Powered By Blogger

söndag 21 februari 2016

Finbesök.

Nu är det söndag kväll och jag har ägnat dagen åt brödbak. Brödet vi skaffade i affären i fredags är förpassad som nödbröd till frysen. Det blev den bästa degen jag åstadkommit sedan assistenten kom hem. Jag är en känslomänniska i så måtto att jag känner i armen och handen som håller vispen när degen är lagom. Det är inte lika lätt att avgöra om det behövs mer mjöl i assistenten. 

Men jag tror att vi kommer att vara överens i fortsättningen. Förutom denna nyttiga syssla att baka bröd har jag såklart tvättat arbetskläder idag, eftersom jag är ledig och jobbade igår. Det var inte kul att åka till jobbet igår när det blåste hårt, snöade och temperaturen höll sig runt nollan. Jag höll mig bakom raden av pensionärer som shoppat klart innan alla andra vaknat. 

När jag blir pensionär ska jag handla på måndag förmiddag. Eller möjligen tisdag. Fast å andra sidan kanske jag tänker att alla dagar är som lördag eller söndag och tar sovmorgon varje dag. Men jag har ett antal år på mig att fundera på hur jag vill ha det då. 15 år. Om inte Lotto- eller Postkodsguden bestämmer sig för att låta sin manna regna över mannen och mig innan dess. 

Eftersom vi var borta hos goda vänner igår och lät bilen stå kvar där fick vi åka och hämta den idag. Jag passade på att hälsa på mina gamla arbetskamrater medan mannen hämtade sin systerson för ett obestämt antal dagars gitarrnörderi. De försvann upp på övervåningen för att inspektera resten efter en snabbkoll av gurorna på nedre plan. 

Jag avböjde erbjudandet om hjälp med middagen, tyckte det var bättre de höll sig ur vägen faktiskt. Systersonen, som vi kan kalla David, är ingen grönsaksätare. Han kommer förmodligen drabbas av skörbjugg, beriberi och alla möjliga bristsjukdomar under sin vistelse här, eftersom vi inte är hans föräldrar utan låter honom äta det han vill. Det är fördelen med andras barn... 

Man kan tillåta dem göra "somhelst", åtminstone om det är under en begränsad tid. De kan få ha lite friare tyglar under sin "semester", speciellt när de är såpass gamla och förnuftiga på andra sätt och i förekommande fall slipper vara förebild för yngre syskon. Idag blev det kött, sås och potatis alltså. 
Karré, närmare bestämt. Alltid lika gott och det blev lunchlådor också. 



I morgon ska jag ladda slökokar'n för en köttfärssoppa. Då kommer han få i sig grönsaker vare sig han vill eller inte. Saken är den att mannen ska iväg på rep och tar antagligen med sig David då och så kommer jag hem strax efter de gett sig iväg och mat behöver vi ju allihop. Resten av veckan är inte planerad ur matperspektiv, men det löser sig nog. 

Både mannen och systersonen kan laga mat, så jag är inte orolig för att vi ska bli utan. Det tråkiga är att vi troligen inte kommer att äta tillsammans så många gånger då mannen har rep varenda dag denna veckan. På fredag ska han nämligen gigga i Trollhättan med bandet han gjorde ett akutinhopp för på S/S Marieholm i oktober. 

Så det blir en utflykt till mässan då och om gaget är en tatuering hamnar den på mig. Mannen är obesudlad i den bemärkelsen, medan jag har en jag gjorde -98 och fortfarande stolt kan stå för. Jag vet vad jag skulle göra om jag finge en till. För närvarande är det inget jag skulle betala för, men kanske i framtiden. Jag skulle vilja ha mina barns namn i en slinga runt den andra armen. 

Alternativt barnbarnens namn, men jag vet ju inte hur många jag kommer att få, så det blir svårare att disponera utrymmet, tänker jag. Jag vill inte ha stora och uppseendeväckande gaddar, de ska vara diskreta och lite mystiska, inte uppenbara eller banala om du förstår hur jag menar. Om det inte gjorde så förbaskat ont hade jag gärna gjort en "fotlänk". 

Pojkarna sitter kvar i köket och pratar guror och förstärkare. Jag har gjort mitt för idag och tar med korsordet upp i sängen för en stunds meditation innan "Enter Sandman". Hur man nu kan somna efter den, men man kan alltid leta reda på introt till den, nämligen "The Exstacy of Gold" av Ennio Morricone istället. Kanske inte heller så lugnande, men fin ändå. 

Jag är löjligt förtjust i nästan allt Morricone gjort och det är ju en del. Utan hans kompositioner hade inte "För en handfull dollar" och "För några få dollar mer" varit desamma. 

Sov gott och på återseende! Var rädd om dig och krama varandra i trafiken!






4 kommentarer:

  1. Tredje gången gillt funkade inte så nu blir det fjärde. Vi har bara internet till och från ... mest från men skam den som ger sig :-)
    Jag har fyra tatueringar men ingen riktigt färsk å du vet du var jag gjort dom? Hur ska du kunna veta det, på No Fear Tattoo :-)
    Kram på dig vännen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt! Ses vi på mässan då? ;)
      Kram!

      Radera
  2. Vet inte om jag vågar :-) Frestelsen kan bli för stor ;-)

    SvaraRadera