Det finns vänner och vänner.

Vad skönt det är att träffa goda vänner och bara vara tillsammans och sig själv. Min (vår) goa, underbara vän har åkt hem igen, men lämnade denna vackra bukett efter sig.

Tack, min vän!

Uppdatering om vad som hänt hennes och vår familj är ju alltid trevligt och dessutom blev jag upplyst om hemskheter som hänt hemmavid, vilket var mindre trevligt. Men även sådana nyheter är bra att känna till.

Det vore förfärligt, även om det beror på okunskap, att be en anhörig hälsa till någon som nyligen har gått bort om man skulle springa på någon antingen här eller därhemma nästa gång vi åker till Bovall. Jag har aldrig deltagit i skvallret som ofelbart uppstår i de små orter där alla känner (till) alla, för jag lägger mig inte i hur andra väljer att leva och ogillar när folk lägger näsan i blöt i onödan.

Lotta är likadan som jag. Till skillnad från vissa gemensamma bekanta, vilka ränner runt i husen och snokar upp snaskiga detaljer om man inte passar sin tunga noga, för att sedan sprida vidare till andra. Vi klarar oss bra ändå, det finns så mycket annat att prata om, än vad folk har för sig hemma eller eller när de går ut på krogen...

Min utomordentligt eminente Fiskhandlare i Floda letade runt hos sina grossister för att hitta en marulk åt mig. På fjärde försöket fick han napp. Han vågade inte lägga upp detta stiliga exemplar i disken, ifall någon annan skulle vilja ha den innan jag sagt mitt.

Först skulle den kokas och kallna, Spadet sparade jag till själva grytkoket. Kolla hur vitt köttet är, det är så vackert att jag blir tårögd. Förberedde detta på fredagen, för att göra det lätt för mig.

Jag försökte återskapa den där fiskgrytan "Monkfish rice" som mannen åt i Portugal för en massa år sedan. Vi hittade några recept på nätet och sen vara det bara att prova sig fram. Med vissa justeringar tror jag den blir ännu bättre nästa gång, även om mannen var nöjd med resultatet denna gång.

Egentligen väldigt enkel att göra med få ingredienser. Men "less is more" som det heter på utrikiska. Det blev mycket gott, om jag får säga det själv, men lite för hett, så lite mindre chili nästa gång och lite mer spad. för riset sög åt sig lite mer än jag hade trott.

Jag gjorde efterrätt också. Väldigt enkel den med, nämligen en Key Lime Pie. enligt Leilas recept.
Ha gjort den en gång tidigare när en annan vän kom över på middag, vilket han uppskattade mycket och vi också. Jodå, Lotta tog en bit efter frukosten idag med.

Idag är det två år sedan jag friade till mannen och han sa ja. Det firar vi med kalvschnitzel, hasselbackspotatis och kantarellsås om en liten stund. Vi tittar på Kon-Tiki, en fascinerande film, men vi får nog pausa den för att få maten klar innan vi svälter ihjäl.

Vilket stolleprov det var att ge sig ut på den färden, liksom. Men Heyerdahl var ju inte först och hade rätt i att havet var det enda kommunikationsmedlet för hövding Tiki att ta sig från Peru till Polynesien. Man måste beundra glöden och modet hos både honom och de andra som var med på flotten för att bevisa att det var möjligt. Se filmen, den är riktigt bra, tycker jag!

Ha en fortsatt fin söndag och var rädd om dig och din omgivning!