Dra växlar.

Tisdag är det visst och jag fick lång sovmorgon, vilket jag behövde då vi tittade på "Alexander" igår och satte igång den lite för sent. Det är ju en väldigt lång film, som du säkert vet. Varken mannen eller jag tycker om att pausa mitt i en film, så det var bara att bita ihop. Inte så att filmen är dålig eller så, men läggdags efter 1 på natten är dumt. Men som sagt, jag fick sovmorgon!

Jag laddade länge för att åka till affären och hämta mat för denna vecka, vilket egentligen är onödigt eftersom det är ganska glest bland människorna både på måndagar och tisdagar. Allt på min lista fanns i samma butik, så det räckte att åka till Ica, vilken också ligger närmast vårt hem. Handskarna som Coop lockade med får jag vänta med att hämta.

Mamma Siv (min svärmor alltså) har fyllt år, så nu när mannen är hemma igen ska vi bjuda på middag i morgon. Det blir fiskgryta/-soppa med torsk, lax, musslor och räkor. Någonstans i bakhuvudet ligger ett minne av att vi bjöd på samma sak sist hon fyllde år, men det är ju ändå ett år sedan, så jag hoppas hon tycker det är okej ändå.

Det känns som en lagom mellandag att laga födelsedagsmiddag och inget annat, men på torsdag ska jag röra på mig desto mer. Först morgonmöte på jobbet, sedan en jobbintervju och därefter däckbyte, eller jag ska i alla fall hämta mina vinterdäck, så det blir närmare 40 mil avverkade. Jag kanske hinner titta till min kära Lotta också, det var alldeles för länge sedan vi sågs.

Jag vill helst slippa rusningstrafiken på hemvägen, men det kanske funkar. Idiotiskt namn förresten; rusningstrafik, när den står still eller kryper fram. Det är för övrigt då jag saknar en automatväxlad bil, man slipper få kramp i vänster fot och ben för att man fastnat i bilkön. Fast när jag skaffade Pärlan var det verkligen inget snack om sådana fjolligheter eftersom jag inte rörde mig i den miljön.

Mycket har hänt sen dess och även om intervjun resulterar i att jag byter arbetsplats, slipper jag bilköerna till jobbet. Vi får se hur det går, om jag tycker det är värt att lämna mina underbara kollegor, om känslan för denna arbetsplats är helt oemotståndlig eller om lönen förbättras tillräckligt mycket, för att jag ens ska överväga ett byte.

Lite spännande är det allt, det får jag medge, men man ska inte ropa hej förrän man är över bäckenet, eller hur det nu heter. Man ska heller inte bära färskt vetebröd i sin väska, så därför har jag varskott min chef om läget. Tills jag får en tjänst som ger mig tillräckligt hög lön för att slippa "besvära" a-kassan, så kommer jag att vara arbetssökande.

Var och en är sig själv närmast och varje hushåll och familj får göra det bästa av situationen, ta skeden i vacker hand och inse att det är bättre med en tia i handen än en tjuga i foten...

Av detta ska jag laga till något ätbart idag:

Lök och svamp steks i smör innan karréerna får steka i samma panna, sedan får de koka klart i såsen som tillreds i samma panna och champinjonerna och löken åker ner igen. Kokt potatis och blomkål till och inga rester...

Det blev det däremot av glöggrytan i söndags, när familjemiddagen blev inställd.

Sedan blir det film och mycket tidigare läggdags än igår!
Ha en fin kväll och en god natt!