Slutältat. #bloggswe

Jag vet inte hur det ska gå med min surdeg i kylskåpet, men den andra är numera lagd bakom mig i och med mailet jag skickade till Sjögräs, alias fackpampen. I stort sett är detta vad jag skickade efter att ha ältat ämnet en längre tid.

"Jag skriver för att tala om hur besviken jag är över bristen på kommunikation och engagemang samt att jag allvarligt överväger att byta fackförbund på grund av detta.

I november förra året fick jag ett kortfattat mail att du snart skulle återkomma och förklara varför mitt ärende gått i stå, då jag redan väntat länge på utlovat besked. En månad gick utan återkoppling, varför jag hörde av mig för att återigen påminna dig om min existens. Jag har fortfarande inte fått svar, förklaring eller ursäkt.

Min tilltro till förbundet är lika med noll och intet efter denna tid och jag ifrågasätter hur ni värderar era medlemmar. Hur mycket vånda, oro, ilska och nedstämdhet människor går igenom i samband med situationer som dessa, torde vara fullständigt uppenbart för var och en och speciellt för er. Att få respons hjälper en att ändå hålla huvudet högt och inger en viss känsla av att vara betydelsefull. Jag minns mycket väl hur upprörd du blev X, när vi talades vid första gången. Om du inte hade tid eller lust att engagera dig senare, vilket jag hade kunnat acceptera, med tanke på din position som xxxxxxxx och stora förändringar för ett större antal människor som mer eller mindre sammanföll med mitt ärende, hade det varit helt i sin ordning att låta någon annan ta över min lilla "petitess".

Det är nämligen så jag känner att jag blivit behandlad, som en liten irriterande sten i skon, vilken är svår att bli av med utan vidare. Jag har i hela mitt vuxna liv upplevt facket som en pålitlig och handlingskraftig organisation, som man med förtroende vänder sig till när man blivit felaktigt behandlad av arbetsgivaren. Precis så som mottot ni har "På din sida, vid din sida", utgick jag från att det skulle vara, men av det har jag inte märkt ett grand.

I senaste numret av facktidningen läste jag om hur spännande du tycker att det är att gå till jobbet. Så roligt för dig. Jag är fortfarande arbetslös på grund av en hispig regionchef, även om jag har hankat mig fram på timanställningar och kortare vikariat, samt a-kassa och aktivitetsersättning de senaste två åren. Ja, det är så länge sedan och mycket vatten har runnit under broarna sen dess. Som jag inledde med funderar jag på att bränna mina broar till er. Det kanske finns förbund som klarar av att leva upp till mina förväntningar och till er egen devis. I annat fall gör jag som jag vant mig vid och sköter mig själv. Det kan inte bli sämre resultat i alla fall.

Billigare blir det också, att slippa betala för något som inte finns i verkligheten. Jag har många gånger ångrat att jag inte drog hela historien för pressen, men jag litade på att du skulle stå på min sida, vid min sida till slut. Har Kronan blivit en bättre arbetsgivare? Jag vet att många HR-människor är nya och jag hoppas sannerligen att det är till det bättre. Hur är det med regioncheferna? Har “min” rc fått sig en läxa? Jag är fullständigt medveten om att det inte var din sak att sätta honom på plats, men hur är det nu, därute i verkligheten? Hur många andra har råkat illa ut sen dess?

Som jag många gånger påpekade under vår ytterst sporadiska kontakt var ett av mina syften med att kontakta dig att det skulle uppmärksammas och förhindra fler märkliga uppsägningar utan skälig grund. Jag är inte oresonlig eller hämndlysten, jag vill bara att rätt ska vara rätt och inte ens du tyckte att det gått rätt till.

Jag går vidare i livet, en illusion fattigare och många erfarenheter rikare."

Jag har inte hört ett ljud såklart, det hade jag inte väntat heller, vilket inte är så svårt att förstå...

Jobbade på det nya apoteket idag igen, det var lika roligt idag. Annorlunda dag, men lika trevlig kollega och kunderna så snälla och vänliga. Man, eller i alla fall jag, glömmer fort saker när man inte håller igång kunskaperna. Förra året hade jag färskare minnen av recepthanteringen, nu har jag jobbat med så mycket annat och nytt att jag är långsam och tafatt, men det tar sig!

Det blev pasta med skaldjurssås till middag. Mannen åkte iväg till ÅV och jag lagade maten. Bra arbetsfördelning tycker jag. Sen åkte tv:n igång och vi drömde oss bort till New Orleans och det var ju tur att vi redan var mätta, för maten de lagade i "Landgång" skulle jag bra gärna äta på plats. Tills vidare får jag försöka laga något liknande hemma. Såhär såg dagens mat ut:

Av bara farten fastnade vi i nästa program om Dagny- Världens äldsta bloggare. Hon är vår idol, alla kategorier. Världens underbaraste människa, 101 år i inslaget, vilket gjordes förra året och still going strong. Hon och jag har många beröringspunkter, och jag vill vara som hon. Nöjd, glad, busig och nyfiken på allt. Hon skaffade sin första dator vid 93 och har slitit ut fyra stycken vid detta laget...

Fick extrajobb i morgon, så jag börjar åtta, alltså är det natten för mig. Ha en skön fredag! Vi ska ut på lokal på kvällen därför blir det bloggvila, åtminstone tills på lördag, efter jobbet. Nattinatt!