Powered By Blogger

lördag 9 juli 2016

Pojkflicka?

Vi fick en lång sovmorgon idag, men med tanke på att vi inte kom i säng förrän halv två är det inte så konstigt. Mannen har också drabbats av den stora tröttheten och har sovit som en stock när jag stått upp klockan åtta varje dag denna vecka. Det märks att det är semester eller framför allt att det är Power Meet i Västerås, dit många av hans kunder åkt.

Mannen vill inte bli klippt idag, vad hände?! När jag för en gångs skull kommer ihåg att jag lovat att göra det, liksom. Men jag gjorde annan nytta istället och blandade till en variant på drinken Tequila Sunrise till oss. Klart att vi har gjort oss förtjänta av en sådan efter att ha planterat och sått i vår lilla pallkrage. Förhoppningsvis får vi behålla eventuell skörd själva...



Den är övertäckt med nät mot fåglar och rådjur och försedd med bleck så att inte mördarsniglarna tar sig över kanten. Vi får se hur det går, kanske får vi förstärka med koppartråd, men vi avvaktar. De stackars plantorna är måhända lite hängiga efter att ha negligerats grovt sedan de kom till vårt hem. Vatten har de fått, men inte någon annan omvårdnad.

Det tomma utrymmet är besått med rädisor, krasse och sallad. Myntan fick en egen "kuppe" för den lär sprida sig okontrollerat. Det var några ungdomar som berättade detta förra året och märkligt nog har det fastnat i min hjärna. Jag är ju inte den glada trädgårdsmästaren eller ens -amatören, som du troligen redan har förstått. Det är mannen som sköter växterna i det här hushållet.

Jag sköter tvätten. Men vi gjorde i ordning pallkragen gemensamt och jag fick rejält med skit under naglarna, vilket jag avskyr. Lite får man stå ut med och dessutom det är ju roligt att göra saker ihop. De vardagliga är viktigast, egentligen. För tristessen av att städa ensam blir så mycket värre än att snabbt och enkelt ta itu med det från två håll och ägna resten av dagen åt roligare sysslor.

Min kära svägerska kom över en stund med barnen och jag blir lika förvånad varje gång jag ser dem. D blir bara bättre och bättre på guran, A blir antagligen två meter lång innan han växt klart och N, ja han är snabbare än både blixten och Fantomen. För du känner väl till det gamla djungelordspråket? "När Fantomen rör sig står blixten stilla". Efterföljt av ett "wham", "baam"eller "ka-pow". Ja jag, eller snarare mina päron, prenumererade på Fantomen för min skull ett antal år...

Jag har aldrig varit en "tjejig" tjej, men så får man väl inte säga numera? Visst har jag pysslat med håret, målat mig mig med mammas smink långt innan jag begrep hur man skulle göra, haft perioder med rysch och pysch fast det kändes aldrig som min grej. Det enda som jag kommer på som "typiskt" tjejigt är att jag passade kusiner, syskon och andra barn ganska tidigt och gillade det.

Så det var väl typiskt att jag fastnade för Fantomen, läste Greven av Monte Christo, Den siste Mohikanen och De tre musketörerna om nätterna, fast jag inte fick. Jag gick och la mig mycket tidigare då än nu. Om det inte var hockey, vilket pappa och jag avnjöt tillsammans, hoppande och studsande i tv-fåtöljerna. antagligen så att systrarna inte kunde somna och mamma suckade...

Det var riktig kvalitetstid det. Förutom när jag frågade pappa hur saker fungerade, egentligen. Viktiga saker som hur en drake kunde flyga, hur en ångmaskin kunde få andra maskiner att gå, hur man splitsar och slår knopar. Mitt första sommarjobb var på Tappen, sedemera Statoil i Bovall. Där såldes tåg med splits efter kundönskemål och jag tillverkade ett antal sådana.

Jag efterträdde min far som kartläsare för min fille-morbror, förvisso bara en kort tid, men ändå. På helgerna när mina klasskamrater hade sovmorgon stod jag upp i ottan och for till Svenljunga eller Åmål för att komma hem mitt i natten helt färdigt efter dagens och kvällens rallytävling. Vart vill jag komma med denna beskrivning av mig själv?

Jag tror att det är för att jag vill ge en nyanserad bild av kvinnor som trots en viss "manhaftighet" ändå mycket lätt hamnar i ett fack, en roll, för att det förväntas av oss och det är fruktansvärt påfrestande att stå emot omvärldens tryck. Hamnar man i ett förhållande som dessutom maler ner den sista gnuttan av den rebell man innerst inne är, så är risken stor att man förlorar sig själv och sin själ.

Därför vill jag uppmana alla föräldrar att vara lika öppna, tillåtande och uppmuntrande som mina var och är. Valla inte in dina barn i en fålla som inte passar dem, för att du eller någon annan tycker att det passar "könet". Bara för att man är född med en snopp garanterar det inte att moppar och tjejer är det mest intressanta i livet.

Eller att snippan (jag är gammal och trög och föredrar egentligen benämningen muff) innebär att det får tafsas på densamma i vilka sammanhang som helst, av vem som helst och var som helst. Bröst är inte heller allmän egendom, de tillhör också en individ och får endast röras med tillstånd. Hur svårt är det att förstå detta? Ja eller nej. Det får alla lära sig i blöjåldern.

Ja, du får som du vill i butiken alternativt, nej du får inte klubban, hur mycket du än skriker. Det handlar om uppfostran. Alla mår bra av regler och normer. Vissa mer än andra. Till exempel barn med autism. Jag har ett barn med autism och det var och är en utmaning att hantera situationer som uppstår. Men rättviseaspekten och moralen är förhållandevis lätt att förankra.

Så varför är det så många som inte förstår att nej betyder nej, och ett ja betyder ja? Tro inte att ditt barn förstår skillnaden bara för att du gör det och handen på hjärtat, lever du som du lär? Barn gör som du gör, inte som du säger. Respekterar du att andra har en annan åsikt än du har, så kommer dina barn att respektera ett nej utan att ta till våld, hur frustrerade de än blir.

Nog med allvar nu. Jag är på väg upp till sängen, men vill ändå delge Dagens rätt. Mannen lyckades få till lammracken helt perfekt. ( Och nej, det är inte för att han är mannen i huset som han får grilla, det är för att jag helst tar hand om all annan matlagning själv, i den mån jag kan utifrån mitt schema, dessutom har han den goda smaken att inte elda upp maten).



Jag gjorde en bulgursallad med blomkål, lök, majs, sparris och morot, vilken serverades ljummen tillsammans med en gucka på citron, grekisk yoghurt och mynta. Tzatzikin på vänstra sidan funkade inte alls lika bra till. Den grillade citronen var dock väldigt trevlig att klämma över salladen!

Ha en underbar söndag, jag gör ett klipp och spränger en anka i mannens sällskap!

















2 kommentarer:

  1. Fick mig osökt att tänka på Björn Afzelius Ikaros.
    Trevlig läsning som vanligt!
    Önskar dig en fin dag med en kram.

    SvaraRadera
  2. Ja, det var ju inte konstigt, den beskriver ju på pricken det jag menar!
    Tack detsamma, vännen och kramar tillbaka!

    SvaraRadera