100.
Gårdagens konsert på Slussen var helt strålande. Vännen T levererade som väntat helt fantastiskt bra och stundom magiskt. Vännen E gjorde ett kort, men intensivt nummer som gav mig ståpäls över hela kroppen. Wow, liksom!
Dark side of the moon, Wish you were here och lite annat fick vi avnjuta. När vi åkte hem i natten var halvmånen passande nog vår ledsagare...
Idag fortsätter arbetet med altanen. Byggmästar'n har sonen med sig igen och det är en lika ihärdig och arbetsam gosse som vår vän Olsson. Grus, makadam, markduk och blålera har inte en chans, när han borrar plinthål.
Dags att blanda saft och servera drycker till arbetslaget. Jag vill ju inte att de blir uttorkade i sitt anletes svett.
Jag har en bröddeg på gång med... Bäst att tvätta sig noga innan jag bakar ut brödet, sand- och lerkaka är något helt annat. Åtminstone i min värld.
Fick en ny befattning för en stund sen: Bumlingsansvarig. Det vill säga att när någon av de andra stöter på sten under borrandet, är det jag som fiskar upp den ur hålet. Jag vet inte riktigt varför, men jag kanske är något vigare än övriga Laget. Jag röstar för att knäskydd och nya arbetshandskar införskaffas snarast.
Vilket är om en liten stund när virket ska hämtas. Äsch, nu fattar jag varför jag blev utnämnd...
Mannen fick en mystisk utväxt precis under knät igår. Han hade så ont när vi gick till sängs att både han och jag blev oroliga för hur han skulle kunna röra sig, under arbetet idag. Inte mycket jag kunde göra åt saken, men två naproxen fick han, åtminstone. Det besvärar honom inte jättemycket idag, tack och lov, men det vore nog inte bra om han stod på det knät i alla fall.
Ikväll ska jag fira att jag rott iland utmaningen #blogg100 med en flaska Cava. Delar den givetvis med mannen som fått stå ut med att jag driver med honom och snällt lånar ut datorn, för att jag ska kunna göra mina inlägg. Han lär ju få fortsätta med det, för jag slutar inte skriva i första taget.
Vad det blir för mat har jag inte tänkt ut än, men chansen är stor att det blir något grillat.
Jag ska tota ihop något gott att bjuda Laget på om en liten stund. Brödet är snart färdigjäst och nybakt är ju alltid gott. Hårt arbete kräver näring och energi, så jag får titta vad som finns, innan vi kroknar helt.
Hur det än blir, vänner ska man vara rädd om. Sätten är många, mitt sätt är att mata dem. Bland annat...
Åter till arbetet!
Ha en fin dag och var rädd om dig och vårda dina vänner väl!
söndag 8 juni 2014
lördag 7 juni 2014
Barnarbete och Pink Floyd. #Blogg100
099.
Näst sista blogginlägget i utmaningen #blogg100.
Inte så att jag tänker sluta skriva, men kanske tar en eller annan skrivledig dag. Eventuellt.
Det hela har utvecklats till en skrivklåda, sen jag började blogga i december. Lite oväntat, men roligt.
Idag lyser solen och vi ska ta bort stenarna på uteplatsen och borra hål för att sätta ut de första plintarna. Byggmästare Olsson kommer för att övervaka och styra arbetet och har hantlangare med sig. Vi tar fram korrrv ur frysen och jag ska ila till affären för att hämta korvbröd och saft.
Det lär behövas, för det är lika soligt idag som det var regnigt igår.
Ikväll ska vi till Slussens pensionat på Orust och lyssna på goda vänner som framför en Pink Floyd-föreställning. Jag missade den spelningen i Haga-kyrkan på grund av kommunikationsbrist, vilket jag ännu inte har förlåtit min dåvarande chef. Var så arg att jag grät, när jag berättade hur han ställt till det för mig.
Hade jag inte redan bett om förflyttning, tror jag nästan jag hade sagt upp mig i ren ilska.
Hoppas du har en fin dag och var rädd om dig!
Näst sista blogginlägget i utmaningen #blogg100.
Inte så att jag tänker sluta skriva, men kanske tar en eller annan skrivledig dag. Eventuellt.
Det hela har utvecklats till en skrivklåda, sen jag började blogga i december. Lite oväntat, men roligt.
Idag lyser solen och vi ska ta bort stenarna på uteplatsen och borra hål för att sätta ut de första plintarna. Byggmästare Olsson kommer för att övervaka och styra arbetet och har hantlangare med sig. Vi tar fram korrrv ur frysen och jag ska ila till affären för att hämta korvbröd och saft.
Det lär behövas, för det är lika soligt idag som det var regnigt igår.
Ikväll ska vi till Slussens pensionat på Orust och lyssna på goda vänner som framför en Pink Floyd-föreställning. Jag missade den spelningen i Haga-kyrkan på grund av kommunikationsbrist, vilket jag ännu inte har förlåtit min dåvarande chef. Var så arg att jag grät, när jag berättade hur han ställt till det för mig.
Hade jag inte redan bett om förflyttning, tror jag nästan jag hade sagt upp mig i ren ilska.
Hoppas du har en fin dag och var rädd om dig!
fredag 6 juni 2014
Sufflésuccé; så gör man för att lyckas! #Blogg100
098.
Mannen fixar brunch idag. Jag får lära mig att dela med mig av köket, eftersom jag inte kommer hem förrän halv sju om kvällarna, när jag börjar jobba igen.
Om det var nån som trodde att han inte kan laga mat, vill jag bestämt dementera här och nu. Innan jag blev arbetslös lagade han mat varenda dag (utom på helgerna) för han slutar tidigare än jag. God mat gör han!
Just nu önskar jag att det slutar regna, för vi ska hämta saker till altanbygget. Det måste inte vara stekande sol under tiden, men för alla Nationaldagsfirare kan jag göra ett undantag.
Vis av gårdagens misslyckade grillförsök har jag bestämt att det blir fisksufflé och räkstuvning till middag ikväll. Det är gott och enklare än man tror.
Man måste smörja suffléformen ordentligt ända upp; man kluttar i äggvitorna och blandar om lite slarvigt, sen är det helt okej att öppna ugnsluckan under tiden, men inte att drämma igen den. Man låter gästen vänta på sufflén, inte tvärtom och man börjar alltid i mitten, annars sjunker den ihop och ser tråkig ut. Räkstuvning, eller -sås eller skirat smör är en smaksak och beror lite på hur hungrig man kan tänkas vara. Sallad är alltid trevligt att ha till, då fisk inte bjuder nåt vidare tuggmotstånd.
Jag bjuder på ett vintips till skaldjur: Leth Duett. Friskt och gott vin från Österrike, med liten sötma eller snarare fruktighet som gifter sig fint med det salta. Kostar 75 riksdaler på Bolaget och är ett fynd, tycker jag.
Ibland, när jag kommer ihåg det, tar jag ett kort på viner som jag gillar. Framför allt nya bekantskaper, för namnen glömmer jag snabbt, medan smakminnet är mycket bättre. Det är kul att testa nytt, men då vill jag gärna få råd av personalen. Drycken till maten kostar en del och jag vill inte köpa grisen i säcken och förstöra hela måltiden.
Jag tycker jag börjar få kläm på detta med vilka egenskaper som passar till vilken mat, vilket gör det ännu roligare med hela matlagningsgrejen. Är ingen öldrickare, för att jag mår inte så bra av kolsyrade drycker, men tycker om smakerna. Speciellt nu, när det finns så många nya sorter att välja bland. Börjar bli ganska bra på att välja rätt till maten där med. Mannen har sagt det och jag märker det själv.
Fantastiskt bra att ha en god vän i branschen, som gärna delar med sig av sina kunskaper! Jag hade turen att få vara med på ett kalas med vinprovning, hemma hos honom för en tid sen. Hur man ska tänka och kombinera smakerna och sedan välja utifrån sin personliga smak. Allt vitt vin passar inte till räkor, om man säger så...
Nu ska vi handla! Plintar till altanen, inga "pintar" idag...
Ha det bra och glad nationaldag på dig!
Mannen fixar brunch idag. Jag får lära mig att dela med mig av köket, eftersom jag inte kommer hem förrän halv sju om kvällarna, när jag börjar jobba igen.
Om det var nån som trodde att han inte kan laga mat, vill jag bestämt dementera här och nu. Innan jag blev arbetslös lagade han mat varenda dag (utom på helgerna) för han slutar tidigare än jag. God mat gör han!
Just nu önskar jag att det slutar regna, för vi ska hämta saker till altanbygget. Det måste inte vara stekande sol under tiden, men för alla Nationaldagsfirare kan jag göra ett undantag.
Vis av gårdagens misslyckade grillförsök har jag bestämt att det blir fisksufflé och räkstuvning till middag ikväll. Det är gott och enklare än man tror.
Man måste smörja suffléformen ordentligt ända upp; man kluttar i äggvitorna och blandar om lite slarvigt, sen är det helt okej att öppna ugnsluckan under tiden, men inte att drämma igen den. Man låter gästen vänta på sufflén, inte tvärtom och man börjar alltid i mitten, annars sjunker den ihop och ser tråkig ut. Räkstuvning, eller -sås eller skirat smör är en smaksak och beror lite på hur hungrig man kan tänkas vara. Sallad är alltid trevligt att ha till, då fisk inte bjuder nåt vidare tuggmotstånd.
Jag bjuder på ett vintips till skaldjur: Leth Duett. Friskt och gott vin från Österrike, med liten sötma eller snarare fruktighet som gifter sig fint med det salta. Kostar 75 riksdaler på Bolaget och är ett fynd, tycker jag.
Ibland, när jag kommer ihåg det, tar jag ett kort på viner som jag gillar. Framför allt nya bekantskaper, för namnen glömmer jag snabbt, medan smakminnet är mycket bättre. Det är kul att testa nytt, men då vill jag gärna få råd av personalen. Drycken till maten kostar en del och jag vill inte köpa grisen i säcken och förstöra hela måltiden.
Jag tycker jag börjar få kläm på detta med vilka egenskaper som passar till vilken mat, vilket gör det ännu roligare med hela matlagningsgrejen. Är ingen öldrickare, för att jag mår inte så bra av kolsyrade drycker, men tycker om smakerna. Speciellt nu, när det finns så många nya sorter att välja bland. Börjar bli ganska bra på att välja rätt till maten där med. Mannen har sagt det och jag märker det själv.
Fantastiskt bra att ha en god vän i branschen, som gärna delar med sig av sina kunskaper! Jag hade turen att få vara med på ett kalas med vinprovning, hemma hos honom för en tid sen. Hur man ska tänka och kombinera smakerna och sedan välja utifrån sin personliga smak. Allt vitt vin passar inte till räkor, om man säger så...
Nu ska vi handla! Plintar till altanen, inga "pintar" idag...
Ha det bra och glad nationaldag på dig!
torsdag 5 juni 2014
Idylliskt och pittoreskt. #Blogg100
097.
Sådärja! Enligt schema skulle jag börja jobba den 23:e, men det blir den 19:e. Fick nyss ett sms från RC om jag kunde hoppa in. Klart jag kan!
Någon nämnde ketchupeffekten häromdagen och jag tackar och tar emot om så är fallet.
Har varit synnerligt effektiv idag. Pratat med polisen och banken, fixat blanketter, laddat tvättmaskinen och ätit frukost. Otroligt.
Jag ska ta fram dammsugaren och städa, det har inte blivit gjort på ett tag och det syns. Förra veckan var jag sjuk, och sen har jag inte varit hemma så mycket.
Dessutom blev mannen sjuk och har varit tvungen att vila. Helt återställd är varken han eller jag, men förhoppningsvis kommer vi igång med altanen i helgen. Eventuellt tar vi byggmästarn med på en utflykt på lördag kväll, självklart en muta, men det är väl så man gör?
Nä, det är ju grannkommunen som är känd för sina mutaffärer, nu hade jag visst lite otur när jag tänkte...
Mölndal som kommun är en av de bästa i landet, stod det att läsa nyligen och jag är benägen att hålla med. Sommartid är det en av de "blommigaste" ställen jag sett. Alltid vackra rabatter, rondeller och parker. Många evenemang och kulturen blommar, köpmännen fixar och trixar i centrum och det är ordning och reda.
Ibland tar sig ordningen lite märkliga uttryck, som i fallet med romerna, men jag tänker inte gå in på det.
Området mannen och jag bor i är ett av de bästa. Det känns som "på landet" med Änggårdsbergen och skogen inpå knuten. Ridhuset i närheten har välmotionerade invånare, det är en strid ström av hästar i spåren precis utanför. Cyklister och joggare tar sig fram på samma vägar och man (jag) tycker det är roligt att se dem, mer eller mindre vinglande och flåsande. Skulle aldrig komma på tanken att göra dem sällskap, dock.
Det är nära till affärerna och det är på det hela taget en liten idyll. Inget bus om nätterna och man känner inte av storstadens närhet, på det negativa sättet. På en halvtimme kan man vara mitt i myllret på Avenyn eller Linné, om man av någon anledning skulle känna ett plötsligt behov av att knô med folk eller delta i något annat typiskt Göteborgskt.
Enda nackdelen är att det inte är nära havet. Närmsta badplats är Askimsbadet, dryga milen bort. Inte någon jättedistans, men jag är ju Bovallit och uppvuxen i havet.
På 3 minuter med cykeln var man på Badholmarna, när jag var liten. Precis lagom!
Numera tar det 10-15 minuter att gå till en av Sveriges bästa badplatser från lägenheten.
Samhället är det lugnaste på hela Bästkusten och kan bara beskrivas som pittoreskt. En Ica-affär, Bryggcaféet, en kombinerad pizzeria/bageri samt ett gatukök/pizzeria är det som finns på sommaren. Bussar går till Hunnebostrand, Smögen och Kungshamn om man vill ha mer liv och rörelse. Tar en halvtimme, ungefär. Fast det är inte ofta de bofasta åker dit. För mycket bus och skrän...
Om man kunde slå ihop Eklanda och Bovall hade det varit idealiskt!
Ha en fin dag och ta hand om dig!
Sådärja! Enligt schema skulle jag börja jobba den 23:e, men det blir den 19:e. Fick nyss ett sms från RC om jag kunde hoppa in. Klart jag kan!
Någon nämnde ketchupeffekten häromdagen och jag tackar och tar emot om så är fallet.
Har varit synnerligt effektiv idag. Pratat med polisen och banken, fixat blanketter, laddat tvättmaskinen och ätit frukost. Otroligt.
Jag ska ta fram dammsugaren och städa, det har inte blivit gjort på ett tag och det syns. Förra veckan var jag sjuk, och sen har jag inte varit hemma så mycket.
Dessutom blev mannen sjuk och har varit tvungen att vila. Helt återställd är varken han eller jag, men förhoppningsvis kommer vi igång med altanen i helgen. Eventuellt tar vi byggmästarn med på en utflykt på lördag kväll, självklart en muta, men det är väl så man gör?
Nä, det är ju grannkommunen som är känd för sina mutaffärer, nu hade jag visst lite otur när jag tänkte...
Mölndal som kommun är en av de bästa i landet, stod det att läsa nyligen och jag är benägen att hålla med. Sommartid är det en av de "blommigaste" ställen jag sett. Alltid vackra rabatter, rondeller och parker. Många evenemang och kulturen blommar, köpmännen fixar och trixar i centrum och det är ordning och reda.
Ibland tar sig ordningen lite märkliga uttryck, som i fallet med romerna, men jag tänker inte gå in på det.
Området mannen och jag bor i är ett av de bästa. Det känns som "på landet" med Änggårdsbergen och skogen inpå knuten. Ridhuset i närheten har välmotionerade invånare, det är en strid ström av hästar i spåren precis utanför. Cyklister och joggare tar sig fram på samma vägar och man (jag) tycker det är roligt att se dem, mer eller mindre vinglande och flåsande. Skulle aldrig komma på tanken att göra dem sällskap, dock.
Det är nära till affärerna och det är på det hela taget en liten idyll. Inget bus om nätterna och man känner inte av storstadens närhet, på det negativa sättet. På en halvtimme kan man vara mitt i myllret på Avenyn eller Linné, om man av någon anledning skulle känna ett plötsligt behov av att knô med folk eller delta i något annat typiskt Göteborgskt.
Enda nackdelen är att det inte är nära havet. Närmsta badplats är Askimsbadet, dryga milen bort. Inte någon jättedistans, men jag är ju Bovallit och uppvuxen i havet.
På 3 minuter med cykeln var man på Badholmarna, när jag var liten. Precis lagom!
Numera tar det 10-15 minuter att gå till en av Sveriges bästa badplatser från lägenheten.
Samhället är det lugnaste på hela Bästkusten och kan bara beskrivas som pittoreskt. En Ica-affär, Bryggcaféet, en kombinerad pizzeria/bageri samt ett gatukök/pizzeria är det som finns på sommaren. Bussar går till Hunnebostrand, Smögen och Kungshamn om man vill ha mer liv och rörelse. Tar en halvtimme, ungefär. Fast det är inte ofta de bofasta åker dit. För mycket bus och skrän...
Om man kunde slå ihop Eklanda och Bovall hade det varit idealiskt!
Ha en fin dag och ta hand om dig!
onsdag 4 juni 2014
Pust! #Blogg100
096.
Vilken dag! Vi elever måste ha varit ovanligt smarta, för frökens lektioner var slut mycket tidigare än väntat.
Väldigt bra pedagog var hon i alla fall.
Värsta flytet med bussar och byten på vägen hem, dessutom.
Vilken tur!
Hämtar posten, släpper ut en Liten Röd och en Stor Grå sitter på baksidan och väntar på att få komma in.
Hastigt klädombyte, varmt som i en ångbastu inne.
Hackar grönsaker, det blir köttfärssås idag.
Kaffe alldeles för många gånger, halsbränna som ett brev.
Kunde förr stå på huvud och dricka 15 koppar om dagen.
Knepigt. Tur man har ett apotek hemma med.
Snurrig i huvudet, idétorka.
Skatteåterbäring.
Slut...
På återseende.
Vilken dag! Vi elever måste ha varit ovanligt smarta, för frökens lektioner var slut mycket tidigare än väntat.
Väldigt bra pedagog var hon i alla fall.
Värsta flytet med bussar och byten på vägen hem, dessutom.
Vilken tur!
Hämtar posten, släpper ut en Liten Röd och en Stor Grå sitter på baksidan och väntar på att få komma in.
Hastigt klädombyte, varmt som i en ångbastu inne.
Hackar grönsaker, det blir köttfärssås idag.
Kaffe alldeles för många gånger, halsbränna som ett brev.
Kunde förr stå på huvud och dricka 15 koppar om dagen.
Knepigt. Tur man har ett apotek hemma med.
Snurrig i huvudet, idétorka.
Skatteåterbäring.
Slut...
På återseende.
tisdag 3 juni 2014
Nu är man visst efterfrågad igen? #Blogg100
095.
Jag är trött och glad.
Utbildning hela dagen i datasystemet som min nästa arbetsgivare har för att hantera recept och andra farmaceutiska specialiteter. Inser att jag kommer ihåg mycket som jag "glömt", när det gäller lagar och förordningar, åtminstone. Inser också att jag har vissa takter kvar, även om det var länge sen jag praktiserade dem. Skönt!
Under lektionen ringde det på mobilen, som jag lagt vid min sida för att jag inte ville missa om fackpampen skulle höra av sig. Det är ju sällsynta tillfällen, så jag ville inte för allt smör i Småland missa det.
Till min oerhörda förvåning var det min gamla arbetsgivare, som ville informera om en tjänst jag sökt och åberopat min återanställningsrätt för.
Tjänsten var förändrad och jag fick ta ställning till att "för tillfället jobba som mobil resurs i tre regioner, med start på Gotland vid midsommar och senare i Stockholmsområdena".
Så märkligt att flera nationella tjänster bara blev en och till en relativt koncentrerad yta. Särskilt som jag sett flera teknikertjänster utlysta både i norr och söder.
Märkligt också att förfrågan kom nu, så nära startdatum, speciellt som det var en av punkterna som togs upp till "diskussion" förra veckan. Men det är givetvis en tillfällighet...
När jag kom hem efter "skolan" idag åkte vi och handlade stekfläsk till middag. Eller, det blev hastigt och lustigt bestämt så i affären, för det vi skulle haft var slut. Gott var det i alla fall, det är inte mycket som slår stekt fläsk med löksås! Dock osar hela jag efter matlagningen och är i behov av en redig dusch.
Fast jag fastnade här och framför Kiefer Sutherland i "24". Väldigt obra faktiskt.
Men jag kan ju inte missa att göra ett inlägg nu, när jag snart är i mål med #blogg100-utmaningen. Närmare bestämt på söndag om jag inte räknat fel. Undrar om det ska firas, även i Göteborg?
Ligger efter med alla uppdateringar, med vänner, på LinkeIn, FB, Google+ och allt känns det som. Inte bara min laptop som kraschat, min egen hårddisk verkar behöva en defragmentering eller omformatering.
Hoppas du haft en bra dag och att morgondagen blir lika bra eller bättre!
Jag är trött och glad.
Utbildning hela dagen i datasystemet som min nästa arbetsgivare har för att hantera recept och andra farmaceutiska specialiteter. Inser att jag kommer ihåg mycket som jag "glömt", när det gäller lagar och förordningar, åtminstone. Inser också att jag har vissa takter kvar, även om det var länge sen jag praktiserade dem. Skönt!
Under lektionen ringde det på mobilen, som jag lagt vid min sida för att jag inte ville missa om fackpampen skulle höra av sig. Det är ju sällsynta tillfällen, så jag ville inte för allt smör i Småland missa det.
Till min oerhörda förvåning var det min gamla arbetsgivare, som ville informera om en tjänst jag sökt och åberopat min återanställningsrätt för.
Tjänsten var förändrad och jag fick ta ställning till att "för tillfället jobba som mobil resurs i tre regioner, med start på Gotland vid midsommar och senare i Stockholmsområdena".
Så märkligt att flera nationella tjänster bara blev en och till en relativt koncentrerad yta. Särskilt som jag sett flera teknikertjänster utlysta både i norr och söder.
Märkligt också att förfrågan kom nu, så nära startdatum, speciellt som det var en av punkterna som togs upp till "diskussion" förra veckan. Men det är givetvis en tillfällighet...
När jag kom hem efter "skolan" idag åkte vi och handlade stekfläsk till middag. Eller, det blev hastigt och lustigt bestämt så i affären, för det vi skulle haft var slut. Gott var det i alla fall, det är inte mycket som slår stekt fläsk med löksås! Dock osar hela jag efter matlagningen och är i behov av en redig dusch.
Fast jag fastnade här och framför Kiefer Sutherland i "24". Väldigt obra faktiskt.
Men jag kan ju inte missa att göra ett inlägg nu, när jag snart är i mål med #blogg100-utmaningen. Närmare bestämt på söndag om jag inte räknat fel. Undrar om det ska firas, även i Göteborg?
Ligger efter med alla uppdateringar, med vänner, på LinkeIn, FB, Google+ och allt känns det som. Inte bara min laptop som kraschat, min egen hårddisk verkar behöva en defragmentering eller omformatering.
Hoppas du haft en bra dag och att morgondagen blir lika bra eller bättre!
måndag 2 juni 2014
Kontrakt med mitt namn på. #Blogg100
094.
Vaknade idag med en skön känsla av att allt ordnar sig till slut. Inte alla frågetecken är uträtade än, men nu är jag timanställd på Apoteket, åtminstone. Tjoho!
Träffade RC på NÄL i Trollhättan och det var en trevlig bekantskap. Hon verkar ha koll på läget och ifrågasatte inte mitt lönekrav, ens för en sekund. "Dina referenter var översvallande positiva". Man tackar!
Hon frågade om andra apotek i området fick kontakta mig vid behov och det får de ju, såklart. (Hon har 24 i sin region.)
Jag hade en del frågor och det jag fick till svar känns helt ok och jag ser fram emot att få lite mer kött på benen de två närmaste dagarna. Parkeringstillstånd har jag ordnat, så jag slipper det den första dagen och nästan det bästa av allt; lila t-shirtar är en del av arbetsklädseln och ska avhämtas på kontoret här i stan.
Alla papper är i ordning, både vad gäller jobb och ansökningar. Väntar på kopia av polisrapporten, så är bedrägeriet under luppen på banken också. Jag är så tacksam för "min" bankman och -kvinna. De har inte med ett ord sagt att jag varit klantig, bara att jag haft otur. Jag är så bra på att klandra mig själv, det räcker gott.
Hoppas de får tag på kräket som utsatte mig, min vän och säkert andra, för detta tilltag!
Mannen har varit hemma och vilat. Han är klok, han...
Middag fanns i frysen och ska värmas om en liten stund. Lammstek från Hulanhålan, sås och ris. Jag har ett sug efter cornichons idag, så det ska jag ha på min tallrik. Kokar nog lite små gröna ärtor också, de är goda med.
Mitt nya jobb måste firas ordentligt, så en flaska rött kommer att öppnas och tömmas.
Lunchen var en sorglig historia. Eller frukosten. Det jag stoppade i mig i farten i alla fall, för att hinna till banken före tre. Butiksbakad brödbit brukar vara gott, frågan är när den bakades? Ost fanns i kylen och efterrätten blev en yoghurt. Bukfylla var det, snarare än gott.
För övrigt hoppas jag på positiva besked från fackpampen denna veckan. Besked har han lovat mig.
Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att detta ärende skulle ta så lång tid att reda ut, men så är jag uppenbarligen för naiv och godtrogen samt inbillar mig att alla vill att felaktigheter ska ställas tillrätta, lika mycket och snabbt som jag.
Jag hann inte så mycket som jag hade tänkt idag. Tiden tog slut, liksom orken. Den här förkylningen tog märkligt hårt på krafterna, trots att febern aldrig slog till. Vet inte om man ska vara tacksam för den frånvaron, eller inte.
Nu ska vi ha lite kraftfoder i magarna, ha en fin kväll och ta hand om dig!
Vaknade idag med en skön känsla av att allt ordnar sig till slut. Inte alla frågetecken är uträtade än, men nu är jag timanställd på Apoteket, åtminstone. Tjoho!
Träffade RC på NÄL i Trollhättan och det var en trevlig bekantskap. Hon verkar ha koll på läget och ifrågasatte inte mitt lönekrav, ens för en sekund. "Dina referenter var översvallande positiva". Man tackar!
Hon frågade om andra apotek i området fick kontakta mig vid behov och det får de ju, såklart. (Hon har 24 i sin region.)
Jag hade en del frågor och det jag fick till svar känns helt ok och jag ser fram emot att få lite mer kött på benen de två närmaste dagarna. Parkeringstillstånd har jag ordnat, så jag slipper det den första dagen och nästan det bästa av allt; lila t-shirtar är en del av arbetsklädseln och ska avhämtas på kontoret här i stan.
Alla papper är i ordning, både vad gäller jobb och ansökningar. Väntar på kopia av polisrapporten, så är bedrägeriet under luppen på banken också. Jag är så tacksam för "min" bankman och -kvinna. De har inte med ett ord sagt att jag varit klantig, bara att jag haft otur. Jag är så bra på att klandra mig själv, det räcker gott.
Hoppas de får tag på kräket som utsatte mig, min vän och säkert andra, för detta tilltag!
Mannen har varit hemma och vilat. Han är klok, han...
Middag fanns i frysen och ska värmas om en liten stund. Lammstek från Hulanhålan, sås och ris. Jag har ett sug efter cornichons idag, så det ska jag ha på min tallrik. Kokar nog lite små gröna ärtor också, de är goda med.
Mitt nya jobb måste firas ordentligt, så en flaska rött kommer att öppnas och tömmas.
Lunchen var en sorglig historia. Eller frukosten. Det jag stoppade i mig i farten i alla fall, för att hinna till banken före tre. Butiksbakad brödbit brukar vara gott, frågan är när den bakades? Ost fanns i kylen och efterrätten blev en yoghurt. Bukfylla var det, snarare än gott.
För övrigt hoppas jag på positiva besked från fackpampen denna veckan. Besked har han lovat mig.
Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att detta ärende skulle ta så lång tid att reda ut, men så är jag uppenbarligen för naiv och godtrogen samt inbillar mig att alla vill att felaktigheter ska ställas tillrätta, lika mycket och snabbt som jag.
Jag hann inte så mycket som jag hade tänkt idag. Tiden tog slut, liksom orken. Den här förkylningen tog märkligt hårt på krafterna, trots att febern aldrig slog till. Vet inte om man ska vara tacksam för den frånvaron, eller inte.
Nu ska vi ha lite kraftfoder i magarna, ha en fin kväll och ta hand om dig!
söndag 1 juni 2014
Mycket papper blir det. #Blogg100
093.
Har fyllt i ansökningspapper till Försäkringskassan. Svårare än man kan tro när det handlar om någon annan. Men de får väl höra av sig om det fattas uppgifter. Märkte dock till min glädje att det är lite mindre fikonspråk i blanketterna än förr. Det är inte lätt att förstå anvisningar och formuleringar om man har vissa former av funktionsnedsättningar. Jag tycker det borde vara ett enklare språk, för allas skull.
Jag försöker hitta mannens lunchmatsedel för nästa vecka, men de är sena med den. Hur ska jag nu kunna planera min matsedel? I morgon är det i och för sig osäkert om han kommer att jobba överhuvudtaget. Han är fortsatt klen och bör nog få krya på sig ytterligare innan han får återgå till arbetet.
Själv kommer jag att flänga runt halva Bohuslän, så det blir nog nåt snabblagat till middag.
Ska ju skriva kontrakt i morgon. Jag är så himla glad för det. Lite pirrigt känns det med. Det ska bli spännande att få träffa mina nya kollegor och hoppas förstås de är lika härliga som dem jag jobbade med sist. Sen efter detta första besök på nya arbetsplatsen ska jag träffa sonen och få pappersarbetet avklarat.
Om tid finns kanske jag får dela ut några kramar hos dottern, systern och vännen L.
Med andra ord kommer nästa inlägg sent i morgon, liksom på tisdag och onsdag då jag ska på utbildning hela dagarna; precis som ett riktigt jobb ju, vilket också känns spännande och roligt. Jag tror inte det är några jättestora skillnader mellan de olika kedjornas datasystem, men en uppdatering är aldrig fel och vissa annorlunda funktioner räknar jag med. Systemen heter nästan likadant allihop och samma operativsystem ligger i botten, så jag är inte helt borttappad, gissar jag i alla fall.
Vi åt en stadig "frukost" och därför har inte matfrågan för dagen kommit upp till diskussion än. Det blir nog något lättare, då mannens vanligen mycket goda matlust inte är intakt.
Det har inte blivit några bilder på maten från de senaste dagarna, som du kanske märkt och det beror på att min dator havererat. Jag har laddat ner alla bilder från mobilen för att ladda upp dem till inläggen, vilket känns onödigt omständligt, men har inte en aning om hur jag ska gå tillväga annars.
Jag är inte van vid mannens dator och har varken ork eller lust att lägga ner möda på att lära mig hur den fungerar. Speciellt inte som det troligen är nödvändigt att skaffa mig en ny laptop. Eller en Chrome-book, kanske? Har du några åsikter om detta, så skriv gärna det! Varken jag eller mannen är någon datanörd, så tips mottages tacksamt.
Ha en fortsatt härlig dag och var rädd om dig!
Har fyllt i ansökningspapper till Försäkringskassan. Svårare än man kan tro när det handlar om någon annan. Men de får väl höra av sig om det fattas uppgifter. Märkte dock till min glädje att det är lite mindre fikonspråk i blanketterna än förr. Det är inte lätt att förstå anvisningar och formuleringar om man har vissa former av funktionsnedsättningar. Jag tycker det borde vara ett enklare språk, för allas skull.
Jag försöker hitta mannens lunchmatsedel för nästa vecka, men de är sena med den. Hur ska jag nu kunna planera min matsedel? I morgon är det i och för sig osäkert om han kommer att jobba överhuvudtaget. Han är fortsatt klen och bör nog få krya på sig ytterligare innan han får återgå till arbetet.
Själv kommer jag att flänga runt halva Bohuslän, så det blir nog nåt snabblagat till middag.
Ska ju skriva kontrakt i morgon. Jag är så himla glad för det. Lite pirrigt känns det med. Det ska bli spännande att få träffa mina nya kollegor och hoppas förstås de är lika härliga som dem jag jobbade med sist. Sen efter detta första besök på nya arbetsplatsen ska jag träffa sonen och få pappersarbetet avklarat.
Om tid finns kanske jag får dela ut några kramar hos dottern, systern och vännen L.
Med andra ord kommer nästa inlägg sent i morgon, liksom på tisdag och onsdag då jag ska på utbildning hela dagarna; precis som ett riktigt jobb ju, vilket också känns spännande och roligt. Jag tror inte det är några jättestora skillnader mellan de olika kedjornas datasystem, men en uppdatering är aldrig fel och vissa annorlunda funktioner räknar jag med. Systemen heter nästan likadant allihop och samma operativsystem ligger i botten, så jag är inte helt borttappad, gissar jag i alla fall.
Vi åt en stadig "frukost" och därför har inte matfrågan för dagen kommit upp till diskussion än. Det blir nog något lättare, då mannens vanligen mycket goda matlust inte är intakt.
Det har inte blivit några bilder på maten från de senaste dagarna, som du kanske märkt och det beror på att min dator havererat. Jag har laddat ner alla bilder från mobilen för att ladda upp dem till inläggen, vilket känns onödigt omständligt, men har inte en aning om hur jag ska gå tillväga annars.
Jag är inte van vid mannens dator och har varken ork eller lust att lägga ner möda på att lära mig hur den fungerar. Speciellt inte som det troligen är nödvändigt att skaffa mig en ny laptop. Eller en Chrome-book, kanske? Har du några åsikter om detta, så skriv gärna det! Varken jag eller mannen är någon datanörd, så tips mottages tacksamt.
Ha en fortsatt härlig dag och var rädd om dig!
lördag 31 maj 2014
Birdie nam nam. #Blogg100
092.
Regnväder och golf på tv. Funkar när vi, eller åtminstone mannen fortfarande är sjuk.
Jag undrar när jag ska få möjlighet att börja spela själv? Egentligen tycker jag att det är en fruktansvärt töntig "sport", men det känns som om det är nåt jag skulle kunna leva med.
Jag har redan några klubbor och vännen A har en rosa bag stående med fler hemma hos sig som jag ska få.
Mannen kan få följa med, men hans argument mot detta är att han blir för engagerad, som vanligt då, när han hittar en ny hobby.
Jaha, en sysselsättning till där han blir nörd, tänker jag och undrar om det är en bra idé, trots allt. Fast å andra sidan; vilken syn vi som par hade varit bland alla snobbiga experter på golfbanorna i trakten. Allra roligast hade det varit att åka dit i GTO:n och 60-talets golfutstyrsel i klädväg. Raggar-golfarna, liksom.
Om man vänder på det och tänker sig golfbagen väl synlig i baksätet under tillställningar som Wheels & Wings eller Power Meet, skulle vi då bli kallade Golf-raggarna?
Jag får kanske göra en pudel här, men är det inte lite snobbigt fortfarande, att golfa alltså? Ungefär som tennis. Där jag är född och uppvuxen fanns och finns det ännu tennisbanor och tennisskola om somrarna. Varken jag eller någon av mina skolkamrater deltog där, såvitt jag minns. Det var badgästerna, som pysslade med sådana aktiviteter. De bofasta spelade "Burken", badade och sommarjobbade.
För dig som inte känner mig och mannen så bra, vill jag förtydliga att vi är totalt fördomsfria, humorbefriade, högskoleutbildade, vid våra sinnens fulla bruk, jätteseriösa i alla lägen och inte raggare i ordets rätta bemärkelse. Nu driver jag visst med dig, lite grann. Två av sex påståenden är sanna. Vilka det är får du gissa själv. Alla vinner och ingen blir putt!
För övrigt ska jag tillaga kyckling idag. Nam nam. Vilka tillbehör det blir ska jag fundera på en stund till. Slicear upp lite grönt och blandar ihop en ruffig kryddblandning till pippin.
Nu ska jag återbörda datorn till mannen och göra ost-chipp som tilltugg. Lite bogey-wogey på stereon kanske?
Ha en fin dag därute!
Regnväder och golf på tv. Funkar när vi, eller åtminstone mannen fortfarande är sjuk.
Jag undrar när jag ska få möjlighet att börja spela själv? Egentligen tycker jag att det är en fruktansvärt töntig "sport", men det känns som om det är nåt jag skulle kunna leva med.
Jag har redan några klubbor och vännen A har en rosa bag stående med fler hemma hos sig som jag ska få.
Mannen kan få följa med, men hans argument mot detta är att han blir för engagerad, som vanligt då, när han hittar en ny hobby.
Jaha, en sysselsättning till där han blir nörd, tänker jag och undrar om det är en bra idé, trots allt. Fast å andra sidan; vilken syn vi som par hade varit bland alla snobbiga experter på golfbanorna i trakten. Allra roligast hade det varit att åka dit i GTO:n och 60-talets golfutstyrsel i klädväg. Raggar-golfarna, liksom.
Om man vänder på det och tänker sig golfbagen väl synlig i baksätet under tillställningar som Wheels & Wings eller Power Meet, skulle vi då bli kallade Golf-raggarna?
Jag får kanske göra en pudel här, men är det inte lite snobbigt fortfarande, att golfa alltså? Ungefär som tennis. Där jag är född och uppvuxen fanns och finns det ännu tennisbanor och tennisskola om somrarna. Varken jag eller någon av mina skolkamrater deltog där, såvitt jag minns. Det var badgästerna, som pysslade med sådana aktiviteter. De bofasta spelade "Burken", badade och sommarjobbade.
För dig som inte känner mig och mannen så bra, vill jag förtydliga att vi är totalt fördomsfria, humorbefriade, högskoleutbildade, vid våra sinnens fulla bruk, jätteseriösa i alla lägen och inte raggare i ordets rätta bemärkelse. Nu driver jag visst med dig, lite grann. Två av sex påståenden är sanna. Vilka det är får du gissa själv. Alla vinner och ingen blir putt!
För övrigt ska jag tillaga kyckling idag. Nam nam. Vilka tillbehör det blir ska jag fundera på en stund till. Slicear upp lite grönt och blandar ihop en ruffig kryddblandning till pippin.
Nu ska jag återbörda datorn till mannen och göra ost-chipp som tilltugg. Lite bogey-wogey på stereon kanske?
Ha en fin dag därute!
fredag 30 maj 2014
Dagens löpsedel: Avslöjandet! #Blogg100
091.
Är det inte typiskt? Just när ritningen på altanen är klar och planen för arbetet är spikad, blir mannen sjuk. På sanning, alltså. Jag känner mig en aning skyldig. Ganska mycket, faktiskt.
Han är riktigt klen och jag tycker uppriktigt synd om honom. Alla vet ju hur svårt det är när en man är förkyld...
Skämt åsido, han ger sig aldrig för nåt och hade förmodligen gått ut och hackat kraftlöst i jorden runt syrenen om jag inte barskt beordrat honom att inta ryggläge i soffan.
Lite tur i oturen är det, för syrenen försvarade sig och sin välrotade plats igår och näst intill lemlästade mannen. Blodvite uppstod och handen behöver få läka innan kampen fortsätter.
Jag själv är tillbaka på benen, även om jag kraxar lite och låter täppt fortfarande. Åkte därför till affären och hämtade hem lite mer förnödenheter, samt till apoteket för att stektermometern är oexakt. Den gick aldrig över 35 grader och även om vi är lågtempade, så anser jag att den inte är tillförlitlig.
Katten och jag behövde lite medicin för att upprätthålla (hjärt-) verksamheten också. Lite saker till första hjälpen-lådan blev det med. Det gäller att vara förberedd, när arbetet fortskrider på utsidan...
Nu ska jag då äntligen avslöja varför blogginläggen kan komma att publiceras på kvällstid inom några veckor. Det måste vara första gången jag använt mig av en cliff-hanger, tror jag.
När jag skriver har jag sällan en idé eller en färdig tanke innan jag börjar. Det är väl därför det spretar åt olika håll från dag till dag och det trivs jag med, så därför kommer det bli så i fortsättningen med.
Just det, cliff-hangern var det ju. Håll i solhatten nu.
Förra veckan fick jag äntligen napp! En RC (regionchef) hittade min intresseanmälan på nätet och mailade en förfrågan om jag var intresserad av arbete i juni/juli. Om jag är?!
Jag svarade att så var fallet och nämnde en AC (apotekschef) jag jobbat med, och som rimligtvis borde tillhöra den region som RC har ansvar för.
I måndags ringde hon mig och hade redan talat med nämnda AC. Vi bokade ett möte kommande måndag för att skriva kontrakt, men hon bad om en referent till, som var lite närmare i tiden. Inga problem, hon fick numret till den som jag jobbat hos senast. Jag hann få iväg ett sms till henne och "förvarna". Jag tror minsann hon blev lika glad som jag.
Igår fick jag ännu ett mail med en förfrågan om jag kunde vara med på ett par dagars utbildning i deras datasystem på tisdag och onsdag. Jättekul och jättegärna, svarade jag förstås!
Det är inte heltid det handlar om, men det är ett jobb och jag är så ivrig att få komma dit och se hur det är.
Eftersom det är på NÄL borde det vara mycket att göra och det passar mig så bra.
Semestertider betyder skrapsår, bett och stick; för att inte tala om fatala olyckor när hemmafixarna ska sätta upp parasoller, laga gräsklipparen, bygga ny groggveranda och klippa häcken.
Sen har vi ju dem som hoppar iland från båtar som framförs av närsynta snedseglare, bränner sig i solen eller på maneter. Och hur många nyblivna föräldrar kommer jag få träffa där, tror du?
Nu känns det sådär bra igen... Det är bara lite synd att jag får vänta några veckor innan jag börjar.
Under tiden ska jag hjälpa mannen och vår vän med bygget av altanen och njuta av vädret som förhoppningsvis står sig. Hemmaapoteket är uppdaterat och jag är, som scouterna säger: "Alltid redo".
Ha en fin fredag och akta dig för "Olyckan".
Är det inte typiskt? Just när ritningen på altanen är klar och planen för arbetet är spikad, blir mannen sjuk. På sanning, alltså. Jag känner mig en aning skyldig. Ganska mycket, faktiskt.
Han är riktigt klen och jag tycker uppriktigt synd om honom. Alla vet ju hur svårt det är när en man är förkyld...
Skämt åsido, han ger sig aldrig för nåt och hade förmodligen gått ut och hackat kraftlöst i jorden runt syrenen om jag inte barskt beordrat honom att inta ryggläge i soffan.
Lite tur i oturen är det, för syrenen försvarade sig och sin välrotade plats igår och näst intill lemlästade mannen. Blodvite uppstod och handen behöver få läka innan kampen fortsätter.
Jag själv är tillbaka på benen, även om jag kraxar lite och låter täppt fortfarande. Åkte därför till affären och hämtade hem lite mer förnödenheter, samt till apoteket för att stektermometern är oexakt. Den gick aldrig över 35 grader och även om vi är lågtempade, så anser jag att den inte är tillförlitlig.
Katten och jag behövde lite medicin för att upprätthålla (hjärt-) verksamheten också. Lite saker till första hjälpen-lådan blev det med. Det gäller att vara förberedd, när arbetet fortskrider på utsidan...
Nu ska jag då äntligen avslöja varför blogginläggen kan komma att publiceras på kvällstid inom några veckor. Det måste vara första gången jag använt mig av en cliff-hanger, tror jag.
När jag skriver har jag sällan en idé eller en färdig tanke innan jag börjar. Det är väl därför det spretar åt olika håll från dag till dag och det trivs jag med, så därför kommer det bli så i fortsättningen med.
Just det, cliff-hangern var det ju. Håll i solhatten nu.
Förra veckan fick jag äntligen napp! En RC (regionchef) hittade min intresseanmälan på nätet och mailade en förfrågan om jag var intresserad av arbete i juni/juli. Om jag är?!
Jag svarade att så var fallet och nämnde en AC (apotekschef) jag jobbat med, och som rimligtvis borde tillhöra den region som RC har ansvar för.
I måndags ringde hon mig och hade redan talat med nämnda AC. Vi bokade ett möte kommande måndag för att skriva kontrakt, men hon bad om en referent till, som var lite närmare i tiden. Inga problem, hon fick numret till den som jag jobbat hos senast. Jag hann få iväg ett sms till henne och "förvarna". Jag tror minsann hon blev lika glad som jag.
Igår fick jag ännu ett mail med en förfrågan om jag kunde vara med på ett par dagars utbildning i deras datasystem på tisdag och onsdag. Jättekul och jättegärna, svarade jag förstås!
Det är inte heltid det handlar om, men det är ett jobb och jag är så ivrig att få komma dit och se hur det är.
Eftersom det är på NÄL borde det vara mycket att göra och det passar mig så bra.
Semestertider betyder skrapsår, bett och stick; för att inte tala om fatala olyckor när hemmafixarna ska sätta upp parasoller, laga gräsklipparen, bygga ny groggveranda och klippa häcken.
Sen har vi ju dem som hoppar iland från båtar som framförs av närsynta snedseglare, bränner sig i solen eller på maneter. Och hur många nyblivna föräldrar kommer jag få träffa där, tror du?
Nu känns det sådär bra igen... Det är bara lite synd att jag får vänta några veckor innan jag börjar.
Under tiden ska jag hjälpa mannen och vår vän med bygget av altanen och njuta av vädret som förhoppningsvis står sig. Hemmaapoteket är uppdaterat och jag är, som scouterna säger: "Alltid redo".
Ha en fin fredag och akta dig för "Olyckan".
torsdag 29 maj 2014
Viktiga uppdateringar och frågetecken. #Blogg100
090.
Jag är någorlunda återställd efter förkylning och gårdagens chock. I morgon ska jag ringa min bank och informera om läget, de stängde ju innan de hann öppna igår, närapå. Inga storstadsfasoner där, inte! Dag före helgdag är helig och man ska få gå hem tidigt, vilket jag borde ha kommit ihåg, även om jag har vant mig vid en annan sorts tillgänglighet under tiden jag bott i Mölndal.
Vädret är underbart och jag kan nog göra mannen sällskap i solen och åtminstone vara lite behjälplig i flytten av syrenen. Den står i vägen för altanbygget och ska få en nygrävd grop att bo i mitt på gräsmattan.
Om allt vill sig väl kommer den att få sällskap av en massa ramslök i framtiden. Svärmor har rabatten full av dem och delar gärna med sig till oss.
Fackpampen skickade ett mail igår, där han informerade om mötet och att parterna skulle fundera på varsitt håll tills nästa vecka. Han ska prata med förbundsjuristen och förbereda ytterligare argument.
Fyra (eller fem) angreppspunkter finns det:
1. Förhandlingen om min uppsägning gjordes med fel förbund.
2. Den påstådda övertaligheten gällde ett specifikt apotek, som jag inte skrivit kontrakt med.
3. Jag har sökt en tjänst och åberopat återanställningsgarantin, men har inte fått något som helst besked.
4. Att Trygghetsrådet inte fick en anmälan om mig och ingen informerade mig om den rättigheten i och med uppsägningen.
(5. De påstår att jag aldrig skrivit på och skickat in ett papper.)
Det lustiga är att i samma brev som det pappret, skickade jag med en faktura på trängselskatt för hela januari månad som jag drog på mig i tjänsten såsom ambulerande tekniker i regionen. Eftersom jag inte fått den attesterad av min RC skrev jag en liten notering på en lapp och förklarade varför.
Den ersättningen har jag fått utbetalad till mitt konto...
Problemet med datorn kvarstår... Tur att mannen har en, hur skulle jag annars lösa resten av Blogg100-utmaningen? Och hur skulle du klara abstinensen om det inte kom ett dagligt inlägg? ;)
Att jag skulle bli galen är helt säkert, det har blivit en rutin som jag gillar och vill fortsätta med.
Även om det snart blir nödvändigt att förlägga inläggen till kvällarna. (Medveten cliff-hanger där, jodå.)
Så, nu ska jag åka iväg till affären och hämta hem färskvaror. Har inte haft ork under veckan och vi har klarat oss på det som funnits hemma.
Ha en fin dag och ta hand om dig!
Jag är någorlunda återställd efter förkylning och gårdagens chock. I morgon ska jag ringa min bank och informera om läget, de stängde ju innan de hann öppna igår, närapå. Inga storstadsfasoner där, inte! Dag före helgdag är helig och man ska få gå hem tidigt, vilket jag borde ha kommit ihåg, även om jag har vant mig vid en annan sorts tillgänglighet under tiden jag bott i Mölndal.
Vädret är underbart och jag kan nog göra mannen sällskap i solen och åtminstone vara lite behjälplig i flytten av syrenen. Den står i vägen för altanbygget och ska få en nygrävd grop att bo i mitt på gräsmattan.
Om allt vill sig väl kommer den att få sällskap av en massa ramslök i framtiden. Svärmor har rabatten full av dem och delar gärna med sig till oss.
Fackpampen skickade ett mail igår, där han informerade om mötet och att parterna skulle fundera på varsitt håll tills nästa vecka. Han ska prata med förbundsjuristen och förbereda ytterligare argument.
Fyra (eller fem) angreppspunkter finns det:
1. Förhandlingen om min uppsägning gjordes med fel förbund.
2. Den påstådda övertaligheten gällde ett specifikt apotek, som jag inte skrivit kontrakt med.
3. Jag har sökt en tjänst och åberopat återanställningsgarantin, men har inte fått något som helst besked.
4. Att Trygghetsrådet inte fick en anmälan om mig och ingen informerade mig om den rättigheten i och med uppsägningen.
(5. De påstår att jag aldrig skrivit på och skickat in ett papper.)
Det lustiga är att i samma brev som det pappret, skickade jag med en faktura på trängselskatt för hela januari månad som jag drog på mig i tjänsten såsom ambulerande tekniker i regionen. Eftersom jag inte fått den attesterad av min RC skrev jag en liten notering på en lapp och förklarade varför.
Den ersättningen har jag fått utbetalad till mitt konto...
Problemet med datorn kvarstår... Tur att mannen har en, hur skulle jag annars lösa resten av Blogg100-utmaningen? Och hur skulle du klara abstinensen om det inte kom ett dagligt inlägg? ;)
Att jag skulle bli galen är helt säkert, det har blivit en rutin som jag gillar och vill fortsätta med.
Även om det snart blir nödvändigt att förlägga inläggen till kvällarna. (Medveten cliff-hanger där, jodå.)
Så, nu ska jag åka iväg till affären och hämta hem färskvaror. Har inte haft ork under veckan och vi har klarat oss på det som funnits hemma.
Ha en fin dag och ta hand om dig!
onsdag 28 maj 2014
Dumstrut. #Blogg100
089.
Usch, vilken dag det har varit!
Fick ett sms från UC att mitt personnummer använts i en kreditupplysning. Några minuter senare, när jag förtvivlat försöker få igång min dator, som lagt av för gott kanske; ringer Fredrik från SEB Internetservice och undrar vad jag håller på med. Typ.
Jag fick jaga polisen, som inte öppnade förrän 12.00 i Mölndal och min bank visade sig ha stängt redan klockan 11 i Kungshamn, dit jag skulle för ett möte kl 15.
Däremellan kånkade jag ett jättetungt ekbord från våra grannar till vår lägenhet i Bovall.
Hemkommen igen tar jag hjälp av sonen M som är duktig på datorer och han konstaterar att moderkortet kan ha tappat en vital sladd, alternativt är igendammat. Inte mycket att göra på en laptop, annat än att lämna in den till någon "datorkunnig".
Jag känner mig mossig, dum, bortkopplad och hopplös.
Mannen är en ängel och skäller inte på mig, i alla fall inte så mycket och han är klar för länge sen.
Istället lagar han mat och har serverat mig en stärkande Campari och lånar ut sin dator till mig. Har jag sagt att han är en klippa och guld värd?
Han bjuder på grillade lammkotletter och diverse grönsaker ikväll.
Behöver mat i magen, det blev liksom ingen frukost värd namnet idag och efter utflykten ville jag bara hem...
Hackad och malen, det är jag!
Återkommer om det fackliga, over and out.
Usch, vilken dag det har varit!
Fick ett sms från UC att mitt personnummer använts i en kreditupplysning. Några minuter senare, när jag förtvivlat försöker få igång min dator, som lagt av för gott kanske; ringer Fredrik från SEB Internetservice och undrar vad jag håller på med. Typ.
Jag fick jaga polisen, som inte öppnade förrän 12.00 i Mölndal och min bank visade sig ha stängt redan klockan 11 i Kungshamn, dit jag skulle för ett möte kl 15.
Däremellan kånkade jag ett jättetungt ekbord från våra grannar till vår lägenhet i Bovall.
Hemkommen igen tar jag hjälp av sonen M som är duktig på datorer och han konstaterar att moderkortet kan ha tappat en vital sladd, alternativt är igendammat. Inte mycket att göra på en laptop, annat än att lämna in den till någon "datorkunnig".
Jag känner mig mossig, dum, bortkopplad och hopplös.
Mannen är en ängel och skäller inte på mig, i alla fall inte så mycket och han är klar för länge sen.
Istället lagar han mat och har serverat mig en stärkande Campari och lånar ut sin dator till mig. Har jag sagt att han är en klippa och guld värd?
Han bjuder på grillade lammkotletter och diverse grönsaker ikväll.
Behöver mat i magen, det blev liksom ingen frukost värd namnet idag och efter utflykten ville jag bara hem...
Hackad och malen, det är jag!
Återkommer om det fackliga, over and out.
tisdag 27 maj 2014
Ett ögonblicks värk? #Blogg100
088.
Som sagt, tiden går med en rasande fart!
Idag fyller min förstfödde 29 år, för exakt två veckor sen fyllde min yngsta 25. Mellanbarnet blir 28 i december.
Jag säger då det...
Födelsedagsbarnet för dagen föddes en måndag, vilken råkade vara annandag pingst och dagen efter Mors dag. Dålig timing...
Hans far hade varit ute på slutövning och var fortfarande väldigt trött, trots att han sov en stor del av pingstdagen, medan jag sjöng i körens sista uppdrag för säsongen i Tossene kyrka.
Mina kompisar hade varit ute på avslutningskalas och var lite "trötta", varför jag fick ta hand om diskantstämman själv. Det gick alldeles utmärkt, med det magstödet jag låg inne med då!
Efter väl utförd uppgift fick jag tanternas välsignelse att åka in till BB, när som helst.
Vi åkte hem och när den blivande barnafadern vaknat spelade vi badminton i svärföräldrarnas trädgård. Det måste ha sett ganska kul ut. Men det var bara magen som var stor på mig, jag hade inget problem att spela som vanligt. Jag var vig som en katt, tro't eller ej.
På natten sov jag inte så bra. Sängen var ovanligt obekväm och framåt sex-tiden på morgonen var jag så hungrig att jag gick ut i köket för att göra mig några mackor. Visserligen värkte det lite i ryggen, men jag blev jätteförvånad när vattnet gick.
Jaha, bara att städa upp innan jag väcker maken, tänkte jag. Jag gjorde några mackor till, så att han skulle få nåt i magen under den långa förlossningen.
Att väcka honom var inte lätt och jag fick uppsöka toaletten, mellan försöken. Till saken hör att vi bodde i källarvåningen hos min mamma och pappa, vilka jag inte på några villkors vis ville väcka så tidigt på morgonen och helgdag, dessutom.
När jag väl lyckades få upp den trötte ur sängen, propsade han på att jag skulle tala om för hans svärmor att vi skulle åka. Mamma frågade om hon skulle följa med, men det ville inte jag. Herregud, man var väl ingen barnrumpa?!
Det gick väldigt snabbt att köra till Uddevalla den morgonen. När klockan var sju kom vi in till förlossningen och 09.07 föddes sonen. Lätt som en plätt! Inte han, han vägde modiga 4010 gram.
Det värsta med hela förloppet var att jag kräktes våldsamt en liten stund. Såpass att jag matchade den tjusiga blåa rocken jag fick ta på mig efter duschen, med mitt prickiga ansikte mycket väl.
Vad gjorde väl det? Gossebarnet var välskapt och fin och jag tänkte att detta kan jag göra fler gånger!
Efteråt fick vi veta att navelsträngen legat två varv runt halsen, men personalen gjorde inget väsen av det och jag var nog lite hög av adrenalinet; så efter den första påhälsningen på bröstet tyckte jag det var högst normalt att de bar iväg med honom.
Mitt i detta, eller möjligen lite senare kommer en sköterska in och säger att det är en orolig mormor i telefonen. Ville vi prata med henne?
Prata du, sa jag till pappan. Han gjorde henne riktigt orolig, när han bölade och inte fick fram rätt ord.
Några timmar senare kom "alla" och hälsade på. Ja, så länge sen är det, tydligen! Inga besöksförbud på den tiden inte.
Veckan efter tog jag studenten; struntade dock i utsläppet, smet ut bakvägen och tankade bebisen i bilen innan hemfärd. Så kan det gå, när man får ett "p-pillerbarn", det vill säga att han finns till, mot alla odds till hans egen (och min) stora förtjusning...
Nu sitter jag och väntar på en genomgång av hur upplägget ser ut inför förhandlingen. Onödigt spännande, känner jag. Inte så lite frustrerande att inte vara med och höra hur de beter sig. Det handlar faktiskt om mig, mitt liv och min inkomst.
När det gäller maten idag, blir det nåt enkelt. Jag är inte friskare, snarare tvärtom, därför är risken stor att jag letar upp något ur frysen.
Förhoppningsvis har jag goda nyheter att komma med i nästa inlägg.
Tills dess, ha det riktigt gott och ta hand om dig!
Som sagt, tiden går med en rasande fart!
Idag fyller min förstfödde 29 år, för exakt två veckor sen fyllde min yngsta 25. Mellanbarnet blir 28 i december.
Jag säger då det...
Födelsedagsbarnet för dagen föddes en måndag, vilken råkade vara annandag pingst och dagen efter Mors dag. Dålig timing...
Hans far hade varit ute på slutövning och var fortfarande väldigt trött, trots att han sov en stor del av pingstdagen, medan jag sjöng i körens sista uppdrag för säsongen i Tossene kyrka.
Mina kompisar hade varit ute på avslutningskalas och var lite "trötta", varför jag fick ta hand om diskantstämman själv. Det gick alldeles utmärkt, med det magstödet jag låg inne med då!
Efter väl utförd uppgift fick jag tanternas välsignelse att åka in till BB, när som helst.
Vi åkte hem och när den blivande barnafadern vaknat spelade vi badminton i svärföräldrarnas trädgård. Det måste ha sett ganska kul ut. Men det var bara magen som var stor på mig, jag hade inget problem att spela som vanligt. Jag var vig som en katt, tro't eller ej.
På natten sov jag inte så bra. Sängen var ovanligt obekväm och framåt sex-tiden på morgonen var jag så hungrig att jag gick ut i köket för att göra mig några mackor. Visserligen värkte det lite i ryggen, men jag blev jätteförvånad när vattnet gick.
Jaha, bara att städa upp innan jag väcker maken, tänkte jag. Jag gjorde några mackor till, så att han skulle få nåt i magen under den långa förlossningen.
Att väcka honom var inte lätt och jag fick uppsöka toaletten, mellan försöken. Till saken hör att vi bodde i källarvåningen hos min mamma och pappa, vilka jag inte på några villkors vis ville väcka så tidigt på morgonen och helgdag, dessutom.
När jag väl lyckades få upp den trötte ur sängen, propsade han på att jag skulle tala om för hans svärmor att vi skulle åka. Mamma frågade om hon skulle följa med, men det ville inte jag. Herregud, man var väl ingen barnrumpa?!
Det gick väldigt snabbt att köra till Uddevalla den morgonen. När klockan var sju kom vi in till förlossningen och 09.07 föddes sonen. Lätt som en plätt! Inte han, han vägde modiga 4010 gram.
Det värsta med hela förloppet var att jag kräktes våldsamt en liten stund. Såpass att jag matchade den tjusiga blåa rocken jag fick ta på mig efter duschen, med mitt prickiga ansikte mycket väl.
Vad gjorde väl det? Gossebarnet var välskapt och fin och jag tänkte att detta kan jag göra fler gånger!
Efteråt fick vi veta att navelsträngen legat två varv runt halsen, men personalen gjorde inget väsen av det och jag var nog lite hög av adrenalinet; så efter den första påhälsningen på bröstet tyckte jag det var högst normalt att de bar iväg med honom.
Mitt i detta, eller möjligen lite senare kommer en sköterska in och säger att det är en orolig mormor i telefonen. Ville vi prata med henne?
Prata du, sa jag till pappan. Han gjorde henne riktigt orolig, när han bölade och inte fick fram rätt ord.
Några timmar senare kom "alla" och hälsade på. Ja, så länge sen är det, tydligen! Inga besöksförbud på den tiden inte.
Veckan efter tog jag studenten; struntade dock i utsläppet, smet ut bakvägen och tankade bebisen i bilen innan hemfärd. Så kan det gå, när man får ett "p-pillerbarn", det vill säga att han finns till, mot alla odds till hans egen (och min) stora förtjusning...
Nu sitter jag och väntar på en genomgång av hur upplägget ser ut inför förhandlingen. Onödigt spännande, känner jag. Inte så lite frustrerande att inte vara med och höra hur de beter sig. Det handlar faktiskt om mig, mitt liv och min inkomst.
När det gäller maten idag, blir det nåt enkelt. Jag är inte friskare, snarare tvärtom, därför är risken stor att jag letar upp något ur frysen.
Förhoppningsvis har jag goda nyheter att komma med i nästa inlägg.
Tills dess, ha det riktigt gott och ta hand om dig!
 |
| Fiskade upp en soppa ur frysen, det fick räcka att baka bröd idag pga en högst ovälkommen förkylning. Nässel- och ramslöksoppa, med valnötsbullar, blev det alltså! Egenlagrad hushållsost, dock bara 3 månader, för att svetsen inte höll. Äggen är inte självvärpta! |
måndag 26 maj 2014
Howdy, what's cookin'? #Blogg100
087.
Fy, en så dålig natt det var. Kunde inte somna på grund av ont i halsen, så nu är jag väldigt trött. Känns bra att jag inte ska nånstans idag. Jag ska bara ta det lugnt och invänta telefon-avstämning från fackpampen inför förhandlingen i morgon, samt förhoppningsvis höra av Kerstin från Apoteket angående jobb.
Självklart ska jag laga mat, det blir något med spätta, musslor och räkor idag. Om jag orkar.
Har ingen feber än, snarare undertemp. 35 grader mätte jag upp och det känns precis likadant som att ha 38.
Det finns ingen febertermometer i huset, så jag gör som mannen och använder stektermometern... Dock inte i skinkan!
Med hjälp av en god vän är strategin för altanbygget i det närmaste klar och själva genomförandet påbörjas i pingst, som det ser ut. Det känns fint att det är på gång.
Nu ska det beställas singel och virke, samt letas möbler. Hittade en läcker lounge-grupp med lila dynor i ett reklamblad, vad tycker vi om det?
För dig som inte vet det redan, är lila min favoritfärg och köket fick lila tapeter när det renoverades i höstas.
Fint va?
Men lila dynor därute blir nog lite för mycket. Vi tänker oss ljusgrått, det står bättre mot husfärgen och man kan ju alltid ha filtar och kuddar i lila om man vill. Eller inte!
Jag kan tänka mig marint tema, vi bor ju på västkusten. Den käre mannen är en nörd på många områden; bland annat amerikanska bilar och gitarrer, men är en hopplös landkrabba, varför ett amerikanskt bbq-tema ter sig lämpligare, vid närmare eftertanke.
Vänta nu! Vilka färger anses vara "marina"? Tänk snobbiga seglare... Just det, vitt, blått och rött! Vilka färger är Amerikat känt för? Problemet är löst, det blir en amerikansk marina "in da backyard", fast utan båtar, förstås. Vi kan alltid tälja barkbåtar och sjösätta i bäcken om lusten faller på.
Undrar vad mannen tänker om detta? Nånting säger mig att han utbrister ett "yihaaa" och tycker att jag är makalöst genialisk och fiffig för att få som jag vill.
Det tycker jag med... Eller så yrar jag bara.
Ha en fin dag och var rädd om dig, samt din omgivning!
Fy, en så dålig natt det var. Kunde inte somna på grund av ont i halsen, så nu är jag väldigt trött. Känns bra att jag inte ska nånstans idag. Jag ska bara ta det lugnt och invänta telefon-avstämning från fackpampen inför förhandlingen i morgon, samt förhoppningsvis höra av Kerstin från Apoteket angående jobb.
Självklart ska jag laga mat, det blir något med spätta, musslor och räkor idag. Om jag orkar.
Har ingen feber än, snarare undertemp. 35 grader mätte jag upp och det känns precis likadant som att ha 38.
Det finns ingen febertermometer i huset, så jag gör som mannen och använder stektermometern... Dock inte i skinkan!
Med hjälp av en god vän är strategin för altanbygget i det närmaste klar och själva genomförandet påbörjas i pingst, som det ser ut. Det känns fint att det är på gång.
Nu ska det beställas singel och virke, samt letas möbler. Hittade en läcker lounge-grupp med lila dynor i ett reklamblad, vad tycker vi om det?
För dig som inte vet det redan, är lila min favoritfärg och köket fick lila tapeter när det renoverades i höstas.
Fint va?
Men lila dynor därute blir nog lite för mycket. Vi tänker oss ljusgrått, det står bättre mot husfärgen och man kan ju alltid ha filtar och kuddar i lila om man vill. Eller inte!
Jag kan tänka mig marint tema, vi bor ju på västkusten. Den käre mannen är en nörd på många områden; bland annat amerikanska bilar och gitarrer, men är en hopplös landkrabba, varför ett amerikanskt bbq-tema ter sig lämpligare, vid närmare eftertanke.
Vänta nu! Vilka färger anses vara "marina"? Tänk snobbiga seglare... Just det, vitt, blått och rött! Vilka färger är Amerikat känt för? Problemet är löst, det blir en amerikansk marina "in da backyard", fast utan båtar, förstås. Vi kan alltid tälja barkbåtar och sjösätta i bäcken om lusten faller på.
Undrar vad mannen tänker om detta? Nånting säger mig att han utbrister ett "yihaaa" och tycker att jag är makalöst genialisk och fiffig för att få som jag vill.
Det tycker jag med... Eller så yrar jag bara.
Ha en fin dag och var rädd om dig, samt din omgivning!
 | ||
| Gratäng med spätta, musslor och räkor. Sås på grädde, sherry, lök, morot och palsternacka, fiskbuljong. |
söndag 25 maj 2014
Prat i kvadrat och gemytlig tystnad. #Blogg100
086.
En riktigt trevlig kväll blev det igår. Klurans skratt när hon tittade igenom boken "Svenska dansband" är obetalbart! Önskar jag hade filmat istället för fotograferat henne...
Av någon outgrundlig anledning hamnade mannen och jag i en politisk diskussion lite senare. Jag är chockad!
Jag har aldrig gillat att diskutera politik, för att folk oftast blir arga och påstridiga. Det är min bestämda uppfattning och erfarenhet. Mannen är dock en sansad och klok människa, så trots att vi står på olika planhalvor blir det inte otäckt att säga att man inte håller med.
Annars är vi så lika att det nästan är löjligt. Det skulle kunna innebära att det blir tråkigt och förutsägbart, men så är faktiskt inte fallet. Det beror säkert på att vi är lite galna och barnsliga, båda två. Mest mannen, förstås... Jag skulle aldrig drömma om att driva med honom, retas eller kittla honom. Säger han något annat åberopar jag tillfällig sinnesförvirring.
Vad är viktigt i ett förhållande? Jag skulle säga humor, respekt och omtanke, utan tvekan.
Kommunikation, förstås. Blir det tyst, är det fara å färde.
Givetvis finns det olika sorters tystnad. Jag menar inte att man måste prata jämt, för pratandets skull. Att kunna sitta i varsitt soffhörn med sina egna tankar utan att det känns obekvämt är guld värt.
Vi är tillräckligt mycket ensamvargar, både jag och mannen, för att behöva ha det så ibland. Egen tid, utan att någon känner sig negligerad. Vi vet när det är dags att fråga om det är något som är på tok. Jag är osäker på om det är åldern, erfarenheterna eller något annat som är det avgörande. Antagligen en kombination av en massa saker, samt magkänslan.
Humor och skratt är allvarligt talat oerhört viktiga saker. Att kunna se på sig själv med humor och kunna skratta åt sig själv, när man gjort bort sig. Att kunna skratta med sin partner är absolut nödvändigt, tror jag.
Om man kan hitta tillfällen att skratta tillsammans, mitt i eländen och sorger tror jag man kan lösa problemen lättare och läka snabbare.
Idag blir det pastasallad med rester från grillen. Köttet som blev över, alltså... Det blir lätt och enkelt, vilket
passar utmärkt då vi får besök om en stund och sedan åker vi till svärmor med en rabarberplanta.
Ha en fin dag och har du inte röstat än, är det hög tid nu! Ha en fin dag och grattis till alla mödrar därute!
En riktigt trevlig kväll blev det igår. Klurans skratt när hon tittade igenom boken "Svenska dansband" är obetalbart! Önskar jag hade filmat istället för fotograferat henne...
Av någon outgrundlig anledning hamnade mannen och jag i en politisk diskussion lite senare. Jag är chockad!
Jag har aldrig gillat att diskutera politik, för att folk oftast blir arga och påstridiga. Det är min bestämda uppfattning och erfarenhet. Mannen är dock en sansad och klok människa, så trots att vi står på olika planhalvor blir det inte otäckt att säga att man inte håller med.
Annars är vi så lika att det nästan är löjligt. Det skulle kunna innebära att det blir tråkigt och förutsägbart, men så är faktiskt inte fallet. Det beror säkert på att vi är lite galna och barnsliga, båda två. Mest mannen, förstås... Jag skulle aldrig drömma om att driva med honom, retas eller kittla honom. Säger han något annat åberopar jag tillfällig sinnesförvirring.
Vad är viktigt i ett förhållande? Jag skulle säga humor, respekt och omtanke, utan tvekan.
Kommunikation, förstås. Blir det tyst, är det fara å färde.
Givetvis finns det olika sorters tystnad. Jag menar inte att man måste prata jämt, för pratandets skull. Att kunna sitta i varsitt soffhörn med sina egna tankar utan att det känns obekvämt är guld värt.
Vi är tillräckligt mycket ensamvargar, både jag och mannen, för att behöva ha det så ibland. Egen tid, utan att någon känner sig negligerad. Vi vet när det är dags att fråga om det är något som är på tok. Jag är osäker på om det är åldern, erfarenheterna eller något annat som är det avgörande. Antagligen en kombination av en massa saker, samt magkänslan.
Humor och skratt är allvarligt talat oerhört viktiga saker. Att kunna se på sig själv med humor och kunna skratta åt sig själv, när man gjort bort sig. Att kunna skratta med sin partner är absolut nödvändigt, tror jag.
Om man kan hitta tillfällen att skratta tillsammans, mitt i eländen och sorger tror jag man kan lösa problemen lättare och läka snabbare.
Idag blir det pastasallad med rester från grillen. Köttet som blev över, alltså... Det blir lätt och enkelt, vilket
passar utmärkt då vi får besök om en stund och sedan åker vi till svärmor med en rabarberplanta.
Ha en fin dag och har du inte röstat än, är det hög tid nu! Ha en fin dag och grattis till alla mödrar därute!
lördag 24 maj 2014
Sångfågel igår, kråka idag. #Blogg100
085.
Är periodvis i stort behov av tystnad och jag har inte aktivt lyssnat på musik på länge. Förutom när jag kör bil, förstås. Igår kväll fastnade jag i musikträsket, men det kändes helt rätt.
Föredrar att tänka att det var gårdagens sång som gör att min hals är lite öm och svullen idag. Träningsvärk, alltså. Jag är ju aldrig sjuk. Det var väldigt länge sen i alla fall och det känns mycket onödigt att bli det nu. Så jag bestämmer att det går över under dagen!
När jag vaknade idag, med fönstret öppet, var jag jätteirriterad på de stackars småfåglarna som kvittrade.
Tyckte de väckte mig lite för tidigt, men det var nog dags att vakna då, trots allt. Fågelsång ska ju vara lugnande, men hade motsatt effekt på mig.
Mannen är ju löjligt musikalisk och jag är lite avundsjuk på att han kan spela gitarr och dessutom trumpet. Fast jag har aldrig hört honom trumpeta... Tänkte lura honom att spela lite för mig nån dag.
Våra musiksmaker skiljer sig en del, men inte så väldigt mycket. Han har introducerat artister för mig, som jag inte hade en aning om och jag gillar det!
Ibland tycker jag att det han lyssnar på är lite för "countrybetonat", jag är mer åt gammal hederlig rock och blues. Å andra sidan har jag fastnat för det svenska bandet Baskery och presenterat dem för mannen och är det inte country, så vet då inte jag.
Vad är country-musik, egentligen? Jag har sett så skilda artister som Shania Twain, Dolly Parton, Carlene Carter, Brad Paisley, Hank Williams och Johnny Cash nämnas i den genren. Du har säkert fler exempel på vad du tycker är "countryartister" för dig.
Jazz är ett annat kapitel som är intressant. Jag gillar trad-jazz, alltså "gladjazzen", men blir fullständigt galen av viss modern jazz. Atonal och konstigt orytmisk, tycks den mig och är lika störande som techno.
Vid ett par tillfällen, när jag jobbade som städare i en välkänd fiskkonservfabrik, spelade arbetskamraterna techno, vilket gjorde att jag spolade maskinerna i en fart som hade fått blixten att verka trög. Jag blev superstressad och totalt utmattad.
Idag ska vi ha kära vännen Kluran på besök och vi ska ladda grillen igen. Flankstek, grillade potatisar, majs och sallad till, låter väl bra? Campari, vin och öl finns att svalka sig med.
Det blir en bra dag detta. Trots att jag fick pippi i starten.
Ha en skön lördag och glöm inte att rösta!
Är periodvis i stort behov av tystnad och jag har inte aktivt lyssnat på musik på länge. Förutom när jag kör bil, förstås. Igår kväll fastnade jag i musikträsket, men det kändes helt rätt.
Föredrar att tänka att det var gårdagens sång som gör att min hals är lite öm och svullen idag. Träningsvärk, alltså. Jag är ju aldrig sjuk. Det var väldigt länge sen i alla fall och det känns mycket onödigt att bli det nu. Så jag bestämmer att det går över under dagen!
När jag vaknade idag, med fönstret öppet, var jag jätteirriterad på de stackars småfåglarna som kvittrade.
Tyckte de väckte mig lite för tidigt, men det var nog dags att vakna då, trots allt. Fågelsång ska ju vara lugnande, men hade motsatt effekt på mig.
Mannen är ju löjligt musikalisk och jag är lite avundsjuk på att han kan spela gitarr och dessutom trumpet. Fast jag har aldrig hört honom trumpeta... Tänkte lura honom att spela lite för mig nån dag.
Våra musiksmaker skiljer sig en del, men inte så väldigt mycket. Han har introducerat artister för mig, som jag inte hade en aning om och jag gillar det!
Ibland tycker jag att det han lyssnar på är lite för "countrybetonat", jag är mer åt gammal hederlig rock och blues. Å andra sidan har jag fastnat för det svenska bandet Baskery och presenterat dem för mannen och är det inte country, så vet då inte jag.
Vad är country-musik, egentligen? Jag har sett så skilda artister som Shania Twain, Dolly Parton, Carlene Carter, Brad Paisley, Hank Williams och Johnny Cash nämnas i den genren. Du har säkert fler exempel på vad du tycker är "countryartister" för dig.
Jazz är ett annat kapitel som är intressant. Jag gillar trad-jazz, alltså "gladjazzen", men blir fullständigt galen av viss modern jazz. Atonal och konstigt orytmisk, tycks den mig och är lika störande som techno.
Vid ett par tillfällen, när jag jobbade som städare i en välkänd fiskkonservfabrik, spelade arbetskamraterna techno, vilket gjorde att jag spolade maskinerna i en fart som hade fått blixten att verka trög. Jag blev superstressad och totalt utmattad.
Idag ska vi ha kära vännen Kluran på besök och vi ska ladda grillen igen. Flankstek, grillade potatisar, majs och sallad till, låter väl bra? Campari, vin och öl finns att svalka sig med.
Det blir en bra dag detta. Trots att jag fick pippi i starten.
Ha en skön lördag och glöm inte att rösta!
fredag 23 maj 2014
Är du tankad? #Blogg100
084.
Började dagen med att ringa till veterinären och be om recept på medicin till Compiz, för att underlätta för mannen. Han pratar så mycket i telefon jämt, så det samtalet kunde han gott slippa, tycker jag.
Sedan läste jag en annan bloggares inlägg som handlade om olika "kärleksspråk" och hur man själv tankas och tankar dem man älskar. Här kan du läsa inlägget.
Jag är nog mest en person som med tjänster visar att jag bryr mig om och älskar någon, men alla sätt behövs. Mer eller mindre, tror jag i alla fall. Det är ju en fördel om ens partner och andra nära och kära är av samma sort, men det är inte nödvändigt; så länge man är medveten om skillnaderna och utan alltför stor ansträngning kan kompromissa med sig själv.
Att göra våld på sig själv och sin person, för att "bevisa" att man älskar är förödande och leder bara till elände. Då blir tilliten och förtroendet skadat och man känner sig mindre värd. Det är en sak att frivilligt ta sats och göra något man inte är helt bekväm med för att glädja någon, men att känna sig tvingad till det, för husfridens skull, är vidrigt.
Vissa handlingar och ord kräver lite övning för att komma ut lättare. Tid, tillit och förtroende hjälper till att göra det naturligt. De flesta av oss är rädda att bli övergivna och svikna, i viss mån.
En del av oss är brända sedan tidigare och det kan sitta långt inne att blotta sig, genom att avslöja sina känslor för en ny partner. Det kan gå illa förstås, om partnern kräver bevis i både ord och handling, för att själv känna sig bekräftad. En svår balansakt och inte enkelt att lösa om man inte kan kommunicera då.
Vi måste våga för att vinna!
Nu blev det visst sådär djupt igen...
Jag går raskt vidare till dagens mat istället! Har ett dilemma, jag kan nämligen inte bestämma mig för vad som ska grillas ikväll. Hämtade hem en flankstek och riktiga flintastekar samtidigt med torsken igår.
Med riktiga flintastekar menar jag utskurna så att de är helt runda med svålen intakt runtom hela biten och självklart naturella. Jag ogillar färdigmarinerat kött.
Varför köpa grisen i säcken, när jag kan marinera själv och dessutom inte vill betala dyrt för något som kanske inte faller mig i smaken? Därmed har jag nog bestämt mig för flinta.
Kanske inte helt hugget i sten, det beror på vilka tillbehör jag hittar med. Måste hitta på någon god cf-röra också. Jag ska nog finna upp en med en ny knorr idag.
Nu ska jag fortsätta med hushållsgöromålen och göra lite ärenden, det vet jag uppskattas och jag gör det hjärtans gärna!
Ha en fin fredag därute, knäpp upp och våga visa vad du känner!
Började dagen med att ringa till veterinären och be om recept på medicin till Compiz, för att underlätta för mannen. Han pratar så mycket i telefon jämt, så det samtalet kunde han gott slippa, tycker jag.
Sedan läste jag en annan bloggares inlägg som handlade om olika "kärleksspråk" och hur man själv tankas och tankar dem man älskar. Här kan du läsa inlägget.
Jag är nog mest en person som med tjänster visar att jag bryr mig om och älskar någon, men alla sätt behövs. Mer eller mindre, tror jag i alla fall. Det är ju en fördel om ens partner och andra nära och kära är av samma sort, men det är inte nödvändigt; så länge man är medveten om skillnaderna och utan alltför stor ansträngning kan kompromissa med sig själv.
Att göra våld på sig själv och sin person, för att "bevisa" att man älskar är förödande och leder bara till elände. Då blir tilliten och förtroendet skadat och man känner sig mindre värd. Det är en sak att frivilligt ta sats och göra något man inte är helt bekväm med för att glädja någon, men att känna sig tvingad till det, för husfridens skull, är vidrigt.
Vissa handlingar och ord kräver lite övning för att komma ut lättare. Tid, tillit och förtroende hjälper till att göra det naturligt. De flesta av oss är rädda att bli övergivna och svikna, i viss mån.
En del av oss är brända sedan tidigare och det kan sitta långt inne att blotta sig, genom att avslöja sina känslor för en ny partner. Det kan gå illa förstås, om partnern kräver bevis i både ord och handling, för att själv känna sig bekräftad. En svår balansakt och inte enkelt att lösa om man inte kan kommunicera då.
Vi måste våga för att vinna!
Nu blev det visst sådär djupt igen...
Jag går raskt vidare till dagens mat istället! Har ett dilemma, jag kan nämligen inte bestämma mig för vad som ska grillas ikväll. Hämtade hem en flankstek och riktiga flintastekar samtidigt med torsken igår.
Med riktiga flintastekar menar jag utskurna så att de är helt runda med svålen intakt runtom hela biten och självklart naturella. Jag ogillar färdigmarinerat kött.
Varför köpa grisen i säcken, när jag kan marinera själv och dessutom inte vill betala dyrt för något som kanske inte faller mig i smaken? Därmed har jag nog bestämt mig för flinta.
Kanske inte helt hugget i sten, det beror på vilka tillbehör jag hittar med. Måste hitta på någon god cf-röra också. Jag ska nog finna upp en med en ny knorr idag.
Nu ska jag fortsätta med hushållsgöromålen och göra lite ärenden, det vet jag uppskattas och jag gör det hjärtans gärna!
Ha en fin fredag därute, knäpp upp och våga visa vad du känner!
torsdag 22 maj 2014
Varmt eller kallt? #Blogg100
083.
Vad hände?! Så varmt det blev och så snabbt det gick!
Där jag var igår kväll regnade det, så det blev ganska svalt. Idag har jag suttit i bilen mesta tiden och den har tack och lov AC. Air Condition, alltså, inte Apotekschef. Annars hade jag nog smält (av).
På den käre mannens förslag skulle jag hälla upp ett glas vin och sätta mig under parasollen när jag kom hem. Vilken underbar idé! Det var bara så att parasollet hade blåst sönder, så tji fick jag! Nåja vinet kan jag ju hälla upp och prisa de högre makterna för att det faktiskt blåser, annars går det inte att vara på uteplatsen.
Jag kan inte i alla fall.
När det blir såhär varmt behöver jag bada. Enda problemet är att havet är kallt (samt lite för långt bort, just nu) och jag har blivit en badkruka. Det finns några som påstår att det var varmt i vattnet förra året, jag vidhåller att det var kallt.
Åtminstone den gången jag badade, vilket inträffade på min födelsedag och näck dessutom.
Mannen hade bjudit på champagne och middag på Bryggcaféet och vi tog en stilla promenad utåt Badholmarna, när någon påstod att någon utmanat någon att bada.
Det är fortfarande oklart vem, men det spelar ingen roll; vi är lite tokiga båda två, så vi kastade kläderna och slängde oss i. Kallt! Upp igen och på med kläderna snabbt, det var ju rena autostradan vid strandkanten...
Fnissande som barn gick vi barfota hem i mörkret och var rörande överens om att det behöver inte göras om i brådrasket. Fast vem vet, någon kanske utmanar i år igen?
När det närmar sig 20 grader i havet, räcker det att sitta med fötterna i vattnet för att svalka mig. Är det över, kan jag tänka mig att simma runt en stund. Från 22 grader och upp, (som om det nånsin blir det?) kan jag ligga i länge och guppa runt som en säl, som mina badglada systrar gör, redan vid 18. Men så är de ju yngre än jag...
Jag på det hela taget nöjd med utflykten norrut. Träffade vännen L, sonens möte gick bra och en pratstund med syster Å kändes fint, innan jag åkte till barnbarnen som tyvärr var lite krassliga.
Bebis J och jag hade dock en lång pratstund, mysigt! Trodde hon skulle sova, med tanke på hur hon sov sig igenom både dop och vigsel i lördags, samt febern. Jag hade nog lite tur.
Idag åkte sonen P och jag till Ljungskile för att träffa en läkare. Han blev förvånad och riktigt glad över att träffa sonen, det var kul att se. Tyvärr kommer vi nog inte kunna vända oss till honom i fortsättningen, så det blir listning i Hunnebo igen.
Vi lunchade på Torp, sedan åkte P hem med buss och jag tvärs över vägen för att handla på City Gross där jag fann ett vackert exemplar av en koketorsk att ta med hem. Äntligen!
Lite grillkött fick följa med också. Jag gillar den affären, för de har bra styckdetaljer och svenskt kött.
Att de dessutom, till skillnad från de flesta fiskbutiker här i stan, har hela torskar gör inte saken sämre, precis!
Nu ska jag gå ut i solen och läsa GP. I solen och friska fläktar. Nu känns det sådär fint, igen!
Ha en fortsatt skön dag, var rädd om dig i värmen och glöm inte dricka vatten och smörja in dig med solskydd!
Ugh, egenvårdsspecialisten har talat.
Vad hände?! Så varmt det blev och så snabbt det gick!
Där jag var igår kväll regnade det, så det blev ganska svalt. Idag har jag suttit i bilen mesta tiden och den har tack och lov AC. Air Condition, alltså, inte Apotekschef. Annars hade jag nog smält (av).
På den käre mannens förslag skulle jag hälla upp ett glas vin och sätta mig under parasollen när jag kom hem. Vilken underbar idé! Det var bara så att parasollet hade blåst sönder, så tji fick jag! Nåja vinet kan jag ju hälla upp och prisa de högre makterna för att det faktiskt blåser, annars går det inte att vara på uteplatsen.
Jag kan inte i alla fall.
När det blir såhär varmt behöver jag bada. Enda problemet är att havet är kallt (samt lite för långt bort, just nu) och jag har blivit en badkruka. Det finns några som påstår att det var varmt i vattnet förra året, jag vidhåller att det var kallt.
Åtminstone den gången jag badade, vilket inträffade på min födelsedag och näck dessutom.
Mannen hade bjudit på champagne och middag på Bryggcaféet och vi tog en stilla promenad utåt Badholmarna, när någon påstod att någon utmanat någon att bada.
Det är fortfarande oklart vem, men det spelar ingen roll; vi är lite tokiga båda två, så vi kastade kläderna och slängde oss i. Kallt! Upp igen och på med kläderna snabbt, det var ju rena autostradan vid strandkanten...
Fnissande som barn gick vi barfota hem i mörkret och var rörande överens om att det behöver inte göras om i brådrasket. Fast vem vet, någon kanske utmanar i år igen?
När det närmar sig 20 grader i havet, räcker det att sitta med fötterna i vattnet för att svalka mig. Är det över, kan jag tänka mig att simma runt en stund. Från 22 grader och upp, (som om det nånsin blir det?) kan jag ligga i länge och guppa runt som en säl, som mina badglada systrar gör, redan vid 18. Men så är de ju yngre än jag...
Jag på det hela taget nöjd med utflykten norrut. Träffade vännen L, sonens möte gick bra och en pratstund med syster Å kändes fint, innan jag åkte till barnbarnen som tyvärr var lite krassliga.
Bebis J och jag hade dock en lång pratstund, mysigt! Trodde hon skulle sova, med tanke på hur hon sov sig igenom både dop och vigsel i lördags, samt febern. Jag hade nog lite tur.
Idag åkte sonen P och jag till Ljungskile för att träffa en läkare. Han blev förvånad och riktigt glad över att träffa sonen, det var kul att se. Tyvärr kommer vi nog inte kunna vända oss till honom i fortsättningen, så det blir listning i Hunnebo igen.
Vi lunchade på Torp, sedan åkte P hem med buss och jag tvärs över vägen för att handla på City Gross där jag fann ett vackert exemplar av en koketorsk att ta med hem. Äntligen!
Lite grillkött fick följa med också. Jag gillar den affären, för de har bra styckdetaljer och svenskt kött.
Att de dessutom, till skillnad från de flesta fiskbutiker här i stan, har hela torskar gör inte saken sämre, precis!
Nu ska jag gå ut i solen och läsa GP. I solen och friska fläktar. Nu känns det sådär fint, igen!
Ha en fortsatt skön dag, var rädd om dig i värmen och glöm inte dricka vatten och smörja in dig med solskydd!
Ugh, egenvårdsspecialisten har talat.
 |
| Såhär ska en bit kokt torsk se ut! |
onsdag 21 maj 2014
Fick du fikon? #Blogg100
082.
Oj, vad tiden rinner iväg. Snart är vi i mål i Blogg100-utmaningen!
Jag kommer ju att fortsätta skriva även efter målgång, kanske ta semester någon eller några dagar, men det klarar vi nog av? Fast det har blivit lite av en morgonritual, att skriva åtminstone några rader.
I morgon blir det ett senare inlägg, vill jag förutskicka redan nu.
Jag har nämligen inte appen Blogger i mobilen ännu och kommer kanske aldrig ha det, för jag föredrar att skriva längre text på min laptop.
Anledningen till att du får vänta i morgon; är att jag ska åka norröver och vara med på ett möte i eftermiddag, samt köra sonen till dr F i morgon förmiddag, så jag stannar över natten och lämnar datorn hemma.
Igår när jag var på TRR, kom jag ihåg massor jag har glömt. Eller för att uttrycka det annorlunda; jag hade glömt massor jag egentligen minns. Hårddisken behövde bara få en omformatering.
Tyvärr skjuts ju kunskaper undan till bakhuvudet om de inte används någorlunda regelbundet. Lägger dem i träda, kan man säga. Igår handlade det om Word och alla dess funktioner.
När jag studerade på universitetet skulle alla labb-rapporter skrivas i Word och det var inte alltid helt enkelt att skriva kemiska formler, så att de blev godkända av nitiska doktorander.
Det andra, knastertorra beskrivningar av genomförandet, var en petitess i sammanhanget. Det är jag faktiskt riktigt bra på!
Jag har haft nytta av det vid många tillfällen efter avslutade studier också.
Till exempel; när man opponerar sig mot fackpampar, myndigheter,chefer eller andra som klappar en på huvudet och menar att "detta övergår nog ditt förstånd, lilla gumman".
Kan man då svara med ett högtravande fikonspråk och många "svåra" ord, visar det sig esomoftast att det blir ett annat bemötande i vändande post.
Tyvärr måste jag säga, för varför ska den som inte är en "vandrande ordbok", som någon brukade kalla mig, bli sämre bemött i sådana situationer?
Jag svarar härskarteknik, på den frågan. Får du en annan människa att känna sig liten och okunnig kommer den, med största sannolikhet, ge med sig och du vinner diskussionen. Kan man däremot spegla motståndaren, i detta fallet, finns det en chans att utfallet blir annorledes.
Att kunna "tala med bönder på bönders vis, men med lärde män på latin" är få förunnat om man inte är så bevandrad i svenska språket (eller vilket språk som helst), men varför kan inte härskarna anpassa sig till situationen och bete sig humant? Jag tänker på nysvenskar, de med vissa funktionshinder och andra som av olika anledningar inte behärskar byråkratspråk.
Nu har jag kanske erinrat dig om diverse synonymer, som du har glömt att du lärt dig i skolan, vilka kan vara till gagn om du skulle nödgas ta till slikt språk mot någon antagonist.
Jag har ingen aning om vad det blir för mat idag, det är av underordnad betydelse. Lunch med bästa vännen L är alltid trevligt och kvällsmat får bli något simpelt, ity kylskåpet gapar tämligen tomt.
Tillönskar dig en fabulös dag och på återseende!
Oj, vad tiden rinner iväg. Snart är vi i mål i Blogg100-utmaningen!
Jag kommer ju att fortsätta skriva även efter målgång, kanske ta semester någon eller några dagar, men det klarar vi nog av? Fast det har blivit lite av en morgonritual, att skriva åtminstone några rader.
I morgon blir det ett senare inlägg, vill jag förutskicka redan nu.
Jag har nämligen inte appen Blogger i mobilen ännu och kommer kanske aldrig ha det, för jag föredrar att skriva längre text på min laptop.
Anledningen till att du får vänta i morgon; är att jag ska åka norröver och vara med på ett möte i eftermiddag, samt köra sonen till dr F i morgon förmiddag, så jag stannar över natten och lämnar datorn hemma.
Igår när jag var på TRR, kom jag ihåg massor jag har glömt. Eller för att uttrycka det annorlunda; jag hade glömt massor jag egentligen minns. Hårddisken behövde bara få en omformatering.
Tyvärr skjuts ju kunskaper undan till bakhuvudet om de inte används någorlunda regelbundet. Lägger dem i träda, kan man säga. Igår handlade det om Word och alla dess funktioner.
När jag studerade på universitetet skulle alla labb-rapporter skrivas i Word och det var inte alltid helt enkelt att skriva kemiska formler, så att de blev godkända av nitiska doktorander.
Det andra, knastertorra beskrivningar av genomförandet, var en petitess i sammanhanget. Det är jag faktiskt riktigt bra på!
Jag har haft nytta av det vid många tillfällen efter avslutade studier också.
Till exempel; när man opponerar sig mot fackpampar, myndigheter,chefer eller andra som klappar en på huvudet och menar att "detta övergår nog ditt förstånd, lilla gumman".
Kan man då svara med ett högtravande fikonspråk och många "svåra" ord, visar det sig esomoftast att det blir ett annat bemötande i vändande post.
Tyvärr måste jag säga, för varför ska den som inte är en "vandrande ordbok", som någon brukade kalla mig, bli sämre bemött i sådana situationer?
Jag svarar härskarteknik, på den frågan. Får du en annan människa att känna sig liten och okunnig kommer den, med största sannolikhet, ge med sig och du vinner diskussionen. Kan man däremot spegla motståndaren, i detta fallet, finns det en chans att utfallet blir annorledes.
Att kunna "tala med bönder på bönders vis, men med lärde män på latin" är få förunnat om man inte är så bevandrad i svenska språket (eller vilket språk som helst), men varför kan inte härskarna anpassa sig till situationen och bete sig humant? Jag tänker på nysvenskar, de med vissa funktionshinder och andra som av olika anledningar inte behärskar byråkratspråk.
Nu har jag kanske erinrat dig om diverse synonymer, som du har glömt att du lärt dig i skolan, vilka kan vara till gagn om du skulle nödgas ta till slikt språk mot någon antagonist.
Jag har ingen aning om vad det blir för mat idag, det är av underordnad betydelse. Lunch med bästa vännen L är alltid trevligt och kvällsmat får bli något simpelt, ity kylskåpet gapar tämligen tomt.
Tillönskar dig en fabulös dag och på återseende!
tisdag 20 maj 2014
Alla vill ha mig! #Blogg100
081.
Stocksovning i natt igen, det måste vara nåt rekord?
Fast en liten stund drömde jag, då sover man i och för sig inte som en stock.
Jag drömde att vår stora Compiz-katt hade tagit sig upp till sovrummet och satt och "pratade" väldigt uppfordrande med oss. Vet inte vad han ville, men han tyngde ner sängen alldeles oerhört och var högljudd som bara den.
Han är ju vanligtvis ganska tyst av sig, utom när han snarkar, och brukar sova länge om morgnarna, så jag förstår inte vad denna dröm kan betyda.
Jag ska till TRR idag igen och få lite mer tips och tricks.
Vilken tur att jag fått ett tvåveckors prova-på-kort av Västtrafik, såsom nyinflyttad! 50 kronor för att ta sig till stan och hem igen är mycket pengar när man inte har så mycket i a-kassa.
Det har kommit en massa välkomsterbjudanden till mig, sedan jag folkbokfördes i Mölndal. "Alla" vårdcentraler vill ha mig, liksom tandläkarna. Dem kastar jag, för jag har redan doktor Safari och när jag repat tillräckligt mycket mod ska jag gå till mannens tandläkare. Det är så länge sen jag var hos tandläkare att jag skäms. Dessutom tar de så mycket betalt, bara för att man ska öppna munnen.
Jag kanske kan få betalt om jag ställer upp som avskräckande exempel? "Så här kan det se ut när man inte besöker sin tandläkare regelbundet, beställ tid hos Tandläkare NN".
Anledningen till att det inte blivit av på länge, är dels alla dessa flyttar de senaste åren och dels min tandläkarskräck, förstås.
Jag får inga kallelser och då "glömmer" jag bort den lilla detaljen att skaffa mig en "hus-tandläkare".
Behöver dessutom en snäll och förstående tandis, som är lätt på handen och har stort tålamod. Det tar tid att leta rätt på en sån, det förstår du ju, och rätt som det är har man flyttat igen...
Allra helst skulle jag vara sövd, när han eller hon gör sitt jobb, finns den möjligheten? Å andra sidan får jag panik av narkosmasken, så det är väl inget alternativ då...
Jag blev nämligen tvångssövd som liten flicka och det var så otäckt att när jag erbjöds lustgas vid första förlossningen, blev det nobben så fort jag kände lukten av masken.
Jag tycker inte om att ha något i eller på ansiktet; varken hår, ögonbindel eller munskydd. Hade aldrig funkat som cowboy, tågrånare eller beduin till exempel.
Det enda jag tolererar är glasögon, men det är ju snarast en överlevnadsinstinkt, jag är blind som en mullvad utan dem.
Hade självklart föredragit linser, men mina allergier gör att jag inte klarar av dem under en hel dag, framförallt så här års.
När jag tänker efter är det inte mycket på denna kroppen som är som det ska. Mullig, myopisk, astigmatisk, allergisk, astmatisk och snart kanske även klimakterisk. Hujedamej!
Varför ingår inte tandläkar- och optikertjänster i högkostnadsskyddet? Såvitt jag vet sitter mina tänder i munnen som är en del av huvudet, vilket också härbärgerar mina ögon. Stockdumt!
Efter detta konstaterande av kroppsligt förfall, kommer jag att trösta mig med frukost först och främst och sedan ikväll, spaghetti och köttfärssås med mycket riven parmesan...
Ha en fin dag, se med klara ögon på din omgivning och slarva inte med tandborsten!
Stocksovning i natt igen, det måste vara nåt rekord?
Fast en liten stund drömde jag, då sover man i och för sig inte som en stock.
Jag drömde att vår stora Compiz-katt hade tagit sig upp till sovrummet och satt och "pratade" väldigt uppfordrande med oss. Vet inte vad han ville, men han tyngde ner sängen alldeles oerhört och var högljudd som bara den.
Han är ju vanligtvis ganska tyst av sig, utom när han snarkar, och brukar sova länge om morgnarna, så jag förstår inte vad denna dröm kan betyda.
Jag ska till TRR idag igen och få lite mer tips och tricks.
Vilken tur att jag fått ett tvåveckors prova-på-kort av Västtrafik, såsom nyinflyttad! 50 kronor för att ta sig till stan och hem igen är mycket pengar när man inte har så mycket i a-kassa.
Det har kommit en massa välkomsterbjudanden till mig, sedan jag folkbokfördes i Mölndal. "Alla" vårdcentraler vill ha mig, liksom tandläkarna. Dem kastar jag, för jag har redan doktor Safari och när jag repat tillräckligt mycket mod ska jag gå till mannens tandläkare. Det är så länge sen jag var hos tandläkare att jag skäms. Dessutom tar de så mycket betalt, bara för att man ska öppna munnen.
Jag kanske kan få betalt om jag ställer upp som avskräckande exempel? "Så här kan det se ut när man inte besöker sin tandläkare regelbundet, beställ tid hos Tandläkare NN".
Anledningen till att det inte blivit av på länge, är dels alla dessa flyttar de senaste åren och dels min tandläkarskräck, förstås.
Jag får inga kallelser och då "glömmer" jag bort den lilla detaljen att skaffa mig en "hus-tandläkare".
Behöver dessutom en snäll och förstående tandis, som är lätt på handen och har stort tålamod. Det tar tid att leta rätt på en sån, det förstår du ju, och rätt som det är har man flyttat igen...
Allra helst skulle jag vara sövd, när han eller hon gör sitt jobb, finns den möjligheten? Å andra sidan får jag panik av narkosmasken, så det är väl inget alternativ då...
Jag blev nämligen tvångssövd som liten flicka och det var så otäckt att när jag erbjöds lustgas vid första förlossningen, blev det nobben så fort jag kände lukten av masken.
Jag tycker inte om att ha något i eller på ansiktet; varken hår, ögonbindel eller munskydd. Hade aldrig funkat som cowboy, tågrånare eller beduin till exempel.
Det enda jag tolererar är glasögon, men det är ju snarast en överlevnadsinstinkt, jag är blind som en mullvad utan dem.
Hade självklart föredragit linser, men mina allergier gör att jag inte klarar av dem under en hel dag, framförallt så här års.
När jag tänker efter är det inte mycket på denna kroppen som är som det ska. Mullig, myopisk, astigmatisk, allergisk, astmatisk och snart kanske även klimakterisk. Hujedamej!
Varför ingår inte tandläkar- och optikertjänster i högkostnadsskyddet? Såvitt jag vet sitter mina tänder i munnen som är en del av huvudet, vilket också härbärgerar mina ögon. Stockdumt!
Efter detta konstaterande av kroppsligt förfall, kommer jag att trösta mig med frukost först och främst och sedan ikväll, spaghetti och köttfärssås med mycket riven parmesan...
Ha en fin dag, se med klara ögon på din omgivning och slarva inte med tandborsten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)