Mänskliga resurser.

Idag vaknade jag inte innan väckarklockan började låta, men det var kanske inte så konstigt. Det var fortfarande mörkt ute och halv sju på morgonen är jag inte färdigsoven. Alls. I det läget snoozar man inte. Bara att svänga benen över kanten och släpa sig ut till badrummet. Inte ens Mayzan tyckte det var dags att lämna sängen, hon låg kvar tills jag knackade skeden i matskålen.

Då gäller det att visa sin äganderätt till den och maten i den. Sen studsade hon upp och la sig hos sin manlige slav, utan att ha ätit upp mer än en fjärdedel. Hennes bror, som fuller väl vet att han icke får äta hennes mat, äter upp nästan all sin mat sen flyttar han gärna till hennes skål. Så länge någon tvåbent finns i köket kan han hålla sig i skinnet, med en liten harkling som varning.

Är vi tvåbeningar dumma nog att inte flytta bort skålen när vi lämnar köket är det renslickat i hennes skål och han återvänder till sin egen och spelar oskyldig. Jag är ändå ganska mallig över att de vet vad som är rätt och fel. De får inte äta ur varandras matskålar. Det är inte tillåtet att befinna sig på bord eller bänkar längre. Punkt.

Tröttare än trött... 

Självklart gör de det om tillfälle ges, om man glömt stekt fläsk på köksbänken över natten, till exempel. Då blir det inte lika många skivor på frukostmackan som man hade hoppats på. Så vi lär oss också. Viss mat är ju mer attraktiv och lockande än annan. Dagens ärtsoppa var helt ointressant. Det är i och för sig bara Compiz som undersöker våra förehavanden närmare då det är matdags för oss.

Fisk, skaldjur och köttfärs är det enda som får Mayzan intresserad. Yoghurt, blomkål, broccoli, avokado och all sorts kött lockar brorsan och då får man se var man sätter fötterna. Ska man skala räkor till middagen gäller det att vara snabb. Raketsnabb snarare och så får man inte snåla när man tinar dem. Minst femton-tjugo extra, om man vill ha någon garnering själv...

Ja, du förstår att jag laddar för morgondagen. Tänkte hitta på något nytt till mannen och mig, men skaldjur kommer att ingå. Vi, eller åtminstone jag, ska städa och stöka runt i största allmänhet och då behöver man belöna sig med något mumsigt efteråt. Hur mycket mannen behöver jobba vet man inte, så det är ingen idé att räkna med att jag slipper städandet.

Jag tror nog att eftermiddagen blir relativt lugn, så då får han rasta snabeldraken, åtminstone mellan telefonsamtalen. Min ambition är att hämta nödvändiga ingredienser för både morgondagens och lördagens middag tillnärmelsevis tidigt på dagen. Vi får se hur mycket ork jag har kvar efter riktigt hårda dagar på jobbet. Roliga, men jobbiga och jag är trött i både kropp och knopp.

Mitt problem, om det är ett problem, är att jag inte kan lämna något ofärdigt, när jag vet att det belastar mina kollegor vid senare tillfälle. Jag blir inte speciellt glad när jag får ta hand om saker som släpar efter, för att få plats och ordning innan jag kan ta itu med det jag förväntas göra. Det är inte någons "fel", förutom organisationens som sparar på personalkostnaderna.

Men det som är ett problem för många av mina kollegor är att vissa inte klarar stressen då de känner att säkerheten gentemot kunden riskeras. Att jobba i en kaotisk miljö, vilket det blir om ingen tar hand om varorna som levereras, när ingen har tid att fatta in nya artiklar och ser till att prisuppgifterna stämmer innebär en stress. Och vem ska fylla på i hyllorna?

Det är inte ekonomiskt att personalen går in i väggen, att kunderna inte får hjälp att hitta rätt produkter för sina besvär i egenvården eller att kunderna ser gapande tomma hyllor. Jag har varit med tillräckligt länge för att se hur det fungerar. Vissa organisationer är mer "ekonomiskt sinnade" än andra. Andra har lite mer omsorg om de mänskliga resurserna.

Utan kunnig, stolt och glad personal uteblir kunderna och affärerna. Hur svårt kan det vara att förstå det? Det är bara i ett fall jag gläds åt att en företagsledning fullständigt ignorerat sin personal och hur de mår, vad de tycker och deras kunskap och det är i KW:s. För att det gynnar min mans affärer när resten av kompetent personal också flyr fältet för att gå till konkurrenter eller nya branscher.

Jo, det blev ju slökokt ärtsoppa idag och äntligen med punsch! Det var gott och senap behövdes inte alls. Men en kopp räckte, det är väldigt sött med punsch. Det som är kvar i flaskan lär finnas en stund och kanske får ingå i en parfait efter påskmiddagen. Många år sedan jag serverade det, men minns att det var gott. En annan gång var det en äggtoddyparfait.

Sov gott och dröm vackert, var snäll mot dig själv och din omgivning när du vaknar!