Powered By Blogger

torsdag 17 september 2015

Ett skapande grand. #bloggswe

Mannen och jag diskuterade konstnärlighet igår. Vi har olika uppfattningar om vad som är konstärligt skapande, i så måtto att jag inte tycker att min matlagningskonst är det i samma utsträckning som han. Jag vill kunna teckna, måla eller skapa något bestående, om du förstår vad jag menar. Maten försvinner ju, vilket i sig är ett tecken på att jag skapat något bra, men det räknas inte...

Jag är kluven i denna fråga. Jag vill ju att de som äter min mat ska tycka att det är jättegott och länsa faten och kanske minnas smakerna åtminstone ett tag efteråt. Å andra sidan är det en praktisk aspekt i detta skapande, man behöver ju näring för att överleva. Man måste inte ha en tavla på väggen för att klara livhanken. Förstår du skillnaden?

Tänk att kunna göra en teckning på barnbarnen och ge bort som en present och minne. Måla en tavla med motiv från min barndom och naturen där barn jag lekt. Jag har gått från att bli provocerad av alster jag inte ser vad de föreställer, till att jag kan förstå känslan i dem. Eftersom jag själv anser mig helt oduglig att rita något som inte en treåring gör bättre, blir det svårt att ta tag i detta.

Jag menar inte alls att jag har en önskan om att bli nästa Liljefors, Zorn eller Picasso, därtill är jag för sent ute. Jag vill bara kunna uttrycka min konstnärlighet på samma sätt som min mormor, mamma och kusiner. Förstår inte alls hur generna kunde ta det skuttet över mig och mina syskon. Fast nu är jag elak mot mina systrar. En är riktigt duktig på att fotografera och den andra är mer musikalisk.

Musik är i mina öron och ögon en konstform. Att kunna traktera ett instrument och förmedla en känsla via det är en konst. Jag är lite avundsjuk på mannen som spelar gitarr och gör det på ett sätt som berör. Det säger jag inte för att han är min man, så subjektiv är jag inte. Jag vet vad som är bra och dålig musik. Vissa kan spela tekniskt perfekt, men utan känsla och det är den jag vill åt...

Att förmedla en känsla på ett pappersark, kanvasduk, i en skulptur eller något annat konstverk vill jag också kunna göra. Jag vet bara inte vad jag ska börja med. Inte heller är jag tillräckligt modig för att stå på en scen, så musikaliskt blir det svårt att få utlopp för mina känslor. Jag kan sjunga, men inte bättre än någon annan och så är det den där blygheten...

Vi har pratat om att jag ska lära mig spela gitarr och igår fick jag min första baslektion. Det är ju bara fyra strängar på en bas, därför börjar jag med det enklare. Mannen är en utmärkt pedagog (också), så lite begrep jag i alla fall. Jag inbillar mig inte att jag kommer bli en fena på vare sig det ena eller andra, men det är roligt att lära sig något nytt och prova lite av varje.

En anledning till att jag inte skaffat ritpapper och pennor eller målarfärger är att jag är lite småsnål. Förutom att jag inte tror på min egen förmåga, förstås. Tanken på att slösa papper och färger som hamnar i papperskorgen är där hela tiden. Det är inte försvarbart att lägga pengar på något som kastas bort, tänker jag. Jag vet, alla är barn i början. Men jag är lite mer barn än alla andra, förstår du...

Självförtroendet är således mitt största problem. Jag vet att jag är duktig på att laga mat och jag tycker det är roligt att göra det. Det är min avkoppling, terapi och skaparglädje. Det är kul att lägga upp maten på ett estetiskt tilltalande sätt och där kan också jag utvecklas mer, det vet jag med mig. Men jag vill mer! Jag ska köpa vattenfärger och billigt papper och börja där.

Jag vet inte om jag fick dig att förstå hur jag tänker och vad jag egentligen vill, men jag tror minsann att jag lyckades förmedla känslan av förvirringen jag känner inför skapelseprocesser och vad som är konstnärligt eller inte...

Idag ska jag skapa en Spaghetti Bolognese och förhoppningsvis överträffa mig själv. Smakmässigt alltså. En köttfärssås är knepig att lägga upp vackert, tycker jag. Däremot blev gårdagens middag ganska snygg, faktiskt:




Och förbaskat god, dessutom! Ett hittepå, som smakade bättre än förväntat och jag är jättenöjd med mig själv. Jag är så glad att mannen är en allätare, precis som jag. Det är lätt att variera maten och smakerna och allt tas emot med tacksamhet och glädje. Jag har hittills aldrig hört att något är oätligt eller att han "aldrig kan tänka sig" att prova det ena eller andra. Vilken tur jag har!

Ha en fin dag och våga prova nya saker du också, oavsett om det handlar om mat eller en ny hobby!






8 kommentarer:

  1. Och där kom ju uppslaget till50-årspresenten 😉

    SvaraRadera
  2. Kanske det handlar om ords betydelse? Konstnärlig - skapande - kreativ. Konstnärlig har sitt fack medan skapande har ett större område, t ex att skapa en maträtt. Kreativ är ännu vidare, det handlar om att vara öppen och rörlig i tanken, tänka utanför invanda mönster. Så ser jag på det i alla fall. Kanske du bara blev ännu mer förvirrad nu.... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både ja och nej :D
      I min tanke är en konstnärligt utövande person en som skapar visuella och bestående alster. En gudabenådad kock skapar konstnärligt i själva upplägget av maten, sen försvinner det, alltså är hen ingen konstnär. Solklart, eller? ;)

      Radera
    2. Solklart att vi tänker olika men lika. ;-) En fråga: "visuella och bestående" - eftersom du har ett litet "och" så menar du att de ska vara båda? Då får jag lite problem att hänga med för hur ser du på balett, installationer mm som inte är "bestående"?

      Radera
    3. Inte konstigt du får problem att hänga med, jag vet knappt själv vad jag menar :D
      Balett, teater och opera är en egen konstart eller genre som bjuder på en upplevelse, vilken består i mitt minne (förhoppningsvis).
      De känslor man får kan ju vara bestående, förvisso. Vilket betyder att det jag påstått inte stämmer :D För kockens uppläggning finns i minnet liksom smakerna... Jag trasslar in mig i mina egna tankegarn här ;)

      Radera
    4. Vi tar detta över ett glas retsina!
      Diskussioner är kul, intressanta och givande så länge det är ett utbyte av åsikter och ingen tävling i att övertyga varandra eller "avgöra" vem som har rätt eller fel. Ganska bra att först komma överens om vad man menar, som t ex vad ord står för. Och tankegarn kan redas ut medan man uttrycker sina tankar. Eller som Nalle Puh sagt: ibland när jag säger vad jag tänker så märker jag att så tycker inte jag. ;-)

      Radera