Efter gårdagens minst sagt trista och brutala väder, skiner solen idag och jag blir glad!
Nåja, den tittar fram mellan molnen, men man får inte gapa över mycket, för då mister man hela stycket.
Lagom är bäst, det gäller framförallt väder, men kan med fördel appliceras på vad som helst.
Morgonens åtaganden är avklarade, inklusive tidbokning på VC. Nu ska jag bara besluta mig för om jag ska lämna prover idag eller i morgon. Ingen anledning till oro, det handlar bara om den årliga kontrollen av min astma. Tror jag i alla fall. Jag skulle ha lämnat prover för ett år sedan egentligen, men av olika anledningar sköt jag upp det, tills jag glömde bort att göra det alls.
Hursomhelst, min VC är jättebra! De förebrår mig inte för att jag glömt bort detta och de har alltid tid för mig inom en rimlig tidsrymd. Är det akut får jag komma bums. Dr Safari var synnerligen seriös, när jag sökte för det som visade sig vara astma, men jag ville inte tro att jag var så illa däran. Mannen och mina systrar fick mig, en julafton för två år sedan, att lova söka vård, vilket jag gjorde. Några dagar senare...
Skulle jag vara envis eller obstinat? Oh, nej. Jag "ska bara", först. Fixa det eller detta, ta hand om något annat eller någon annan. Det är bara om jag har feber som jag lägger ner all verksamhet. Om inte någon annan har mer feber förstås. Jag har väldigt sällan feber, som du förstår. Mannen är av samma sort som jag.
Sällan sjuk, alltså. Och lika envis. Han har också fått tid för besiktning, så jag inte köpt grisen i säcken.
Jag borde också gå till tandläkaren, innan det kokta fläsket är stekt. Han bor mittemot VC. Kanske vågar jag titta in till honom, någon av dagarna jag har ärende på Jungfruplatsen. Han har sett mig en gång och genomskådade mig direkt. Synnerligen irriterande! Jag som hälsade och stod helt coolt och väntade medan mannen beställde tid för sig själv. Kanske gömde jag mig lite under hattbrättet, men trodde inte det märktes.
Till optikern behöver vi båda två gå. Synfelen vi har är varandras motsatser, kan man säga. Vi ser lika illa fast på olika sätt. För min del innebär det att läsglasögonen numera också skjuts ner på nästippen, när jag läser. Jag är fortfarande för närsynt för att kunna läsa utan dem, dock. Finns det progressiva linser som kan användas en månad i taget, vill jag ha det. Problemet är att jag är allergisk och då funkar det inte nog inte...
Jag har fått astma, myopi, allergi och koben och är tacksam för att det inte är värre än så.
Nu kanske du tycker att det är mannen som köpt grisen i säcken, men så illa ser han inte. Förståndet är det inte heller nåt fel på, det är bara humorn som är sjuk. Vilket är en himla tur, för mig!
Ha en härlig dag och ta hand om hela dig. Var rädda om varandra också.
onsdag 20 augusti 2014
tisdag 19 augusti 2014
Blåst brud och brutala lingon. #bloggswe
Katastrofmorgon som börjar med att jag fick ge mig ut och rädda paviljongen som blåst halvvägs till Botaniska idag. Tur för mig att det inte regnade samtidigt som jag brottades med myggnät, pluppar och väggstycken. Känner mig en aning urblåst nu. Under tiden jag svor över denna mindre roliga start på morgonen, slog det mig att jag glömt skicka in aktivitetsrapporten till Af för juli månad...
Min handledare är meddelad detta och hoppas att hon hör av sig snabbt, innan halsbrännan förpestar denna dag ännu mer. Fick en räkning från mitt fackförbund, som envisas med att man ska uppdatera sin status var tredje månad, för att medlemsavgiften ska bli rätt. Räcker det inte att man gör det när man fått en ny anställning? Det är inte mycket man får för medlemsavgiften inte, reducerad eller ej.
Tjata, fixa, trixa, "hota" och skälla, det verkar ha blivit mitt kall i livet. Gäller det inte mig själv så är det någon annan. Jag skickade in en insändare till Bohusläningen och Fria Tidningen igår, för att återigen uttrycka min besvikelse och ilska över neddragningarna inom omsorgen i Sotenäs kommun. Hoppas på snabb återkoppling där, annars får jag väl tjata igen. Usch, nu låter jag väldigt negativ märker jag.
En positiv sak är att jag har fått läslusten tillbaka. Det var tydligen så att jag väntade på rätt bok, bara. Den kom igår, Elisabet I. Jag gillar historia och det var svårt att lägga ifrån sig boken och släcka lampan igår, måste jag säga. Återvänder till den så snart jag fixat några måsten...
Det blir stekt fläsk med löksås till middag idag. Min löksås är vit och potatisen ska grovmosas i den på tallriken. Det finns både rårörda och brutala lingon för den som vill ha. De senare är en av presenterna från vännerna L och S. Det ska bli intressant att smaka! På burken står det "gott till vilt, grillat, paté mm" så det är kanske inte optimalt till stekt fläsk. Kryddorna är ingefära, chili och lime. Brutalt, som sagt.
Jag får väl ta mig i kragen och hänga tvätt och sen ge mig ut i blåsten efter lite ingredienser till middagen. Mjölken har surnat och så mycket lök finns det inte heller. Nog för att det räcker idag, men det blir ju en dag och en middag i morgon också. Utan lök blir den menlös. Med största sannolikhet blir det fisk i morgon, pasta på torsdag och fisk igen på fredag. Vissa traditioner är värda att hålla vid liv.
Ha en fin dag och blås inte bort!
Min handledare är meddelad detta och hoppas att hon hör av sig snabbt, innan halsbrännan förpestar denna dag ännu mer. Fick en räkning från mitt fackförbund, som envisas med att man ska uppdatera sin status var tredje månad, för att medlemsavgiften ska bli rätt. Räcker det inte att man gör det när man fått en ny anställning? Det är inte mycket man får för medlemsavgiften inte, reducerad eller ej.
Tjata, fixa, trixa, "hota" och skälla, det verkar ha blivit mitt kall i livet. Gäller det inte mig själv så är det någon annan. Jag skickade in en insändare till Bohusläningen och Fria Tidningen igår, för att återigen uttrycka min besvikelse och ilska över neddragningarna inom omsorgen i Sotenäs kommun. Hoppas på snabb återkoppling där, annars får jag väl tjata igen. Usch, nu låter jag väldigt negativ märker jag.
En positiv sak är att jag har fått läslusten tillbaka. Det var tydligen så att jag väntade på rätt bok, bara. Den kom igår, Elisabet I. Jag gillar historia och det var svårt att lägga ifrån sig boken och släcka lampan igår, måste jag säga. Återvänder till den så snart jag fixat några måsten...
Det blir stekt fläsk med löksås till middag idag. Min löksås är vit och potatisen ska grovmosas i den på tallriken. Det finns både rårörda och brutala lingon för den som vill ha. De senare är en av presenterna från vännerna L och S. Det ska bli intressant att smaka! På burken står det "gott till vilt, grillat, paté mm" så det är kanske inte optimalt till stekt fläsk. Kryddorna är ingefära, chili och lime. Brutalt, som sagt.
Jag får väl ta mig i kragen och hänga tvätt och sen ge mig ut i blåsten efter lite ingredienser till middagen. Mjölken har surnat och så mycket lök finns det inte heller. Nog för att det räcker idag, men det blir ju en dag och en middag i morgon också. Utan lök blir den menlös. Med största sannolikhet blir det fisk i morgon, pasta på torsdag och fisk igen på fredag. Vissa traditioner är värda att hålla vid liv.
Ha en fin dag och blås inte bort!
måndag 18 augusti 2014
Håkan Bråkan och jag. #bloggswe
Måndag morgon och mitt huvud känns inte tungt, men jag tycker vardagen kom tillbaka lite för fort. Det är som det är med den saken och det är bara att bita i det sura äpplet.
Surt tyckte jag att det var att titta på debatten igår. Sverkers utfrågning av partierna angående bostäder, ekonomi och arbetslöshet resulterade inte i något förtydligande av var de står. Jag tyckte det var mest beskyllningar om vad "de andra" gjort och inte gjort. Paj- och smutskastning i valtider har, enligt min mening, varit ett amerikanskt fenomen, men nu hemfaller våra politiker till det och det är sorgligt.
Jag är verkligen inte politiskt engagerad eller intresserad, men vill ju ändå ha lite koll, så jag kan rösta på det parti som åtminstone har lite verklighetsförankring. Under utfrågningen förvandlades jag liksom till Håkan i "Sunes jul", när prästen predikar. Ifall jag ska få ut någon vettig information om vad de egentligen menar får jag nog läsa på själv.
I vilket fall som helst, idag ska jag laga till kyckling och servera med ris och currysås. Med fallfrukt. Det vill säga ett av de få äpplen som älgarna så generöst lämnade kvar åt oss och har blåst ner idag. Resten av dem räcker kanske till en paj. En liten...
Nu ska jag falla för frestelsen att ta en kola eller två, samt en kopp kaffe.
Ha en fin dag och ta hand om dig!
Surt tyckte jag att det var att titta på debatten igår. Sverkers utfrågning av partierna angående bostäder, ekonomi och arbetslöshet resulterade inte i något förtydligande av var de står. Jag tyckte det var mest beskyllningar om vad "de andra" gjort och inte gjort. Paj- och smutskastning i valtider har, enligt min mening, varit ett amerikanskt fenomen, men nu hemfaller våra politiker till det och det är sorgligt.
Jag är verkligen inte politiskt engagerad eller intresserad, men vill ju ändå ha lite koll, så jag kan rösta på det parti som åtminstone har lite verklighetsförankring. Under utfrågningen förvandlades jag liksom till Håkan i "Sunes jul", när prästen predikar. Ifall jag ska få ut någon vettig information om vad de egentligen menar får jag nog läsa på själv.
I vilket fall som helst, idag ska jag laga till kyckling och servera med ris och currysås. Med fallfrukt. Det vill säga ett av de få äpplen som älgarna så generöst lämnade kvar åt oss och har blåst ner idag. Resten av dem räcker kanske till en paj. En liten...
Nu ska jag falla för frestelsen att ta en kola eller två, samt en kopp kaffe.
Ha en fin dag och ta hand om dig!
söndag 17 augusti 2014
Helgar vilodagen. #bloggswe
Väldigt grå och blöt söndag, men det känns helt ok att sitta inne och lösa korsord idag med.
Mannen är på löpande bandet igen. Tror det är fjärde boken denna veckan.
Stackar'n ska ju jobba i morgon, så han får vila sig inför den uppgiften tycker jag. Jag tänker inte göra många knop heller, då middagen består av resten av torsdagens grillade lax och tillbehören från igår.
Fredagsnöjet var precis lagom. Vi hade tur som fick skjuts av en god vän som hämtade upp oss och sen körde oss hem igen. Tack N!
7-son var enligt egen utsago nervös för att det var så många vänner och bekanta i lokalen, men det märktes då inte. Tycker att bandet får repa in limerickarna till nästa gång bara... Musiken satt som en smäck!
Igår blev det sådär mysig och skön stämning när 7-son kom cyklande till vår gemensamma BBQ.
Det var blåsigt och småregnigt så paviljongen fick stängas igen och värmas upp av diverse ljus. Det funkade bättre än väntat, så vi blev kvar därute både länge och väl. Det pratades och berättades och det känns som att det finns mycket mer att avhandla, så da capo blir det definitivt!
Möten med människor är det finaste som finns när det blir sådär otvunget och uppriktigt, det känns som om man får en gåva. Man växer som människa själv när man får ta del av andra personers historia. Ibland finns beröringspunkter man inte är beredd på. Skillnader och likheter gör en ödmjuk och tacksam, samt ofta förvånad och förbryllad. Det är alldeles för lätt att anta saker om andra... Glöm inte det.
Som sagt, vardagen drabbar oss i morgon, men det är bara att kämpa på. Mannen vet vad han ska göra och jag får förhoppningsvis fler jobbannonser att lusläsa, nu när semestrarna är över för denna gången.
Jag gör nya veckomatsedlar utifrån Aquarelle's meny och mina oerhört pricksäkra gissningar om vad mannen kommer att välja. Min bedömning är att mindre än fem procent har satsats mot fel mål det sista året. Det är väl inte illa?
Nu ser jag också fram emot att få ett avslut på den utdragna process som min förra arbetsgivare startade genom att bete sig oproffsigt och eventuellt lagvidrigt. Min fackpamp återupptar förhandlingen som avstannade när semestrarna kom i vägen. Men vad är väl ett år i ovisshet?
Det är obra för själen, humöret och ekonomin, det kan jag skriva under på. Tur jag är segare än kola.
Fisk till middag, då blir jag ofta sugen på nåt sött efteråt, så det är tur att det finns Key Lime Pie kvar sen igår. Friskt och gott, den kan vi göra fler gånger. Den kondenserade mjölken som ingår i Leilas recept hade jag egentligen tänkt koka kola av, men det har vi gott om här hemma...
Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig!
Mannen är på löpande bandet igen. Tror det är fjärde boken denna veckan.
Stackar'n ska ju jobba i morgon, så han får vila sig inför den uppgiften tycker jag. Jag tänker inte göra många knop heller, då middagen består av resten av torsdagens grillade lax och tillbehören från igår.
Fredagsnöjet var precis lagom. Vi hade tur som fick skjuts av en god vän som hämtade upp oss och sen körde oss hem igen. Tack N!
7-son var enligt egen utsago nervös för att det var så många vänner och bekanta i lokalen, men det märktes då inte. Tycker att bandet får repa in limerickarna till nästa gång bara... Musiken satt som en smäck!
Igår blev det sådär mysig och skön stämning när 7-son kom cyklande till vår gemensamma BBQ.
Det var blåsigt och småregnigt så paviljongen fick stängas igen och värmas upp av diverse ljus. Det funkade bättre än väntat, så vi blev kvar därute både länge och väl. Det pratades och berättades och det känns som att det finns mycket mer att avhandla, så da capo blir det definitivt!
Möten med människor är det finaste som finns när det blir sådär otvunget och uppriktigt, det känns som om man får en gåva. Man växer som människa själv när man får ta del av andra personers historia. Ibland finns beröringspunkter man inte är beredd på. Skillnader och likheter gör en ödmjuk och tacksam, samt ofta förvånad och förbryllad. Det är alldeles för lätt att anta saker om andra... Glöm inte det.
Som sagt, vardagen drabbar oss i morgon, men det är bara att kämpa på. Mannen vet vad han ska göra och jag får förhoppningsvis fler jobbannonser att lusläsa, nu när semestrarna är över för denna gången.
Jag gör nya veckomatsedlar utifrån Aquarelle's meny och mina oerhört pricksäkra gissningar om vad mannen kommer att välja. Min bedömning är att mindre än fem procent har satsats mot fel mål det sista året. Det är väl inte illa?
Nu ser jag också fram emot att få ett avslut på den utdragna process som min förra arbetsgivare startade genom att bete sig oproffsigt och eventuellt lagvidrigt. Min fackpamp återupptar förhandlingen som avstannade när semestrarna kom i vägen. Men vad är väl ett år i ovisshet?
Det är obra för själen, humöret och ekonomin, det kan jag skriva under på. Tur jag är segare än kola.
Fisk till middag, då blir jag ofta sugen på nåt sött efteråt, så det är tur att det finns Key Lime Pie kvar sen igår. Friskt och gott, den kan vi göra fler gånger. Den kondenserade mjölken som ingår i Leilas recept hade jag egentligen tänkt koka kola av, men det har vi gott om här hemma...
Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig!
fredag 15 augusti 2014
Mycket mat blir'e! #bloggswe
Var var jag nu igen? Jo, på onsdagen gjorde jag ingentingen, det som jag är så bra på, du vet.
Löste korsord och mannen läste böcker på löpande band. Han är kvar på det, än...
Lagade knappt mat, utan tog upp en påse cevapcici som jag helt oförhappandes fann i frysen. Jag blev bannlyst från mitt kök av min mor och systrar under kalaset, så jag visste inte att det blev över.
Till dem gjorde jag en tzatziki. Det var lättlagat och lagom för dagen.
Igår kom sonen hem från sin semester hos sin bror i Dalarna. Vi köpte en stor bit ekologisk lax, vilken rimmades och grillades med diverse örtkryddor på, bland annat den allra sista torkade ramslöken från vännen M på Gotland. Till detta hade vi bakad potatis och en cf-röra med rödlök, chili och örtkryddor.
Idag vaknade jag med en gräslig värk i hela högra skulderpartiet, men fördegen jag satte igår måste ju färdigställas, så två värktabletter blev första frukosten. Kaffemaskinen fixade tre koppar kaffe, vilka fick följa med till sovrummen. Två avnjöts till varsin GP (ja, adressändring och uppehåll som tog slut, jag har inte haft tiiid) och sonen fick sin kopp i gästrummet och intogs under högljudda gäspningar.
Andra frukost för mig och den enda för hemmets manliga del blev ägg och bacon. Tre paket bacon och sju ägg gick åt. Nu är kära L:s (hönors) ägg uppätna och de hade den gulaste gula man kan tänka sig, utan specialfoder, och de var ljuvliga!
Vi har förberett för BBQ i morgon med 7-son och av doften att döma bådar det gott. Vad som inte verkar ha lika bra förutsättningar är min onda axel, men kvällens sköna sällskap av Kluran, som vi kan kalla henne, och underhållning av nämnde 7-son ska nog bättra på humöret i alla fall. Många av våra kalasgäster kommer träffas på lokal och då känns det sådär fint igen.
Innan utgång ska vi grilla korrrv med Kluran och softa i loungen. Om vädret står oss bi, förstås. Annars får vi flytta in i paviljongen och blir det för kallt där, funkar soffan fortfarande bra.
Lite andra tilltugg kan det också bli, oliver och sånt slinker ner så lätt, oavsett väder.
Ha en underbar fredag och ta vara på sommaren och dig själv!
Löste korsord och mannen läste böcker på löpande band. Han är kvar på det, än...
Lagade knappt mat, utan tog upp en påse cevapcici som jag helt oförhappandes fann i frysen. Jag blev bannlyst från mitt kök av min mor och systrar under kalaset, så jag visste inte att det blev över.
Till dem gjorde jag en tzatziki. Det var lättlagat och lagom för dagen.
Igår kom sonen hem från sin semester hos sin bror i Dalarna. Vi köpte en stor bit ekologisk lax, vilken rimmades och grillades med diverse örtkryddor på, bland annat den allra sista torkade ramslöken från vännen M på Gotland. Till detta hade vi bakad potatis och en cf-röra med rödlök, chili och örtkryddor.
Idag vaknade jag med en gräslig värk i hela högra skulderpartiet, men fördegen jag satte igår måste ju färdigställas, så två värktabletter blev första frukosten. Kaffemaskinen fixade tre koppar kaffe, vilka fick följa med till sovrummen. Två avnjöts till varsin GP (ja, adressändring och uppehåll som tog slut, jag har inte haft tiiid) och sonen fick sin kopp i gästrummet och intogs under högljudda gäspningar.
Andra frukost för mig och den enda för hemmets manliga del blev ägg och bacon. Tre paket bacon och sju ägg gick åt. Nu är kära L:s (hönors) ägg uppätna och de hade den gulaste gula man kan tänka sig, utan specialfoder, och de var ljuvliga!
Vi har förberett för BBQ i morgon med 7-son och av doften att döma bådar det gott. Vad som inte verkar ha lika bra förutsättningar är min onda axel, men kvällens sköna sällskap av Kluran, som vi kan kalla henne, och underhållning av nämnde 7-son ska nog bättra på humöret i alla fall. Många av våra kalasgäster kommer träffas på lokal och då känns det sådär fint igen.
Innan utgång ska vi grilla korrrv med Kluran och softa i loungen. Om vädret står oss bi, förstås. Annars får vi flytta in i paviljongen och blir det för kallt där, funkar soffan fortfarande bra.
Lite andra tilltugg kan det också bli, oliver och sånt slinker ner så lätt, oavsett väder.
Ha en underbar fredag och ta vara på sommaren och dig själv!
tisdag 12 augusti 2014
Teleportering och mer jordnära ting. #bloggswe
Jag passar på att blogga lite medan mannen läser sin bok. Han blir helt uppslukad och det gillar jag.
Blir likadan när jag läser. Vilket jag varit dålig på den sista tiden, men är man periodare, så är man...
Fast det har varit så mycket annat att pyssla med att det inte har passat att låta sig sugas in i en bok. Jag ska lokalisera ett nytt objekt, snart...
Som det ser ut nu, så lär jag ha tid att fly verkligheten via det skrivna ordet framöver. Tröttnade på att vänta på besked från Varberg där jag sökt en tjänst, så jag skickade ett sms och hörde mig för.
"Vi har valt att gå vidare med två andra sökande". Undrar när de hade tänkt berätta det, om jag inte stött på? Slutet av juli en stund sen och alldeles oavsett utgången vill och behöver man besked.
I vilket fall vet jag nu och det var inte roligt alls, men jag kämpar vidare! Jag tänker njuta av värmen och ledigheten med mannen, som har en vecka semester kvar och vi passar på att göra utflykter.
Idag åkte vi till Grimeton och var kulturella och nyfikna. Mannen har varit där förr, men för mig var det första gången. Jag blev riktigt rörd, när jag insåg vilket oerhört genomslag Alexandersons uppfinningar haft.
Han var med om att utveckla tekniken för att koppla ihop världsdelarna och hade över 300 patent, inom radio-, tv- och datorteknik. Sista patentet i hans namn kom när han var dryga 90 år. Respekt!
Sen åkte vi till Rolfstorps kyrka och beskådade denna fantastiska ros. 300 år gammal och still growing strong.
Den växer alltså mellan fönsterrutorna och har sina rötter i stenväggen som uppfördes vid en utbyggnad av kyrkan på 1600-talet. Även utan rosorna är kyrkan värd ett besök. Vacker och mysig, byggd som ett kors. En fresk finns delvis bevarad och församlingen verkar mycket mån om att behålla sin kyrka från 1200-talet i bästa skick. Kyrkogården är vacker och trädgårdsmästaren gör ett mycket fint jobb.
På hemvägen råkade vi ut för ett våldsamt åskväder. När man nästan får vattenplaning i uppförsbacke, då regnar det rejält! Väl hemma kom det några regndroppar, förvisso modell större, men oväder är väldigt lokala uppenbarligen.
Oavsett väder kommer det att ätas korrrv idag. Lammchorizo, närmare bestämt. Vi bestämde att grönsakerna i kylen får räcka som tillbehör för ingen hade lust att shoppa idag. Det får bli ett senare åtagande att besöka den lokale handlar'n. Eventuellt blir det ett inköp av utrustning som Alexanderson varit delaktig i också. Mannen tycker det är dags att min skrivklåda stillas...
Har jag nämnt att jag är lycklig, som har en så snäll man? Om det inte nått genom etern än, så säger jag det nu. Min man är den bäste och jag är glad att vi lyckades ställa in rätt frekvens och fånga upp signalerna.
Over and out!
Blir likadan när jag läser. Vilket jag varit dålig på den sista tiden, men är man periodare, så är man...
Fast det har varit så mycket annat att pyssla med att det inte har passat att låta sig sugas in i en bok. Jag ska lokalisera ett nytt objekt, snart...
Som det ser ut nu, så lär jag ha tid att fly verkligheten via det skrivna ordet framöver. Tröttnade på att vänta på besked från Varberg där jag sökt en tjänst, så jag skickade ett sms och hörde mig för.
"Vi har valt att gå vidare med två andra sökande". Undrar när de hade tänkt berätta det, om jag inte stött på? Slutet av juli en stund sen och alldeles oavsett utgången vill och behöver man besked.
I vilket fall vet jag nu och det var inte roligt alls, men jag kämpar vidare! Jag tänker njuta av värmen och ledigheten med mannen, som har en vecka semester kvar och vi passar på att göra utflykter.
Idag åkte vi till Grimeton och var kulturella och nyfikna. Mannen har varit där förr, men för mig var det första gången. Jag blev riktigt rörd, när jag insåg vilket oerhört genomslag Alexandersons uppfinningar haft.
Han var med om att utveckla tekniken för att koppla ihop världsdelarna och hade över 300 patent, inom radio-, tv- och datorteknik. Sista patentet i hans namn kom när han var dryga 90 år. Respekt!
Sen åkte vi till Rolfstorps kyrka och beskådade denna fantastiska ros. 300 år gammal och still growing strong.
Den växer alltså mellan fönsterrutorna och har sina rötter i stenväggen som uppfördes vid en utbyggnad av kyrkan på 1600-talet. Även utan rosorna är kyrkan värd ett besök. Vacker och mysig, byggd som ett kors. En fresk finns delvis bevarad och församlingen verkar mycket mån om att behålla sin kyrka från 1200-talet i bästa skick. Kyrkogården är vacker och trädgårdsmästaren gör ett mycket fint jobb.
På hemvägen råkade vi ut för ett våldsamt åskväder. När man nästan får vattenplaning i uppförsbacke, då regnar det rejält! Väl hemma kom det några regndroppar, förvisso modell större, men oväder är väldigt lokala uppenbarligen.
Oavsett väder kommer det att ätas korrrv idag. Lammchorizo, närmare bestämt. Vi bestämde att grönsakerna i kylen får räcka som tillbehör för ingen hade lust att shoppa idag. Det får bli ett senare åtagande att besöka den lokale handlar'n. Eventuellt blir det ett inköp av utrustning som Alexanderson varit delaktig i också. Mannen tycker det är dags att min skrivklåda stillas...
Har jag nämnt att jag är lycklig, som har en så snäll man? Om det inte nått genom etern än, så säger jag det nu. Min man är den bäste och jag är glad att vi lyckades ställa in rätt frekvens och fånga upp signalerna.
Over and out!
måndag 11 augusti 2014
Hänt i veckan. #bloggswe
Över en vecka sen jag skrev ett inlägg, men jag har prioriterat annat, kan man väl säga.
Till exempel, en liten sightseeing i närmsta omgivningen på tisdagen förra veckan. Vi besökte stadens 80-talsutställning i Kvarnbyn och oooade och aaahade med skräckblandad förtjusning över svunna tider.
Jag fick utforska delar av min nya hemstad och den är vacker, samt lite vild stundtals.
På onsdagen åkte vi till Falkenberg och tog den gamla vägen dit. E6:an är bra ibland, men man missar mycket sevärt på vägen. Kustvägen är så mycket trevligare och krokigare. Målet för dagen var Laxbutiken och det var sannerligen en fullträff för oss semester- och smekmånadsfirare! Buffén gick inte av för hackor och vi behövde inte äta mer den dagen.
Ett "spontant" kalas för en vän väntade i Slottsskogen på kvällen och picknick var utlyst. Utflyktskorgen var ganska lätt, som du förstår. Lite vin och några burkar öl räckte gott. Unga och gamla samlades och hade trevligt i all enkelhet, precis som vårt bröllop, faktiskt. Barnen hade kul och fick gå på promenad med en annan väns hund, vilket gick hem i många läger, såvitt jag kan bedöma det.
På torsdag kom min bästa L med tåget och jag sprang i slow motion mot henne på perrongen; vilket hon påstod såg väldigt vackert ut, men ibland tror jag hon tullar lite på sanningen. I alla fall blev hon glad på sanning, när jag föreslog ett besök på El Bastardo, som har jättefina retro-kläder. Faktum är att hon hoppade jämfota och skrek JAAAA! Cafébesök i Haga är inte heller dumt...
Fredagen inleddes med softande och packande i en skön röra. Mannen och jag skulle på kräftskiva på Malmön så vi släppte först av L där hon trivs allra bäst. Hade tur med färjan och installerade oss på Panget.
För att bli insläppt i sjöbo'n där vi skulle sörpla kräftor och annat hela natten, var vi tvungna att ha huvudbonad. Vi kände lätt igen andra inbjudna på vägen dit. Rysk pälsmössa är ovanligt, till och med vintertid på Malmön. Själva körde vi cowboy-stuket, med rutiga skjortor och allt. Bara bootsen som fattades...
Framåt natten blir det som det alltid blir, när man har kalas. Det blir underhållning av något slag. Vi hade tur som fick bra tolkare av Magnus Lindberg, med flera artister.
Så många nya trevliga människor jag fick förmånen att träffa den kvällen! Någon hade tydligen läst min blogg och visste mer om mig än jag väntat mig. Fast jag blev ju glatt överraskad, förstås!
Några hade jag träffat innan och det var så roligt att vara en del i gemenskapen, väldigt otvungen och varm. Vissa hugger lika snabbt som jag, men utan att vara elaka. Rått men hjärtligt, precis min smak!
På lördagen missade vi frukosten på Panget. Förstår inte varför, för vi la oss ju tidigt. Klockan fyra, ungefär.
Nåväl, Konsum hade grillade kycklingklubbor, bröd (väl torrt), ost och tomater, som vi tog med oss till Draget och avnjöt på picknickfilten. Det blåste friskt, men vi satt därute och bara var. Helt underbart!
Även om Malmön inte ligger särskilt långt från min hemort, så har jag inte varit där många gånger. När vinden friskade i, körde vi ner till själva samhället och hittade en minigolfbana. Vi hade dittills inte spelat bangolf tillsammans, så det kändes som om det var dags. Kul bana och matchen var jämn. Jag vann med endast två poäng över mannen. Alltså jag hade två poäng mindre än han, det måste jag förtydliga...
Sen var det dags för After Beach, eller vad man nu skulle kalla det. Lite hugade människor kom dit och tog del av den minst sagt avslappnat framförda musikaliska underhållningen med inga mindre än Peter and the Knotters. Min man har vid några tillfällen ersatt den ordinarie gitarristen och nu sticker jag kanske ut hakan en aning, men han är inte vilken "vikarie" som helst. Det svängde gott, även om de var tillbakalutade.
Sen blev det sabrerad skumpa hos härliga V och T. Middag på Bryggan och ännu mer musik senare på kvällen. Golvet bågnade av alla dansande och skuttande människor som sög i sig det sista av sommaren. Lite vemodigt att få den känslan redan andra helgen i augusti, men det var så det var, på något sätt.
01-färjan över till fastlandet och den hägrande sängen i Bovall och himmel, så skönt det var att somna där!
Hämtade sonen i Kungshamn igår och åkte hem till Mölndal. Vi grillade biffar från Kustcharken och myste på kvällen. Så härligt att ha P här igen, även om det bara var för en dag. Han skulle nämligen vidare till sin bror i Borlänge idag och jag hade ordnat det rätt bra, logistiskt sett. Att det sedan blev ännu bättre gör ju inte nåntingen...
Lite nervös var han allt, men vi löste det så att vi fick följa med till gaten. Väl där visar det sig att 19-sätesplanet för en gångs skull inte var tillnärmelsevis fullbokat. Han fick privatplan! Alltså, visst blir man lite avundsjuk? VIP hela vägen från Mölndal till Baggarvet... Men det är han värd! Detta har han längtat efter så länge och jag är glad att han fick möjlighet att göra det.
Nu är det strax läggdags, i morgon väntar nya äventyr. Både för mig och mannen och för sönerna.
Det blir dock en annan historia...
Ha det bäst och ta hand om dig och dina kära!
Till exempel, en liten sightseeing i närmsta omgivningen på tisdagen förra veckan. Vi besökte stadens 80-talsutställning i Kvarnbyn och oooade och aaahade med skräckblandad förtjusning över svunna tider.
Jag fick utforska delar av min nya hemstad och den är vacker, samt lite vild stundtals.
På onsdagen åkte vi till Falkenberg och tog den gamla vägen dit. E6:an är bra ibland, men man missar mycket sevärt på vägen. Kustvägen är så mycket trevligare och krokigare. Målet för dagen var Laxbutiken och det var sannerligen en fullträff för oss semester- och smekmånadsfirare! Buffén gick inte av för hackor och vi behövde inte äta mer den dagen.
Ett "spontant" kalas för en vän väntade i Slottsskogen på kvällen och picknick var utlyst. Utflyktskorgen var ganska lätt, som du förstår. Lite vin och några burkar öl räckte gott. Unga och gamla samlades och hade trevligt i all enkelhet, precis som vårt bröllop, faktiskt. Barnen hade kul och fick gå på promenad med en annan väns hund, vilket gick hem i många läger, såvitt jag kan bedöma det.
På torsdag kom min bästa L med tåget och jag sprang i slow motion mot henne på perrongen; vilket hon påstod såg väldigt vackert ut, men ibland tror jag hon tullar lite på sanningen. I alla fall blev hon glad på sanning, när jag föreslog ett besök på El Bastardo, som har jättefina retro-kläder. Faktum är att hon hoppade jämfota och skrek JAAAA! Cafébesök i Haga är inte heller dumt...
Fredagen inleddes med softande och packande i en skön röra. Mannen och jag skulle på kräftskiva på Malmön så vi släppte först av L där hon trivs allra bäst. Hade tur med färjan och installerade oss på Panget.
För att bli insläppt i sjöbo'n där vi skulle sörpla kräftor och annat hela natten, var vi tvungna att ha huvudbonad. Vi kände lätt igen andra inbjudna på vägen dit. Rysk pälsmössa är ovanligt, till och med vintertid på Malmön. Själva körde vi cowboy-stuket, med rutiga skjortor och allt. Bara bootsen som fattades...
Framåt natten blir det som det alltid blir, när man har kalas. Det blir underhållning av något slag. Vi hade tur som fick bra tolkare av Magnus Lindberg, med flera artister.
 |
| De var inte så luddiga som man kan tro... |
Några hade jag träffat innan och det var så roligt att vara en del i gemenskapen, väldigt otvungen och varm. Vissa hugger lika snabbt som jag, men utan att vara elaka. Rått men hjärtligt, precis min smak!
På lördagen missade vi frukosten på Panget. Förstår inte varför, för vi la oss ju tidigt. Klockan fyra, ungefär.
Nåväl, Konsum hade grillade kycklingklubbor, bröd (väl torrt), ost och tomater, som vi tog med oss till Draget och avnjöt på picknickfilten. Det blåste friskt, men vi satt därute och bara var. Helt underbart!
Även om Malmön inte ligger särskilt långt från min hemort, så har jag inte varit där många gånger. När vinden friskade i, körde vi ner till själva samhället och hittade en minigolfbana. Vi hade dittills inte spelat bangolf tillsammans, så det kändes som om det var dags. Kul bana och matchen var jämn. Jag vann med endast två poäng över mannen. Alltså jag hade två poäng mindre än han, det måste jag förtydliga...
Sen var det dags för After Beach, eller vad man nu skulle kalla det. Lite hugade människor kom dit och tog del av den minst sagt avslappnat framförda musikaliska underhållningen med inga mindre än Peter and the Knotters. Min man har vid några tillfällen ersatt den ordinarie gitarristen och nu sticker jag kanske ut hakan en aning, men han är inte vilken "vikarie" som helst. Det svängde gott, även om de var tillbakalutade.
Sen blev det sabrerad skumpa hos härliga V och T. Middag på Bryggan och ännu mer musik senare på kvällen. Golvet bågnade av alla dansande och skuttande människor som sög i sig det sista av sommaren. Lite vemodigt att få den känslan redan andra helgen i augusti, men det var så det var, på något sätt.
01-färjan över till fastlandet och den hägrande sängen i Bovall och himmel, så skönt det var att somna där!
Hämtade sonen i Kungshamn igår och åkte hem till Mölndal. Vi grillade biffar från Kustcharken och myste på kvällen. Så härligt att ha P här igen, även om det bara var för en dag. Han skulle nämligen vidare till sin bror i Borlänge idag och jag hade ordnat det rätt bra, logistiskt sett. Att det sedan blev ännu bättre gör ju inte nåntingen...
Lite nervös var han allt, men vi löste det så att vi fick följa med till gaten. Väl där visar det sig att 19-sätesplanet för en gångs skull inte var tillnärmelsevis fullbokat. Han fick privatplan! Alltså, visst blir man lite avundsjuk? VIP hela vägen från Mölndal till Baggarvet... Men det är han värd! Detta har han längtat efter så länge och jag är glad att han fick möjlighet att göra det.
Nu är det strax läggdags, i morgon väntar nya äventyr. Både för mig och mannen och för sönerna.
Det blir dock en annan historia...
Ha det bäst och ta hand om dig och dina kära!
måndag 4 augusti 2014
100-årskalas med överraskning. #bloggswe
Nu har ståhejet lagt sig och vi njuter av stillheten och varandras sällskap, numera som äkta makar.
100-årskalaset var en tillställning för att samla så många som kunde, ville och önskade fira en händelse som bara händer en gång i livet. Jag är förvisso bara 48 och mannen 52, det är inte så märkvärdigt var för sig, men summan av kardemumman kommer aldrig bli 100 år igen.
Jag friade till mannen på Alla Hjärtans Dag, då jag tyckte att vi har "bevisat" på något sätt, att det är vi nu och att "provringen" inköpt på Nordby förra året och inköpt för en spottstyver, hade spelat ut sin roll. Med andra ord hoppade vi över förlovning och gick direkt på giftermål, i ett överraskningsmoment. För att få gifta sig hemma i trädgården krävs dock vittnen, så två sådana fick frågan om de ville och kunde, rent praktiskt.
Våra goda vänner T&E styrde om lite i sina planer och bad om tillstånd att få involvera broder/svåger S i planen, för att skapa lite trevligt och musikaliskt gemyt under själva vigselakten. Att planen blev modifierad under dagen är bara ett tecken på att stämningen var hög från början och när det blev skarpt läge och Marcus fick klartecken att äntra altanen, behövdes ingen "signal".
E gjorde en rockad bland gästerna och hela altanen var vår. Jag fick en vit och lila gladiolus i famnen och sen var det igång. Vår käre lille Bob agerade ringbärare och det gjorde han med den äran, fast han var nog lite blyg... Sen framförde våra vittnen och S en sång, med texten omskriven för vår skull och den sången är hädanefter "vår" sång: You are the beginning. Hälsning från Ebbot filmledes från Storsjöyran kändes fint!
Överraskningen var total och det var precis så vi önskade det. Ingen prestige, inget tvång eller måsten. Bara enkelt och som vi önskade oss. Det var vår dag och vi ville inte känna att någon skulle slå knut på sig för att delta. Därför var barfotavigseln hemlig och otvungen.
Mat har lagats och förberetts en längre tid och jag var så orolig för att den inte skulle räcka. Alltså äter vi korrrv idag och har tre kilo till i frysen. Potatissalladen som faster gjorde och pastasalladen min kusin L gjorde, sjunger på sista versen. Frysen är full av frallor och pizzabullar som var tänkta som nattamat.
Tack för er insats och Å och mamma som fixade efterrätter och tog hand om köket.
Tack till alla som på olika sätt gjort allt detta möjligt! Medvetet eller omedvetet, så har väldigt många en del i att jag hittat hem och mår fantastiskt bra. Jag tänker inte nämna någon mer vid namn, men har heller inte glömt någon. Jag har min man, släpper honom inte förrän han själv vill det. Fast jag tror inte han vill... Det var såhär: It's now or never. Typ ;) Eller kanske såhär? Maneda. ;) (Obs! Lokalt, dialektalt skämt)
Denna vecka har jag inget bokat, vad gäller jobb. Tänker försöka turista i närmsta omgivningen, om vädret tillåter. Det har jag varit dålig på, men med rätt sällskap, så kan det bli av. På torsdag kommer bästa vännen L och då blir det kalas igen! Malmön i slutet av veckan och sen vet ingen vad som händer. Jag tänker fånga dagen och ha det sådär fint, i alla fall. Med min Man, varje dag.
Ha det bäst och ta hand om dig, låt ingen diktera dina villkor!
100-årskalaset var en tillställning för att samla så många som kunde, ville och önskade fira en händelse som bara händer en gång i livet. Jag är förvisso bara 48 och mannen 52, det är inte så märkvärdigt var för sig, men summan av kardemumman kommer aldrig bli 100 år igen.
Jag friade till mannen på Alla Hjärtans Dag, då jag tyckte att vi har "bevisat" på något sätt, att det är vi nu och att "provringen" inköpt på Nordby förra året och inköpt för en spottstyver, hade spelat ut sin roll. Med andra ord hoppade vi över förlovning och gick direkt på giftermål, i ett överraskningsmoment. För att få gifta sig hemma i trädgården krävs dock vittnen, så två sådana fick frågan om de ville och kunde, rent praktiskt.
Våra goda vänner T&E styrde om lite i sina planer och bad om tillstånd att få involvera broder/svåger S i planen, för att skapa lite trevligt och musikaliskt gemyt under själva vigselakten. Att planen blev modifierad under dagen är bara ett tecken på att stämningen var hög från början och när det blev skarpt läge och Marcus fick klartecken att äntra altanen, behövdes ingen "signal".
E gjorde en rockad bland gästerna och hela altanen var vår. Jag fick en vit och lila gladiolus i famnen och sen var det igång. Vår käre lille Bob agerade ringbärare och det gjorde han med den äran, fast han var nog lite blyg... Sen framförde våra vittnen och S en sång, med texten omskriven för vår skull och den sången är hädanefter "vår" sång: You are the beginning. Hälsning från Ebbot filmledes från Storsjöyran kändes fint!
Överraskningen var total och det var precis så vi önskade det. Ingen prestige, inget tvång eller måsten. Bara enkelt och som vi önskade oss. Det var vår dag och vi ville inte känna att någon skulle slå knut på sig för att delta. Därför var barfotavigseln hemlig och otvungen.
Mat har lagats och förberetts en längre tid och jag var så orolig för att den inte skulle räcka. Alltså äter vi korrrv idag och har tre kilo till i frysen. Potatissalladen som faster gjorde och pastasalladen min kusin L gjorde, sjunger på sista versen. Frysen är full av frallor och pizzabullar som var tänkta som nattamat.
Tack för er insats och Å och mamma som fixade efterrätter och tog hand om köket.
Tack till alla som på olika sätt gjort allt detta möjligt! Medvetet eller omedvetet, så har väldigt många en del i att jag hittat hem och mår fantastiskt bra. Jag tänker inte nämna någon mer vid namn, men har heller inte glömt någon. Jag har min man, släpper honom inte förrän han själv vill det. Fast jag tror inte han vill... Det var såhär: It's now or never. Typ ;) Eller kanske såhär? Maneda. ;) (Obs! Lokalt, dialektalt skämt)
Denna vecka har jag inget bokat, vad gäller jobb. Tänker försöka turista i närmsta omgivningen, om vädret tillåter. Det har jag varit dålig på, men med rätt sällskap, så kan det bli av. På torsdag kommer bästa vännen L och då blir det kalas igen! Malmön i slutet av veckan och sen vet ingen vad som händer. Jag tänker fånga dagen och ha det sådär fint, i alla fall. Med min Man, varje dag.
Ha det bäst och ta hand om dig, låt ingen diktera dina villkor!
fredag 1 augusti 2014
Äppelkriget. #bloggswe
Förberedelserna inför 100-årskalaset fortsätter. Jag tror inte det är så mycket kvar att göra, egentligen.
I alla fall inte enligt min "att-göra-lista", men jag kan ju ha missat att skriva upp något viktigt på den. Fast det tror jag inte.
Igår fick vi gjort en hel del, inklusive lämna in tavlor för inramning och shoppa kläder till mannen. Tro det eller ej, men jag insisterade på att han skulle ha med en rutig skjorta hem! För dig som inte känner oss så väl, kan jag avslöja att garderoben är full av just rutiga skjortor och ett stående internskämt låter lite såhär:
-Vilken skjorta ska jag ha på mig? Varpå jag svarar "ta en rutig". Då suckar mannen trött och himlar med ögonen. Jag älskar att driva med honom och hans digra skjortsamling, men han tål det...
Vi har jagat blommor och hör och häpna, jag har planterat dem i krukor. Något sådant har jag nog inte gjort sen jag var med i 4H och odlade nässlor. Inte ogräset, utan krukväxten Palettblad som liknar nässlor.
Det står några blommor till och väntar på att bli omskolade, eller vad det heter på fikonspråk, så det kan mycket väl hända att jag gör om det. Mannen kanske låter mig göra detta, utan övervakning denna gången.
Skötseln av växter ligger helt i händerna på mannen. Att vattna är inte min bästa gren. Jag nöjer mig med att plocka bort vissna löv och kvistar, helt enkelt för att jag tycker det är fult att se förfallet, att förhindra detsamma genom att vattna, faller mig aldrig in.
Apropå grenar och växtlighet har vi glatt oss åt att äppleträdet frodas och bär mycket frukt i år. Tills älgen kom på besök och åt upp nästan allt häromdagen. Det hjälpte inte hur vi stampade, skrek och busvisslade åt den. Hon åt och tittade på oss helt lugnt. Inte ens när jag kastade mina tofflor på henne, fattade hon hur ouppfostrat hon betedde sig. När hon var mätt, andades vi ut. Några äpplen blev det över till oss.
Trodde vi, ja! Nästa morgon när mannen gick ut fanns det nästan inga kvar alls. Hon behövde antagligen lite nattamat också. Lite fel känns det när de vilda djuren är så ovilda att de inte reagerar på vare sig svordomar, visslingar och rop eller att man kastar tofflor och plankstumpar i skallen på dem.
Ett desto kärare besök fick vi igår när min faster och kusin kom för att hälsa på och kalasa. Grillad oxfilé och risotto blev det för att fira detta. Väldigt fin present fick vi också. Det ska bli spännande att prova viner från vingårdarna T och hennes man tittat in på. Stort tack!
Nu är det hög tid att fortsätta bocka av sysslorna på min lista. Baka, handla, plantera och klippa gräs. Samt lite allmänt pyssel, förstås.
Ha en fin dag och en härlig helg!
Här ska kalasas, så det blir inget nytt inlägg på ett tag, återkommer med rapport när lugnet lägrat sig och ordningen är återställd. Nåja, allt är relativt...
I alla fall inte enligt min "att-göra-lista", men jag kan ju ha missat att skriva upp något viktigt på den. Fast det tror jag inte.
Igår fick vi gjort en hel del, inklusive lämna in tavlor för inramning och shoppa kläder till mannen. Tro det eller ej, men jag insisterade på att han skulle ha med en rutig skjorta hem! För dig som inte känner oss så väl, kan jag avslöja att garderoben är full av just rutiga skjortor och ett stående internskämt låter lite såhär:
-Vilken skjorta ska jag ha på mig? Varpå jag svarar "ta en rutig". Då suckar mannen trött och himlar med ögonen. Jag älskar att driva med honom och hans digra skjortsamling, men han tål det...
Vi har jagat blommor och hör och häpna, jag har planterat dem i krukor. Något sådant har jag nog inte gjort sen jag var med i 4H och odlade nässlor. Inte ogräset, utan krukväxten Palettblad som liknar nässlor.
Det står några blommor till och väntar på att bli omskolade, eller vad det heter på fikonspråk, så det kan mycket väl hända att jag gör om det. Mannen kanske låter mig göra detta, utan övervakning denna gången.
Skötseln av växter ligger helt i händerna på mannen. Att vattna är inte min bästa gren. Jag nöjer mig med att plocka bort vissna löv och kvistar, helt enkelt för att jag tycker det är fult att se förfallet, att förhindra detsamma genom att vattna, faller mig aldrig in.
Apropå grenar och växtlighet har vi glatt oss åt att äppleträdet frodas och bär mycket frukt i år. Tills älgen kom på besök och åt upp nästan allt häromdagen. Det hjälpte inte hur vi stampade, skrek och busvisslade åt den. Hon åt och tittade på oss helt lugnt. Inte ens när jag kastade mina tofflor på henne, fattade hon hur ouppfostrat hon betedde sig. När hon var mätt, andades vi ut. Några äpplen blev det över till oss.
Trodde vi, ja! Nästa morgon när mannen gick ut fanns det nästan inga kvar alls. Hon behövde antagligen lite nattamat också. Lite fel känns det när de vilda djuren är så ovilda att de inte reagerar på vare sig svordomar, visslingar och rop eller att man kastar tofflor och plankstumpar i skallen på dem.
Ett desto kärare besök fick vi igår när min faster och kusin kom för att hälsa på och kalasa. Grillad oxfilé och risotto blev det för att fira detta. Väldigt fin present fick vi också. Det ska bli spännande att prova viner från vingårdarna T och hennes man tittat in på. Stort tack!
Nu är det hög tid att fortsätta bocka av sysslorna på min lista. Baka, handla, plantera och klippa gräs. Samt lite allmänt pyssel, förstås.
Ha en fin dag och en härlig helg!
Här ska kalasas, så det blir inget nytt inlägg på ett tag, återkommer med rapport när lugnet lägrat sig och ordningen är återställd. Nåja, allt är relativt...
tisdag 29 juli 2014
Badpremiär och tunggung på Malmön. #bloggswe
Lördagen blev en hit, på alla sätt. Vi hämtade syster M på vägen och åkte raka vägen till Malmön. Medan mannen repade med bandet åkte vi vidare till Draget för att bada. Där fanns redan goda vännerna L och G, visade det sig, så vi hade trevligt sällskap. Åskmolnen drog in så småningom och vi lotsades hem till J och L, där vi bjöds på kaffe innan vi åkte tillbaka till pensionatet och avnjöt en god middag innan spelningen.
Det var en härlig stämning och alla sjöng med, först i Peter Bohlins låtar om livet på Malmön, sedan i Grymlings och Magnus låtar. Extranummer blev det självklart, för publiken ville bara ha mer.
Sista setet var "party-låtar" och hela golvet gungade, så till den milda grad att jag fick hålla mig i fönsterkarmen för att inte bli sjösjuk. Jag var spiknykter, det var nog därför...
Jag rattade pansarkryssar'n hem till Bovall och vi åt korv innan vi stupade i säng. Jag först, mannen var så uppe i varv fortfarande att jag befarade att han skulle prata hela natten, men så fort han la huvudet på kudden, somnade han så gott så. M var uppe först av alla på söndagen och hon handlade lite frukostmat och fika efter morgondoppet. Vilken fin start på min födelsedag!
Besök av Underbar fick vi. Hon och hennes Linde-barn tittade in på väg hem från stugsemester på Solvik. Jag fick en fin väska i present och mannen fick en vattenmelon. Vågade inte fråga om symboliken i det...
Hamnade återigen i ett åskväder på hemvägen, när vi skulle handla på City Gross på Torp. Men det gick snabbt över och solen sken när vi kom hem till katterna.
Mannen tyckte att hummer var passande födelsedagsmat och vem invänder? Inte jag i alla fall!
Vi hade lite svårt att komma i säng, även denna födelsedag, vilket indikerar en mycket lyckad dag.
Så lyckad att jag faktiskt glömde ställa klockan för att ta emot sms från sonen igår morse. Men han fixade det ändå. Att komma i tid till jobbet, alltså. Vilken tur!
Idag ska det bakas bröd och lagas cevapcici. Skönt att det är lite svalare och att det blåser friska vindar här, vilket faktiskt är ganska ovanligt i vår vindskyddade oas.
Jag gissar att middagen kommer att bestå av cevapcici, men helt säker är jag inte. Hur många behöver man ha till 35 personer? Räcker 3 kg färs? Det är givetvis inte det enda vi kommer att bjuda på, men ändå.
Tur att vi har ledigt och kan fylla frysen med mat hela veckan.
Bäst att jag sätter igång med dagens uppgifter med andra ord.
Ha det gott och var rädd om dig!
PS. Tack för alla gratulationer!
Det var en härlig stämning och alla sjöng med, först i Peter Bohlins låtar om livet på Malmön, sedan i Grymlings och Magnus låtar. Extranummer blev det självklart, för publiken ville bara ha mer.
Sista setet var "party-låtar" och hela golvet gungade, så till den milda grad att jag fick hålla mig i fönsterkarmen för att inte bli sjösjuk. Jag var spiknykter, det var nog därför...
Jag rattade pansarkryssar'n hem till Bovall och vi åt korv innan vi stupade i säng. Jag först, mannen var så uppe i varv fortfarande att jag befarade att han skulle prata hela natten, men så fort han la huvudet på kudden, somnade han så gott så. M var uppe först av alla på söndagen och hon handlade lite frukostmat och fika efter morgondoppet. Vilken fin start på min födelsedag!
Besök av Underbar fick vi. Hon och hennes Linde-barn tittade in på väg hem från stugsemester på Solvik. Jag fick en fin väska i present och mannen fick en vattenmelon. Vågade inte fråga om symboliken i det...
Hamnade återigen i ett åskväder på hemvägen, när vi skulle handla på City Gross på Torp. Men det gick snabbt över och solen sken när vi kom hem till katterna.
Mannen tyckte att hummer var passande födelsedagsmat och vem invänder? Inte jag i alla fall!
Vi hade lite svårt att komma i säng, även denna födelsedag, vilket indikerar en mycket lyckad dag.
Så lyckad att jag faktiskt glömde ställa klockan för att ta emot sms från sonen igår morse. Men han fixade det ändå. Att komma i tid till jobbet, alltså. Vilken tur!
Idag ska det bakas bröd och lagas cevapcici. Skönt att det är lite svalare och att det blåser friska vindar här, vilket faktiskt är ganska ovanligt i vår vindskyddade oas.
Jag gissar att middagen kommer att bestå av cevapcici, men helt säker är jag inte. Hur många behöver man ha till 35 personer? Räcker 3 kg färs? Det är givetvis inte det enda vi kommer att bjuda på, men ändå.
Tur att vi har ledigt och kan fylla frysen med mat hela veckan.
Bäst att jag sätter igång med dagens uppgifter med andra ord.
Ha det gott och var rädd om dig!
PS. Tack för alla gratulationer!
fredag 25 juli 2014
Semester på gott och ont. #bloggswe
Jaha, nu är sista schemalagda dagen gjord i Trollhättan och över 400 mil har det blivit. Så fantastiskt roligt det har varit att jobba igen! Härliga arbetskamrater och kunder. Med kollegorna har det varit för lite tid att prata, men jag har känt mig välkommen och stämningen har varit härlig, trots en hård belastning.
Fast det är ju inget ovanligt, med tanke på var jag har jobbat tidigare; Hunnebo, Tanumshede och Nordby i semestertider är ingen barnlek, precis.
NÄL tar ju emot patienter från ett mycket stort upptagningsområde och akuten har varit mer än överbelastad, enligt våra kunder som är både personal och patienter. Märkligt att det inte blir någon förändring eller förbättring av situationen som tydligen varat under många år. Både Landsting och andra borde ha lärt sig och gjort bot och bättring, tycker jag...
I morgon ska vi dra norrut, eftersom mannen ska gigga på Malmön med Peter Bohlin and the Knotters, samt Magnus Lindberg. Syster M ska hänga på och det ska bli trevligt att umgås hela dagen. En långväga vän, med tre sköna "Linde-ungar" ska åtminstone jag hinna träffa också. Det var längesen och det ska bli så kul att ses igen. En natt i Bovall, sen åker vi hem för att ställa till med kalas!
Det ska bakas bröd, lagas mat och städas och ordnas sovplatser, det är tur vi har semester. Fast, hade vi inte haft det, hade det nog blivit svårt; för att inte säga omöjligt att få ihop ett kalas för 30-40 personer.
Jag räknar med handräckning från faster och kusinen på lördag, så känn er förvarnade nu ;)
Mannen har jobbat som en tok idag, med att plantera blommor, klippa gräset och packa upp soffmöbeln till altanen, med mera... Nu lagar han mat till mig. I'm a lucky girl, som man säger på engelska.
Fast kan jag kalla mig flicka, när jag i dagarna fyller 48? Jo, det kan jag. Är tillräckligt ung till sinnet än och hoppas behålla det länge.
Nästa inlägg kommer kanske på söndag, när vi är hemma igen. Om jag orkar och vill. Det är viktigt att göra det som känns bäst för en själv. Jag övar också på den saken. Man kan väl därmed konstatera att jag är en mogen flicka, antar jag. Gammal nog att veta vad jag vill och ung nog att vara lite rebell, när det passar mig.
Nästa vecka vägrar jag jobba, oavsett vem som ringer. Här ska kalasas, nämligen!
Ha det gott i värmen och var rädd om dig och din omgivning!
Fast det är ju inget ovanligt, med tanke på var jag har jobbat tidigare; Hunnebo, Tanumshede och Nordby i semestertider är ingen barnlek, precis.
NÄL tar ju emot patienter från ett mycket stort upptagningsområde och akuten har varit mer än överbelastad, enligt våra kunder som är både personal och patienter. Märkligt att det inte blir någon förändring eller förbättring av situationen som tydligen varat under många år. Både Landsting och andra borde ha lärt sig och gjort bot och bättring, tycker jag...
I morgon ska vi dra norrut, eftersom mannen ska gigga på Malmön med Peter Bohlin and the Knotters, samt Magnus Lindberg. Syster M ska hänga på och det ska bli trevligt att umgås hela dagen. En långväga vän, med tre sköna "Linde-ungar" ska åtminstone jag hinna träffa också. Det var längesen och det ska bli så kul att ses igen. En natt i Bovall, sen åker vi hem för att ställa till med kalas!
Det ska bakas bröd, lagas mat och städas och ordnas sovplatser, det är tur vi har semester. Fast, hade vi inte haft det, hade det nog blivit svårt; för att inte säga omöjligt att få ihop ett kalas för 30-40 personer.
Jag räknar med handräckning från faster och kusinen på lördag, så känn er förvarnade nu ;)
Mannen har jobbat som en tok idag, med att plantera blommor, klippa gräset och packa upp soffmöbeln till altanen, med mera... Nu lagar han mat till mig. I'm a lucky girl, som man säger på engelska.
Fast kan jag kalla mig flicka, när jag i dagarna fyller 48? Jo, det kan jag. Är tillräckligt ung till sinnet än och hoppas behålla det länge.
Nästa inlägg kommer kanske på söndag, när vi är hemma igen. Om jag orkar och vill. Det är viktigt att göra det som känns bäst för en själv. Jag övar också på den saken. Man kan väl därmed konstatera att jag är en mogen flicka, antar jag. Gammal nog att veta vad jag vill och ung nog att vara lite rebell, när det passar mig.
Nästa vecka vägrar jag jobba, oavsett vem som ringer. Här ska kalasas, nämligen!
Ha det gott i värmen och var rädd om dig och din omgivning!
tisdag 22 juli 2014
Verklighets(ut)flykt. #bloggswe #kattliv #sotenäskommun #npf
Tillbaka i hemmet och vi planerar att göra precis ingentingen hela dagen.
I söndags åkte vi till goda vännerna K och M i Malmö och hade en mysig eftermiddag och kväll med dem och två av deras vänner P och A, samt lille S. Fast så liten var han ju inte, precis.
Väldigt trevligt hade vi och fick så mycket gott att äta och dricka, det kan liksom inte kännas bättre än så.
Igår åkte vi över Öresundsbron, till Rödby och tog färjan till Puttgarden, för att handla inför stundande kalas. Vi kom hem igår kväll, strax före midnatt, ganska möra. Lastade ur bilen och gjorde klart för natten.
Jag var klar före mannen, han ville se till att Compiz-katten kom in, så jag låg redan i sängen när han borstade tänderna och inte hörde vilket liv det var på Mayzan.
Rätt som det var såg jag svansen på Mayzan vaja förbi fotänden på sängen och blev inte lite förvånad, för trots att grinden har stått öppen sen lille Attila lämnade oss på nyårsdagen, har ingen av dem vågat sig upp.
Grinden var tvungen att sättas upp för många år sedan, på grund av dåtidens kattinnevånare, som inte gick så bra ihop med vem som helst, dock med Attila som tillkom senare.
Jag har ju varit ganska nöjd med att Mayzan och Compiz hållit sig på nedervåningen; tycker det är rätt skönt att slippa katthår i sängen, nämligen. Förvåningen och glädjen mannen uppvisade är obetalbar, så jag "vilar min påse" eller, som man säger på engelska, "I rest my case". Mayzan sov i sängen nästan hela natten.
Compiz var väldigt sugen på att komma upp, det hördes, men han vågade inte. Än...
Han lär ta rygg på sin kaxiga syster en vacker dag, det är jag övertygad om och då blir det två hårbollar i sängen och ordningen blir återställd, på sanning. Jag är sist in, så jag får anpassa mig till urinvånarna.
Jag gläder mig åt mannens uppenbara förtjusning och är lite förvånad över att han inte hämtade upp Compiz, speciellt som han gastade så inatt. Såg allt hur det kliade i fingrarna, men icke...
Mannen var lika, eller ännu tröttare än jag, så han orkade nog helt enkelt inte. Vi somnade väldigt snabbt alla tre, när Mayzan slutat buffa runt och hittade en bra sovplats i fotänden. Ja, jösses.
Som tur var kom jag ihåg att ställa klockan för väckning klockan åtta idag, innan jag somnade.
Sonen måste ju komma iväg till jobbet i tid och tills vidare är det mitt ansvar att ombesörja detta. Inga sovmorgnar för mamma, med andra ord. Det finns kanske någon som tycker det är min plikt som mor att göra det, men sonen är vuxen och betalar skatt på sin aktivitetsersättning.
Alltså tycker jag att det är viktigt att få vardagen att fungera när man har en funktionsnedsättning, som inte är tillräckligt grav för att bli omyndigförklarad eller vara i behov av god man. Det finns fler i samma situation som min son och antalet bara växer. Vad gör Sotenäs kommun då? Skär ner i verksamheten, utarmar stödet till dem som behöver det, utan kunskap för, eller hänsyn till deras realitet och deras värld.
Betalar man skatt har man vissa rättigheter, även om den grundas på ett bidrag. Vem orkar och kan hålla reda på dessa, när ens tidsuppfattning är uppåt väggarna och myndighetsspråket är obegripligt; till och med för en bloggande mamma, som kan skriva vansinnigt högtravande insändare och andra skrivelser?
Jag vill betona att omsorgspersonalen har min respekt och tilltro, det är ledningen som har väldigt mycket otur när de tänker. Bara för att man inte bor i ett gruppboende, ska man inte behöva tåla osäkerheten som semestervikariat och stor personalomsättning medför. Vart tog förresten planen på ett anpassat boende för våra yngre med lättare funktionsnedsättning vägen?
Min son säger själv att han inte vill vara i baslägenheten, för han känner sig inte bekväm med dem som bor i samma hus och har sin trygghet där. De är för gamla, har andra och svårare funktionsnedsättningar än han och hans kompisar som har fått utflyttad verksamhet. Var finns mötesplatsen för de unga med npf-diagnoser?
En grupp som växer lavinartat, dessutom. Det vet Sotenäs kommun om...
Vi ska åka på en tur till vår personlige lammuppfödare och hans konstnärliga fru idag, kom vi på. Hämta två tavlor, klappa får och beundra den fantastiska trädgården, som jag bara sett på bilder än.
Så nåntingen blir det gjort idag, förutom att njuta av altanhäng, skriva blogg och ladda för att klappa till de verkliga fårskallarna som i sin dumsnåla inställning rycker undan vår trygghet och kompetenskälla.
Hoppas du har det bra, vad du än gör denna härliga dag och fortsätt så!
I söndags åkte vi till goda vännerna K och M i Malmö och hade en mysig eftermiddag och kväll med dem och två av deras vänner P och A, samt lille S. Fast så liten var han ju inte, precis.
Väldigt trevligt hade vi och fick så mycket gott att äta och dricka, det kan liksom inte kännas bättre än så.
Igår åkte vi över Öresundsbron, till Rödby och tog färjan till Puttgarden, för att handla inför stundande kalas. Vi kom hem igår kväll, strax före midnatt, ganska möra. Lastade ur bilen och gjorde klart för natten.
Jag var klar före mannen, han ville se till att Compiz-katten kom in, så jag låg redan i sängen när han borstade tänderna och inte hörde vilket liv det var på Mayzan.
Rätt som det var såg jag svansen på Mayzan vaja förbi fotänden på sängen och blev inte lite förvånad, för trots att grinden har stått öppen sen lille Attila lämnade oss på nyårsdagen, har ingen av dem vågat sig upp.
Grinden var tvungen att sättas upp för många år sedan, på grund av dåtidens kattinnevånare, som inte gick så bra ihop med vem som helst, dock med Attila som tillkom senare.
Jag har ju varit ganska nöjd med att Mayzan och Compiz hållit sig på nedervåningen; tycker det är rätt skönt att slippa katthår i sängen, nämligen. Förvåningen och glädjen mannen uppvisade är obetalbar, så jag "vilar min påse" eller, som man säger på engelska, "I rest my case". Mayzan sov i sängen nästan hela natten.
Compiz var väldigt sugen på att komma upp, det hördes, men han vågade inte. Än...
Han lär ta rygg på sin kaxiga syster en vacker dag, det är jag övertygad om och då blir det två hårbollar i sängen och ordningen blir återställd, på sanning. Jag är sist in, så jag får anpassa mig till urinvånarna.
Jag gläder mig åt mannens uppenbara förtjusning och är lite förvånad över att han inte hämtade upp Compiz, speciellt som han gastade så inatt. Såg allt hur det kliade i fingrarna, men icke...
Mannen var lika, eller ännu tröttare än jag, så han orkade nog helt enkelt inte. Vi somnade väldigt snabbt alla tre, när Mayzan slutat buffa runt och hittade en bra sovplats i fotänden. Ja, jösses.
Som tur var kom jag ihåg att ställa klockan för väckning klockan åtta idag, innan jag somnade.
Sonen måste ju komma iväg till jobbet i tid och tills vidare är det mitt ansvar att ombesörja detta. Inga sovmorgnar för mamma, med andra ord. Det finns kanske någon som tycker det är min plikt som mor att göra det, men sonen är vuxen och betalar skatt på sin aktivitetsersättning.
Alltså tycker jag att det är viktigt att få vardagen att fungera när man har en funktionsnedsättning, som inte är tillräckligt grav för att bli omyndigförklarad eller vara i behov av god man. Det finns fler i samma situation som min son och antalet bara växer. Vad gör Sotenäs kommun då? Skär ner i verksamheten, utarmar stödet till dem som behöver det, utan kunskap för, eller hänsyn till deras realitet och deras värld.
Betalar man skatt har man vissa rättigheter, även om den grundas på ett bidrag. Vem orkar och kan hålla reda på dessa, när ens tidsuppfattning är uppåt väggarna och myndighetsspråket är obegripligt; till och med för en bloggande mamma, som kan skriva vansinnigt högtravande insändare och andra skrivelser?
Jag vill betona att omsorgspersonalen har min respekt och tilltro, det är ledningen som har väldigt mycket otur när de tänker. Bara för att man inte bor i ett gruppboende, ska man inte behöva tåla osäkerheten som semestervikariat och stor personalomsättning medför. Vart tog förresten planen på ett anpassat boende för våra yngre med lättare funktionsnedsättning vägen?
Min son säger själv att han inte vill vara i baslägenheten, för han känner sig inte bekväm med dem som bor i samma hus och har sin trygghet där. De är för gamla, har andra och svårare funktionsnedsättningar än han och hans kompisar som har fått utflyttad verksamhet. Var finns mötesplatsen för de unga med npf-diagnoser?
En grupp som växer lavinartat, dessutom. Det vet Sotenäs kommun om...
Vi ska åka på en tur till vår personlige lammuppfödare och hans konstnärliga fru idag, kom vi på. Hämta två tavlor, klappa får och beundra den fantastiska trädgården, som jag bara sett på bilder än.
Så nåntingen blir det gjort idag, förutom att njuta av altanhäng, skriva blogg och ladda för att klappa till de verkliga fårskallarna som i sin dumsnåla inställning rycker undan vår trygghet och kompetenskälla.
Hoppas du har det bra, vad du än gör denna härliga dag och fortsätt så!
lördag 19 juli 2014
Hel(g)nöjd. #bloggswe
Nu känns det sådär fint!
Vi har varit ute med mannens GTO och luftat både den och oss själva på Wheels&Wings i Falkenberg.
Hade så fantastiskt fint väder och körde nedcabbat nästan hela dagen. Jag fick ta sjalen till solskydd på hemvägen, den liknade en spinnaker i fartvinden. Lyckades få en solbränd näsa likväl.
I morgon åker vi till K och M i Malmö, eller nästan i alla fall. Jag är rätt usel på geografi, men mannen säger att det de bor väldigt nära, det räcker för mig. På måndag ska vi åka till Tyskland via bron och bunkra inför 100-årskalaset. Jösses, det kan bli en tungt lastad Cadillac på hemvägen...
Bara två schemalagda dagar kvar på Näl. Känns redan lite sorgligt. Har trivts så bra med det jobbet och kollegorna. Jag har förvisso kontrakt augusti ut, så de kan ringa in mig vid behov, så det finns chanser än.
Jag väntar spänt på ett besked från Varberg också. Hur väl gjorde jag ifrån mig på intervjun?
Min första referent har antagligen semester. Har inte svarat på meddelande att samtal kommer.
Den andra referenten är en av mina nuvarande kollegor, som bör kunna svara på hur stresstålig och adaptiv jag är. Behövs det en tredje, vilket jag kan tycka är lite väl mycket överkurs; kommer jag att ange "den onämnbare" för han, om någon, vet vad jag är kapabel till i skarpt läge och utan så värst mycket backup från ledningen. "Gör det du tror gynnar kundkretsen och kör hårt". Jo, nästan ända in i kaklet.
Siffrorna var gröna när jag lämnade över. Nu har jag inte en aning om hur de ser ut. Jag vet bara att jag gick in med alla krafter jag hade och vände rött till grönt. Vi gjorde ett gott jobb, det borde räknas. Oavsett meningsskiljaktigheter om det som hänt efteråt. Min ihärdighet i att få upprättelse där, borde nästan ge mig en nominering till fredspriset eller liknande...
Nu ska jag lämna tillbaka datorn till mannen, som förutom att ha rattat bilen idag, har serverat middag.
Det blev entrecôte, squash och tomater från grillen. Jag gjorde en "gucka" och la upp sallad på tallrikarna, efter en välbehövlig dusch. Vi invigde matmöbeln på altanen och det har varit ren lycka hela dagen alltså!
Hoppas du haft det lika bra och jag önskar dig god fortsättning på helgen, semestern och veckan. Stryk det som passar ;)
Vi har varit ute med mannens GTO och luftat både den och oss själva på Wheels&Wings i Falkenberg.
Hade så fantastiskt fint väder och körde nedcabbat nästan hela dagen. Jag fick ta sjalen till solskydd på hemvägen, den liknade en spinnaker i fartvinden. Lyckades få en solbränd näsa likväl.
I morgon åker vi till K och M i Malmö, eller nästan i alla fall. Jag är rätt usel på geografi, men mannen säger att det de bor väldigt nära, det räcker för mig. På måndag ska vi åka till Tyskland via bron och bunkra inför 100-årskalaset. Jösses, det kan bli en tungt lastad Cadillac på hemvägen...
Bara två schemalagda dagar kvar på Näl. Känns redan lite sorgligt. Har trivts så bra med det jobbet och kollegorna. Jag har förvisso kontrakt augusti ut, så de kan ringa in mig vid behov, så det finns chanser än.
Jag väntar spänt på ett besked från Varberg också. Hur väl gjorde jag ifrån mig på intervjun?
Min första referent har antagligen semester. Har inte svarat på meddelande att samtal kommer.
Den andra referenten är en av mina nuvarande kollegor, som bör kunna svara på hur stresstålig och adaptiv jag är. Behövs det en tredje, vilket jag kan tycka är lite väl mycket överkurs; kommer jag att ange "den onämnbare" för han, om någon, vet vad jag är kapabel till i skarpt läge och utan så värst mycket backup från ledningen. "Gör det du tror gynnar kundkretsen och kör hårt". Jo, nästan ända in i kaklet.
Siffrorna var gröna när jag lämnade över. Nu har jag inte en aning om hur de ser ut. Jag vet bara att jag gick in med alla krafter jag hade och vände rött till grönt. Vi gjorde ett gott jobb, det borde räknas. Oavsett meningsskiljaktigheter om det som hänt efteråt. Min ihärdighet i att få upprättelse där, borde nästan ge mig en nominering till fredspriset eller liknande...
Nu ska jag lämna tillbaka datorn till mannen, som förutom att ha rattat bilen idag, har serverat middag.
Det blev entrecôte, squash och tomater från grillen. Jag gjorde en "gucka" och la upp sallad på tallrikarna, efter en välbehövlig dusch. Vi invigde matmöbeln på altanen och det har varit ren lycka hela dagen alltså!
Hoppas du haft det lika bra och jag önskar dig god fortsättning på helgen, semestern och veckan. Stryk det som passar ;)
onsdag 16 juli 2014
Amazon vs Kommunen. #bloggswe #sotenäskommun #omsorg #autism
Hemma igen och jag är slut. Det är övervägande negativa känslor som orsakat detta.
Jag är grymt besviken på Sotenäs kommun och "arbetsutskottet", vad det nu innebär, som demonterar säkerhet och trygghet för våra mer eller mindre funktionshindrade. Vi föräldrar ska alltså i fortsättningen inte få vara enbart föräldrar, utan spindeln i nätet, för att få vardagen att fungera för våra vuxna barn.
Den som haft förmånen att märka skillnaden i förhållandet till sitt barn, när man såsom vuxna kan ringas, umgås och träffas utan pekpinnar och förmaningar, vet vad jag menar. Att hela tiden vara den som tjatar, fixar och trixa, bryter ner den "normala" utvecklingen och riskerar att förstöra hela relationen. Jag riskerar att bli en tjatmorsa som bara är jobbig och obekväm.
Jag har varenda dag i mer än ett halvår varit ansvarig för att sonen kommit till sitt jobb, därför att kommunen har en tråkig inställning till verksamheten och ansvaret för sina unga med funktionshinder.
Till en början var min son mycket välvilligt inställd till att tillhöra ett gruppboende och den service som tillhandahölls. Alltför många olika individer som skulle utföra det avtalade gjorde att det inte fungerade.
Att ha autism innebär att att man behöver kontinuitet och förtroende för personalen. När det är olika personer som ringer varje morgon, eller kommer hem för att "sätta igång" hushållsarbetet blir det för jobbigt för min son och säkert fler med honom, så han väljer att inte svara eller öppna för personalen. Med följd att inget blir gjort, vilket skapar en ångest i sig, detta att inte komma igång med sina måsten.
Min son har haft en massa tvångstankar och tics. Jag tror att det beror på osäkerhet och brist på trygghet.
Han är en självständig individ, som inte vill belasta mamma med alla frågeställningar och behov. För det är inga problem med hans förstånd, han identifierar sig dock med sina syskon och andra, som inte springer till morsan när det är nåt som inte funkar i vardagen. Problemet är han inte kan avgöra när det har gått för långt...Att ha en icke känslomässig person att vända sig till då är svaret.
Den personen, stödet och tillgången ska bort från en tjänst som arbetsutskottet i Sotenäs anser onödig, kostsam eller vad det nu kan vara. Jag har i alla år fått veta av andra föräldrar i omkringliggande kommuner, att vi har haft det förhållandevis bra. Nu ska Sotenäs istället sänka sig till deras lägre nivå. I valtider, dessutom. Hur mycket otur har de när de tänker?
Montera ner säkerheten för dem med funktionsnedsättning bara, det borgar för ökat utanförskap, isolering och kanske i värsta fall att de hamnar i fel sällskap, blir deprimerade och behöver en annan sorts omsorg. Vilka kostnader kommer inte det att innebära?
Jag är inte lite tacksam för det stöd både jag och min son har fått av habiliteringspedagogen till dags dato.
Utan henne hade sonen inte utvecklats så bra som han gjort och jag hade inte kunnat vara annat än mamma.
Till de positiva känslorna är glädjen över att bli bjuden på middag av nämnde son övervägande, det hör inte till vanligheterna. Även glädjen att träffa bästa L och andra fina vänner, samt systrarna, är av stor betydelse, förstås. I morgon ska det jobbas, liksom på fredag. Kommer att vara dödstrött, med andra ord.
Helgen är fullbokad; Falkenberg, Malmö, Öresundsbron och gud vet vad mer vi hinner med.
Risken är därmed stor att det dröjer till nästa inlägg, men hav tålamod. Denna kvinna är av segare virke än många tror och kan ha anledning att frukta detta.
Stå upp för det du tycker är rätt, dig själv och andra, i alla lägen.
Ugh, Amazon-Ann har talat!
Jag är grymt besviken på Sotenäs kommun och "arbetsutskottet", vad det nu innebär, som demonterar säkerhet och trygghet för våra mer eller mindre funktionshindrade. Vi föräldrar ska alltså i fortsättningen inte få vara enbart föräldrar, utan spindeln i nätet, för att få vardagen att fungera för våra vuxna barn.
Den som haft förmånen att märka skillnaden i förhållandet till sitt barn, när man såsom vuxna kan ringas, umgås och träffas utan pekpinnar och förmaningar, vet vad jag menar. Att hela tiden vara den som tjatar, fixar och trixa, bryter ner den "normala" utvecklingen och riskerar att förstöra hela relationen. Jag riskerar att bli en tjatmorsa som bara är jobbig och obekväm.
Jag har varenda dag i mer än ett halvår varit ansvarig för att sonen kommit till sitt jobb, därför att kommunen har en tråkig inställning till verksamheten och ansvaret för sina unga med funktionshinder.
Till en början var min son mycket välvilligt inställd till att tillhöra ett gruppboende och den service som tillhandahölls. Alltför många olika individer som skulle utföra det avtalade gjorde att det inte fungerade.
Att ha autism innebär att att man behöver kontinuitet och förtroende för personalen. När det är olika personer som ringer varje morgon, eller kommer hem för att "sätta igång" hushållsarbetet blir det för jobbigt för min son och säkert fler med honom, så han väljer att inte svara eller öppna för personalen. Med följd att inget blir gjort, vilket skapar en ångest i sig, detta att inte komma igång med sina måsten.
Min son har haft en massa tvångstankar och tics. Jag tror att det beror på osäkerhet och brist på trygghet.
Han är en självständig individ, som inte vill belasta mamma med alla frågeställningar och behov. För det är inga problem med hans förstånd, han identifierar sig dock med sina syskon och andra, som inte springer till morsan när det är nåt som inte funkar i vardagen. Problemet är han inte kan avgöra när det har gått för långt...Att ha en icke känslomässig person att vända sig till då är svaret.
Den personen, stödet och tillgången ska bort från en tjänst som arbetsutskottet i Sotenäs anser onödig, kostsam eller vad det nu kan vara. Jag har i alla år fått veta av andra föräldrar i omkringliggande kommuner, att vi har haft det förhållandevis bra. Nu ska Sotenäs istället sänka sig till deras lägre nivå. I valtider, dessutom. Hur mycket otur har de när de tänker?
Montera ner säkerheten för dem med funktionsnedsättning bara, det borgar för ökat utanförskap, isolering och kanske i värsta fall att de hamnar i fel sällskap, blir deprimerade och behöver en annan sorts omsorg. Vilka kostnader kommer inte det att innebära?
Jag är inte lite tacksam för det stöd både jag och min son har fått av habiliteringspedagogen till dags dato.
Utan henne hade sonen inte utvecklats så bra som han gjort och jag hade inte kunnat vara annat än mamma.
Till de positiva känslorna är glädjen över att bli bjuden på middag av nämnde son övervägande, det hör inte till vanligheterna. Även glädjen att träffa bästa L och andra fina vänner, samt systrarna, är av stor betydelse, förstås. I morgon ska det jobbas, liksom på fredag. Kommer att vara dödstrött, med andra ord.
Helgen är fullbokad; Falkenberg, Malmö, Öresundsbron och gud vet vad mer vi hinner med.
Risken är därmed stor att det dröjer till nästa inlägg, men hav tålamod. Denna kvinna är av segare virke än många tror och kan ha anledning att frukta detta.
Stå upp för det du tycker är rätt, dig själv och andra, i alla lägen.
Ugh, Amazon-Ann har talat!
måndag 14 juli 2014
Pirr i magen och små blåa piller. #bloggswe
Nu är den gjord, jobbintervjun...
Hade fjärilar i magen idag, till skillnad från den förra gången, men det var liksom redan klappat och klart då.
Jag blev verkligen utfrågad om allt som hänt sen gymnasiet tills nu. Var inte riktigt beredd på den passningen, men det var ju bara att vara uppriktig.
Det visade sig att ägaren Bengt var god vän med en man som sommartid bodde granne med min familj under uppväxten. En mycket trevlig man, som tyvärr gått bort nu.
Han kände och bodde granne med den RC som jag skrev kontrakt med för Apoteket AB nyss. Världen är sannerligen liten. Det känns fint på något vis.
Han hade rätt bra koll på en viss individ som jag helst inte vill tänka på längre. Kan bara hoppas att någon klok människa snart avlägsnar honom från den position han har nu, innan fler råkar illa ut.
Jag tänker hellre på framtiden och hur trevligt Varberg är. Apoteket är stort och rymligt, stor egenvårdsdel och hela fem receptkanaler med ca 200 receptkunder om dagen. Det låter toppen det!
Många yngre medarbetare hälsade jag på och det är glädjande. Inte så att äldre inte duger, men det behövs en bra åldersfördelning på arbetsplatsen, för att man ska få en dynamik och skön stämning, tycker jag.
Erfarenhet och nytänkande i harmoni; ingen hierarki och "så har vi alltid gjort här".
Hoppas att jag levde upp till hans förväntningar på en engagerad tekniker och egenvårdsspecialist. Om ett par veckor får jag besked om det. Så fortsätt gärna att hålla tummarna för mig!
För en tid sedan tog jag med mig små blåa piller hem från apoteket. Tänkte att det skulle bli mer fart då, men jag märker ingen större skillnad. Vi har i och för sig jobbat rätt hårt på sistone och så kom ju VM i vägen. Utvärderingstiden förlängs härmed till att gälla månaden ut. Lediga dagar och noll fotboll bäddar för bättre sömn och allergimedicinen får en rättvisare bedömning. Du tänkte väl inte på något annat blått piller? ;)
Dags att tänka på middagsmat. Svårt när jag nyss ätit en frunch bestående av korrrv och potatissallad som blev över i lördags. Pirret i magen gjorde det omöjligt att tänka på mat i morse, så jag får kanske åka och handla lite om jag inte hittar något lämpligt i frysen.
Jag ska mäta fönstret i sovrummet först. Det är mörkläggningsgardin-rea på Jysk, nämligen...
Kan också förbättra livs- och sömnkvaliteten och raskheten, tänker jag.
Ha en fin dag vad du än gör och ta väl hand om dig!
Hade fjärilar i magen idag, till skillnad från den förra gången, men det var liksom redan klappat och klart då.
Jag blev verkligen utfrågad om allt som hänt sen gymnasiet tills nu. Var inte riktigt beredd på den passningen, men det var ju bara att vara uppriktig.
Det visade sig att ägaren Bengt var god vän med en man som sommartid bodde granne med min familj under uppväxten. En mycket trevlig man, som tyvärr gått bort nu.
Han kände och bodde granne med den RC som jag skrev kontrakt med för Apoteket AB nyss. Världen är sannerligen liten. Det känns fint på något vis.
Han hade rätt bra koll på en viss individ som jag helst inte vill tänka på längre. Kan bara hoppas att någon klok människa snart avlägsnar honom från den position han har nu, innan fler råkar illa ut.
Jag tänker hellre på framtiden och hur trevligt Varberg är. Apoteket är stort och rymligt, stor egenvårdsdel och hela fem receptkanaler med ca 200 receptkunder om dagen. Det låter toppen det!
Många yngre medarbetare hälsade jag på och det är glädjande. Inte så att äldre inte duger, men det behövs en bra åldersfördelning på arbetsplatsen, för att man ska få en dynamik och skön stämning, tycker jag.
Erfarenhet och nytänkande i harmoni; ingen hierarki och "så har vi alltid gjort här".
Hoppas att jag levde upp till hans förväntningar på en engagerad tekniker och egenvårdsspecialist. Om ett par veckor får jag besked om det. Så fortsätt gärna att hålla tummarna för mig!
För en tid sedan tog jag med mig små blåa piller hem från apoteket. Tänkte att det skulle bli mer fart då, men jag märker ingen större skillnad. Vi har i och för sig jobbat rätt hårt på sistone och så kom ju VM i vägen. Utvärderingstiden förlängs härmed till att gälla månaden ut. Lediga dagar och noll fotboll bäddar för bättre sömn och allergimedicinen får en rättvisare bedömning. Du tänkte väl inte på något annat blått piller? ;)
Dags att tänka på middagsmat. Svårt när jag nyss ätit en frunch bestående av korrrv och potatissallad som blev över i lördags. Pirret i magen gjorde det omöjligt att tänka på mat i morse, så jag får kanske åka och handla lite om jag inte hittar något lämpligt i frysen.
Jag ska mäta fönstret i sovrummet först. Det är mörkläggningsgardin-rea på Jysk, nämligen...
Kan också förbättra livs- och sömnkvaliteten och raskheten, tänker jag.
Ha en fin dag vad du än gör och ta väl hand om dig!
söndag 13 juli 2014
Passning och avslut. #bloggswe
Vi jagade utemöbler igår och precis som när vi hittade kaklet till köket i höstas, visste vi att vi hittat rätt matmöbel på sekunden. Egentligen skulle vi inte alls ha ett träbord, men det var så snyggt och praktiskt med infälld extra skiva, att vi inte kunde motstå det. Stolarna är stilrena och lätta att förvara, staplade på varann.
Mäster Olsson tipsade om kinesisk olja som tydligen är lite rödtonad, det kommer bli fint.
Katterna får lära sig att inte heller detta matbord får användas som utsiktsplats eller klösbräda. Det funkade inomhus, så jag tror nog det går bra på altanen också. För säkerhets skull har jag beslutat att den gamla soffan inte ska till tippen, utan få tjäna katterna ett tag till. Det gäller att kompromissa, även med katter.
Det fanns en riktigt snygg paviljong där vi hittade möbeln, den ska troligen hämtas hem under veckan, liksom ett parasoll. Sen är det bara soffgruppen kvar att finna rätt på. Eller loungegruppen som det tydligen heter numera. Vi har en kandidat, men ska nog kika runt lite till innan vi bestämmer oss.
Idag finliras det på altanen. Vi kan ju inte göra "som Svensson gör" och lägga trallen i endast en riktning, här är det lite mer rock'n roll, så avslut och inpassningarna är kvar. Jag gissar att "avställningslådan" kommer att påbörjas om bara vädret står oss bi. Åskluft och kvalmigt har det blivit, så nu får vi hålla tummarna för att regnet håller sig borta ett tag till, åtminstone.
Jag ska hålla mig till städning och tvätt inomhus idag. Det behövs! Ett ständigt rännande in och ut med verktyg och sågspån i kläder och hår, lämnar sina spår. It's a dirty job, but someone has to do it...
I morgon är jag ledig, men ska på utflykt till Varberg. Jobbintervjun blev bokad förra veckan och ett pirr i magen finns sen dess. Håll gärna tummarna för mig, jag hoppas så på denna chans till fast arbete.
Nu ska jag ta hand om tvätten och städa på övervåningen i alla fall.
Ha en skön söndag och var rädd om dig!
Mäster Olsson tipsade om kinesisk olja som tydligen är lite rödtonad, det kommer bli fint.
Katterna får lära sig att inte heller detta matbord får användas som utsiktsplats eller klösbräda. Det funkade inomhus, så jag tror nog det går bra på altanen också. För säkerhets skull har jag beslutat att den gamla soffan inte ska till tippen, utan få tjäna katterna ett tag till. Det gäller att kompromissa, även med katter.
Det fanns en riktigt snygg paviljong där vi hittade möbeln, den ska troligen hämtas hem under veckan, liksom ett parasoll. Sen är det bara soffgruppen kvar att finna rätt på. Eller loungegruppen som det tydligen heter numera. Vi har en kandidat, men ska nog kika runt lite till innan vi bestämmer oss.
Idag finliras det på altanen. Vi kan ju inte göra "som Svensson gör" och lägga trallen i endast en riktning, här är det lite mer rock'n roll, så avslut och inpassningarna är kvar. Jag gissar att "avställningslådan" kommer att påbörjas om bara vädret står oss bi. Åskluft och kvalmigt har det blivit, så nu får vi hålla tummarna för att regnet håller sig borta ett tag till, åtminstone.
Jag ska hålla mig till städning och tvätt inomhus idag. Det behövs! Ett ständigt rännande in och ut med verktyg och sågspån i kläder och hår, lämnar sina spår. It's a dirty job, but someone has to do it...
I morgon är jag ledig, men ska på utflykt till Varberg. Jobbintervjun blev bokad förra veckan och ett pirr i magen finns sen dess. Håll gärna tummarna för mig, jag hoppas så på denna chans till fast arbete.
Nu ska jag ta hand om tvätten och städa på övervåningen i alla fall.
Ha en skön söndag och var rädd om dig!
fredag 11 juli 2014
Biltankar. #bloggswe
Har åkt hemifrån halv åtta varje morgon utom tisdag, denna vecka. Då åkte jag halv sju och kom hem halv sju på kvällen. Alltså har jag kommit hem halv åtta alla andra dagar.
Sen jag slutade på Nordby, har jag levt ett relativt normalt liv och haft lite vettigare arbetsdagar, till och med som mobil resurs. För att inte tala om hur bra jag haft det som lyxhustru under arbetslösheten.
Idag när jag kom hem hade mannen laddat för en ultimat grillkväll på tu man. Såhär såg det ut:
Man kan ha det sämre, eller hur? Jag satte mig i en solstol på altanen med ett glas vitt vin och bara latade mig, medan mannen fixade veckans absoluta höjdpunkt. Åtminstone så här långt...
I morgon blir det sovmorgon. Mannen är lika trött som jag och det ska bli skönt att få slappa lite. Det behöver vi båda två. Vi ska bara ut och spana in nya möbler till altanen. Det finns en soffgrupp som ser lovande ut på bild, men men måste ses, vem vet hur den är i verkligheten?
Apropå verkligheten, så träffade jag en farbror, alltså en äldre man från min hemort, på jobbet. Det gjorde mig ont att se hur gammal och sjuk han blivit. Jag har alltid gillat honom, men samtidigt varit lite skraj för honom, sen barnsben. Den lite barska typen, men samtidigt reko och bra att ha med att göra, om du förstår. Ser jag honom hemma på torget igen blir jag glad.
En gång för länge sen ville jag bli läkare. Insåg dock att jag engagerar mig för mycket för att klara av det. Det är svårt nog att koppla bort jobbet nu, när man åker hem. Det tar på krafterna att bry sig om hur andra har det och hur de mår. Jag känner mig nästan alltid otillräcklig och skulle så innerligt gärna ha mer tid och ork att stötta dem som behöver det och skäms ibland för att jag inte kan vara till mer hjälp.
Min kloka Dr A, frågade mig vid inte bara ett, utan flera tillfällen "vem är viktigast i ditt liv, Ann?"
Jag svarade fel många gånger. För att kunna hjälpa andra måste man tänka på sig själv också. Om man inte mår bra själv, hur ska man då orka att stödja andra? Jag lärde mig mycket under våra träffar, men har en tendens att glömma bort goda råd ibland.
Jag har haft flera bra "Dr A" att prata med. Bokstavligt. Förutom den diplomerade doktor Anders, fanns Andreas och en Anders till. Utan er hade jag inte mått så bra som jag gör nu. Det finns flera andra också som bidragit till det såklart och jag tror att ni vet vilka ni är.
Jösses, vad djupt och allvarligt det blev idag då... Men jag lovar, jag mår fint! Är bara trött och har haft mycket tid i bilen för eftertankar. Det känns som om framtiden är ljusare och hoppfull igen, på sanning.
Önskar dig en skön lördag och helg/semester eller vad som passar dig bäst. Ta hand om dig!
Sen jag slutade på Nordby, har jag levt ett relativt normalt liv och haft lite vettigare arbetsdagar, till och med som mobil resurs. För att inte tala om hur bra jag haft det som lyxhustru under arbetslösheten.
Idag när jag kom hem hade mannen laddat för en ultimat grillkväll på tu man. Såhär såg det ut:
Man kan ha det sämre, eller hur? Jag satte mig i en solstol på altanen med ett glas vitt vin och bara latade mig, medan mannen fixade veckans absoluta höjdpunkt. Åtminstone så här långt...
I morgon blir det sovmorgon. Mannen är lika trött som jag och det ska bli skönt att få slappa lite. Det behöver vi båda två. Vi ska bara ut och spana in nya möbler till altanen. Det finns en soffgrupp som ser lovande ut på bild, men men måste ses, vem vet hur den är i verkligheten?
Apropå verkligheten, så träffade jag en farbror, alltså en äldre man från min hemort, på jobbet. Det gjorde mig ont att se hur gammal och sjuk han blivit. Jag har alltid gillat honom, men samtidigt varit lite skraj för honom, sen barnsben. Den lite barska typen, men samtidigt reko och bra att ha med att göra, om du förstår. Ser jag honom hemma på torget igen blir jag glad.
En gång för länge sen ville jag bli läkare. Insåg dock att jag engagerar mig för mycket för att klara av det. Det är svårt nog att koppla bort jobbet nu, när man åker hem. Det tar på krafterna att bry sig om hur andra har det och hur de mår. Jag känner mig nästan alltid otillräcklig och skulle så innerligt gärna ha mer tid och ork att stötta dem som behöver det och skäms ibland för att jag inte kan vara till mer hjälp.
Min kloka Dr A, frågade mig vid inte bara ett, utan flera tillfällen "vem är viktigast i ditt liv, Ann?"
Jag svarade fel många gånger. För att kunna hjälpa andra måste man tänka på sig själv också. Om man inte mår bra själv, hur ska man då orka att stödja andra? Jag lärde mig mycket under våra träffar, men har en tendens att glömma bort goda råd ibland.
Jag har haft flera bra "Dr A" att prata med. Bokstavligt. Förutom den diplomerade doktor Anders, fanns Andreas och en Anders till. Utan er hade jag inte mått så bra som jag gör nu. Det finns flera andra också som bidragit till det såklart och jag tror att ni vet vilka ni är.
Jösses, vad djupt och allvarligt det blev idag då... Men jag lovar, jag mår fint! Är bara trött och har haft mycket tid i bilen för eftertankar. Det känns som om framtiden är ljusare och hoppfull igen, på sanning.
Önskar dig en skön lördag och helg/semester eller vad som passar dig bäst. Ta hand om dig!
torsdag 10 juli 2014
Nytta och nöje? #bloggswe
Redan torsdag. Jag är svimfärdig av trötthet och värmen. Men efter i morgon är det lite glesare mellan uppdragen. Faktiskt bara fyra schemalagda dagar kvar på Björnen.
På måndag ska jag på intervju i Varberg. Det ska bli spännande och kul! På vägen hem hoppas jag att det passar att hälsa på min namne i Kungsbacka. Fast det har jag inte ens frågat än...
Altanen är näst intill perfekt nu. Mannen är, liksom sin tyvärr hädangångne far, en uppfinningsrik pysslare och han blir halvtokig av små imperfekta detaljer. Det kommer att finslipas och trixas ett tag till, misstänker jag, fast nån hobby ska man visst må bra av. Tror att tittar gillande på hela bygget och det känns fint.
Apropå hobby, så blir jag mer och mer intresserad av blommor och växter. Blir nästan rädd för mig själv. Det har aldrig någonsin intresserat mig att odla och plantera saker, varken för syns skull eller annat.
Om någon vill ha besväret att rensa och dona, kan jag gladeligen hämta potatis och annat ätbart i trädgårdslandet, punkt. Jag vill inte ha med det andra att göra, så är det bara.
Till min egen förvåning har jag faktiskt rensat i rabatten mellan skruvdragandet denna veckan och tänkt på bra lösningar för kommande ramslök och annat ätbart gott. Jag retar mig oerhört på några tomma krukor, som bara finns kvar, utan något i. Vad kan man ha i dem som ser vackert ut och samtidigt är lika tåligt som kaktusar? Ungefär den enda "blomman" jag kan få att överleva några år...
Ätbart ja. Veckans mat har bestått av grillade rester och sallader och har ätits strax innan min läggdags. Bygget och foppollen har fått bestämma. Mannen har tagit tillbaka makten över grillen och kommer att servera nygrillade karrékotletter idag, med sallad och halloumi. Det blir alldeles lagom det.
Nu doftar det härligt och jag är hungrig känner jag.
Ha det bäst och tänk på vätskebalansen i värmen!
På måndag ska jag på intervju i Varberg. Det ska bli spännande och kul! På vägen hem hoppas jag att det passar att hälsa på min namne i Kungsbacka. Fast det har jag inte ens frågat än...
Altanen är näst intill perfekt nu. Mannen är, liksom sin tyvärr hädangångne far, en uppfinningsrik pysslare och han blir halvtokig av små imperfekta detaljer. Det kommer att finslipas och trixas ett tag till, misstänker jag, fast nån hobby ska man visst må bra av. Tror att tittar gillande på hela bygget och det känns fint.
Apropå hobby, så blir jag mer och mer intresserad av blommor och växter. Blir nästan rädd för mig själv. Det har aldrig någonsin intresserat mig att odla och plantera saker, varken för syns skull eller annat.
Om någon vill ha besväret att rensa och dona, kan jag gladeligen hämta potatis och annat ätbart i trädgårdslandet, punkt. Jag vill inte ha med det andra att göra, så är det bara.
Till min egen förvåning har jag faktiskt rensat i rabatten mellan skruvdragandet denna veckan och tänkt på bra lösningar för kommande ramslök och annat ätbart gott. Jag retar mig oerhört på några tomma krukor, som bara finns kvar, utan något i. Vad kan man ha i dem som ser vackert ut och samtidigt är lika tåligt som kaktusar? Ungefär den enda "blomman" jag kan få att överleva några år...
Ätbart ja. Veckans mat har bestått av grillade rester och sallader och har ätits strax innan min läggdags. Bygget och foppollen har fått bestämma. Mannen har tagit tillbaka makten över grillen och kommer att servera nygrillade karrékotletter idag, med sallad och halloumi. Det blir alldeles lagom det.
Nu doftar det härligt och jag är hungrig känner jag.
Ha det bäst och tänk på vätskebalansen i värmen!
måndag 7 juli 2014
Växlande mulnighet.
Jamen, det är verkligen spännande nu. Både vädret och jobbchanserna.
Fick ett mail idag från en person som rekryterar till apotek i Halland. Vilken färg det är på deras tröjor har jag inte en aning om, men omväxling förnöjer.
Vi är i färd med att boka en tid för intervju nästa vecka, i alla fall.
Vädret växlar från tropisk hetta och luftfuktighet liknande Brasiliens, till åska och störtregn på bara några mil eller minuter. Undrar hur spännande vädret i Varberg kan vara?
Har cirkulerat i Varberg en gång i hela mitt liv och det var i mannens Pontiac GTO för två år sen. Jag vinkade drottninglikt till åskådarna längs gatorna, medan han rattade den automatväxlade bilen.
Vädret växlade där med. Blåsigt, halvsoligt och regn hann vi med om jag inte minns helt fel. Jag vet med säkerhet att jag hade ny klänning, inköpt enbart för detta tillfälle. Jag ville ju inte sticka ut från mängden med fel klädsel i den bilen. Ångrar att jag inte köpte en sån där fluffig underkjol på El Bastardo. Fast i själva verket gick jag ifrån butiken med två klänningar och där nånstans fick gränsen gå för utsvävningarna.
Har pratat med en av mina söner i telefon idag, det var trevligt och kan leda till ännu mer trevligheter. Det gillar jag! Planera och ansöka och tigga gratis logi ligger på min lott nu. Tre personer ska i bästa fall iväg på välförtjänt semester inom en inte alltför avlägsen framtid.
Om allt vill sig väl kommer mannen och jag iväg på en något kortare resa inom överskådlig framtid. Köpenhamn är inte så långt bort och hur vädret är där har jag inte en aning om heller. Det ska bli mycket trevligt det med, för det blir pit stop i Malmö hos goda vänner på vägen, alldeles oavsett väderlek.
Mitt humör har växlat från deppighet och åskmoln till försiktig optimism och solsken på några få dagar, det är skönt. Surmulen har mungiporna uppåt igen och det är så det ska vara. I'm back on track!
Mannen kör raka vägen hem från repet nu med, så nu värmer jag på en fisksoppa till oss.
Ha det gott och pass upp för väderspänningar!
Fick ett mail idag från en person som rekryterar till apotek i Halland. Vilken färg det är på deras tröjor har jag inte en aning om, men omväxling förnöjer.
Vi är i färd med att boka en tid för intervju nästa vecka, i alla fall.
Vädret växlar från tropisk hetta och luftfuktighet liknande Brasiliens, till åska och störtregn på bara några mil eller minuter. Undrar hur spännande vädret i Varberg kan vara?
Har cirkulerat i Varberg en gång i hela mitt liv och det var i mannens Pontiac GTO för två år sen. Jag vinkade drottninglikt till åskådarna längs gatorna, medan han rattade den automatväxlade bilen.
Vädret växlade där med. Blåsigt, halvsoligt och regn hann vi med om jag inte minns helt fel. Jag vet med säkerhet att jag hade ny klänning, inköpt enbart för detta tillfälle. Jag ville ju inte sticka ut från mängden med fel klädsel i den bilen. Ångrar att jag inte köpte en sån där fluffig underkjol på El Bastardo. Fast i själva verket gick jag ifrån butiken med två klänningar och där nånstans fick gränsen gå för utsvävningarna.
Har pratat med en av mina söner i telefon idag, det var trevligt och kan leda till ännu mer trevligheter. Det gillar jag! Planera och ansöka och tigga gratis logi ligger på min lott nu. Tre personer ska i bästa fall iväg på välförtjänt semester inom en inte alltför avlägsen framtid.
Om allt vill sig väl kommer mannen och jag iväg på en något kortare resa inom överskådlig framtid. Köpenhamn är inte så långt bort och hur vädret är där har jag inte en aning om heller. Det ska bli mycket trevligt det med, för det blir pit stop i Malmö hos goda vänner på vägen, alldeles oavsett väderlek.
Mitt humör har växlat från deppighet och åskmoln till försiktig optimism och solsken på några få dagar, det är skönt. Surmulen har mungiporna uppåt igen och det är så det ska vara. I'm back on track!
Mannen kör raka vägen hem från repet nu med, så nu värmer jag på en fisksoppa till oss.
Ha det gott och pass upp för väderspänningar!
söndag 6 juli 2014
Undantag som bekräftar regeln. #bloggswe
Uppe tidigt igen då och fortsätter byggandet. Igår somnade jag nästan under fotbollsmatchen, sittande i fåtöljen. Gav upp och la mig i sängen, sen minns jag inget mer, slocknade bums.
Vaknade fem minuter före larmet gick, det tycker jag är rätt skönt. Fixade kaffe och smörgås som vi åt i sängen, bläddrande i GP. Minns inte om det hänt nåt intressant i världen. Hjärnan sov fortfarande, tror jag.
Det blev grillade amerikanska ribs och en sallad igår. Enkelt och gott.
Idag ska jag göra cevapcici, hade jag tänkt. Pastasallad till det, så vi står oss länge. Inte gott att veta hur lång tid det tar att bli färdiga med altanen. Ett oväntat problem uppstod igår och det krävdes en abrovinsch för att lösa det. Tre ljushuvuden som vi löser allt helt strålande. Förhoppningsvis går allt som på räls idag.
Vi ska även bygga en liten avställningsbänk med förvaring under. Där ska vi stoppa undan krukor och grejer, så att förrådet kan städas upp och organiseras. Regeringen, det vill säga jag, har bestämt måtten på denna bänk. Måtte jag ha tänkt rätt nu. Avställningsytan ska vara just det, inte en plats att placera ändalykten på.
Endast ljuslyktor är tillåtna där. De som blir på lyset stuvar vi in undertill, upplysningsvis.
Mannen och Mäster Olsson har åkt till byggvaruhuset, för skruvarna tog slut igår. Inte våra, tror jag, men de som ska förankra reglar och trall. En eller annan regel till behöver vi med. Det vore roligt om de kom hem med ett undantag denna gången. Det vill säga, en regel som inte ser ut som en banan i formen.
Här får du en rolig trall. Jag vet, jag är barnslig och det står jag rakryggat för.
En snabb tur till affären måste jag göra och dessutom sätta en deg. Det finns det ingen tid för under kommande vecka. 12-timmarspass varenda dag. Förvisso med restiden inräknad, men ändå...
Jag är inget roligt sällskap om kvällarna med detta schema, tycker faktiskt synd om mannen.
Men det är ett jobb som förhoppningsvis leder till något mer beständigt på närmare håll, så vi härdar ut.
Snart är det dags att shoppa möbler, kanske redan nästa måndag, med lite tur. Åh, vad det ska bli roligt och skönt när allt är klart! Sen ska vi bara rådda ihop kalaset och njuta av ledighet och en massa sol. För det har jag bestämt. Lysande plan, eller hur?
Ha en härlig dag och lev väl!
Vaknade fem minuter före larmet gick, det tycker jag är rätt skönt. Fixade kaffe och smörgås som vi åt i sängen, bläddrande i GP. Minns inte om det hänt nåt intressant i världen. Hjärnan sov fortfarande, tror jag.
Det blev grillade amerikanska ribs och en sallad igår. Enkelt och gott.
Idag ska jag göra cevapcici, hade jag tänkt. Pastasallad till det, så vi står oss länge. Inte gott att veta hur lång tid det tar att bli färdiga med altanen. Ett oväntat problem uppstod igår och det krävdes en abrovinsch för att lösa det. Tre ljushuvuden som vi löser allt helt strålande. Förhoppningsvis går allt som på räls idag.
Vi ska även bygga en liten avställningsbänk med förvaring under. Där ska vi stoppa undan krukor och grejer, så att förrådet kan städas upp och organiseras. Regeringen, det vill säga jag, har bestämt måtten på denna bänk. Måtte jag ha tänkt rätt nu. Avställningsytan ska vara just det, inte en plats att placera ändalykten på.
Endast ljuslyktor är tillåtna där. De som blir på lyset stuvar vi in undertill, upplysningsvis.
Mannen och Mäster Olsson har åkt till byggvaruhuset, för skruvarna tog slut igår. Inte våra, tror jag, men de som ska förankra reglar och trall. En eller annan regel till behöver vi med. Det vore roligt om de kom hem med ett undantag denna gången. Det vill säga, en regel som inte ser ut som en banan i formen.
Här får du en rolig trall. Jag vet, jag är barnslig och det står jag rakryggat för.
En snabb tur till affären måste jag göra och dessutom sätta en deg. Det finns det ingen tid för under kommande vecka. 12-timmarspass varenda dag. Förvisso med restiden inräknad, men ändå...
Jag är inget roligt sällskap om kvällarna med detta schema, tycker faktiskt synd om mannen.
Men det är ett jobb som förhoppningsvis leder till något mer beständigt på närmare håll, så vi härdar ut.
Snart är det dags att shoppa möbler, kanske redan nästa måndag, med lite tur. Åh, vad det ska bli roligt och skönt när allt är klart! Sen ska vi bara rådda ihop kalaset och njuta av ledighet och en massa sol. För det har jag bestämt. Lysande plan, eller hur?
Ha en härlig dag och lev väl!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)