Powered By Blogger

måndag 7 december 2015

Tjänare, det är jag!

En helt vanlig måndag kan sannerligen också vara ljuvlig, särskilt som man vaknar till solsken och är ledig! Jag borde ge mig ut och hämta mat, men har inte kommit så långt än. Håller fortfarande på och tvättar och ska vika torr tvätt. Och så har jag telefonerat med L och läser en tänkvärd bok. Den heter "Det goda värdskapet" och kom till apoteket förra veckan.



Kort sagt är det någon som vill att vi tänker på hur vi välkomnar våra kunder (gäster) så de känner sig välkomna och att vi som personal agerar som värdar på bästa sätt. Det mesta i boken är självklarheter, men kanske inte för alla. Att vara tjänande är för många av oss ett kall och bör icke förväxlas med att träla. Det är tillfredsställande att få andra att må bra/bättre efter ett besök hos mig, inte ett tvång.

Oavsett om det är på mitt jobb eller privat. Det är glädjande att kunna hjälpa till, få någon att bli glad, mätt och omhändertagen. Mitt mantra är att se människan, ge henne tid om det är vad hon vill, sedan erbjuda mina tjänster. Jag själv blir glad om butikspersonalen hälsar på mig när jag stiger in, men ytterst störd om de rusar på mig och tvingar mig att ta emot deras kunskap innan jag är redo.

Ibland vill man bara se sig om och liksom orientera sig innan man ska börja välja, prova eller smaka, beroende på vilken sorts butik det är. Har jag bråttom och helt klart för mig vad jag vill ha, så styr jag själv stegen mot första bästa expedit eller vad personalen nu kallas. Det vill säga om han eller hon sett mig, annars kan det kvitta. Ointresserad/ohjälpsam personal får mig att tvärvända i dörren...

Hur vill du bli bemött? Beter du dig på samma sätt gentemot dina gäster eller kunder? Flåshurtiga försäljare som ska pracka på mig saker jag inte alls är intresserad av irriterar mig ohyggligt och jag går omvägar förbi dem. Praktexemplet är väl mobilförsäljare som är värre än inkastare. Nu kanske jag är orättvis mot någon av dem, jag har bara blivit utsatt för den förra kategorin, ärligt talat.

Utan att vara religiös så tycker jag att Bibelns budord är bra att tänka på ibland och den gyllene regeln framför allt: "allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem"
Det är ju enkelt, eller hur? Att vara tjänare är inte detsamma som att krypa för någon, se bara på vilka som var drottning Victorias närmsta vänner, efter att hennes make dog.

John Brown var en ständigt närvarande tjänare, vars kall var att göra livet drägligt för drottningen och Munchin övertog den rollen. De var uppstudsiga och allt utom jasägare, vilket hon uppskattade i hög grad. Så hög grad att hennes barn blev oroliga för sin egen ställning och betydelse och lät deportera den sistnämnde. Båda såg människan och hennes behov, vilket nog var sällsynt i de kretsarna...

Nu är mitt behov av att få lite mat i magen stort, så jag ska värma en crêpe från igår, innan jag ger mig ut och hämtar mer mat. Till middag blir det karré och rostade rotfrukter, samt sås. Däremellan ska jag baka pepparkakor och lyssna på julmusik, så jag kommer i stämning. Personligen hade jag välkomnat lite snö, men det är det visst få andra som gör. Helt obegripligt!

Ha en fin måndag och var rädd om dig och din omgivning!




4 kommentarer:

  1. Efter att ha läst ditt inlägg är jag övertygad om att jag skulle trivas som kund på ditt apotek. Talande det här med distinktionen mellan tjänande och trälande. Den som av fri vilja vill vara till tjänst och glädje gör det från hjärtat medan den som agerar från ett yttre eller inre tvång sällan känns äkta och därmed inte är så lustig att ha att göra med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för de orden Ulla Maria!

      Radera
  2. Instämmer i skillnaden mellan orden. Jag är lite rädd för att vårt individcentrerade samhälle ser tjäna som något fult. Om vi inte ser och hjälper varandra - vad är vi då? Och varför avstå glädjen och värmen vi får när vi hjälper och blir hjälpta?

    SvaraRadera