Svärmorsdröm.

Jo, som sagt var jobbade jag ju bara 10-17 igår. Tidigare slutade vi 15, både jag och min kollega, men vår chef har ändrat om lite i schemat. Jag tycker i och för sig att det är vettigt, eftersom det kommer väldigt mycket varor på måndagar, men då vore det bättre att ägna sig åt dem än åt att leta reda på nya prislappar för att skylta om i receptkanalerna...

När jag kom hem satt mannen vid datorn, vilket inte är särskilt ovanligt, men jag förstod att något konstigt hänt då Compiz-katten kom utkrypande från under diskbänken. Sockeln låg under bordet och jag frågade vad sjutton håller du på med? Det visade sig att diskmaskinen sagt upp sig och mannen hade fått torka golv med badlakan, svabb och hårtork.

Ibland är det tur att man jobbar borta, jag slapp ju ta hand om detta elände, å andra sidan är det tur att mannen jobbar hemifrån och kunde se till att det inte blev en fullständig katastrof och städa upp innan jag kom hem. Jag blev inte särskilt glad över att diskmaskinen slutat fungera, ty diskning är inte min favoritsyssla och den utgiften kom inte alls lägligt.

Det gör de aldrig i och för sig, men då mannen ska till Amerikat snart blir det kostnader för det och det är en massa dumma räkningar som kommer i oktober och november, blev det mycket olägligt. Jag behöver nya glasögon, nya arbetsskor och bilen ska på 10000-mila service snart. En räddande ängel i form av svärmor skickade genast in en rejäl slant, som förskott på arvet, som hon sa.

Jag är väldigt förtjust i min svärmor, hon hade inte behövt göra detta alls, men har hon bestämt sig är det ingen idé att säga emot. Vi var hos henne idag för att forsla bort trädgårdsavfallet hon samlat ihop i ett antal säckar under sitt enträgna jobb med sekatören och pannlampa för att se om kvällarna. En riktig krutgumma är hon!

Hon håller sig uppdaterad om vad som händer via radio, TV och sin padda och jag lovar, hon har stenkoll på det mesta som händer i världen. Lite tips och tricks om hur paddan fungerar behövde hon dock, men det är ju inte så märkvärdigt hon är trots allt 80+. Det mesta klurar hon ut själv och det beundrar jag henne för. Hon har sannerligen huvudet på skaft och är öppen för nymodigheter.
När mannen kommit tillbaka från sin arbetsresa ska vi bjuda henne på födelsedagsmiddag. Minst tre rätter får det allt bli och skjuts förstås, samt uppdatering av paddan via Wi-Fi.

Det blev vegetarisk middag igår. Luften gick liksom ur oss båda två, så det fick bli enklast, billigast och snabbast möjliga mat. Alltså blev det grönkålssoppa med ägghalvor. Idag serverar jag resten av den till förrätt och till varmrätt blir det kolja i sås som också är en rest framfiskad ur frysen, innan vi gav oss ut för att beställa diskmaskin och hjälpa mamma Siv.

Vi ska ta hand om resten av disken ikväll med. Mannen diskade och jag torkade hälften av all den disk som stod i maskinen när den gick i pension. Vi är förvisso bara två i den här familjen, men maskinen körs ju bara när den är full, det vill säga var tredje/fjärde dag, så det blir mycket att diska för hand. Tills den nya kommer på måndag får vi diska varje dag, förstås.

Tanken på det får mig att frenetisk fundera på vad vi har hemma som platsar i en gratängform eller slökokar'n. Det gäller att minimera mängden disk, även om vi för det allra mesta ändå handdiskar kastruller och sådant. Det är tillräckligt tråkigt och när det man äter på också måste tas om hand, då blir det plötsligt nästan övermäktigt...

Jag måste uttrycka min (för)undran över "Mästerkockarna" på TV igår. En deltävling gick ut på att göra så många godkända plättar som möjligt på tid. De kan tydligen åstadkomma gourmetmat som är så vacker att man knappt nänns smaka på den och så smakar den förträffligt förstås, och sedan visar det sig att de knappt kan steka plättar?!

Jag erkänner att det tog mig många år att lära mig steka pannkakor och därför stekte plättar i parti och minut istället, för det kan förbaske mig inte någon misslyckas med. Trodde jag tills igår då. Jag är förbryllad och inte så lite besviken på dessa kockar som är Sveriges yppersta elit inom matkonsten. Nästa deltävling var att stycka kyckling, en lite större utmaning, men njae...

Inte för att jag tror att jag haft en chans mot någon av dem, speciellt inte på tid, men ändå. Jag börjar inse att jag nog är lite duktig i alla fall. Hoppsan, var det jag som sa det? Japp, och jag skäms inte ens. Bara lite då, men Jante kan slänga sig i väggen, jag är bra nog!

Kolja i god sås med parmesanströssel

Det ska bli gott med mat nu, soppan kommer att värma och fisken mätta lagom mycket.

Ha en fin tisdagskväll och en härlig onsdag!