Powered By Blogger

onsdag 4 november 2015

Vad hände, egentligen? #bloggswe

Jag har jobbat hårt idag, men det syns inte. Allt arbete "bakom" är mest på pappret. Att flytta saker fysiskt från lådor och hyllor märks ju, men att få dem att försvinna från lager och lägga upp krediteringar är svårt att beräkna i både tid och kraft. Nya utgångsdatum ska läggas in och jag uppmuntrar mina kollegor att lägga lite tid på det när nya varor kommer in.

På så sätt kan själva hållbarhetsrapporten minimeras, vilket gör att jag hinner lägga tid på alla andra rapporter istället för att slita med tretton sidor varje gång. För att inte tala om att hjälpa till med att plocka upp varorna i hyllorna. Kunderna är alltid första prioritering såklart, men när tiden är knapp och det kommer dröja fem dagar till nästa gång, då tar det emot lite det måste jag erkänna...

Men man är väl proffs, det märks inte på mig om jag är stressad i kundmötet. Det kan stå en lång rad med kunder bakom den jag har framför mig. Jag ger den kunden hela min uppmärksamhet tills dess att han eller hon har betalt och vi har sagt tack och hej. Någon kommer alltid att bli irriterad och har mer bråttom än alla andra, men alla får samma behandling.

Det finns alltid någon som tycker just han/hon är viktigare än resten av världen, men det är ju rent larv. Sådana viktigpettrar kan, om utrymme finns, få specialbehandling av mig. Inte så att jag låter dem få några fördelar eller bättre service, Snarare en stilla korrektion av deras beteende, utan att genera någon alls. Den är så subtil att de inte ens är säkra på vad som hände.

Jag misslyckas sällan och när jag gör det är det ändå bara jag som vet det. Vad jag gör? Det kan jag inte svara enkelt på, det beror helt och hållet på vem det är och hur den personen beter sig och hur hela situationen ser ut. Ibland kan det räcka med en oväntad komplimang, ett ord eller ett ögonkast. Det är tillfredsställande att "omvända" en sur/stroppig/stressad kund till en glad och nöjd människa...

Mannen fixade maten idag, det var jättegott! Mohedas Isterband var klart godare än de vi åt sist, men inga har ännu slagit denna affärs. Att åka förbi Lyrestad och missa Freijs isterband är inget annat än stor synd och skam. Förutom allt annat gott de tillverkar, förstås. Gediget hantverk och naturliga ingredienser kan till och med vara värt en liten omväg kanske?

Nu ska jag lägga mig med ett korsord och slappna av och ladda för jobb 8-18 i morgon. Bara möte första timmen, i och för sig, men det blir ännu en lång dag. Förhoppningsvis har Floda-fiskar'n strömming, för planen är att vi ska äta det i morgon. Mannen skaffar potatis och skalar den, så tar vi hand om resten tillsammans när jag kommit hem. Teamwork!

Suss gott och stressa av!

3 kommentarer:

  1. Vore roligt att handla på "ditt" apotek. (Kanske provocera lite!!!) Tycker att jag alltid blir trevligt bemött på Apoteket (men jag brukar förstås inte vara otrevlig).

    SvaraRadera
    Svar
    1. :)
      Du är välkommen! Visst är det så att de allra flesta kunderna är trevliga och förhoppningsvis även vi som jobbar på apoteken.
      Min grundtanke är att bemöta alla så som jag själv vill bli bemött.

      Radera