Powered By Blogger

tisdag 29 september 2015

Balanserad? #bloggswe

Så var det plötsligt tisdag och jag har fått jobba med världens trevligaste kollega för att kunna ta över när hon tar tjänstledigt ett år. Jag frågar och hon svarar, vi bollar idéer och resonerar om allt möjligt. Det finns en kluvenhet i mig, jag vill ju både jobba med henne och samtidigt vill jag ha hennes jobb. Men jag kommer ha så mycket bättre kunskaper sen, att jag lättare får fast tjänst någonstans.

Om nu någon vågar anställa en femtioåring då... Jag ska inte tänka på det nu, det är för deprimerande och det behöver ju inte ens bli så. Gick in på Akademibokhandeln för att skaffa en liten och praktisk anteckningsbok och la märke till den bok som är på allas läppar, eller åtminstone på nattduksbordet. Jag menar förstås "Lär dig leva".

Den kanske jag ska läsa någon gång. Är det någon som vill låna mig den, så gör jag det definitivt, men för tillfället vill jag inte betala för den. Dessutom tycker jag att jag kommit ganska långt på vägen ändå. Jag är mer i nuet än någonsin tidigare och njuter av små och stora glädjeämnen på ett annat vis än förr. Oroar mig inte lika mycket för saker som kanske inte ens kommer inträffa.

Vissa ränder går dock aldrig ur, men det är fullt logiskt att vara orolig för hur det går för barnen. Även om de själva inte tycker man behöver vara det. Det är svårt låta bli, när man märker att livet inte fungerar riktigt så bra som det borde/kunde eller har varit. Små, små förändringar som man knappt märker av, men leder till oroshärdar och allvarliga problem.

Att då på ett försiktigt och fint vis försöka nysta upp och lösa knutarna för sin unge, är en balansakt utförd på slak lina. Speciellt när ungen är vuxen och det handlar om ett beteende som är svårt att ändra på hur önskvärt det än är. För då klampar man som mamma in på ungens privata sfär och det är synnerligen irriterande och snudd på oförlåtligt.

Ett sätt är att så små tankefrön och ta ett steg tillbaka, avvakta och återkomma. Ibland funkar det, men ofta stöter man på patrull och får argumentera igen, kliva tillbaka och vänta. Tålamod anbefalles å det bestämdaste i detta läge! Trots att jag vill skrika på ungen och skälla, gorma och domdera... För det går inte alls. Resultatet blir snarast att jag blir paria och får inte ens svar på tilltal.

Och vem vill utsätta sig för att barnen inte ens vill prata med en i telefon? Inte jag i alla fall! Därför har jag lagt band på mig och försett mig med munkavle ett antal gånger, andats djupt och väntat. Så även nu. Jag är ute på tunn is och kan bara hoppas på att mina argument gått fram och sätter igång en process som slutar med att vi är vänner och mår bra. Båda två.

Det är inte lätt att vara människa och ännu svårare att vara förälder. Jag har gjort och gör fortfarande så gott jag kan, utifrån de uppgifter jag får och kan fiska fram. Det har visat sig svårare än man kan tro, men är tack och lov lättare nu än när barnen var yngre. Jag vet att det låter märkligt, men lojalitet är inte alltid av godo.

Jag har ätit rester av den goda ribbesteken till middag och tänker sitta och lyssna på diskmaskinens skvalp och lösa korsord en stund. Tittar kanske på "Halv åtta hos mig" om jag kommer ihåg att sätta på dumburken. Fiskarna ska matas och katterna klappas. Mannen hör säkert av sig under kvällen också, så du förstår att jag har fullt upp...

Ska vara på jobbet tidigt i morgon och det blir en lång dag, så jag ska sitta här och njuta av mitt eget sällskap och ha det mysigt.

Peace and Love!






2 kommentarer:

  1. "Lär dig leva"....ja, ja, det blir nog bra. Har lite svårt för de där "förståsigpåarna" och att ett "koncept" ska passa alla.
    Det är kanske svårt att vara förälder, men det är inte lätt att vara barn heller. Framför allt inte när man önskar att de där föräldrarna skulle börja uppföra sig som de gör mot andra vuxna människor......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant! Problemet är att min unge har autism, sömnproblem och väldigt mycket integritet. :)
      Integriteten är bra, men när hela vardagsrutinen rasat när den har fungerat väl några år efter att vi långsamt och omsorgsfullt byggt upp den blir det tungt för både barn och mamma.

      Radera