onsdag 11 juni 2014

Rödskinn på krigsstigen. #bloggswe

Det gick inte så bra med grävningen igår. Värmen och handskarna skapade två jätteblåsor i handflatorna. Hjälpte inte med omplåstring, den ena blåsan sprack när förbanden svettades bort, så jag fick ge upp.
Synnerligen irriterande, när jag så väl behövde lite "träning" och att vi skulle komma nånvart med bygget.

Nu grävde jag förvisso där tredje och sista delen ska vara, men plintborrning bör ske samtidigt då vi planerar att hyra en mer effektiv apparat än den handborr vi haft tillgång till hittills.
Idag kommer Mäster Olsson och Junior, då fortsätter arbetet med att sänka plintar i våg och jag vet inte hur mycket som hinns med, men framåt går det i alla fall!

Bäst jag förbereder maten i god tid, ifall de är hungriga från start. Vilket de borde vara. Måste nog åka och handla idag, igen. Var lite snurrig när jag handlade igår, så jag glömde flera saker, varav de flesta stod med på listan. Och listan hade jag med mig. Kan ha varit en släng av solsting, kanske? Nej, det var nog bara tillfällig sinnesförvirring på grund av något mannen skrev.

Han är noga med att inte säga för mycket eller något alls, om sitt jobb. Igår blev dock måttet rågat.
Om du sitter själv i ett litet kontorsrum och jobbar, långt ifrån dina kollegor på annan ort, skulle du då förvänta dig att din VD och den nye ägaren offrar 5 minuter av sin dyrbara tid under ett besök i fastigheten där nämnda kontor är beläget? De flesta skulle nog svara ja, på den frågan...

Att du, som en följd av besöket hos fastighetsägaren, kommer att bli förflyttad till andra sidan stan; till en verksamhet som känns tveksam i och med ett ägarbyte som innebär toppstyrning och dränering av yrkeskompetens, -stolthet och arbetsglädje, känner dig ganska nedslagen är rätt självklart.

Att du inte blir tillfrågad eller får en möjlighet att komma med synpunkter, bevisar bara ytterligare hur illa ställt det är med personalpolicyn och -omsorgen. Sedan kommer det ett telefonsamtal från din närmaste chef, som fått i uppdrag att informera dig om förändringarna och är förvånad över att er VD inte ens tog chansen att prata med dig, på din arbetsplats.

Jag är väldigt stolt över mannen som är bland de tre bästa i landet inom sitt yrke. Jag tror han är den bäste, men det vill han inte kännas vid; ödmjuk och opretentiös som han är.
Blir så ledsen för hans skull, då jag vet hur illa han tar vid sig för att företaget inte kan ta tillvara på kompetensen som finns och inte bryr sig om återväxten. Kundservicen blir lidande och i förlängningen även ekonomin, när kunderna själva letar upp det de behöver på annat håll.

Långsiktig planering är "ute" i vartenda svenskt företag nuförtiden, verkar det som... Kortsiktiga vinster och uppköp in absurdum leder bara till för stora organisationer; där specialistkompetens försvinner i en arbetsleda orsakad av en utslätad massa av robotar, som gör det de måste och inte ett dugg mer.
Arbetsglädjen, -lusten och -viljan tar slut när man inte får gehör eller får uppskattning "ovanifrån".

Var är lottovinsten?!? Eller åtminstone ett nytt jobb till mannen. Slutar han, kommer det gå utför med det företaget, det vet jag och det kan de gott ha!
Är det någon som behöver en nörd på så skilda områden som akvariefiskar, gitarrer, modelltåg eller amerikanska bilar och besitter en servicekänsla utöver det vanliga, hör av dig till mig!

Solbrännan har dämpats, men känns lite fortfarande. Skönt med en "mellandag" utan gassande sol, faktiskt.
Blir så arg att jag kokar på grund av ovanstående, det räcker så...

Ha en bra dag, var rädd om dig och behandla dina medmänniskor så som du själv vill bli behandlad.
(Speciellt viktigt att tänka på om du är chef, VD eller fackpamp)

2 kommentarer:

  1. Jag tänker varje dag på hur jag bemöter och behandlar mina medarbetare. En chef som inte leder med både hjärna och hjärta blir inte en bra chef. Tyvärr är det många som inte fattat det. Jag blir så ledsen när jag hör att någon drabbats av ledarskap utan vare sig hjärna eller hjärta, som det verkar handla om här. Särskilt när den drabbade står mig nära.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man blir bedrövad och arg. Jag tycker det är för lite sunt förnuft i "toppen", för det mesta...

      Radera