Gnällvarning.

Vi är hemma igen och tittar på en film. Minionerna har vi inte stiftat någon närmare bekantskap med, så nu var det dags. Vi är ju lite barnsliga, mannen och jag. Vi har försökt att ta det väldigt lugnt i helgen. Åtminstone jag behövde det, för det har varit lite mycket på sistone. Både på jobbet och annat som känslomässigt tar på krafterna.

Därför har vi varit mycket sparsamma med besök och umgänge med andra, vilket får mig att känna mig usel som inte hört av mig till några av mina absoluta favoriter. Nästa gång, då!
Sonen behövde ett besök, det blev av. Mannen hade beställt ett förstorat fotografi av en synnerligen duktig fotograf alldeles nästgårds, där blev vi bjudna på kaffe och sedan åkte vi till päronen.

Pappa fyllde år för en vecka sedan och mannen tyckte det var dags att se till att han blev med slökokare. Jag tänker att båda föräldrarna kommer att använda den lika mycket eller snarare tillsammans. Vi åkte inte precis tomhänta därifrån. Äppledryck, två grönkålsträd och en kasse böcker hade vi med hem.

I bilen hem somnade jag. Lugn, det var mannen som körde! Men det är det yttersta beviset på hur trött jag är. Som tur är jobbar jag bara 10-17 i morgon, sedan är jag ledig tre dagar till och då ska jag förhoppningsvis lösa några knutar till så att jag blir lite lugnare till sinnes. Nej, det är verkligen inga "stora" saker som ska tas om hand, men det ska bli skönt att få dem ur världen.

Det finns ju trots allt sådant som behöver göras för egen del här hemma med. Inte heller de är speciellt märkvärdiga, men behöver ändock tas om hand. Min värsta tid är nu, ändå är det inte november än. Då vill jag gå i ide och inte komma fram förrän till första advent. Jag är, som du kanske redan vet, väldigt förtjust i juletiden och nästan ännu mer i förberedelserna inför den.

Men man får inte tjuvstarta! När infaller 1:a Advent i år? Redan den 27:e november! Perfekt, tycker jag. Då har vi en lång adventstid att njuta av och gott om tid att pynta, tända ljus och mysa. Och min depperiod blir kortare, vilket är positivt. När julen väl kommer låter jag den gärna vara ända till påska, och ju senare den infaller desto bättre.

Jag förstår mig inte på dem som börjar julpynta redan i början av november och städar bort allt till nyår. Å andra sidan förstår de sig inte på mig som genomlider hela november i mörker och elände, gissar jag. Och ärligt talat, jag bryr mig inte. Jag har inte många principer, men håller envist fast vid att 1:a advent är startskottet för pynt, ljus och julgardiner.

Hur gick detta till? Världens mest gnälliga inlägg och egentligen inget att gnälla över. Jag får skärpa mig och återgå till det jag egentligen hade tänkt med den här bloggen. Nämligen att inspirera och uppmuntra till matlagning och roa mer än att oroa. Jag ber om ursäkt och tar mig i kragen.

Hälleflundra, modell större...

Fisk är gott och väldigt praktisk snabbmat. Ibland gapar vi över lite för mycket, mannen och jag. Potatisen är en helt normalstor King Edward, så du förstår ju hur stor fiskskivan är. Det vanliga vardagsporslinet hade den inte fått plats på. Det blev ingen ostbricka igår heller...

Idag blev det rester till middag. Mannens goda karréstek och sås med ris och blomkål. Jag kokade extra mycket blomkål för katternas skull. De är nästan lika förtjusta i det som i räkor.

Jag vet inte vad vi gör till middag i morgon, vi kan göra grönkålssoppa eller rödbetssoppa, men då gör vi ju som "alla andra" och äter vegetariskt på måndag. Det känns ju trist att följa strömmen, så vi får nog fundera ett varv till. Det finns korrv i frysen till exempel...

Ha en fortsatt god kväll och natt, var rädd om dig och gör så gott du kan!