedvetna ta över middagsplanerna. Mannen kan ha en eller annan åsikt också, kanske.

För övrigt är det måndag imorgon och en jobbdag, sedan är jag ledig igen. Bäst att ladda batterierna ordentligt, för resten av april och åtminstone halva maj kommer jag att jobba mer än vanligt. Mina lediga fredagar försvinner, men det visste jag redan, det jag finner mycket märkligt är att jag enligt schemat ska jobba till 20. Det var i hårdaste laget, faktiskt...

Ha nu en fin söndag och njut av livet, se det vackra och var rädd om din omgivning!