Hopp och tilltro. #Blogg100

070.
Jag fick tillbaka min borttappade ring av Ann igår. Min namne, alltså. Har inte börjat tala om mig själv i tredje person.
Fick tillbaka lite annat på köpet. Hopp, självkänsla och självförtroende.
Någon som jag aldrig har träffat hade hört mitt namn av en före detta kollega till mig och menade att denna kollega tycker jag är duktig. Det känns ju bra!
Förhoppningsvis leder detta till en betald sysselsättning inom en nära framtid.

Hade hoppats på uppdatering av fackpampen, men han har inte hunnit. Bortrest för begravning och återkommer på måndag, meddelade han igår kväll. Jag har lyckats uppfostra honom såpass i alla fall.
Det är alltid bättre att veta att man inte får veta, än att hoppas på att få veta, förgäves.

Under året som gått har jag tappat förtroendet för många människor. Vissa har försvunnit ur mitt liv för gott och det är bra så. Andra lär få kämpa för att återvinna det. Om de vill, förstås.
Jag är för det allra mesta inte långsint, det tar för mycket energi att älta oförrätter och gjort är gjort.

Det är långt värre att tappa förtroende för sig själv. Man slipper ju inte ifrån sin egen person så lätt. Jag vet att jag är bra inom mitt yrke, men när tiden går och inget händer kommer tvivlet på mina förmågor. Självkänslan rasar i botten och hur mycket man än anstränger sig för att ändra på saker och ting, smyger sig hopplösheten på.

Många saker har skett på sistone som fått mig att inse att jag är värdefull, trots allt. Det finns människor som har förtroende för mig på olika sätt. Människor vänder sig till mig med problem och frågeställningar. Skojiga affärsförslag presenteras mig. Jag har fått blommor, bara för att jag finns...
Det finns en man som satsar allt på mig, hur stort är inte det?

Jag tappade bort mig själv ett tag, i ett annat liv. Det var ingen lätt sak att hitta tillbaka, men det fanns och finns fortfarande de som tycker jag var och är värd något bättre och med deras hjälp är jag tillbaka för gott.
Tillfälliga svackor drabbar oss alla ibland, men så länge de är tillfälliga blir inte skadan så stor; om man har förmånen att ha människor omkring sig som värdesätter ens personliga egenskaper och förmågor och har förtroende för en, i vått och torrt.

Det blev ett djupare och allvarligare inlägg än jag hade förväntat mig idag, men med en hel del hoppfulla och positiva inslag, vilket var min avsikt och förhoppning. Jag vet aldrig vad jag ska skriva om innan jag börjar, ännu mindre var det ska sluta.

Idag ska jag göra en fisk- och skaldjursgryta. Jag tror den kommer att gillas av mannen eller, jag vet det!
Självförtroendet är hyggligt stort när det gäller min matlagningskonst i alla fall... ;)

Morot, fänkål, palsternacka, rot- och stjälkselleri, paprika, habanero, sparris, cf, kolja, torsk, räkor, musslor, vitt vin och sherry. Busenkelt och busgott!

Hoppas du har en fin dag och att du tar hand om dig och dina förtrogna!

Det blev en god gryta i de nya skålarna som märkligt nog ser blåa ut. I själva verket är de grå, faktiskt!
Otroligt nog är det en efterrätt på gång med...rabarberna växer som ogräs.

Och där var den klar!