Strömhopp.

Jo, mannen och jag åkte till andra sidan av Mölndal igår och skaffade nya pass och jag fick en ny handelsplan av AF, halleluja! Nu är bäst-före-datum för förnyelse av den sistnämnda noterad i två almanackor, så det vore väl själva den om jag missar den igen. Man blir således inte nedsablad för att man är mänsklig och man blir inte utsparkad heller...

Då känns det etter värre att bli fotad av polisen när man förnyar passet. Jag menar, har de gjort det till en sport att få en att se ut som "Fången från Azkaban, Alcatraz, Zenda eller If". Inte undra på att barnen skrek som stuckna grisar, de kanske visste hur resultatet skulle bli? Maken till tafatta och osmidiga föräldrar fick vi tyvärr också uppleva under en dryg timmes väntan på vår (o)tur.

En mamma som med en allt högre och mer desperat stämma försöker hålla fast en ålande unge som vägrar samarbeta, medan pappan står helt handlingsförlamad och stum bredvid, när han borde ha spelat pajas bakom kameran (till allas förnöjelse) eller åtminstone lekt tittut strategiskt placerad. Det passet sparas nog inte för framtida nostalgiska återblickar.

Jag lämnade mitt gamla pass glatt och frivilligt, men det var ett bra mycket bättre foto i det, än i det blivande. Mannen tror att de gör det med flit, för att ha lite roligt mellan varven. Typ som pausleken "Vem tog fulaste bilden idag?", eller "Total makeover, reverse". Jag blev ta mig tusan rädd för mig själv! Passkontrollanter är antagligen den yrkesgrupp som har flest mardrömmar per natt...

För övrigt höll denna dagen på att börja eländigare än eländigt. Jag går in i vår "walk.in closet" för att hämta en klädpersedel och upptäcker att lampan är trasig. Spelar ingen roll. Jag hittar ändå. Sätter mig på toaletten, spolar, tvättar händerna, sköljer munnen, tar astmamedicin, ögon- och näsdroppar. Tvättar ansiktet, torkar detsamma och ska måla på det pigga. Tänder lampan i taket.

Inget händer. Nåväl, en säkring har gått, tänker jag och gör avsteg från min morgonrutin. Klär på mig, går ner och välkomnas av katterna. Noterar att kaffeapparatens små ledljus saknas, vafalls?! Inga digitala siffror på spis eller mikro och fläktens ettriga blinkande, som uppmanar till disk av filtren, lyser verkligen med sin frånvaro.

Jag känner paniken komma smygande när jag närmar mig proppskåpet. Får jag inte kaffe innan jag åker till jobbet blir detta förmodligen värsta dagen på länge. Strunt i petitesser som knäckebröd med falukorv eller yoghurt med frön och müsli, jag måste ha kaffe. Jordfelsbrytaren har löst ut. Jahopp? Sätter tillbaka den i rätt läge och det blinkar, blippar och piper överallt. När jag släpper den blir det dödstyst och mörkt igen.

Jamen, då försöker jag igen, det går nog bättre? Min hjärna har fortfarande inte lämnat nattläget på grund av koffeinbrist, så jag inser inte att det är lönlöst. Efter tredje försöket fattar jag att det är något allvarligt fel, men har langat fram smör, majonnäs och falukorv för att inte mina arbetskamrater ska få med ett fullständigt monster att göra före lunch.

Jag kan inte komma på varför jordfelsbrytaren löser ut, så jag tassar motvilligt upp till den sovande mannen, väcker honom och avger rapport. "Dra ur sladden bakom garaget" säger han. Vilket jag gör, går in och trycker upp jordfelsbrytaren igen och prisa gud, där gick kaffemaskinen igång! Egentligen borde jag ha prisat jordfelsbrytaren, men utan kaffe, ingen hjärnverksamhet...

På jobbet blev det också (o)spännande idag. Strömmen tog en paus halv elva och kom tillbaka efter en laddning på en halvtimme. Under tiden roade vi oss med att mota kunder i entrén och lysa egen väg till kolsvart toalett medelst ledlampa. Två "döda" datorer blev resultatet av denna urladdning och när hjälp söks står det klart att detta köpcentrum står utan eljour.

I själva verket finns det ingen jour alls och Centrumvakten gör sitt allra bästa för att hjälpa till. Som om de inte har andra saker att göra. Som att avskräcka snatteri, stölder och andra dumheter. På Nordby fanns det jourpersonal och reservaggregat när strömmen gick, och det gjorde den. När Centrumledningen (!) inte går att nå en helt vanlig helg i juli, är det lågt vatten...

Det var så skönt att komma hem till mannen som grillade, som du förstår.

Jag hoppas att Italien vinner ikväll, Island kan nog spela ut dem, men kanske inte Tyskland. Å andra sidan vill jag inte alls att Italien vinner en enda match, de är för diviga och alla spelare borde söka till Scenskolan tillsammans med vissa andra lag, som Portugal, Spanien och Frankrike. Ja, jag generaliserar kanske, men foppoll är numera mer skådespelande än bollspelande.

Varför tittar jag, kanske du undrar? Jag hejar på Island, vem trodde att de skulle gå så långt? Inte jag, men jag blir glad för att de har haft sådan framgång i EM. Underdogs ligger mig alltid varmt om hjärtat.

Ha en god kväll och natt, samt en härlig söndag!