Torsdag är det idag och det innebär ärtsoppa för många, dock inte här hos oss. Har laddat slökokar'n med potatis, kålrot, morot, lök och lägg. Det vattnas redan i munnen på mig. I mitt tycke finns det inte mycket som slår rotmos och fläsklägg. Ikväll blir det med andra ord kalas!
Innan dess vidtar mannen och jag livsuppehållande åtgärder. Jag ska åka och ta min spruta och mannen ska på ett spännande möte. Det kan tyckas dramatiskt och jag överdriver kanske en smula, men eftersom astman blev så mycket värre när jag var förkyld, så tänker jag inte riskera att bli dödssjuk på grund av influensan. Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet.
Jag anser alltså inte att man ska vaccineras hursomhelst, men vissa sjukdomar är nödvändiga att utrota. Mässling, påssjuka och röda hund kan få ödesdigra följdsjukdomar och polio är inte kul att få.
I mannens fall är det kanske inte en akut fråga om liv eller död. Fast på sikt skulle det kunna bli så.
Så, mina damer och herrar, håll tummarna för oss!
Jag är ju lite av en språkpolis enligt vissa, medan andra kallar mig språkvårdare. "Hen" gillar jag som bekant inte och nu retar jag upp mig på att man inte ska säga man, utan en istället. Så det tänker jag högaktningsfullt också strunta i, för att inte använda ett grövre uttryck. Att använda en är alldeles för dialektalt i mina öron och lämpar sig därför inte i skrift.
Ja, jag är väldigt obstinat och gammalmodig i vissa frågor, men jag tycker att dessa könsneutrala ord är onödiga och i många fall bara ställer till det, när man läser en text. Åtminstone jag, som ändock är en mycket snabb läsare, hakar upp mig och kommer av mig när "hen" eller "en" används. Som med allt annat är det en övningsfråga såklart, men jag fruktar att det kommer att ta lång tid att vänja mig.
Eller för att vara riktigt uppriktig, tycker jag nog att det bästa vore att de försvann. Tänk om man var med om ett rånförsök eller liknande och upplyser polisen att hen var av medellängd och blond, med en blå jacka, röd keps och vita gympaskor. Vem ska de leta efter då? En man på 175 cm eller en kvinna på 165 cm? Inte helt lätt situation...
Självklart skojar jag nu, men inte bara. Vi har ett rikt språk och jag är inte emot förändringar och nyord (bara det är nytt) som kommer sig av tekniska innovationer eller kulturella influenser. Jag är inte heller emot jämlikhet mellan könen, men är av den fasta övertygelsen att de flesta pojkar och flickor är och förblir pojkar och flickor av födsel och ohejdad vana.
Att kallas "hen" av förskolepersonal kan väl inte underlätta för barnet att hitta sin identitet, eftersom det jämför sig med sin pappa och mamma och kan identifiera fysiska likheter med endera. Man måste inte överdriva med rosa klänningar eller blåa sportiga kläder förrän de är stora nog att välja själva, kanske? Jag tycker inte man ska förkasta frågan om skoluniform, av flera skäl.
De som inte trivs med sitt medfödda kön ska självfallet ha rätten att byta till det som känns rätt, både fysiskt, psykiskt och juridiskt, men kan väl knappast vilja "neutraliseras" till ett hen? Svåra frågor är det och jag utger mig inte för att ha några lösningar. Jag är inte säker på att jag funderat färdigt kring detta och kan komma att ändra inställning till både hen och en, om jag får en bättre förklaring till varför man ska använda dem.
Nu får det räcka med köns-, språk- och mattankar för denna gången, jag har säkert något annat viktigt att sysselsätta mig med. Städa och sånt... Eller inte!
Ha en fin dag och var rädd om dig och din omgivning!
torsdag 13 november 2014
onsdag 12 november 2014
Chickensoup ftw! #bloggswe
Det kom ett nödanrop i morse från Kluran som råkat ut för magsjuka och behöver blåbärssoppa. Vilken tur att jag (vi) kan hjälpa till när det blir sådär tokigt. Vid sådana tillfällen är det inte lätt att bo själv. Grannarna är säkert snälla och trevliga, men det är kanske inte dem man vänder sig till i första hand i ett sånt läge. Bra att vår vän flyttat från "Hellbo" och finns på närmare håll numera, också.
Idag blir det kycklingsoppa till middag. Mannen köpte hem en massa soppor när jag var magsjuk och jag tänkte att det blir ett bra tillfälle att använda dem idag. Har rester kvar från måndagens middag som får förstärka soppan. Pås-varianterna är inte direkt kända för sitt höga innehåll av kött och det är trevligt med lite tuggmotstånd, tycker jag.
Skogspromenaden igår resulterade inte i någon skrytsam skörd, precis. Mannen fångade en kantarell och så jagade vi upp några skapligt stora taggsvampar. Inte tillräckligt för en hel måltid, men vi har ju fler påsar med blandsvamp i frysen. Jag fick tips om att Gråbo-skogarna har mycket trattisar, det får nog bli en utflykt dit snart. I Bovallstrakterna kan jag jaktmarkerna, så där blir det fångst.
Jag ska bara hitta ett bra tillfälle att åka dit. Det är inte ekonomiskt försvarbart att fara iväg så långt hursomhelst. Inte miljövänligt heller. Därför försöker jag och mannen, i möjligaste mån, att "samla ihop" till flera anledningar. Alltså precis som vi gör "i stan". Bara för att det finns alla möjliga affärer som har öppet jämt, kan jag inte fördra "småhandlande" var och varannan dag.
Dessutom avskyr jag trängselskatten och planerar noga var, när och hur de måste passeras. Dock går gränsen för motståndet vid att vänta till 18.30 för att åka och handla inom tullarna. Så dags ska man vara hemma och ta det lugnt och inte springa i affärer med trötta och hungriga småbarnsfamiljer som "sällskap". Det blir för magstarkt för mig och slutar med katarr och huvudvärk.
Värk har jag i knät igen. Händerna är stela med, vilket indikerar att det fortfarande är nåt otyg kvar i kroppen. Vill absolut inte vakna när alarmet går om morgnarna och i förrgår somnade jag i fåtöljen. Nåt är det som inte är bra, men som jag alltid sagt, det kunde vara mycket värre och det påminner mig om att jag ska se till att få den där eländes influensasprutan, innan det är för sent.
Ha en fin dag och ta hand om dig!
Idag blir det kycklingsoppa till middag. Mannen köpte hem en massa soppor när jag var magsjuk och jag tänkte att det blir ett bra tillfälle att använda dem idag. Har rester kvar från måndagens middag som får förstärka soppan. Pås-varianterna är inte direkt kända för sitt höga innehåll av kött och det är trevligt med lite tuggmotstånd, tycker jag.
Skogspromenaden igår resulterade inte i någon skrytsam skörd, precis. Mannen fångade en kantarell och så jagade vi upp några skapligt stora taggsvampar. Inte tillräckligt för en hel måltid, men vi har ju fler påsar med blandsvamp i frysen. Jag fick tips om att Gråbo-skogarna har mycket trattisar, det får nog bli en utflykt dit snart. I Bovallstrakterna kan jag jaktmarkerna, så där blir det fångst.
Jag ska bara hitta ett bra tillfälle att åka dit. Det är inte ekonomiskt försvarbart att fara iväg så långt hursomhelst. Inte miljövänligt heller. Därför försöker jag och mannen, i möjligaste mån, att "samla ihop" till flera anledningar. Alltså precis som vi gör "i stan". Bara för att det finns alla möjliga affärer som har öppet jämt, kan jag inte fördra "småhandlande" var och varannan dag.
Dessutom avskyr jag trängselskatten och planerar noga var, när och hur de måste passeras. Dock går gränsen för motståndet vid att vänta till 18.30 för att åka och handla inom tullarna. Så dags ska man vara hemma och ta det lugnt och inte springa i affärer med trötta och hungriga småbarnsfamiljer som "sällskap". Det blir för magstarkt för mig och slutar med katarr och huvudvärk.
Värk har jag i knät igen. Händerna är stela med, vilket indikerar att det fortfarande är nåt otyg kvar i kroppen. Vill absolut inte vakna när alarmet går om morgnarna och i förrgår somnade jag i fåtöljen. Nåt är det som inte är bra, men som jag alltid sagt, det kunde vara mycket värre och det påminner mig om att jag ska se till att få den där eländes influensasprutan, innan det är för sent.
Ha en fin dag och ta hand om dig!
tisdag 11 november 2014
Mördande reklam? #bloggswe
Solen är tillbaka och det är mitt humör också. Det goda, alltså! Jag ska släpa med mig mannen ut i skogen, om han bara släpper taget om sin bok. Han fick överta "Sekreterarklubben" igår och han är som väntat, helt fast i den. Det är så roligt att vi har samma tycke och smak när det gäller böcker.
Också...
Trots sin sjukskrivning var han med på ett telefonmöte i morse. Det flaggades för det igår och mannen kunde relativt enkelt lista ut vad som skulle ske. En agent har fått nog och hoppar av samarbetet, vilket är tråkigt eftersom han är en av få som verkar veta vad han pysslar med och förstår sig på marknaden, samt kundernas behov.
Det där med att förstå kundernas behov och anpassa verksamheten till det verkar vara en svår sak. Fast är det egentligen inte. När jag jobbade på Nordby blev vi, av anledningar jag inte vill gå in på här, av med delar av sortimentet under en period. Vi löste det genom att vara lyhörda och anpassa oss till vad våra kunder ville ha, för att behålla och locka nya kunder.
Jag öppnade ett konto på HKC och tog hem produkter till försäljning utanför ordinarie sortiment. Visst var det tungrott och lite besvärligt i kassan, för att vi inte fick någon hjälp med användbara varunummer. Det tog nog ett halvår minst, innan någon förbarmade sig till att ge oss två "slasknummer", med olika momssatser.
Men kunderna var kvar och blev fler! Man måste vara flexibel och påhittig för att hålla på med försäljning. Stelbenthet och rigiditet finns fortfarande kvar i apotekssystemet till viss del, men sakta och säkert luckras det upp för att tillgodose kundernas behov av nya alternativa produkter.
En annan, inte oviktig sak är marknadsföring. Man måste synas, för att finnas. Vi annonserade extraerbjudanden i köpcentrets reklamblad som distribuerades till hushållen i Norge. "Det kan man inte göra, för det kostar pengar", ansågs det. Jag övertalade chefen att få testa till jul. Oj, vad vi sålde!
Sen var det inte snack om annat än att fortsätta annonsera inför påsk och semestern.
Vi gjorde egna "tilbud", utanför de ordinarie för just den apotekskedjan. Mellanrumstandborstar, Flux och Eucerin duscholja gick nästan jämt för "ta 3, betala för 2". Uppskattat? Oh, ja! Ju mer de tjänade på såna saker, desto mer andra grejer hamnade i kundkorgen, för att "belöna" sig. Tacksamma kunder är glada kunder som kommer tillbaka och butiken sålde mer än aldrig förr.
Nu vet jag inte hur det går för dem och jag struntar i vilket. Det tog en bra stund för mig att dels komma fram till beslutet att dra mig tillbaka, dels att släppa taget om min "baby", helt och hållet. Jag vet bara att innan jag blev arbetslös, hade försäljningssiffrorna dalat ordentligt. Stelbentheten trädde antagligen in i verksamheten igen och det tror jag inte uppskattades av norrmännen.
Ett av mina sista "uppdrag" där var att avbeställa vår reklamtid på en gigantisk storbildsskärm strax innan man kommer fram till Nordby, norrifrån. Där hade vi alltid våra bästa erbjudanden och folk frågade efter just dem, när de kom in till oss. Som sagt, det som syns, det finns och behövs oavsett om man vet det eller ej.
Så var den sagan slut och det är dags att röra på sig. Uti skogen ska vi gå, där kan det finnas sånt här: Lingonben
Ta hand om dig och var kreativ!
PS. Det blir strömming och potatismos idag, med lingon till mannen om han vill.
Också...
Trots sin sjukskrivning var han med på ett telefonmöte i morse. Det flaggades för det igår och mannen kunde relativt enkelt lista ut vad som skulle ske. En agent har fått nog och hoppar av samarbetet, vilket är tråkigt eftersom han är en av få som verkar veta vad han pysslar med och förstår sig på marknaden, samt kundernas behov.
Det där med att förstå kundernas behov och anpassa verksamheten till det verkar vara en svår sak. Fast är det egentligen inte. När jag jobbade på Nordby blev vi, av anledningar jag inte vill gå in på här, av med delar av sortimentet under en period. Vi löste det genom att vara lyhörda och anpassa oss till vad våra kunder ville ha, för att behålla och locka nya kunder.
Jag öppnade ett konto på HKC och tog hem produkter till försäljning utanför ordinarie sortiment. Visst var det tungrott och lite besvärligt i kassan, för att vi inte fick någon hjälp med användbara varunummer. Det tog nog ett halvår minst, innan någon förbarmade sig till att ge oss två "slasknummer", med olika momssatser.
Men kunderna var kvar och blev fler! Man måste vara flexibel och påhittig för att hålla på med försäljning. Stelbenthet och rigiditet finns fortfarande kvar i apotekssystemet till viss del, men sakta och säkert luckras det upp för att tillgodose kundernas behov av nya alternativa produkter.
En annan, inte oviktig sak är marknadsföring. Man måste synas, för att finnas. Vi annonserade extraerbjudanden i köpcentrets reklamblad som distribuerades till hushållen i Norge. "Det kan man inte göra, för det kostar pengar", ansågs det. Jag övertalade chefen att få testa till jul. Oj, vad vi sålde!
Sen var det inte snack om annat än att fortsätta annonsera inför påsk och semestern.
Vi gjorde egna "tilbud", utanför de ordinarie för just den apotekskedjan. Mellanrumstandborstar, Flux och Eucerin duscholja gick nästan jämt för "ta 3, betala för 2". Uppskattat? Oh, ja! Ju mer de tjänade på såna saker, desto mer andra grejer hamnade i kundkorgen, för att "belöna" sig. Tacksamma kunder är glada kunder som kommer tillbaka och butiken sålde mer än aldrig förr.
Nu vet jag inte hur det går för dem och jag struntar i vilket. Det tog en bra stund för mig att dels komma fram till beslutet att dra mig tillbaka, dels att släppa taget om min "baby", helt och hållet. Jag vet bara att innan jag blev arbetslös, hade försäljningssiffrorna dalat ordentligt. Stelbentheten trädde antagligen in i verksamheten igen och det tror jag inte uppskattades av norrmännen.
Ett av mina sista "uppdrag" där var att avbeställa vår reklamtid på en gigantisk storbildsskärm strax innan man kommer fram till Nordby, norrifrån. Där hade vi alltid våra bästa erbjudanden och folk frågade efter just dem, när de kom in till oss. Som sagt, det som syns, det finns och behövs oavsett om man vet det eller ej.
Så var den sagan slut och det är dags att röra på sig. Uti skogen ska vi gå, där kan det finnas sånt här: Lingonben
Ta hand om dig och var kreativ!
PS. Det blir strömming och potatismos idag, med lingon till mannen om han vill.
måndag 10 november 2014
Gråmulen. #bloggswe
En grå och regnvåt måndag. Jag känner mig lika grå och trist, faktiskt helt utmattad. Inte för att det finns nån anledning, egentligen. Det är nåt diffust tillstånd av leda och hopplöshet i kombination med vädret, antar jag. Eventuellt sviterna av förkylning och magsjukan också, kanske?
Fackpampen svarade på mitt mail förra veckan att han skulle höra av sig snart. Han och jag har inte samma uppfattning av vad "snart" innebär, så det lär nog dröja några dagar till. Det verkar inte vara några goda nyheter han ska lägga fram i alla fall. Makt- och tandlöst fack. Det var bättre förr!
Inväntar besked från andra håll också, som kan göra stor skillnad. Både för mannen och mig själv. Ibland är livet onödigt spännande och ovissheten tär mer på orken än ett klart och tydligt besked, även om det är av det negativa slaget. Så länge man vet vad man har att rätta sig efter är det okej.
Det är alldeles för lätt att spekulera och/eller bygga upp förväntningar, som kan komma på skam.
För att komma på bättre tankar, eller åtminstone mer positiva sådana, ska jag ta mig i kragen och skölja bort de negativa med duschvattnet, till att börja med. Sen ska jag meditera, det vill säga lösa korsord. Handla mat är en bra idé också. Det är slut på lite allt möjligt i kylen. Vår pigga "Posta" kommer med Willy- och Icareklamen om en liten stund, gissar jag.
Då kan vi bestämma veckans middagar och det tycker jag är kul. Jag ska baka bröd också, men inte idag. Bäst att ha något att "se fram emot" i morgon också...
Strömming kommer det bli under veckan. Köpte busbilligt på CityGross förra veckan. Lite sugen på att göra köttbullegryta också. Det var länge sen och är ju så gott.
Sådär, nu blev jag genast på bättre humör, även om jag inte löst dagens matfråga, än.
Ha en bra dag och var rädd om dig!
Fackpampen svarade på mitt mail förra veckan att han skulle höra av sig snart. Han och jag har inte samma uppfattning av vad "snart" innebär, så det lär nog dröja några dagar till. Det verkar inte vara några goda nyheter han ska lägga fram i alla fall. Makt- och tandlöst fack. Det var bättre förr!
Inväntar besked från andra håll också, som kan göra stor skillnad. Både för mannen och mig själv. Ibland är livet onödigt spännande och ovissheten tär mer på orken än ett klart och tydligt besked, även om det är av det negativa slaget. Så länge man vet vad man har att rätta sig efter är det okej.
Det är alldeles för lätt att spekulera och/eller bygga upp förväntningar, som kan komma på skam.
För att komma på bättre tankar, eller åtminstone mer positiva sådana, ska jag ta mig i kragen och skölja bort de negativa med duschvattnet, till att börja med. Sen ska jag meditera, det vill säga lösa korsord. Handla mat är en bra idé också. Det är slut på lite allt möjligt i kylen. Vår pigga "Posta" kommer med Willy- och Icareklamen om en liten stund, gissar jag.
Då kan vi bestämma veckans middagar och det tycker jag är kul. Jag ska baka bröd också, men inte idag. Bäst att ha något att "se fram emot" i morgon också...
Strömming kommer det bli under veckan. Köpte busbilligt på CityGross förra veckan. Lite sugen på att göra köttbullegryta också. Det var länge sen och är ju så gott.
Sådär, nu blev jag genast på bättre humör, även om jag inte löst dagens matfråga, än.
Ha en bra dag och var rädd om dig!
söndag 9 november 2014
Inte utan min almanacka! #bloggswe
Jamen, så typiskt! Jag tänkte skicka in min aktivitetsrapport till Af idag, men hittade inte min almanacka. Inte alls konstigt, för den ligger kvar på jobbet. K var snäll och loggade ut mig klockan 15 igår och därför blev den kvar vid kassan, med mina koder för att komma in i systemet. Därför tror jag att det får bli en utflykt idag, för inte sjutton kommer jag ihåg vilka datum jag sökte vilket jobb.
Eller när jag varit var på intervjuer. Jag är tillräckligt gammaldags av mig, för att vilja ha en almanacka att skriva upp och sudda ut i. Många människor lägger in allt i mobilen, men jag har inte kommit dit än. Det borde jag uppenbarligen göra, eftersom jag aldrig glömmer den. Men det är som med tidningen; jag vill ha en av papper, inte läsa på en skärm.
Mat upptar ju som du vet en stor del av min tid. Både att planera och att laga. Jag tänker flera dagar i förväg, för att på bästa sätt hålla nere kostnaden och "ha allt hemma", för det värsta jag vet är att armbågas av stressade och vrålhungriga människor. En dag för stora inköp och en för att hämta färskvaror räcker gott, om man är någorlunda smart i sin planering.
Ibland får jag en känsla av att jag bestämmer alldeles för mycket själv och uppmuntrar då mannen att komma med matförslag. Vilket jag gjorde igår. Resultatet blev inte riktigt vad jag hade väntat mig, såhär på en söndag, men inte mig emot! Kåljox vill han ha och då ska han få det. För det är ju så gott! Kålpudding och kåldolmar däremot, är inte min melodi.
Bruna bönor är en rätt som jag visserligen äter, men inte är speciellt förtjust i. Det är väl det där söta, som jag inte kan med. Förutom den mosiga konsistensen. Bönor är jag överhuvudtaget inte så bra kompis med. Linser är trevligare, men jag erkänner att det är sällan jag använder dem i maten. Fast jag ska ju bli bättre på det, vilket jag sagt förr, jag vet!
När jag pluggade på Medicinareberget hände det ibland att vi kostade på oss en lunch på Lyktan. Det fanns alltid en stor härlig salladsbuffé där. En favorit var faktisk en linssallad, eller snarare en röra med små röda (orange) linser. Puy-linser är också goda, om jag inte minns fel. Det står en påse röda i skafferiet och väntar på att tillagas en vacker dag. Jag ska bara...
Hitta inspiration och sånt. Jag vill ut och shoppa kokböcker i mängder. Är ju inte den typen som gillar att shoppa kläder och skor, som många tjejer verkar vara. Jag uppskattar fina kläder och skulle behöva uppdatera min garderob, men då det är så infernaliskt jobbigt att prova, ser jag helst att jag slipper. Dessutom tillåter inte plånboken sånt. Inte ens kokböcker, alltså.
De få gånger jag anser mig behöva tröstshoppa blir det i allmänhet saker till hemmet, köket och kylskåpet i synnerhet. Märk väl, det är inte detsamma som att jag skulle tröstäta. Men kanske något lite extra gott eller lyxigt, som gärna får följa med hem och sen kan jag grotta ner mig i flera timmars matlagning. Dessutom får ju fler än jag nytta av mina extravaganser.
Nu ska jag se färdigt på "Sound City" innan jag hämtar almanackan och stålsätter mig för att inte uppsöka en endaste bokaffär på hemvägen...
Ha en fin dag och glöm inte bort att fira alla fina pappor därute!
(Själv ska jag ringa min och gratta igen. Förra söndagen i feberyran gjorde jag det första gången :) )
Eller när jag varit var på intervjuer. Jag är tillräckligt gammaldags av mig, för att vilja ha en almanacka att skriva upp och sudda ut i. Många människor lägger in allt i mobilen, men jag har inte kommit dit än. Det borde jag uppenbarligen göra, eftersom jag aldrig glömmer den. Men det är som med tidningen; jag vill ha en av papper, inte läsa på en skärm.
Mat upptar ju som du vet en stor del av min tid. Både att planera och att laga. Jag tänker flera dagar i förväg, för att på bästa sätt hålla nere kostnaden och "ha allt hemma", för det värsta jag vet är att armbågas av stressade och vrålhungriga människor. En dag för stora inköp och en för att hämta färskvaror räcker gott, om man är någorlunda smart i sin planering.
Ibland får jag en känsla av att jag bestämmer alldeles för mycket själv och uppmuntrar då mannen att komma med matförslag. Vilket jag gjorde igår. Resultatet blev inte riktigt vad jag hade väntat mig, såhär på en söndag, men inte mig emot! Kåljox vill han ha och då ska han få det. För det är ju så gott! Kålpudding och kåldolmar däremot, är inte min melodi.
Bruna bönor är en rätt som jag visserligen äter, men inte är speciellt förtjust i. Det är väl det där söta, som jag inte kan med. Förutom den mosiga konsistensen. Bönor är jag överhuvudtaget inte så bra kompis med. Linser är trevligare, men jag erkänner att det är sällan jag använder dem i maten. Fast jag ska ju bli bättre på det, vilket jag sagt förr, jag vet!
När jag pluggade på Medicinareberget hände det ibland att vi kostade på oss en lunch på Lyktan. Det fanns alltid en stor härlig salladsbuffé där. En favorit var faktisk en linssallad, eller snarare en röra med små röda (orange) linser. Puy-linser är också goda, om jag inte minns fel. Det står en påse röda i skafferiet och väntar på att tillagas en vacker dag. Jag ska bara...
Hitta inspiration och sånt. Jag vill ut och shoppa kokböcker i mängder. Är ju inte den typen som gillar att shoppa kläder och skor, som många tjejer verkar vara. Jag uppskattar fina kläder och skulle behöva uppdatera min garderob, men då det är så infernaliskt jobbigt att prova, ser jag helst att jag slipper. Dessutom tillåter inte plånboken sånt. Inte ens kokböcker, alltså.
De få gånger jag anser mig behöva tröstshoppa blir det i allmänhet saker till hemmet, köket och kylskåpet i synnerhet. Märk väl, det är inte detsamma som att jag skulle tröstäta. Men kanske något lite extra gott eller lyxigt, som gärna får följa med hem och sen kan jag grotta ner mig i flera timmars matlagning. Dessutom får ju fler än jag nytta av mina extravaganser.
Nu ska jag se färdigt på "Sound City" innan jag hämtar almanackan och stålsätter mig för att inte uppsöka en endaste bokaffär på hemvägen...
Ha en fin dag och glöm inte bort att fira alla fina pappor därute!
(Själv ska jag ringa min och gratta igen. Förra söndagen i feberyran gjorde jag det första gången :) )
lördag 8 november 2014
En god gärning? #bloggswe
Så blev det då lördag till slut och helg på riktigt. Igår var vi och lyssnade på en god vän som spelade Neil Young-låtar med sitt band på "Bluesbåten". Ganska många groupisar var där, men jag är lite besviken över att vår Ölandstok var upptagen med eget sällskap. Fast det visste jag egentligen redan och jag förstår att han inte ville lämna dem vind för våg. Några livbåtar fanns inte att hitta, nämligen.
Mannen fick förtroendet att "ljuda" det spelande sällskapet och hamnade i ett hörne längst bak i lokalen. Där stod jag också under första halvlek och hade bra utsikt. Senare var det dam som placerade sig i vägen och eftersom jag är av den sortens flickor som är väluppfostrade, lät jag henne stå kvar, trots att jag inte såg så bra. Trevlig tillställning blev det i alla fall!
Lite trött var jag allt i morse, när det bar av till jobbet på Östra sjukhuset. En kvart tar det att köra dit och jag offrade 50 kronor av lönen för att stå på en parkering relativt nära, åtminstone. De är tydligen väldigt snåla med parkeringstillstånd där. Biljetten var av sådan art att har man betalt för 5 timmar, så gäller den ett dygn, därför skänkte jag den till en halt och eländig man, på väg mot automaten.
Jag ska aldrig, aldrig mer åka till Ica en lördag eftermiddag. Eftersom jag var ute med min bil redan, var det onödigt att låta mannen ta hand om införskaffandet av dagens middag. Eller inte...
Det tog 40 minuter att handla mindre än tio varor idag. Tio minuters väntan innan det blev min tur i fiskdisken gav mig förvisso en stund i lugn och ro att fundera på vad jag ville ha.
Ja, självklart blir det fisk idag, eftersom jag frångick fredagsfisktraditionen igår. Inte vilken fisk som helst heller, utan bläckfisk. Fyra "tuber", som den trevliga tjejen kallade dem, fick följa med hem efter att ha utbytt lite receptidéer med varandra. Tjejen och jag, alltså. Sen var det kö i kassan 20 minuter. Jag ska fylla dem med lite smått och gott och är halvvägs med hela middagen nu.
Fyllningen består schalottenlök, purjo, morot, vitlök, selleri, vattenkastanjer, ingefära, koriander och svartkål. Allt finhackat för att stekas i olja och koka ihop med lite vitt vin, sherry, ostronsås, limesaft, fisksås och sweet chilisås. Denna blandning ska stoppas i bläckfiskkropparna och sedan steker jag dem runtom. Ska du prova att göra detta, glöm inte att skåra utsidan lite lätt, de drar ihop sig annars.
Till detta ska det bli stekt ris. Jag har skurit och hackat upp lite schalottenlök, purjo, ärtor (färska), vattenkastanjer, svartkål och koriander till detta. Lite ärtor från igår får gå i, liksom riset förstås. Detta ska bli en bädd för fisken att vila på vid serveringen. Bäst jag fortsätter med arbetet, för nu är jag hungrig och jag tror det är likadant med mannen...
Först ska jag bara säga att det var jättekul att jobba idag! Två genomtrevliga unga män som närmaste kollegor och ciceroner, när jag inte hittade sakerna där jag trodde de skulle vara, gjorde jobbet mycket lättare. De andra var också glada och välkomnande, men hade fullt upp med sitt. Återkommer gärna dit, för det är liv och rörelse precis hela tiden!
Ha en skön lördag och var rädd om nära och kära!
Mannen fick förtroendet att "ljuda" det spelande sällskapet och hamnade i ett hörne längst bak i lokalen. Där stod jag också under första halvlek och hade bra utsikt. Senare var det dam som placerade sig i vägen och eftersom jag är av den sortens flickor som är väluppfostrade, lät jag henne stå kvar, trots att jag inte såg så bra. Trevlig tillställning blev det i alla fall!
Lite trött var jag allt i morse, när det bar av till jobbet på Östra sjukhuset. En kvart tar det att köra dit och jag offrade 50 kronor av lönen för att stå på en parkering relativt nära, åtminstone. De är tydligen väldigt snåla med parkeringstillstånd där. Biljetten var av sådan art att har man betalt för 5 timmar, så gäller den ett dygn, därför skänkte jag den till en halt och eländig man, på väg mot automaten.
Jag ska aldrig, aldrig mer åka till Ica en lördag eftermiddag. Eftersom jag var ute med min bil redan, var det onödigt att låta mannen ta hand om införskaffandet av dagens middag. Eller inte...
Det tog 40 minuter att handla mindre än tio varor idag. Tio minuters väntan innan det blev min tur i fiskdisken gav mig förvisso en stund i lugn och ro att fundera på vad jag ville ha.
Ja, självklart blir det fisk idag, eftersom jag frångick fredagsfisktraditionen igår. Inte vilken fisk som helst heller, utan bläckfisk. Fyra "tuber", som den trevliga tjejen kallade dem, fick följa med hem efter att ha utbytt lite receptidéer med varandra. Tjejen och jag, alltså. Sen var det kö i kassan 20 minuter. Jag ska fylla dem med lite smått och gott och är halvvägs med hela middagen nu.
Fyllningen består schalottenlök, purjo, morot, vitlök, selleri, vattenkastanjer, ingefära, koriander och svartkål. Allt finhackat för att stekas i olja och koka ihop med lite vitt vin, sherry, ostronsås, limesaft, fisksås och sweet chilisås. Denna blandning ska stoppas i bläckfiskkropparna och sedan steker jag dem runtom. Ska du prova att göra detta, glöm inte att skåra utsidan lite lätt, de drar ihop sig annars.
Till detta ska det bli stekt ris. Jag har skurit och hackat upp lite schalottenlök, purjo, ärtor (färska), vattenkastanjer, svartkål och koriander till detta. Lite ärtor från igår får gå i, liksom riset förstås. Detta ska bli en bädd för fisken att vila på vid serveringen. Bäst jag fortsätter med arbetet, för nu är jag hungrig och jag tror det är likadant med mannen...
Först ska jag bara säga att det var jättekul att jobba idag! Två genomtrevliga unga män som närmaste kollegor och ciceroner, när jag inte hittade sakerna där jag trodde de skulle vara, gjorde jobbet mycket lättare. De andra var också glada och välkomnande, men hade fullt upp med sitt. Återkommer gärna dit, för det är liv och rörelse precis hela tiden!
Ha en skön lördag och var rädd om nära och kära!
 |
| Fyllda bläckfiskar |
fredag 7 november 2014
Groupie-time! #bloggswe
Väckarklockan ringde kvart i sju. Blä! Så tidigt har vi inte behövt vakna på flera veckor ju och det kändes. Mannen hade en tid för återbesök hos Dr Habibi idag och fick antagligen den första tiden i agendan. En veckas sjukskrivning till, enligt Socialstyrelsens bestämmelser och en uppmaning om att genast byta jobb var det som hände.
Förutom att jag pratade med en sköterska för egen del, eftersom jag insett att jag faktiskt ingår i en riskgrupp och kanske bör vaccinera mig mot influensan. Jag har alltid ansett att lite influensa dör man inte av och det man inte dör av, stärker en. Fast den förkylning jag åkte på för ett par veckor sen förvärrade astman såpass mycket att jag ändrat uppfattning, för egen del i alla fall.
Årets variant ska ju dessutom vara elakare än föregående års, så jag gör nog bäst i att avvisa alla sådana invasiva intrång på min klena konstitution. Mannen var synnerligen tydlig med den saken och jag får väl låta honom få sista ordet nån gång, men jag får hursomhelst sticket...
Idag ska jag alltså på en ny intervju, sen ska vi hämta Kluran och äta middag tillsammans innan vi drar till S/S Marieholm och låter oss underhållas av Harvest. Flera av våra groupisar kommer att vara där och jag ser särskilt mycket fram emot att träffa vår Ölandstok. Fast han är göteborgare från början. Han har hamnat lite fel i geografin, anser jag och tycker han ska flytta "hem"...
Middagen, ja. Det blir lammgryta och nånting mer. Inventerade glöggförrådet och det var bra status på det, så glögg kommer att krydda grytan. Om det blir hasselbackare eller ris till, får dagsformen och tiden avgöra i eftermiddag. Ärtor och nån annan grönsak ska jag nog kunna skaka fram ur gömmorna. Låter det ok, Kluran?
Ha en fin dag och var rädd om dig!
(Ska leta reflexer, innan vi går ut ikväll, det är ett sätt att ta hand om sig själv och andra)
Förutom att jag pratade med en sköterska för egen del, eftersom jag insett att jag faktiskt ingår i en riskgrupp och kanske bör vaccinera mig mot influensan. Jag har alltid ansett att lite influensa dör man inte av och det man inte dör av, stärker en. Fast den förkylning jag åkte på för ett par veckor sen förvärrade astman såpass mycket att jag ändrat uppfattning, för egen del i alla fall.
Årets variant ska ju dessutom vara elakare än föregående års, så jag gör nog bäst i att avvisa alla sådana invasiva intrång på min klena konstitution. Mannen var synnerligen tydlig med den saken och jag får väl låta honom få sista ordet nån gång, men jag får hursomhelst sticket...
Idag ska jag alltså på en ny intervju, sen ska vi hämta Kluran och äta middag tillsammans innan vi drar till S/S Marieholm och låter oss underhållas av Harvest. Flera av våra groupisar kommer att vara där och jag ser särskilt mycket fram emot att träffa vår Ölandstok. Fast han är göteborgare från början. Han har hamnat lite fel i geografin, anser jag och tycker han ska flytta "hem"...
Middagen, ja. Det blir lammgryta och nånting mer. Inventerade glöggförrådet och det var bra status på det, så glögg kommer att krydda grytan. Om det blir hasselbackare eller ris till, får dagsformen och tiden avgöra i eftermiddag. Ärtor och nån annan grönsak ska jag nog kunna skaka fram ur gömmorna. Låter det ok, Kluran?
Ha en fin dag och var rädd om dig!
(Ska leta reflexer, innan vi går ut ikväll, det är ett sätt att ta hand om sig själv och andra)
torsdag 6 november 2014
La famiglia. #bloggswe
Nu är jag frisk igen och har dessutom fått en vitamin-injektion, i form av barnbarnsgosning. Jag blev så glad över att träffa syster hos päronen också, när vi var där för att byta däck. Det blir lite för långt mellan varven, men snart blir det dags igen. Då med den andra systern och förhoppningsvis tre kusiner. Vi försöker ha en kusinträff en gång om året, men det är inte helt lätt att få till.
Alla har vi olika arbetstider, familjer och åtaganden, vilket gör att det får planeras långt i förväg. Å andra sidan brukar vi ha ganska mycket att prata om, när det väl blir av. Ja, jag kan skatta mig lycklig över att jag har en stor familj och släkt, för utan dem hade jag inte varit den jag är idag och där jag är.
Familj är de som känner oss bäst, på gott och ont.
Familjen måste inte vara samma kött och blod, den kan också bestå av gamla goda vänner. Ibland, när personkemin stämmer, kan en ny familjemedlem vara en nyfunnen vän. Det som är lätt att glömma bort är att alla relationer måste underhållas och vårdas. Vissa kräver mer och andra mindre. Det är sällan man kan fortsätta där man slutade, när det gått flera år utan kontakt, dock.
Med min kära vän Lotta funkade det faktiskt och det är jag innerligt glad för! Andra får man acceptera att man förlorar, när man aldrig hör av sig eller hälsar på. Att enbart skicka julkort eller födelsedagshälsning, verkar inte tyda på något egentligt intresse, enligt mitt sätt att se på saken. För andra kanske det är så, men det känns mest som att det är en "plikt" som uppfylls.
Idag har jag klippt mig hos Malin och det är lika trevligt varje gång. Själv ska jag klippa mannen. Han är också i behov av att trimmas till. Det går väl an för honom att inte bli klippt på tre månader, såsom gammal svansprydd rockare, för någon snagg har det hittills inte varit tal om. Medan för mig, som de senaste 25 åren varit snaggad eller kortklippt, är sex veckor nästan för mycket...
Det var tur att jag fick tid för klippning, för i morgon ska jag till Östra på intervju angående en tjänst och då är det ju lämpligt att jag ser prydlig ut. På lördag ska jag jobba på samma ställe, då det var nån som var sjuk eller ledig. Det ser jag fram emot också, förstås.
Ser fram emot snabbt svar från Sjögräs också. Och gärna från RC-Eva angående vikariatet jag sökt.
"Inget är som väntans tider", sägs det. Jag vet inte det, jag. Om det är på livsavgörande besked eller att höra ifrån nära och kära och man väntar och väntar förgäves, då är det påfrestande. Om man väntar på något gott, väntar man alltid för länge, brukar jag säga...
Å andra sidan, är det oönskade besked är det lika bra att få dem också, istället för en tärande ovisshet.
Idag är det kallt och eländigt, humöret är inte på topp, men det ska avhjälpas med spaghetti och köttfärssås. Först ska vi mumsa kex med brie.
Ha en fin dag, trots väder och vind! Glöm inte reflexerna hemma, förresten!
Alla har vi olika arbetstider, familjer och åtaganden, vilket gör att det får planeras långt i förväg. Å andra sidan brukar vi ha ganska mycket att prata om, när det väl blir av. Ja, jag kan skatta mig lycklig över att jag har en stor familj och släkt, för utan dem hade jag inte varit den jag är idag och där jag är.
Familj är de som känner oss bäst, på gott och ont.
Familjen måste inte vara samma kött och blod, den kan också bestå av gamla goda vänner. Ibland, när personkemin stämmer, kan en ny familjemedlem vara en nyfunnen vän. Det som är lätt att glömma bort är att alla relationer måste underhållas och vårdas. Vissa kräver mer och andra mindre. Det är sällan man kan fortsätta där man slutade, när det gått flera år utan kontakt, dock.
Med min kära vän Lotta funkade det faktiskt och det är jag innerligt glad för! Andra får man acceptera att man förlorar, när man aldrig hör av sig eller hälsar på. Att enbart skicka julkort eller födelsedagshälsning, verkar inte tyda på något egentligt intresse, enligt mitt sätt att se på saken. För andra kanske det är så, men det känns mest som att det är en "plikt" som uppfylls.
Idag har jag klippt mig hos Malin och det är lika trevligt varje gång. Själv ska jag klippa mannen. Han är också i behov av att trimmas till. Det går väl an för honom att inte bli klippt på tre månader, såsom gammal svansprydd rockare, för någon snagg har det hittills inte varit tal om. Medan för mig, som de senaste 25 åren varit snaggad eller kortklippt, är sex veckor nästan för mycket...
Det var tur att jag fick tid för klippning, för i morgon ska jag till Östra på intervju angående en tjänst och då är det ju lämpligt att jag ser prydlig ut. På lördag ska jag jobba på samma ställe, då det var nån som var sjuk eller ledig. Det ser jag fram emot också, förstås.
Ser fram emot snabbt svar från Sjögräs också. Och gärna från RC-Eva angående vikariatet jag sökt.
"Inget är som väntans tider", sägs det. Jag vet inte det, jag. Om det är på livsavgörande besked eller att höra ifrån nära och kära och man väntar och väntar förgäves, då är det påfrestande. Om man väntar på något gott, väntar man alltid för länge, brukar jag säga...
Å andra sidan, är det oönskade besked är det lika bra att få dem också, istället för en tärande ovisshet.
Idag är det kallt och eländigt, humöret är inte på topp, men det ska avhjälpas med spaghetti och köttfärssås. Först ska vi mumsa kex med brie.
Ha en fin dag, trots väder och vind! Glöm inte reflexerna hemma, förresten!
måndag 3 november 2014
Frossa! #bloggswe
Jag vet inte varför vissa av mina bilder inte syns ibland, det är synnerligen irriterande, men jag ska försöka komma på vad som orsaken till det.
Först ska jag bara tillfriskna från en matförgiftning (?) som slog till i lördags. Jag ska genast tala om att det inte berodde på Thörnströms kök! Hade en lite orolig mage innan vi åkte dit, men hungrig som jag var, ville jag ju inte missa den "matfrossan" som jag hade sett fram emot ett par veckor. Jag fick emellertid en helt annan frossa och hela jag blossade under måltiden som var god, men kanske inte värd alla de pengarna.
Vi var hemma halv elva på kvällen och då satte det igång... Nästan 40 graders feber och toabesök hela natten. Igår höll jag mig i karantän för säkerhets skull och missade svägerska med familj innan de skulle åka tillbaka till sitt. Tyvärr, för det är alltid roligt att träffa dem och det blir alldeles för sällan.
Hela gårdagen tillbringades alltså i sängen, men jag gick ner och åt middag som mannen lagat. En god korvgryta och till det fick jag spaghetti. Jättegott! MEN, så ont det gör i magen så fort jag ätit eller druckit nåt. Mycket Resorb har det fått bli också. samt te istället för kaffe.
Nu har jag förflyttat mig ner för att skriva lite och för att det börjar göra ont i ryggen av att ligga/halvsitta hela tiden. Jag kommer att få soppa till middag, för mannen är orolig för min vätskebalans. Hungrig är jag och gott ska det bli. När aptiten försvinner, då är det fara å färde!
Mannen och jag har ätit exakt samma sorts mat hela veckan och han har inte blivit dålig. Det enda jag kan komma på att han inte har fått i sig, är den köttfärssmet som jag gjorde färsbiffarna av i torsdags. I regel har jag en plåtmage och det kanske kan förklara tidsaspekten? Nåja, ont krut förgås inte så lätt, som det heter och jag är på bättringsvägen.
Ha en fin måndag och ta hand om dig!
Först ska jag bara tillfriskna från en matförgiftning (?) som slog till i lördags. Jag ska genast tala om att det inte berodde på Thörnströms kök! Hade en lite orolig mage innan vi åkte dit, men hungrig som jag var, ville jag ju inte missa den "matfrossan" som jag hade sett fram emot ett par veckor. Jag fick emellertid en helt annan frossa och hela jag blossade under måltiden som var god, men kanske inte värd alla de pengarna.
Vi var hemma halv elva på kvällen och då satte det igång... Nästan 40 graders feber och toabesök hela natten. Igår höll jag mig i karantän för säkerhets skull och missade svägerska med familj innan de skulle åka tillbaka till sitt. Tyvärr, för det är alltid roligt att träffa dem och det blir alldeles för sällan.
Hela gårdagen tillbringades alltså i sängen, men jag gick ner och åt middag som mannen lagat. En god korvgryta och till det fick jag spaghetti. Jättegott! MEN, så ont det gör i magen så fort jag ätit eller druckit nåt. Mycket Resorb har det fått bli också. samt te istället för kaffe.
Nu har jag förflyttat mig ner för att skriva lite och för att det börjar göra ont i ryggen av att ligga/halvsitta hela tiden. Jag kommer att få soppa till middag, för mannen är orolig för min vätskebalans. Hungrig är jag och gott ska det bli. När aptiten försvinner, då är det fara å färde!
Mannen och jag har ätit exakt samma sorts mat hela veckan och han har inte blivit dålig. Det enda jag kan komma på att han inte har fått i sig, är den köttfärssmet som jag gjorde färsbiffarna av i torsdags. I regel har jag en plåtmage och det kanske kan förklara tidsaspekten? Nåja, ont krut förgås inte så lätt, som det heter och jag är på bättringsvägen.
Ha en fin måndag och ta hand om dig!
fredag 31 oktober 2014
Konst uppåt väggarna och annorstädes. #bloggswe
Så var det då fredag igen. Jag blir lite "veckevill" nu när mannen är hemma. Men vi har fått gjort en massa nyttigt sen förkylningen har släppt greppet om oss. Alla utemöblernas dynor har gått i ide på vinden och möblerna är inpackade i vattentäta skydd i väntan på bättre tider. Även inomhus har det hänt saker. Nya sänglampor och tavlor är på plats.
Tavlorna har en god vän målat. Här hittar du en del av hennes alster. Om jag inte har helt fel, tror jag att det finns många fler nu. Mannen och jag valde varsin med hjärtat och kan inte vara nöjdare. Det finns en urkraft i hennes tavlor som vi båda föll för. Här ser du mitt val och den hänger ovanför min sänghalva.
Maten igår blev även den ett gott val. Förvildade färsbiffar med svampstuvning, potatis och ärtor.
Fredagsfisken
Tavlorna har en god vän målat. Här hittar du en del av hennes alster. Om jag inte har helt fel, tror jag att det finns många fler nu. Mannen och jag valde varsin med hjärtat och kan inte vara nöjdare. Det finns en urkraft i hennes tavlor som vi båda föll för. Här ser du mitt val och den hänger ovanför min sänghalva.
Maten igår blev även den ett gott val. Förvildade färsbiffar med svampstuvning, potatis och ärtor.
 |
500 g blandfärs
½ dl ströbröd
1 dl mjölk (knappt)
2 tsk timjan (mortlades)
2 krossade kryddpepparkorn
½ tsk krossade korianderfrön
Salt, svartpeppar.
Stuvningen fick en skvätt portvin, sherry och en stor sked rårörda lingon samt tre enbär för att få lite must och vildare smak.
|
Idag ska jag göra om en fiskrätt som blev ett riktigt lyckat "hittepå". De sista filéerna av rödtunga jag köpte för ett tag sedan, ska få sällskap av rökt lax i en roulad. En sås med bland annat schalottenlök, räkor och fänkål ska få ackompanjera denna symfoni och jag tror bestämt att pressad potatis är det enda rätta till detta. Kanske en liten knaprig sallad med granatäpple också?
I morgon är det full rulle från morgon till kväll. Jag börjar med ett brödbak, för att ha med på ett överraskningskalas. Sen är det ju själva kalaset på eftermiddagen och senare på kvällen ytterligare ett. Min svärmor fyller 80 år och det är ju sannerligen värt att fira. Mannens syster med familj kommer farande och det ska bli väldigt roligt att träffa dem igen.
Jag är övertygad om att maten kommer att smaka alldeles ypperligt på Thörnströms kök. Menyn kan ju få vem som helst att börja hyperventilera av lycka. Hmmm, var det någon mer än jag som blev lite småhungrig? Tror jag ska gå ut i köket och "greja" lite...
Ha en fin fredag och helg på dig!
Fredagsfisken
torsdag 30 oktober 2014
Krydda på tillvaron. #bloggswe
Okej då, jag erkänner. Det blev ingen städning inomhus igår. Om det inte räknas att förflytta soffdynorna till utemöbeln från under- till övervåning och att åka till ÅV med tidningar och lik. (Tomflaskor, alltså). Så det blir städning på riktigt idag. Bra att det är fint väder, eftersom katterna kastar sig mot utrymningsvägarna när snabeldraken ställs fram. Räcker med snabeln, faktiskt.
När städningen är klar kommer det att bli färsbiffar till middag. Jag har ännu inte bestämt mig för vilken kryddning det blir, men tänkte försöka mig på att "förvilda" dem och ha en läcker svampsås till. Och helt vanlig kokt potatis, samt ärtor. Kanske de sista brysselkålarna också. Nu blev jag hungrig, bäst att äta frukost.
Istället för att göra mackor kollade jag igenom kryddlådan och kastade några burkar som vi inte använder alls. Jag borde nog egentligen göra en ännu större och mer omfattande inventering där. Jag har svårt för att slänga saker, även om de är lite för gamla. Det vill säga, datumet gick ut för bara ett år sen på en kryddburk och jag använder ju den kryddan ibland. Eller gör jag verkligen det?
Rosépeppar till exempel. Jag tycker den har en lite "unken" smak och det kan inte bero på datum, för jag har köpt splitternya burkar med ojämna mellanrum genom åren och tänkt samma sak varje gång. Är det ett handhavarfel, mån tro? Visste du förresten att rosépeppar är släkt med cashew och alltså inte härstammar från släktet "Piper"?
Vad jag däremot skulle vilja ha i biffarna idag är grönpeppar, vilket inte finns hemma. Vilket dilemma. Jag skulle ju kunna skicka mannen till affären, förstås. Eller så hittar jag på något annat.
Enbär och korianderfrön borde kunna bli en bra kombination. Svart vinbärsgelé är också en bra smaksättare. Portvin har vi hemma, fast bara en liten skvätt...
Igår åt vi kyckling som jag petade i lite illaluktande ost. Jag har glömt vad den heter, osten alltså. Mannen köpte den för en tid sedan och den var på gränsen till att bli en sanitär olägenhet. Som sagt, det bär mig emot att slänga mat och det gäller att hitta sätt att använda den, innan det är för sent.
Makaronerna som blev över i förrgår stekte jag upp med smör och curry, det är mums!
Leverpastejmackor blev vår frukost till slut, nu är det sannerligen dags att sätta igång med städningen. Det lär kännas bra efteråt, har jag hört...
Ha en fin dag och var rädd om det du har i din närhet, vare sig det är människor eller mat!
När städningen är klar kommer det att bli färsbiffar till middag. Jag har ännu inte bestämt mig för vilken kryddning det blir, men tänkte försöka mig på att "förvilda" dem och ha en läcker svampsås till. Och helt vanlig kokt potatis, samt ärtor. Kanske de sista brysselkålarna också. Nu blev jag hungrig, bäst att äta frukost.
Istället för att göra mackor kollade jag igenom kryddlådan och kastade några burkar som vi inte använder alls. Jag borde nog egentligen göra en ännu större och mer omfattande inventering där. Jag har svårt för att slänga saker, även om de är lite för gamla. Det vill säga, datumet gick ut för bara ett år sen på en kryddburk och jag använder ju den kryddan ibland. Eller gör jag verkligen det?
Rosépeppar till exempel. Jag tycker den har en lite "unken" smak och det kan inte bero på datum, för jag har köpt splitternya burkar med ojämna mellanrum genom åren och tänkt samma sak varje gång. Är det ett handhavarfel, mån tro? Visste du förresten att rosépeppar är släkt med cashew och alltså inte härstammar från släktet "Piper"?
Vad jag däremot skulle vilja ha i biffarna idag är grönpeppar, vilket inte finns hemma. Vilket dilemma. Jag skulle ju kunna skicka mannen till affären, förstås. Eller så hittar jag på något annat.
Enbär och korianderfrön borde kunna bli en bra kombination. Svart vinbärsgelé är också en bra smaksättare. Portvin har vi hemma, fast bara en liten skvätt...
Igår åt vi kyckling som jag petade i lite illaluktande ost. Jag har glömt vad den heter, osten alltså. Mannen köpte den för en tid sedan och den var på gränsen till att bli en sanitär olägenhet. Som sagt, det bär mig emot att slänga mat och det gäller att hitta sätt att använda den, innan det är för sent.
Makaronerna som blev över i förrgår stekte jag upp med smör och curry, det är mums!
Leverpastejmackor blev vår frukost till slut, nu är det sannerligen dags att sätta igång med städningen. Det lär kännas bra efteråt, har jag hört...
Ha en fin dag och var rädd om det du har i din närhet, vare sig det är människor eller mat!
onsdag 29 oktober 2014
Namnassociationer. #bloggswe
Jag har förstått att jag inte blir tagen på allvar när jag namnger mannens och min läkare. Det är inte så att jag hittar på namn eller annat i denna min högst personliga blogg. Jag talar alltid sanning. Kanske tänjer på den en aning ibland, för att roa. Visserligen är det lite smickrande att ni tror jag har så mycket fantasi att jag skulle döpa om läkarna till Safari och Habibi, men så är faktiskt inte fallet.
Möjligen hade jag ändrat på namnen om jag på något sätt ville häckla eller hänga ut dem, men det har jag verkligen inte haft anledning till. Både jag och mannen har blivit så väl omhändertagna som man kan vänta sig på en av Sveriges bästa vårdcentraler. Även om man skulle kunna tycka att de är en aning snåla med sjukskrivningsperioder, så håller de sig till sina rekommendationer.
Fackpampen har fått ett namn som inte kan härledas till hans riktiga namn. Det krävs två synnerligen livliga hjärnor till att komma fram till det, nämligen. Sjögräs är han omdöpt till och med tanke på hur han flyter omkring och slingrar sig utan att komma med besked, är det ganska träffande, men har inte ett dugg att göra med hur min namne och jag kom fram till det.
Det verkar som om saker och ting börjar gå upp för dem som mannen jobbar för och med. Det var banne mig på tiden, skulle jag vilja säga. Eller jag skulle vilja skrika det rakt upp i ansiktet på dem, snarare. Nåja, bättre sent än aldrig, fast jag tror inte det kommer att ändra på något, egentligen. Har gått för långt för det, men det kanske hjälper några andra.
Åtminstone jag väntar spänt på att kuvertet med sjukintyget sprättas upp idag och reaktionen på det. Några telefonsamtal igår lättade upp sinnet och mannen fick tillbaka lite jävlaranamma i blicken. Då blev jag glad. Dessutom hade vi ju besök av Kluran och då kan man inte bli annat än på gott humör! Hon är dessutom det hon heter, vår Klura.
Idag blir det ett röj på altanen och inomhus. det behövs. Vi har varit för "klena" innan, men nu är vi på gång igen! Den eländiga hostan är envis, men inte värre än att jag låter hostmedicinen vara. Det är inte bra att dämpa reflexerna för mycket, då drar man lätt på sig lunginflammation och det är ju ganska onödigt.
Jag ska handla också, för nu är det inte så mycket annat än lamm och korrrv i frysen. Färskvarorna är slut också, så det börjar bli en utmaning att få till middagsmat. Men som sagt, svårigheter är till för att övervinnas, alternativt minimeras till ett nödvändigt ont. Som att åka till affären...
Ha en fin dag och var rädd om dig!
Möjligen hade jag ändrat på namnen om jag på något sätt ville häckla eller hänga ut dem, men det har jag verkligen inte haft anledning till. Både jag och mannen har blivit så väl omhändertagna som man kan vänta sig på en av Sveriges bästa vårdcentraler. Även om man skulle kunna tycka att de är en aning snåla med sjukskrivningsperioder, så håller de sig till sina rekommendationer.
Fackpampen har fått ett namn som inte kan härledas till hans riktiga namn. Det krävs två synnerligen livliga hjärnor till att komma fram till det, nämligen. Sjögräs är han omdöpt till och med tanke på hur han flyter omkring och slingrar sig utan att komma med besked, är det ganska träffande, men har inte ett dugg att göra med hur min namne och jag kom fram till det.
Det verkar som om saker och ting börjar gå upp för dem som mannen jobbar för och med. Det var banne mig på tiden, skulle jag vilja säga. Eller jag skulle vilja skrika det rakt upp i ansiktet på dem, snarare. Nåja, bättre sent än aldrig, fast jag tror inte det kommer att ändra på något, egentligen. Har gått för långt för det, men det kanske hjälper några andra.
Åtminstone jag väntar spänt på att kuvertet med sjukintyget sprättas upp idag och reaktionen på det. Några telefonsamtal igår lättade upp sinnet och mannen fick tillbaka lite jävlaranamma i blicken. Då blev jag glad. Dessutom hade vi ju besök av Kluran och då kan man inte bli annat än på gott humör! Hon är dessutom det hon heter, vår Klura.
Idag blir det ett röj på altanen och inomhus. det behövs. Vi har varit för "klena" innan, men nu är vi på gång igen! Den eländiga hostan är envis, men inte värre än att jag låter hostmedicinen vara. Det är inte bra att dämpa reflexerna för mycket, då drar man lätt på sig lunginflammation och det är ju ganska onödigt.
Jag ska handla också, för nu är det inte så mycket annat än lamm och korrrv i frysen. Färskvarorna är slut också, så det börjar bli en utmaning att få till middagsmat. Men som sagt, svårigheter är till för att övervinnas, alternativt minimeras till ett nödvändigt ont. Som att åka till affären...
Ha en fin dag och var rädd om dig!
tisdag 28 oktober 2014
Mossa, mossa alla mänskobarn! #bloggswe
I väntan på att Kluran ska komma och leta mossa, äter vi macka med stekt fläsk från gårdagens middag. Mossan hittar vi förhoppningsvis i skogen, ity vi inte är så gamla eller stillasittande att vi blivit mossbelupna. Ännu.
Mannen blev sjukskriven två veckor till att börja med. Efter att ha läst igenom Socialstyrelsens diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom, är jag inte helt överens med dr Habibi. Visserligen hann det inte gå riktigt så långt innan mannen slog till bromsen och det tycker jag han gjorde helt rätt i, men när obehagskänslan och andra symptom funnits så lång tid redan...
Mannen är ju inte den som ger upp i första taget och det högaktar jag honom för. Jag är stolt över att han insåg att det var dags att "ge upp". Det hade ju bara varit dumt att envist köra huvudet i väggen med full fart. Det ska bli synnerligt intressant att se hur företaget reagerar på sjukintyget. Svart på vitt vad som orsakat detta, när inget annat hjälpt.
Kunderna saknar honom redan, vissa vägrar prata med "de andra". Detta är ju förvisso ett dilemma, eftersom mannen har en enorm servicekänsla och omtanke för kunderna. Dåligt samvete för att de inte får den hjälp de är vana vid hjälper knappast till att slappna av och återhämta sig. Därför försöker vi sysselsätta oss med sånt som håller tankarna därifrån.
Som att leta mossa, jaga svamp och titta på bra serier på Netflix. Svampjakten har legat nere på grund av det dåliga vädret och förkylningar. Idag blåser det friskt, men i skogen är det antagligen lugnare. Tänk om vi springer på trattkantareller, äntligen?! Jag längtar så förfärligt mycket efter en varm god soppa, stuvning till en bit kött eller en riktig höstgryta.
Vi får se vad som händer. Både i skogen och på andra plan. Jag väntar spänt på besked om sökt tjänst tillfaller mig. Väntar dessutom fortfarande på att fackpampen och hans jurist ska komma fram till något bra. Jag fruktar att den ena vabbar och den andre är på älgjakt, för nu har det gått lång tid igen.
Fatta vilken fördel det vore för vem som helst att anställa mig! Jag vabbar inte, jagar inte älg, fiskar inte hummer och jag är ytterst sällan sjuk. Ställer alltid upp, inom rimliga gränser förstås och älskar mitt jobb. Detsamma gäller för mannen. Medelålders män och kvinnor är en tillgång för vilket företag som helst och borde vårdas ömt för vår kompetens, erfarenhet och lojalitet.
Visst, det är billigare att anställa unga och jag menar inte att de inte ska få en chans att komma in på arbetsmarknaden; men vem ska lära upp dem? Det räcker att tre personer försvinner från orderbordet på mannens företag, för att det ska bli fullständig katastrof och kunderna lämnar det sjunkande skeppet. Behöver jag säga att jag nästan önskar det blir så?
Brist på omdöme, hänsyn och återväxt kommer att bli radera ut ett tidigare välrenommerat och välnischat företag i en speciell bransch. I dagen internetsamhälle finns det andra vägar att gå och det vet kunderna. Får man inte den service man förväntar sig, går man till någon annan. Det gäller även min bransch och jag hävdar att det är personalen som avgör vilket apotek kunden väljer.
Ha en fin dag därute!
PS. Minns du Nicke Lilltroll? Mossa, mossa och må så grankott!
Mannen blev sjukskriven två veckor till att börja med. Efter att ha läst igenom Socialstyrelsens diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom, är jag inte helt överens med dr Habibi. Visserligen hann det inte gå riktigt så långt innan mannen slog till bromsen och det tycker jag han gjorde helt rätt i, men när obehagskänslan och andra symptom funnits så lång tid redan...
Mannen är ju inte den som ger upp i första taget och det högaktar jag honom för. Jag är stolt över att han insåg att det var dags att "ge upp". Det hade ju bara varit dumt att envist köra huvudet i väggen med full fart. Det ska bli synnerligt intressant att se hur företaget reagerar på sjukintyget. Svart på vitt vad som orsakat detta, när inget annat hjälpt.
Kunderna saknar honom redan, vissa vägrar prata med "de andra". Detta är ju förvisso ett dilemma, eftersom mannen har en enorm servicekänsla och omtanke för kunderna. Dåligt samvete för att de inte får den hjälp de är vana vid hjälper knappast till att slappna av och återhämta sig. Därför försöker vi sysselsätta oss med sånt som håller tankarna därifrån.
Som att leta mossa, jaga svamp och titta på bra serier på Netflix. Svampjakten har legat nere på grund av det dåliga vädret och förkylningar. Idag blåser det friskt, men i skogen är det antagligen lugnare. Tänk om vi springer på trattkantareller, äntligen?! Jag längtar så förfärligt mycket efter en varm god soppa, stuvning till en bit kött eller en riktig höstgryta.
Vi får se vad som händer. Både i skogen och på andra plan. Jag väntar spänt på besked om sökt tjänst tillfaller mig. Väntar dessutom fortfarande på att fackpampen och hans jurist ska komma fram till något bra. Jag fruktar att den ena vabbar och den andre är på älgjakt, för nu har det gått lång tid igen.
Fatta vilken fördel det vore för vem som helst att anställa mig! Jag vabbar inte, jagar inte älg, fiskar inte hummer och jag är ytterst sällan sjuk. Ställer alltid upp, inom rimliga gränser förstås och älskar mitt jobb. Detsamma gäller för mannen. Medelålders män och kvinnor är en tillgång för vilket företag som helst och borde vårdas ömt för vår kompetens, erfarenhet och lojalitet.
Visst, det är billigare att anställa unga och jag menar inte att de inte ska få en chans att komma in på arbetsmarknaden; men vem ska lära upp dem? Det räcker att tre personer försvinner från orderbordet på mannens företag, för att det ska bli fullständig katastrof och kunderna lämnar det sjunkande skeppet. Behöver jag säga att jag nästan önskar det blir så?
Brist på omdöme, hänsyn och återväxt kommer att bli radera ut ett tidigare välrenommerat och välnischat företag i en speciell bransch. I dagen internetsamhälle finns det andra vägar att gå och det vet kunderna. Får man inte den service man förväntar sig, går man till någon annan. Det gäller även min bransch och jag hävdar att det är personalen som avgör vilket apotek kunden väljer.
Ha en fin dag därute!
PS. Minns du Nicke Lilltroll? Mossa, mossa och må så grankott!
måndag 27 oktober 2014
Ute på djupt vatten. #bloggswe
Måndag och regnväder igen. Deppvarning utfärdas! Tänkte åka norrut och hälsa på barnbarnen någon dag, det gör gott för humöret. Väntar ut hostan en dag eller två bara. Om vägarna är farbara då vet endast vädergudarna. Översvämningarna har ställt till det en hel del, har jag förstått. Svampmarkerna kanske är rena sumpmarkerna, men bör undersökas på plats.
På hemmafronten intet nytt, förutom att det blir läkarbesök idag. Mannen har ju mått och sett bättre ut, om man säger så. Problem är till för att övervinnas och detta är inget undantag. En dag i taget, så få man ta det, för det finns ingen "quick fix" för tillståndet, tyvärr. Det skulle väl vara de där 42 miljonerna då, förstås...
Stekt fläsk med löksås ska vi äta till middag, det är så in i vassen gott. Hur veckan kommer se ut i övrigt, vet inte ens jag. När utmaningen med Aquarelles veckomeny försvann, har jag inte haft samma behov att planera så värst. Fast det är ändå inte dumt att ha lite framförhållning. Därför får det bli en liten handlingsrunda idag. Eller i morgon.
Efter en sen frukost på pizzabullar tror jag vi ska underhålla oss med den sista delen av House of Cards, säsong 1. Sen får vi se när vi sparkar igång säsong 2. Netflix är ju en välsignelse att ha, eller är det en förbannelse? När man blir sådär biten, att man helst inte vill sluta bara för något så tråkigt som att lägga sig och sova?! Fast det är nog mest bra, när man behöver annat att tänka på, tror jag.
För övrigt ska jag på uppdrag av min kära svägerska skriva en lista över 10 musikalbum som betytt mycket för mig. Först blev jag alldeles förskräckt och trodde det skulle bli jättesvårt, men när jag funderat en stund känns det bättre. Med hjälp av mannen kommer det gå jättebra. Är nämligen usel på att minnas namn på album, låttitlar och i många fall artister.
Ha en fin dag, simma lugnt och var rädd om dig!
På hemmafronten intet nytt, förutom att det blir läkarbesök idag. Mannen har ju mått och sett bättre ut, om man säger så. Problem är till för att övervinnas och detta är inget undantag. En dag i taget, så få man ta det, för det finns ingen "quick fix" för tillståndet, tyvärr. Det skulle väl vara de där 42 miljonerna då, förstås...
Stekt fläsk med löksås ska vi äta till middag, det är så in i vassen gott. Hur veckan kommer se ut i övrigt, vet inte ens jag. När utmaningen med Aquarelles veckomeny försvann, har jag inte haft samma behov att planera så värst. Fast det är ändå inte dumt att ha lite framförhållning. Därför får det bli en liten handlingsrunda idag. Eller i morgon.
Efter en sen frukost på pizzabullar tror jag vi ska underhålla oss med den sista delen av House of Cards, säsong 1. Sen får vi se när vi sparkar igång säsong 2. Netflix är ju en välsignelse att ha, eller är det en förbannelse? När man blir sådär biten, att man helst inte vill sluta bara för något så tråkigt som att lägga sig och sova?! Fast det är nog mest bra, när man behöver annat att tänka på, tror jag.
För övrigt ska jag på uppdrag av min kära svägerska skriva en lista över 10 musikalbum som betytt mycket för mig. Först blev jag alldeles förskräckt och trodde det skulle bli jättesvårt, men när jag funderat en stund känns det bättre. Med hjälp av mannen kommer det gå jättebra. Är nämligen usel på att minnas namn på album, låttitlar och i många fall artister.
Ha en fin dag, simma lugnt och var rädd om dig!
söndag 26 oktober 2014
Hoppas hopp räcker. #bloggswe
Söndag igen och vi kör en repris på gårdagen. Alltså en innedag, med soffhäng och personlig omvårdnad. Med andra ord, vi ska lata oss framför tv:n eller med en bok, alternativt korsord.
Eventuellt ska jag klippa till mannen, eller snarare håret på honom.
Maten blir enklast tänkbara. En karré som rubbats med masala-kryddor och nu ligger i slöisen med lök, vitlök, morot och en skvätt vitt vin. Det är möjligt att jag gör naan-bröd att ha till denna orientaliska pulled pork-variant. Det kan också bli något helt annat, det är inte bråttom med att bestämma sig, jag inväntar inspirationen så länge.
Nu är det bestämt var och med vad svärmor ska firas nästa helg. Jag tror det kommer bli en succé för alla inblandade! Mannens systersöner är gourméer, i alla fall de två äldsta och den lille är definitivt på god väg att bli. Om man som 3-åring äskar suchi, så finns det gott hopp, tror jag. Man kan nog inte bli annat i en så matglad och -intresserad familj.
Jag kan inte låta bli att tycka synd om dem som bara tycker att mat är ett nödvändigt ont och bukfylla för att magen knorrar. Mat är ju glädje, lust och fantasi. Kan man inte resa iväg och njuta av främmande och nya smaker, kan man åtminstone försöka skapa liknande rätter hemma och drömma sig bort. Tack och lov finns det ju många affärer numera där man kan få tag på rätt ingredienser!
Självklart är det lättare om man bor som vi gör, men gör man inte det, så kan man skicka efter eller handla när man ändå hälsar på någon som bor i en större stad. Kryddor, såser och många tillbehör är inte "färskvaror" på det viset att de förfars i första taget. Skulle det vara så att man köpt fel, eller inte uppskattar en viss krydda, kan man kanske ge bort till grannen och få något annat i byte?
Så länge man inte ger upp, utan provar sig fram till det som funkar, så finns ju chansen att man dels verkligen upptäcker tjusningen i att testa nya recept och dels blir riktigt duktig i köket.
Det gäller för övrigt allt i livet, att inte ge upp, hitta nya utmaningar och känna sig fram tills dess man hittar det som passar en själv bäst.
Vissa utmaningar är större än andra och kan kännas skrämmande. Dock blir tillfredsställelsen så mycket större när man lyckas. För tillfället har jag själv en svag känsla av misslyckande i mitt jobbsökande. I fredags ringde AC upp mig för att meddela att tjänsten gått till en annan sökande. Jag väljer att inte bli jättebesviken, slipper ju den långa resvägen det hade inneburit.
Håller hoppet uppe för att AC-vikariatet blir mitt eller att jag blir kallad till Östra för intervju inom en snar framtid. Hoppet sägs vara det sista som överger människan och jag "matar" mig själv med fina upplevelser, goda maträtter och härliga människor, för att orka hålla det uppe. Jag ska inte sticka under stol med att det ibland känns hopplöst, men så länge jag (för)söker finns det en chans.
Nu ska jag dra mig tillbaka till badrummet och ägna mig åt seriös kroppsvård en stund, för att pigga upp mig. Raka koben, frisera hår, smörja fötter och måla naglar. Eller ja, vi får väl se hur mycket orken räcker till, men viljan finns och det är det näst sista som överger denna människan...
Ha en fin dag och var rädd om dig, samt dina nära och kära!
Eventuellt ska jag klippa till mannen, eller snarare håret på honom.
Maten blir enklast tänkbara. En karré som rubbats med masala-kryddor och nu ligger i slöisen med lök, vitlök, morot och en skvätt vitt vin. Det är möjligt att jag gör naan-bröd att ha till denna orientaliska pulled pork-variant. Det kan också bli något helt annat, det är inte bråttom med att bestämma sig, jag inväntar inspirationen så länge.
Nu är det bestämt var och med vad svärmor ska firas nästa helg. Jag tror det kommer bli en succé för alla inblandade! Mannens systersöner är gourméer, i alla fall de två äldsta och den lille är definitivt på god väg att bli. Om man som 3-åring äskar suchi, så finns det gott hopp, tror jag. Man kan nog inte bli annat i en så matglad och -intresserad familj.
Jag kan inte låta bli att tycka synd om dem som bara tycker att mat är ett nödvändigt ont och bukfylla för att magen knorrar. Mat är ju glädje, lust och fantasi. Kan man inte resa iväg och njuta av främmande och nya smaker, kan man åtminstone försöka skapa liknande rätter hemma och drömma sig bort. Tack och lov finns det ju många affärer numera där man kan få tag på rätt ingredienser!
Självklart är det lättare om man bor som vi gör, men gör man inte det, så kan man skicka efter eller handla när man ändå hälsar på någon som bor i en större stad. Kryddor, såser och många tillbehör är inte "färskvaror" på det viset att de förfars i första taget. Skulle det vara så att man köpt fel, eller inte uppskattar en viss krydda, kan man kanske ge bort till grannen och få något annat i byte?
Så länge man inte ger upp, utan provar sig fram till det som funkar, så finns ju chansen att man dels verkligen upptäcker tjusningen i att testa nya recept och dels blir riktigt duktig i köket.
Det gäller för övrigt allt i livet, att inte ge upp, hitta nya utmaningar och känna sig fram tills dess man hittar det som passar en själv bäst.
Vissa utmaningar är större än andra och kan kännas skrämmande. Dock blir tillfredsställelsen så mycket större när man lyckas. För tillfället har jag själv en svag känsla av misslyckande i mitt jobbsökande. I fredags ringde AC upp mig för att meddela att tjänsten gått till en annan sökande. Jag väljer att inte bli jättebesviken, slipper ju den långa resvägen det hade inneburit.
Håller hoppet uppe för att AC-vikariatet blir mitt eller att jag blir kallad till Östra för intervju inom en snar framtid. Hoppet sägs vara det sista som överger människan och jag "matar" mig själv med fina upplevelser, goda maträtter och härliga människor, för att orka hålla det uppe. Jag ska inte sticka under stol med att det ibland känns hopplöst, men så länge jag (för)söker finns det en chans.
Nu ska jag dra mig tillbaka till badrummet och ägna mig åt seriös kroppsvård en stund, för att pigga upp mig. Raka koben, frisera hår, smörja fötter och måla naglar. Eller ja, vi får väl se hur mycket orken räcker till, men viljan finns och det är det näst sista som överger denna människan...
Ha en fin dag och var rädd om dig, samt dina nära och kära!
lördag 25 oktober 2014
Smörigt. #bloggswe
Hälsostatus: Något bättre. Hostar inte lika illa längre, även om det fortfarande skräller när jag gör det. Snuvan börjar släppa och någon huvudvärk känner jag inte av. Alltså är jag snart frisk!
Aptiten har det inte varit några problem med, vilket du redan konstaterat och det är väl på både gott och ont. Man ska ta väl hand om sig när man är sjuk och god mat främjar humör och hälsa.
Igår åt vi stekt torskrygg med pressad potatis, brynt skirat smör och brysselkål. Det var sällsynt gott!
Riktigt smör är underskattat som smakförhöjare. Jag vägrar att använda margarin och andra matfetter som har en massa tillsatser. Det kan inte vara bra för vare sig vuxna eller barn.
Grädde ska vara 40%-ig och crème fraiche ska vara fet också. Jag har fastnat för Lindahls laktosfria cf, för den har längre hållbarhet än den "vanliga". 30% fett, vilken man än väljer.
Idag hämtade jag upp en bit oxfilé ur frysen. En bit som blev över i somras, när faster och kusinen hälsade på i samband med Kalaset. Till den kommer det att serveras en risotto, i alla enkelhet. Det kommer att bli så gott och snålvattnet rinner redan till.
Jag har fortfarande inte ätit någon glass, men är så sugen på det. Antagligen för att jag vet att det inte är bra för mig, med tanke på luftrören då. Fast det har inte blivit av för att jag varit tillräckligt mätt och nöjd efter maten. Får se om jag "klarar mig" idag med. Bricanylen står redo att använda förebyggande om jag faller för frestelsen...
Gissningsvis slappar vi framför tv:n och House of Cards idag med, men det får bli en paus för matlagning och "Så mycket bättre" i så fall. Min ambition var att städa huset idag, men tycker nog att vi kan spara det till en annan dag. Lite klen är jag allt fortfarande och det är dumt att överanstränga sig med dammsugning och sånt, eller hur?
Ha en fin lördag och som alltid, ta hand om dig!
Aptiten har det inte varit några problem med, vilket du redan konstaterat och det är väl på både gott och ont. Man ska ta väl hand om sig när man är sjuk och god mat främjar humör och hälsa.
Igår åt vi stekt torskrygg med pressad potatis, brynt skirat smör och brysselkål. Det var sällsynt gott!
Grädde ska vara 40%-ig och crème fraiche ska vara fet också. Jag har fastnat för Lindahls laktosfria cf, för den har längre hållbarhet än den "vanliga". 30% fett, vilken man än väljer.
Idag hämtade jag upp en bit oxfilé ur frysen. En bit som blev över i somras, när faster och kusinen hälsade på i samband med Kalaset. Till den kommer det att serveras en risotto, i alla enkelhet. Det kommer att bli så gott och snålvattnet rinner redan till.
Jag har fortfarande inte ätit någon glass, men är så sugen på det. Antagligen för att jag vet att det inte är bra för mig, med tanke på luftrören då. Fast det har inte blivit av för att jag varit tillräckligt mätt och nöjd efter maten. Får se om jag "klarar mig" idag med. Bricanylen står redo att använda förebyggande om jag faller för frestelsen...
Gissningsvis slappar vi framför tv:n och House of Cards idag med, men det får bli en paus för matlagning och "Så mycket bättre" i så fall. Min ambition var att städa huset idag, men tycker nog att vi kan spara det till en annan dag. Lite klen är jag allt fortfarande och det är dumt att överanstränga sig med dammsugning och sånt, eller hur?
Ha en fin lördag och som alltid, ta hand om dig!
fredag 24 oktober 2014
Vem är viktigast i ditt liv? #bloggswe
Efter en utflykt till Grimeton och en sändning därifrån, kombinerat med en manifestation för barns och människors rätt till fred och frihet, känns det skönt att vara hemma igen. Barn på plats, i Gaza och i Danmark deltog "live" i en inspelning som jag inte sett till fullo än, men det känns det sådär fint, det lilla jag fick vara med om. Här får du en länk till hela filmen: FN-dagen.
Sen jag kom hem har mannen och jag pratat om människor som gjort oss till dem vi är idag. Eller vilka människor vi blivit, utifrån vilka vi har haft att göra med under våra liv. Det är ganska intressant att vi har så många gemensamma erfarenheter/upplevelser. Men det är antagligen därför vi förstår varandra så bra och i princip alltid vet hur den andre tänker eller känner i en given situation.
När vi blev ett par, hände det att jag blev irriterad för att mannen "genomskådade" mig och kunde tala om (för mig) vem jag är och hur jag är. Jag fräste, som det kattdjur jag innerst inne är, att han skulle "sluta analysera mig"; vilket var ganska orättvist. I mitt liv, dittills, hade jag inte varit den personen som saker och ting handlade om och var ovan vid att någon visade mig den uppmärksamheten.
Eller intresset, om man så vill. Jag var bra att ha, för att få saker att hända, när man inte kunde ta tag i det själv. Eller så var jag bra att ha till att skylla på, när saker inte blev som man ville. Nu är läget annorlunda och jag känner mig uppskattad för den jag är. På sanning och på riktigt! Jag är jag och det duger bra, eller är till och med bäst, enligt mannen.
Jag känner mig trygg och älskad nu, vad mer kan man begära? Att kunna vara "liten" och våga säga det, utan att riskera att bli hånad eller förlöjligad gör stor skillnad. Att oförbehållsamt älskas för den man är kan betyda allt. Men när kärleken villkoras på ett eller annat sätt är det nedbrytande, för det är inte sann kärlek. Måste man "prestera" för att förtjäna respekt och kärlek, då har det gått för långt.
Det blev ett ovanligt djupt inlägg idag, men jag kände att det var något jag ville dryfta. Brukar avsluta mina inlägg med något som "var rädd om dig", "ta hand om dig och dina nära och kära". Det har en djupare mening än man kan tro. Det finns ingen viktigare människa i ditt liv än du själv, därför ska du ta hand om dig själv. Gör du det, kan du lätt ta hand om andra.
FN-dagen är strax över, men låt inte det hindra dig att bry dig om andra, men först och främst dig själv, som sagt!
Sen jag kom hem har mannen och jag pratat om människor som gjort oss till dem vi är idag. Eller vilka människor vi blivit, utifrån vilka vi har haft att göra med under våra liv. Det är ganska intressant att vi har så många gemensamma erfarenheter/upplevelser. Men det är antagligen därför vi förstår varandra så bra och i princip alltid vet hur den andre tänker eller känner i en given situation.
När vi blev ett par, hände det att jag blev irriterad för att mannen "genomskådade" mig och kunde tala om (för mig) vem jag är och hur jag är. Jag fräste, som det kattdjur jag innerst inne är, att han skulle "sluta analysera mig"; vilket var ganska orättvist. I mitt liv, dittills, hade jag inte varit den personen som saker och ting handlade om och var ovan vid att någon visade mig den uppmärksamheten.
Eller intresset, om man så vill. Jag var bra att ha, för att få saker att hända, när man inte kunde ta tag i det själv. Eller så var jag bra att ha till att skylla på, när saker inte blev som man ville. Nu är läget annorlunda och jag känner mig uppskattad för den jag är. På sanning och på riktigt! Jag är jag och det duger bra, eller är till och med bäst, enligt mannen.
Jag känner mig trygg och älskad nu, vad mer kan man begära? Att kunna vara "liten" och våga säga det, utan att riskera att bli hånad eller förlöjligad gör stor skillnad. Att oförbehållsamt älskas för den man är kan betyda allt. Men när kärleken villkoras på ett eller annat sätt är det nedbrytande, för det är inte sann kärlek. Måste man "prestera" för att förtjäna respekt och kärlek, då har det gått för långt.
Det blev ett ovanligt djupt inlägg idag, men jag kände att det var något jag ville dryfta. Brukar avsluta mina inlägg med något som "var rädd om dig", "ta hand om dig och dina nära och kära". Det har en djupare mening än man kan tro. Det finns ingen viktigare människa i ditt liv än du själv, därför ska du ta hand om dig själv. Gör du det, kan du lätt ta hand om andra.
FN-dagen är strax över, men låt inte det hindra dig att bry dig om andra, men först och främst dig själv, som sagt!
torsdag 23 oktober 2014
Vardagslyx. #bloggswe
Idag fick jag rota fram min flaska med hostmedusin, för nu börjar det göra så ont i revbenen att jag i morse trodde jag hade hostat sönder ett av dem. För övrigt mår jag nästan lika dåligt som när jag "blev med astma" för två år sedan. Det piper i luftrören så att jag vaknar av det och undrar om jag stört mina sängkamrater. Det är i och för sig bara Mayzan som hör och hon har vant sig...
För att muntra upp oss lite, sätter vi en guldkant på vardagen och slår till med en tvårätters middag idag. Till förrätt blir det marinerade räkor och lammkotletter med potatisgratäng till varmrätt. Tror bestämt det får bli en svampstuvning också. Vem vet, det kanske till och med blir lite glass till efterrätt? Betoning på lite för astma och glass är ingen bra kombo.
Lammet är i alla fall nedstyckat och på benen fick slökokar'n göra buljong inatt. Gissa om det doftade gott när jag hämtade kaffet i morse?! Buljongen står på avkylning nu, så jag kan bli av med fettet innan den reduceras. Jag skulle gärna ha en riktigt stor crock pot för såna här ändamål. Alternativt en jättegryta. Min stora "krabbe-kastrull" har försvunnit i nån av alla flyttar och den saknar jag ibland.
Sånt är livet, man förlorar något och vinner annat. Jag drömde så märkligt inatt om min bäste vän som jag förlorade för tre år sen, drygt. Han dök upp i ett sammanhang där han inte alls hade att göra, nämligen i min vän L's familj. Han var kompis med en av hennes bröder och det var konstigt, för jag tror aldrig de har träffats i verkliga livet. Undrar vad det var för mening med denna dröm?
Jag trodde jag skulle komma ihåg mer av drömmen, men det halkade av mig. Förmodligen för att jag fick koncentrera mig på att inte rasera hela medicinskåpet när jag fiskade fram hostmedicinen, vilken jag placerat allra längst bak, eftersom jag så sällan behöver den. Bäst före datum är passerat, det säger väl allt? Visserligen inte med mycket, och ja, jag vet vad jag gör och den med, den funkar!
Mannen tittar ikapp på en serie som vi båda började se i lördags, men eftersom han inte mådde bra gick han och la sig, medan jag såg två avsnitt. Kevin Spacey är en fröjd att se för det mesta och House of Cards är inget undantag. Idag kan det nog bli några avsnitt på raken, för vi ska bara vila och ta det lugnt. Det behöver vi båda två.
Ha en fin torsdag och glöm inte att ta hand om dig själv och människor som betyder mycket för dig.
För att muntra upp oss lite, sätter vi en guldkant på vardagen och slår till med en tvårätters middag idag. Till förrätt blir det marinerade räkor och lammkotletter med potatisgratäng till varmrätt. Tror bestämt det får bli en svampstuvning också. Vem vet, det kanske till och med blir lite glass till efterrätt? Betoning på lite för astma och glass är ingen bra kombo.
Lammet är i alla fall nedstyckat och på benen fick slökokar'n göra buljong inatt. Gissa om det doftade gott när jag hämtade kaffet i morse?! Buljongen står på avkylning nu, så jag kan bli av med fettet innan den reduceras. Jag skulle gärna ha en riktigt stor crock pot för såna här ändamål. Alternativt en jättegryta. Min stora "krabbe-kastrull" har försvunnit i nån av alla flyttar och den saknar jag ibland.
Sånt är livet, man förlorar något och vinner annat. Jag drömde så märkligt inatt om min bäste vän som jag förlorade för tre år sen, drygt. Han dök upp i ett sammanhang där han inte alls hade att göra, nämligen i min vän L's familj. Han var kompis med en av hennes bröder och det var konstigt, för jag tror aldrig de har träffats i verkliga livet. Undrar vad det var för mening med denna dröm?
Jag trodde jag skulle komma ihåg mer av drömmen, men det halkade av mig. Förmodligen för att jag fick koncentrera mig på att inte rasera hela medicinskåpet när jag fiskade fram hostmedicinen, vilken jag placerat allra längst bak, eftersom jag så sällan behöver den. Bäst före datum är passerat, det säger väl allt? Visserligen inte med mycket, och ja, jag vet vad jag gör och den med, den funkar!
Mannen tittar ikapp på en serie som vi båda började se i lördags, men eftersom han inte mådde bra gick han och la sig, medan jag såg två avsnitt. Kevin Spacey är en fröjd att se för det mesta och House of Cards är inget undantag. Idag kan det nog bli några avsnitt på raken, för vi ska bara vila och ta det lugnt. Det behöver vi båda två.
Ha en fin torsdag och glöm inte att ta hand om dig själv och människor som betyder mycket för dig.
onsdag 22 oktober 2014
En får tacka för lamm. #bloggswe
Hemma efter trippen till Trollhättan och intervjun, som gick väldigt bra. tycker jag i alla fall!
Tror att T tycker detsamma. Det visade sig att vi har samma tankesätt om hur jobbet på ett apotek ska gå till och att ingen är "viktigare" än den andra, när det gäller att få jobbet gjort. Hon sa att hon skulle ringa "min" RC, för att kolla hur bra jag ligger till i hennes uttagning till AC-tjänsten. Mhm?
Jag fick proppa mig full av nässpray, astmamedicin och Bricanyl för att komma iväg, men nu är det gjort och jag ska låta sakerna ha sin gång, medan jag styckar kött, lagar mat och kryar på oss.
Ingen av oss sov särskilt bra inatt; mannen tänker för mycket och jag hade hjärtklappning av all cortison jag tog igår. Är dock övertygad om att allt kommer att lösa sig till det bästa för oss båda.
Igår kväll hade vi den stora glädjen att träffa goda vänner under tiden som vi hjälpte till att distribuera lamm till olika delar av stan, eller städerna faktiskt. Middagsbjudningarna duggade tätt och vi ser fram emot många roliga sammankomster framöver!
Middagen idag blir en snabb historia, färdig korv stroganoff. Behöver bara dryga ut den lite med mer korrrv och sås. Ris och sallad till det räcker gott. Lammkotletter ska avnjutas i morgon, för på fredag är det ju som ni vet, fiskdagen. Då blir det torskrygg.
Mannen åkte med till Trollhättan idag och köpte ett fint tapas-set under tiden han väntade på att jag skulle bli klar. Brickan kan användas till mycket, glasen likaså och de små skålarna är precis i den storlek som jag letat efter länge nu. Inte för stora för att ha bara lite hackad chili eller persilja i, när man vill låta gästerna bestämma själva hur starkt det ska vara; inte för små, så att det blir för pilligt.
Han är bra, den mannen. Riktigt bra, faktiskt! Synd att inte företaget han jobbar för inser det också.
Fast det lär de snart märka. Sent ska syndar'n vakna, men nu är ju många chefer och företagsledare inte direkt kända för att vara särskilt smarta, när det kommer till att värdera kompetens. Kortsiktiga vinster och självhävdelse är det enda de tänker på.
Jag känner förvisso ett antal chefer som är smarta och tänker lite längre än näsan räcker, så jag drar inte alla över en kam. Oh nej, jag har ju gu'bevars varit chef själv och jag är ju synnerligen smart...
Skämt åsido, det är något ruttet i dagens sätt att se på personal och medarbetare.
Nu ska jag laga mat, är hungrig som en varg och sen ska jag ta hand om lammstekarna.
Ha en fin lille-lördag och var rädda om varann!
tisdag 21 oktober 2014
Dags att fylla frysen! #bloggswe
Sådär! Har varit på Frölunda torg och skrivit på kontrakt nu, så att alla AC i trakten får upp mig på listan över tim-vikarier. Karin verkar tro att telefonen kommer att ringa ofta framöver och det känns ju hoppfullt. I morgon blir intervjun av i Trollhättan också, vilket öppnar ytterligare möjligheter.
Fast om jag ska vara helt ärlig, så jobbar jag ju helst på hemmaplan, för jag vill slippa åka så långt.
Tid är dyrbart, nämligen. Transportsträckor är det sällan man kommer ifrån helt och hållet och kan vara bra för att "skala av sig" arbetet på vägen hem; dock är det så att långa dito är hemskt tröttande. Skulle det nu bli så att jag kan nyttja tåget, är det en förmildrande omständighet. Då kan jag läsa en bok eller lösa korsord på vägen.
Idag har vi ätit stekt korv och ägg till frukost och ur frysen har jag hämtat upp en lasagne. Jag har stuvat om i fryslådorna så att lammet som ska hämtas ikväll får plats. Himmel, vad härligt det ska bli att laga till det på alla möjliga sätt och vis och vansinnigt gott att äta upp! Denna gång ska det bli lite mindre infrysta enheter, men inte för små såklart. En för liten stek är meningslös att steka.
Förra gången var vi mitt uppe i köksrenoveringen och hade varken tid, plats eller ork att finstycka. I år finns det gott om plats och vi har tid. Skulle behövt en lämplig mindre kniv för ändamålet, men trots att vi letat ett tag har vi inte hittat "rätt". Det ordnar sig ändå, men jag ska nog ägna en stund åt att skärpa de knivar vi har, för dagens uppgift.
Förkylningen som mannen och jag drabbats av verkar klinga av, för vi mår bättre än igår. Bra det, eftersom vi båda två skulle må bra av en svampjakt. Nu borde det ha kommit upp fler trattisar också.
Regn och värme har det varit gott om, så förhållandena är optimala. Det gäller bara att hitta platserna ingen annan varit före på.
Lite annat kul som vi ser fram emot i slutet av veckan är FN-dagen på Grimeton, då de ska sända och alltså startar upp hela radiostationen. Öronproppar rekommenderas! Det första gången Kluran och jag själv kommer att få uppleva sändning, andra gången för mannen och det lär vara mäktigt.
Har även pratat om att åka norröver på söndag, eventuellt. Allt annat tar vi som det kommer.
Ha en fin dag och njut av höstens färger!
Fast om jag ska vara helt ärlig, så jobbar jag ju helst på hemmaplan, för jag vill slippa åka så långt.
Tid är dyrbart, nämligen. Transportsträckor är det sällan man kommer ifrån helt och hållet och kan vara bra för att "skala av sig" arbetet på vägen hem; dock är det så att långa dito är hemskt tröttande. Skulle det nu bli så att jag kan nyttja tåget, är det en förmildrande omständighet. Då kan jag läsa en bok eller lösa korsord på vägen.
Idag har vi ätit stekt korv och ägg till frukost och ur frysen har jag hämtat upp en lasagne. Jag har stuvat om i fryslådorna så att lammet som ska hämtas ikväll får plats. Himmel, vad härligt det ska bli att laga till det på alla möjliga sätt och vis och vansinnigt gott att äta upp! Denna gång ska det bli lite mindre infrysta enheter, men inte för små såklart. En för liten stek är meningslös att steka.
Förra gången var vi mitt uppe i köksrenoveringen och hade varken tid, plats eller ork att finstycka. I år finns det gott om plats och vi har tid. Skulle behövt en lämplig mindre kniv för ändamålet, men trots att vi letat ett tag har vi inte hittat "rätt". Det ordnar sig ändå, men jag ska nog ägna en stund åt att skärpa de knivar vi har, för dagens uppgift.
Förkylningen som mannen och jag drabbats av verkar klinga av, för vi mår bättre än igår. Bra det, eftersom vi båda två skulle må bra av en svampjakt. Nu borde det ha kommit upp fler trattisar också.
Regn och värme har det varit gott om, så förhållandena är optimala. Det gäller bara att hitta platserna ingen annan varit före på.
Lite annat kul som vi ser fram emot i slutet av veckan är FN-dagen på Grimeton, då de ska sända och alltså startar upp hela radiostationen. Öronproppar rekommenderas! Det första gången Kluran och jag själv kommer att få uppleva sändning, andra gången för mannen och det lär vara mäktigt.
Har även pratat om att åka norröver på söndag, eventuellt. Allt annat tar vi som det kommer.
Ha en fin dag och njut av höstens färger!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)