Historien upprepar sig...

Lite tyst och tomt blev det när "The man in black" åkte hem med sina föräldrar. Katterna har tittat fram ur sina gömställen igen, men förutom att tala om att de vill ha mat eller bli utsläppta är de ganska tysta av sig. Kvällen igår blev en lugn historia med filmtittande, vilket fick sin förklaring senare på natten. Stackars Bob har öroninflammation och vaknade med en förfärlig smärta.

Oproffsigt av mig att inte ha alvedon för barn och andra hemma, det fick bli annan tablett och den hjälpte ju så att han kunde somna om i alla fall. Otroligt nog blev hela natten lugn och jag vaknade av att Bob stod vid sängkanten och klappade Mayzan vid niotiden. Det måste ha varit rekord. Men är man inte riktigt frisk, så behöver man sova mycket.

Jag gjorde rispannkakor till frunch, det blev uppskattat och jag uppgraderad till mamma. Mannen blev redan för flera månader sedan pappa till Bob och hans biologiske far degraderad till "främling". Sedan kom storebror och hälsade på, det är alltid lika trevligt att träffa den unge mannen. Bra inflytande på sin bror har han också. De är så fina, båda två.

När vi blev varse att Bob redan ätit hamburgare på vägen hit igår gjorde vi ett lappkast och lagade kyckling. Också, för efter en lång betänketid kom vår adoptivson fram till att han ville ha ytterligare en hamburgare och det såg jag ingen anledning till att neka honom. Idag blir det något helt annat. Jag skaffade hem en stor laxsida, när jag besökte Willys i torsdags och den gravas just nu.

Snabbgravning igen alltså, denna gång med lakritspulver och fänkål. Jag har tidigare använt recepten för Fläder- och citrongravning, samt med ingefära, med mycket gott resultat. Här får du recepten en gång till. Det var i Icas tidning Buffé jag fann denna artikel, vilken var så intressant att jag fick läsa den om igen och spara tidningen för att lätt komma åt recepten när andan faller på.

Jag har hoppat över citronmajonnäsen som föreslås som tillbehör, eftersom majonnäs inte är mannens stora favorit. Istället är grunden cf med citroncest och -saft och lite majonnäs bara. Lite salt och en gnutta socker för att "runda av" smaken lite, sedan behöver vi bara lite kokt (pressad?) potatis och grönsaker, så kommer denna middag att bli frisk, fräsch och mättande.

Eventuellt kan det bli tal om lite ost framåt kvällen, men osvuret är bäst. Jag föreslog alldeles nyss att vi skulle titta på vuxenfilm senare ikväll och kom i samma andetag på att det kanske inte var en rätt formulerad fråga. Min fråga var att avsedd att undersöka intresset för att se på annat än de barnfilmer vi såg igår. Jag och mannen är barnsligt förtjusta i så kallade "barnfilmer", men det finns gränser...

Kanske borde vi ta upp någon av de serier vi börjat följa. Vi får se vad det blir. I morgon kommer en installatör från Viasat så att vi får andra kanaler än de dyrare vi hade innan och nästan aldrig utnyttjade. Kanske blir det ett bättre utbud att varva ner och förströ sig med, annars får vi väl överväga att avskaffa tv:n helt och hållet. Eller, nja. Troligen inte.

"Naken under vargar" är en lärorik film för många desillusionerade ungdomar att se och kontemplera över. Den är vårt första val för kvällen, men hur viktig och upplysande den än månde vara kommer jag att behöva en annan film för att inte få mardrömmar hela natten. Nazismens och rasismens fula tryne är numera mer regel än undantag att man upptäcker där man minst anat det.

I många fall beror det på ungdomens okunskap, men förfärande ofta på äldre generationers "glömska" och historielöshet. När ska vi någonsin lära oss av tidigare händelser och bli bättre på att ta hand om varandra om vi inte känner till Europas historia, vilken är oss närmast, men även slaveriet i USA, folkmord i Sovjet/Ryssland, Afrika, Mellanöstern och Asien av rasskäl och religion?

Detta inlägg började och slutade i moll, på sätt och vis. Mitten uppfattas förhoppningsvis som dur, och det kommer bli väldigt mycket så i fortsättningen också. Det är dels den tiden på året med årsdagar och dels händer det så mycket annat som är både glädjande och vemodigt på en och samma gång. Här kommer känslorna...

Banalt kan tyckas, men livet är både extremt banalt, dödligt allvarligt och understundom slätstruket och trist. Och alldeles underbart individuellt sett, åtminstone.  Låt oss därför aldrig bli likgiltiga, oberörda och okänsliga inför andras känslor och upplevelser. Vem är vi att bedöma hur det är att gå i någon annans mockasiner?

Ha en god söndagskväll och ta hand om både dig själv och din omgivning så som du är förmögen till.