Powered By Blogger

måndag 8 februari 2016

En gång är ingen gång?

Jag gick inte utanför dörren igår. Gjorde ingen annan nytta än att ladda pottan och skriva matsedel. Det blir en helyllevecka med husmanskost ända till helgen, då blir det skaldjur och fisk. Strömming åt vi idag, med potatismos, i morgon blir det stekt fläsk med löksås. På onsdag blir det något enkelt,  jag jobbar sent och mannen repar. Torsdag blir det ärtsoppa i slökokar'n och punsch till den.

Det har jag aldrig fått förr, av någon outgrundlig anledning. Därför hämtade jag en flaska när jag var ute i andra ärenden idag, för vi har pratat om att råda bot på denna brist i livet. Åkte till ÅV med bilen full med skräp, fick dock avbryta på grund av vädret. Tankade bilen, ett nödvändigt ont tyvärr, tur den inte drar mycket soppa. Kompletterade nödvändiga ingredienser på Ica och åkte hem.

Hade förstås glömt en sak till mannen så jag åkte iväg igen. Regnet hade tillfälligt dragit sig tillbaka, så jag svängde in till en annan ÅV, för att slippa åka runt med en massa skräp i bilen. Lyfter ur en påse med ölflaskor och botten går ur. Jippi. Mina handskar luktar gammal öl och jag är livrädd att jag fått glassplitter i däcken. Lånade en sop i affären på Eklanda torg för att minimera risken, men...

Nå, då tar jag pansarkryssar'n till jobbet, det är inte mer med det. Tur vi har två fordon i familjen.
Jag har såklart tvättat mina arbetskläder idag, också ett nödvändigt ont. Har efterlyst arbetsbyxor ett bra tag nu, men de är tydligen kraftigt försenade. Jag tycker inte det är okej att behöva slita ut sina privata, för det gör man. Två gånger i veckan måste de tvättas. Jag vet, i-landsproblem.

När mannen avslutade jobbet idag, mer eller mindre i alla fall, var det dags att äta middag. Snabbmat är det ju med, dutta på lite kaviar, hacka lite purjo och strö över tillsammans med dill (färdighackad ur frysen), vända i rågmjöl och steka på hög värme ett par minuter när potatismoset är ihopvispat. Ja, jag använder elvisp, mannen stånkar för hand däremot.

Vitkål och purjo med lite olivolja, salt och peppar, för lite tuggmotstånd
Läste ut boken "Gustavs grabb" igår och ställde in mig mentalt på att läsa "Mary" skriven av Aris Fioretos, men jag fastande i korsordsträsket istället. Efter den mycket lyckade Bolognesen enades vi om att se en film, en gammal en, med en massa stjärnor i. Jag tyckte den var bra, så bra en flygarfilm om Andra världskriget kan vara. Vilka fasor både piloter och befolkningen utsattes för!

Precis som nu i vissa delar av världen, men det verkar folk vilja blunda för. Jag är ovillig att dryfta detta ämne, mer än att jag är orolig för hur det hanterats hittills. Alla som känner mig aldrig så lite har klart för sig att jag är humanist, människovän och tror alla om gott tills dess motsatsen bevisats. Jag anser att hela flyktingsituationen har havererat och det kommer att bli svårt att reda upp detta.

De bruna har fått vatten på sin kvarn på grund av några riktigt otäcka händelser, men glöm inte att inte alla flyktingar är våldsamma och otacksamma. Lika lite som att alla finländare bär kniv, alla norrlänningar är tystlåtna eller att alla danskar heter Preben. Det är fel att släppa in dessa mängder av folk utan pass, det kan vi konstatera, men hjälpa dem som har måste vi i mänsklighetens namn.

Vi kan dock inte låta flyktingarna diktera villkoren för var i landet de ska hamna. Sprid ut dem, låt dem komma in i samhället och arbetslivet så snabbt som möjligt, tills de kan försörja sig och sina eventuella familjer, sedan kan de flytta vart de vill, på samma villkor som alla vi som bott här av födsel och ohejdad vana eller har invandrat tidigare.

De svenska ungdomar som ger sig iväg för att kriga med IS ska utvisas på livstid. De har förbrukat sina rättigheter genom att ansluta sig till terroristgrupper, ta till vapen och döda urskiljningslöst. I samma stund som de åker ska de veta, bortom allt tvivel, att de avsäger sig svenskt medborgarskap och tryggheten det ändock innebär att bo i Sverige.

Så, nu har jag sagt vad jag tycker och jag kommer troligen aldrig att ta upp ämnet igen. Jag håller mig ifrån diskussioner om flyktingar och migranter i möjligaste mån, av den anledningen att jag mår så dåligt av att se och höra hur vissa människor avslöjar sina extremt mörka sidor.

Ha en god natt, sov gott!

PS. Filmen hette "Battle of Britain" med Lawrence Olivier, Michael Caine, Trevor Howard och Curd Jürgens i bärande roller.

4 kommentarer:

  1. Som vanligt är det intressant läsning och du har så rätt i det du skriver och för det får du varma kramar vännen och en önskan om en fin morgondag.
    Tredje variationen på potatismostillagande är min makes, han är potatismoschef och använder potatispressen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla!
      Jag är förtjust i pressen, men inte att diska den ;)
      Varma kramar tillbaka!

      Radera
  2. Skölja i kallt vatten och diska i maskin funkar utmärkt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kanske tar fram den nästa gång :)

      Radera