Rosenrasande.

Inget blir någonsin som man trott. Ibland är det bra, understundom inte fullt lika bra. Jag skulle ha varit ledig tre dagar i rad, det blev åtminstone två. Således var jag ledig igår och även idag. Sedan jobbar jag tre dagar, är ledig en och därefter fem dagars jobb. Visserligen är fyra dagar inte mer än 5 timmar långa, men jag lyckas ändå få ett snitt på 40 timmar per vecka...

En annan förtretlig sak dök upp när min ene son hörde av sig om ett brev han fått från ett mobilföretag. I brevet låg nämligen också en följesedel på något som han inte har gått med på att köpa. Jag blir så trött på försäljare som inte respekterar Nix-listade personer. Jag blir vansinnig på försäljare som inte vill fatta att den som ringts upp säger nej och/eller inte har förstått vad somt sagts.

Eftersom min son har autism har han svårt att sortera information i samma takt som försäljaren sprutar ur sig den. (Vem har inte det, förresten?) De ställer alltid ledande frågor som måste besvaras med ett ja och plötsligt har man tackat ja till hela paketet, fast man inte menade det, för man är nöjd med det man har och har sagt att man inte är intresserad.

Sonen är myndig, men har svårt att prata med folk han inte känner väl i telefonen, så sådana ärenden brukar jag få göra för honom. I detta fallet krävs en fullmakt för att jag ska få sköta saken och 3-mannen som tog emot mitt samtal skickade genast en sådan till min mobil. (Har jag blivit deras kund nu?) Jag skrev ut den, skickade idag till sonen för påskrift och hoppas att PostMord sköter sig.

Om så är fallet bör jag kunna ringa till 3 nästa vecka och lösa problemet. Jag hoppas innerligt att det ska gå smidigt, för jag är trött på att behöva skälla på företag som använder sig av oseriösa säljare och som inte uppdaterar sina listor fortlöpande. Ett elbolag lurade på sonen ett byte för några år sedan, och spärrade hans nummer för all framtid.

Vad hände? Jo, två år senare ringer samma företag, eller outsourcad säljare för det, upp honom igen!
Jag blev rosenrasande när sonen ringde mig, och sa "nu trakasserar de mig igen". Jag ringde upp dem och ifrågasatte deras rutiner, och menade att deras löfte att aldrig mer kontakta sonen inte var värt ett vitten, hur förklarar ni det? "Eh, de måste gå efter gamla listor..." Är det inte ert ansvar att uppdatera dem, frågade jag. Det har gått två år! "Eh, jo. Jag ska ta upp det med ansvarig chef, genast." Tack för det, inte en dag för tidigt!

Nu till avdelningen trevlig det blir inte alltid som man tänkt sig. När man inser att man haft lite otur när man tänkte, och när man tänker rätt så blir resultat mycket glädjande. Vi har väl haft lite för mycket om oss på sistone, helt enkelt, så vi räknade fel. Låt oss konstatera att vi kan åka till Rom mer än en gång för pengarna som blir över efter alla transaktioner. Det känns väldigt fint!

Visserligen firade vi med lite bubbel i måndags (också), men i övrigt har vi inte varit extravaganta på något vis. Till middag serverade mannen slökokt fläsklägg med potatismos och surkål. Det är billig och framför allt god mat.

Efterrätten

Och huvudrätten:

 I tisdags åt vi korrrv, med ris och broccoli, det var också gott och billigt. Igår lagade jag till stekt strömming med en fyllning av vitlöksost och koriander, för att prova på något nytt. Det funkade bra!

Pressad potatis och ananas kändes nyttigt att ha till...

Idag ska vi äta korrrv igen, tre olika sorter faktiskt, med pasta och grönsaker i en härlig röra. Det blir vår lunch i morgon också. Mannen får själv välja om han ska laga till rödspätta, torsk eller lax till middagen i morgon kväll, det är ju ändå fredag. Jag jobbar ju som sagt hela helgen, men det är nog inte omöjligt att vi hjälps åt med maten de dagar jag kommer hem halv sju.

För övrigt rensar och packar vi. Vet du hur mycket en katalog med bildelar till Pontiac årsmodell -76- -81 väger? Inte jag heller exakt, men cirka 7-8 kilo, skulle jag tippa på. Olds, Ford, Chrysler och de andra är inte ett gram lättare, det lovar jag. Och det finns ju många årsmodeller. Jag vet inte hur de ska packas, de stackars flyttjobbarna måste ju kunna jordlyfta kartongerna sedan...

Än så länge får de stå kvar på hyllorna, men det finns så mycket mer som är tungt också. Jag tar lite i taget för att kunna arbeta mig fram till alla hörnen i rummet och packa ner alla modellbilar och -tåg som finns. Jag undrar om det inte vore bäst att ställa en container nedanför fönstret, så skulle man slippa åka till tippen så många gånger. Många lyft blir det!

Nu ska jag ta en risplätt (pannkaka) som blev över från vår frunch igår, innan jag gör något som helst krafttag, det duger inte att ramla nerför trappan med en sopsäck motortidningar från 70-talet över mig. I skrivande stund får jag frågan om jag kan börja 10 på söndag, det blir 42 (!) timmar denna vecka alltså, häpp! Mat var det, ja...

Ha en trevlig helg så ses vi kanske på måndag!