Powered By Blogger

tisdag 9 februari 2016

Vantro.

Tillbaka på jobbet idag. Jag har nästan en löjligt lyxig arbetsvecka för på torsdag, lagom till ärtsoppan och punschen, är den slut. På fredag får det bli hemmaarbete i och för sig, för bästa vännen L kommer och myser med oss på lördag. Vi behöver tömma gästrummet på julkartongerna och lite annat, så det blir beboeligt igen. Typiskt "gör-det-en-annan-dag".

Borde ha gäster oftare, så det inte hinner bli några surdegar  överhuvudtaget... Ty med handen på hjärtat måste jag erkänna att både mannen och jag är lite av "hög-byggare", tyvärr. Fast vi vet precis vad som finns i vilken hög. Om jag inte råkar fösa ihop två av mannens högar. Då kan jag få onda ögat och blir misstänkt för att ha försnillat något viktigt.

Organiserat kaos råder med andra ord. Lite lätt kaos är det i min hjärna också nu. Det är mycket som händer i och kring jobbet och egentligen är det inget jag kan göra något åt, det ligger i andras händer. Jag sköter mitt och hjälper andra så gott jag kan, Tydligen har jag gjort bra ifrån mig på olika håll och kanter, om jag förstod min chef rätt under vårt lilla samtal idag.

Det kan vara förändringar på gång, för min egen del. Men här ropas inte hej förrän man hoppat över bäckenet, återkommer i ämnet. Forna arbetskamrater och kollegor har råkat ut för händelser ingen skulle behöva vara med om, vilket påverkar väldigt många i förlängningen av själva händelsen. Ja, ytterligare ett apotek har blivit rånat och man blir mer och mer på sin vakt.

Jag fick veta detta när jag kom till jobbet i morse, men min dag började i misstänksamhetens tecken redan på garageuppfarten. En van (bilen alltså) kom körande och stannade där vägen tar slut. Ut kom två unga män och tittade sig omkring lite grann. Det kunde ha varit två geocachare, men tidpunkten kändes fel. Klädseln stämde inte heller, varken för skattjakt eller jobb.

Dessutom var registreringsplåten utländsk. Jo, jag vet vad du tänker. Samma som jag, antagligen. Området vi bor i har haft ett antal inbrott, eller försök till sådana. Jag plockade upp mobilen och ringde mannen, för att hålla koll. Grannen mitt emot var inte hemma resonerade jag då hans bil var borta och tja, vi har bara varandra eftersom de andra grannarna inte kan se mer än framsidan.

Nu var det tack och lov fråga om jobb, så min misstänksamhet var obefogad och jag skämdes faktiskt redan när jag ringde mannen. Han hade också noterat vanen från köksfönstret, men det visste jag inte då. Det visade sig att de skulle utföra något jobb för grannen. Jag har inga synpunkter på hur svart eller vitt det är och det hoppas jag du inte heller har...

Jag har inga invändningar på det viset, staten tar ut sådana hutlösa skatter och avgifter av vanligt folk, så om man väljer att hyra in svart arbetskraft kan jag mycket väl förstå deras val. Men om samma folk står inför att bli bestulna av icke-statliga skurkar så måste jag faktiskt protestera och till och med lägga fingrarna emellan om det behövs.

Vi trimmar rutinerna för hur man ska bete sig på jobbet, för att vara mentalt förberedda på rån och hot, men hur gör man hemma? Vilka rutiner tar vi till om vi blir utsatta för samma sak på hemmaplan? Vilka preventioner tar man till? Man installerar larm, ordnar grannsamverkan, sover med basebollträt under huvudkudden, ser till att försäkringen täcker krishjälp...

Jag märker själv att de senaste inläggen blivit väldigt allvarstyngda och nästan lite deprimerande. Det skyller jag på de livsbejakande krafterna i min kropp. Ja, jag pratar om PMS. Ibland undrar jag om klimakteriet inte är att föredra, fast troligen inte, om jag ska tro mina väninnor som redan hunnit dit. Men jag är positiv och väljer att tro att jag har min mormors egenskaper, liksom de yttre formerna...

Hon har alltid sagt "att formerna ska man tänka på, så jag tar en bit till". Vad sa hon när hon föll och bröt armen alldeles nyss? "Tur man hade nåt att landa på, annars hade det kunnat gå riktigt illa". Det är nog bra att ha en liten fettdepå om man skulle gå och bli allvarligt sjuk, så det finns energireserver när kroppen ska läka ihop. Jag klarar mig nog ett tag om olyckan är framme...

Ha en skön natt och dröm vackert! Var rädd om dig och din omgivning!



4 kommentarer:

  1. Jag lägger absolut inga moraliska aspekter på det precis som du, så det så!
    Det där med klimakteriet är väldigt individuellt men det vet du ju, för mig var det bara på gott :-)
    Sov gott önskar jag med en kram å du vårt gästrum behöver också röjas när någon ska komma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tredubbelt gott och kramar tillbaka :)

      Radera
  2. "Svarta" sektorn är inte bara en moralisk fråga, tycker jag. Det handlar om så mycket mer praktiska konsekvenser, både för individer och samhälle. Inte enkelt, det där.
    Man får väl göra vad man kan för att dra ut på tiden för den som vill ta sig in. Jag har dock varit hemma under ett inbrottsförsök och det var en märklig upplevelse. Slutsatsen blir väl att man vet aldrig vad som händer och när så den där totala säkerheten som många strävar efter tror jag inte man kan uppnå. Jag har alltid tänkt att det näst värsta som kan hända mitt hem är skadegörelse för det är så jäkla meningslöst och det värsta är brand.
    Jag fasade också lite för klimakteriet med tanke på alla historier jag hört, men det är väl som vanligt att "hälsan tiger still". De som inte märkt så mycket har inte så mycket att berätta och jag tillhör dom. Så frukta icke, vi är nog många som säger "jaha, var det allt?"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är sant att det kan drabba en ekonomiskt i slutänden att jobba svart, men med dagens dystra pensionsprognoser kanske det är bättre att spara och lägga under madrassen.
      Såvida man inte råkar ut för inbrott, förstås.. Fy vilken otäck upplevelse det måste ha varit! Man vet ju inte hur desperata/påtända/beväpnade de kan vara...
      Hoppet stiger, det behöver inte bli katastrof när det blir dags för klimakteriet. Jag hoppas jag hör till ditt "gäng" :)
      Kram!

      Radera