Tidsoptimist.

Mannen går och lägger sig när jag står upp på morgonen. Med andra ord pratar vi inte med varandra längre. Det känns ovant och konstigt, men tack och lov är vår brist på konversation inte alarmerande på något sätt, utan har sin helt logiska förklaring. Tidsskillnaden är 8 timmar mellan Mölndal och LA. Men vänta nu, i morgon blir den 9 timmar väl?

Jag får en timme tillbaka i natt, det har jag koll på, och LA ligger idag -8. Eller tänker jag fel? Jag har aldrig fattat vitsen med sommartid i vilket fall som helst. Tiden har rusat på jobbet både igår och idag. Det märks att det är lönehelg, det har varit fullt upp hela tiden. Något som har bidragit till ovanligt många ungdomar i butiken är en bloggare och youtube-kändis.

Vi som jobbar på vårt apotek är för gamla för att platsa i Therese Lindgrens målgrupp och även om några av oss har barn i hennes ålder, så är det kanske inte något vi pratar om när vi träffar dem. Men jag ska fråga min dotter, för skojs skull. Jag tycker dock lite synd om hennes idoler, för produkterna är inte anpassade till målgruppens plånbok.

Jag anar att alla tjejer har skrivit ny önskelista och att föräldrarna kommer att springa benen av sig för att försäkra sig om att döttrarna kommer att bli glada på julafton och rädda hela helgen. För egen del önskar jag inget i julklapp längre, jag vill bara ha mina nära och kära omkring mig, men självklart har jag önskat mig saker lika hett som dagens barn och ungdomar...

LP-plattor med ABBA eller ELO, en Onepiece, fast så hette det förstås inte då. En plyschoverall, alltså. Det hette så då. Jag fick en brun, det varken är eller var min favoritfärg, men detta var ju på 70-talet och minns jag inte helt galet fick alla systrarna se ut som pepparkaksgubbar. För övrigt minns jag inte att jag någonsin blev besviken eller blev speciellt avundsjuk på kompisars julklappar.

Vi fick alltid något i klädväg som vi kände oss fina i, en bok att njuta av, något flärdfullt, något nyttigt. Det kanske finns nära och kära som minns annorlunda än jag, men det viktigaste tror jag ändå att vi var lediga, tillsammans, åt och drack gott under ordnade former, myste och mådde bra i största allmänhet, med mer pynt och glitter än de flesta hade och det var jag mallig över.

Det är och var inte julklapparna som var viktigast, det är känslan. Min känsla just nu, när jag sitter och tittar på "Så mycket bättre" är att jag önskar att mannen var här och delade det med mig. Vi är lite blödiga båda två och Magnus Carlson och Weeping Willows tar fram sorgerna och tårarna, i alla fall hos mig. Freddie Wadlings tolkning var brutal och tårarna sprutade, så vackert var det.

Musik är viktig på många sätt. Den kan förstärka känslor hos en, vare sig de är glada eller ledsna. Den kan ta en ur dalarna och lugna en när man är ur gängorna av olika orsaker. Jag återkommer till frågan om vilket sinne jag skulle kunna leva utan och det får nog bli synen. Synminnet finns ju kvar, det finns käppar och ledarhundar, ljudböcker och musik.

Jag älskar tystnad, men tror inte jag skulle må bra alls utan musik, utan att kunna höra barnbarnen ropa på mormor eller höra deras skratt. Å andra sidan vill jag ju kunna se människorna jag älskar och framför allt se barnbarnen växa och ändra utseende under uppväxten. Att se sin gubbe bli äldre är inte lika viktigt och jag är övertygad om att han tänker likadant som jag...

Det finns såklart fördelar och nackdelar med allt, även att vara ensam hemma. Än så länge har jag matat fiskarna och vattnat cissusen och inte spelat bort hembiträdet på poker. Jag vägrar dock att bona golv och något piano finns inte stämma om. Katterna och jag anpassar oss till situationen och har redan skapat ett flödesschema som funkar bra för alla parter.

Jag släpper ut dem när jag kommer hem, lägger upp mat till dem, byter kläder och värmer mat i mikron till mig själv. I morgon lagar jag troligen till något nytt, eftersom måndagen är ledig och det i sig tillför energi efter jobbet. Tror det blir skaldjur. Då bli också fyrbeningarna glada. Lite för glada måhända, så jag kanske omvärderar mitt sug efter tiofotingar.

När jag tänker efter finns det nog ett par kammusslor kvar i frysen. Bra snabbmat det med. Nå, jag har flera timmar kvar innan jag måste ta ett beslut. Jag hänger med Harry Bosch och Pondus under tiden jag funderar, i brist på bättre sällskap.

Ha en god natt och en härlig söndag!