Powered By Blogger

lördag 6 februari 2016

13 år.

Lördag. Fast det känns som fredag för mig, eftersom jag har jobbat idag. Jag vet inte om det är för att jag är hopplöst gammaldags eller bara gammal, som det känns fel att jobba på helgen. Nog för att jag har jobbat många lördagar och helger i mitt liv, men det finns ett motstånd till detta otyg. Mitt första avlönade jobb var på Esso i Bovall där jag är uppvuxen.

Hela 8 kronor i timman tjänade jag och det var nog ingen skillnad på vilken veckodag det var. Det spelar mindre roll och är preskriberat nu, dessutom hade jag inte ens fyllt 13 när jag började. Såklart är det min pappas förtjänst/fel att jag hamnade där. Vi skulle väl "prya" i 6:an och eftersom jag kände de flesta på "Tappen" mycket väl, så var det bekvämt och lätt ordnat.

Sommaren efter och ett försvarligt antal helger senare fick jag arbetskläder och ett schema. Dricka, glass och godis ansågs som löneförmån och radion stod på om fredagskvällarna med Clabbes "Rakt över disk". Jag klagade inte då och jag klagar inte nu över mitt avtal eller något annat. Jag lärde mig att ställa in pumpen med olika oktantal beroende på om det var gräsklippare eller båtmotor.

Jag bytte halvljus för gamla gubbar som uppenbarligen hade tummen mitt i näven, för på den tiden fick man använda skruvmejsel och skruva loss glaset för att byta lampan. Det gällde att läsa rätt på sockeln så att man hittade rätt lampa på lagret, vilket mest liknade en riktigt gammal järnaffär, med trälådor i ett hyllsystem, om man hade otur.

Vissa lampor var av modernare snitt och fanns mer lättillgängliga inne i själva butiken. Säkringar och annat smått och gott som slangklämmor och clips var spännande att leta fram ibland. Mitt ögonmått var nog bättre på den tiden, för åtminstone som jag minns det, så gick det oftast bra. Fylla på olja, spolarvätska och sånt var ju vardagsmat och väldigt tacksamt att man gjorde för kunden.

Visst fick man dricks ibland också. Bästa arbetspassen var att sitta på bryggan och tanka motorbåtarna på semestern. Familjebåtar med relativt oerfarna skeppare (läs pappor) som vill ha lugn och ro när barnen, och i värsta fallet, frun redan har fått nog av båtsemestern. Att få hjälp med förtöjning och tankning av bränsle och vatten i det läget genererade skapligt mycket i egen ficka.

Under en sådan dag kunde lönen lätt dubblas. Växeln som skulle ges tillbaka fick man oftast behålla. Till och med när hela familjen måste iland för toabesök och/eller glassköp och följde med in till butiken. I slutet på dagen var hängslebyxornas djupa fickor fulla med växel och jag unnade mig möjligen en korv eller hamburgare med pommes frites i korvkiosken på vägen hem.

Saken var den att när jag jobbade denna min första sommar som löneslav var mina föräldrar ute och seglade. Även om jag redan då hade vissa färdigheter i köksregionerna, så fanns liksom inte orken alltid där efter tio timmars jobb. Min kära moster fanns på land och inom gångavstånd om nöden så krävde, men hallå, nästan 13 år och arbetare, då klarar man sig själv.

Tills den dagen man ska plocka in tvätten från torkvindan och blir stungen av ett bi, eller om det var en geting. Då blev jag faktiskt sjuk och ringde Majan. Jag vet inte om jag minns rätt, men jag tror att jag fick order om att pallra mig hem till henne. Jag kan ha sagt att jag klarar att gå själv. (Envis redan då.) Sedan blev jag nerbäddad med filtar i en hög ovanpå mig och frös ändå.

Sedan var det "business as usual", när jag överlevt natten och åtminstone en dag till i min ömma mosters vård. Både min fader och moster, samt för all del min moder, kan ha andra minnen av denna sommar än jag, men jag säger som Leif GW Person, "det är min upplevelse och mina minnen av det som hände" och dem kan man svårligen ta ifrån mig.

Det som hände den sommaren var att jag blev relativt vuxen och lärde mig att kunskap är makt, även om jag i vissa fall var ganska motsträvig till vissa saker. Men Martin och Peter (märkligt att mina söner fick dessa namn), samt Håkan, gjorde ingen skillnad på sysslorna för mig och dem. Antagligen var jag så naiv att jag trodde att jag var en av grabbarna, när de lät mig göra skitjobben...

Hur som helst är jag väldigt tacksam för denna erfarenhet, för jag fick lära mig mycket och ingen gullade direkt med mig för att jag var tjej. Må vara att jag var yngst och oerfaren, men jag fick olja och annan skit under naglarna, men hade ansvar för att tömma automaten och räkna rätt, så att kassan stämde för dagen, bland annat.

Jag är också tacksam för att mina föräldrar faktiskt lät mig sköta mig själv och huset under några veckor den sommaren. Sommaren därpå måste jag ha jobbat hos Bodil, på Bovallstrands Damfrisering, efter att ha fått en pryoplats där. Påföljande år var jag barnflicka i Tyskland och sedan återvände jag till damfriseringen och helgjobb tills jag fick mitt första barn.

Försöker komma på när jag började städjobba för Sotenäs Trä, men det får min syster M hjälpa mig med, eftersom hon tog över det så småningom. När den förstfödde (Martin) var nästan ett år blev det alldeles nödvändigt att se till att få körkort, för då väntades nästa barn (Peter) ett halvår senare. Moster Majan var återigen en klippa som tog hand om "nästanettåringen) när jag övningskörde.

Om kvällarna jobbade jag på Abba för att ha råd med nämnda körkort och få in en fot hos i princip den enda arbetsgivaren som anställde kreti och pleti som jag, utan utbildning, erfarenhet eller med större ambitioner än att tjäna skapliga pengar på ackord. Det har ändrats, det ska jag tillstå. Ackordslönen är borta, men inte stressen och pressen att prestera för att behålla lönen...

Som jag sagt tidigare är det enbart mina minnen vilka inte nödvändigtvis överensstämmer med övriga inblandades. Som lite grädde på moset avslöjar jag härmed att Peter, som var en av mina första arbetskamrater, även var en av mina första förälskelser. Att han kände likadant är nog ännu mindre känt, för han vågade inte avslöja det av hänsyn till min far, tillika arbetskamrat.

Där ser man. Undrar hur mitt och hans liv hade tett sig om han inte hade haft sån respekt för min far? Som lite extra kuriosa kan jag avslöja att jag varit dagmamma för Peters barn, som är vän med min dotter numera. Så är det att växa upp i en by som Bovall. Alla känner alla, mer eller mindre, och jobb fick man genom "känningar" och relationer till alla får man vare sig man vill eller ej...

Medan jag suttit här och skrivit om mina minnen och erfarenheter har mannen lagat och serverat mig mat igen. Jag är så lyckligt lottad som har en man som matar, älskar och respekterar mig och "tolererar" mina arbetstider. Försöker undvika affärerna i morgon för man ska inte jobba då, man ska vara hemma och helga vilodagen tycker jag, fast jag inte är gudfruktig på annat sätt.

Filmtajm, sovmorgon (så länge Mayzan tillåter det) och det vanliga i morgon och på måndag. Komma ikapp med tvätten, städningen, byta vatten i akvarierna (mannens åtagande enbart) matsedeln, tanka bilen (när ska den besiktigas, förresten?) åka till ÅV, ladda slökokar'n med Bolognese, läsa färdigt "Gustavs grabb", och en hel del annat jag inte kommer att orka/hinna.

Ha en fortsatt härlig helg och var rädd om dig!

8 kommentarer:

  1. Ett starkt CV och en underhållande berättelse :-) Tack för det!
    Ha en fin morgondag och glöm inte andas också! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära du! Jag kommer att stryka en del på listan för att hinna andas, jag försäkrar :) Kram!

      Radera
  2. Vad kul att läsa om dina minnen!
    När jag läste om trälådorna på lagret kände jag plötsligt hur det luktade där inne :)
    Ha en go' helg och kram från faster T ;)

    SvaraRadera
  3. Jag var nog något yngre p mitt första jobb som barnflicka under ett sommarlov. Kommar inte ihåg vad jag fick i lön, men att jag fick följa med familjen på,deras semesterturwr under sommaren, ut i Gbg skärgård, servera när de hade middagar och lära frun i huset baka kanelbullar! Kul had jag iallafall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lära nån baka bullar har jag aldrig gjort, för det kan jag inte själv. Respekt för det! Barnvakt var jag när päronen byggde hus och vi barn borde ha sovit... Telefonen var det första som fungerade i huset, nästan innan väggarna var resta :)

      Radera
  4. Far köpte farfars maskinstation så där fick jag mitt extrajobb under skoltiden.Jag vaktade kontoret, hjälpte till med fakturering, tog emot betalning (stora bonnakarlar fick ge sina kontanter till "den lilla") och skrev in i "dagboken", tankade också bilar minsann! Minns att jag fick en liten lektion i att tanka utan att spilla på bilen och det sitter fortfarande i ryggraden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där ser man! Vi har liknande erfarenheter märker jag :)
      Minns gubbarnas skepsis när de de ville ha oljan kollad och en liten tös tar hand om den saken när de trodde jag skulle ropa på en av grabbarna. :D

      Radera