Idag blev det hastigt och lustigt en annorlunda dag. Klockan 9 ringde en AC och behövde akut hjälp på sitt apotek. Det var ju glädjande, men jag skulle ju till veterinären med katterna. Lovade dock att jag skulle kunna komma till halv tolv och det mottogs tacksamt. Vilken tur!
Min strategi för att få in katterna i sina burar för transport till Västra Djursjukhuset, utan blodspillan från min sida var som följer:
1. Lokalisera Mayzan, förhoppningsvis till trådkorgen i klädkammaren. Stäng dörren i så fall.
2. Fjäska med lite kalkon för att få ner Compiz från sin piedestal (klätterträdets högsta topp).
3. Bär upp 6 kilo motsträvig katt (C) till riggad bur på övervåningen.
4. Fiska upp en nyvaken M ur nämnda korg och med milt våld tvinga in henne i en annan bur.
5. Bär ut burarna till bilen.
Punkt 1 gick som planerat. 2 blev modifierad, för han tyckte det gick så bra att ligga kvar och bli matad. Fick alltså hämta pallen (jag är inte så lång) och hämta ner honom, under hans stora protester. 3:an gick av bara farten. Punkt 4 gick förhållandevis bra. Vi brottades en stund vid själva överförandet av katt från famn till bur. Sen gick det som en dans och hela företaget genomfördes utan blodförluster.
Mayzan gnällde och pep alla fem minuter det tar att köra till destinationen. Hela kvarten vi fick vänta på vår tur också. Compiz låg platt och tyst. Mayzan togs ur buren först. Hon skuttade snarare ut själv. Compiz burdörr öppnades, men han stannade på plats. Vägning gick fint, även om C gömde sig i buren direkt efter. M satt i mitt knä och svettades rakt igenom mina byxben.
Lite mindre skavanker upptäcktes på dem båda, men vi ska diskutera dessa vid senare tillfälle. På det hela taget gick allt bra och gissa om de var glada när vi kom hem igen?!
Jag åt upp min andra mack-halva och rapporterade till mannen, samtidigt som jag bytte om till arbetsuniformen. Har nämligen bara fått en kjol och det blir så jobbigt att klä om på plats.
Det var full rulle hela dagen och jätteroligt på jobbet. Flera kunder uttryckte sin tacksamhet och det är det som gör att det är så kul att vara egenvårdsspecialist. När man får lösa ett problem för en kund med magproblem, föreslå bra produkter till en kund vars dotter flyttar hemifrån och behöver ett bra bassortiment, eller hjälpa till med val av avmaskningsmedel till en skygg och motsträvig katt.
När jag kom hem berättade mannen om sitt möte med chefen. Det är en lång historia, som inte ska avhandlas här idag. Förhoppningsvis fattade chefen att det är allvar nu och att de bör tänka om i många frågor och göra rätt i fortsättningen. Antagligen en utopi, men det är deras problem i så fall.
Till middag bestämde jag att vi skulle ha karré som fått koka i skysåsen, pressad potatis och ärtor. Mannen fick chansen att bestämma igår, men tog den inte. Han blev inte det minsta ledsen för det.
Jag upptäckte dock att det fanns lite för få potatisar hemma, men löste det genom att koka en palsternacka också. Problemlösare, japp! Vem vill åka till affären efter klockan 18, liksom?
Ha en god natt och sov gott! Det ska jag...
onsdag 3 december 2014
tisdag 2 december 2014
Rapportering. #blogg24 #bloggswe
Idag var det hemskt segt att ta sig ur sömnvärlden. Hade mannen inte kommit med kaffet och pussat mig vaken, hade jag sovit än. Det är då för väl att han har ordning på mig. Jag har ju som sagt lite att stå i och det första för dagen är gjort; kassakort inskickat till AEA. Bara resten kvar!
Aktivitetsrapporten till Af, bland annat, så att jag får "rätt" till den ynkliga ersättningen.
Jag ska lämna in min tidrapport till Apotekschefen också, så jag får lön för de dagar jag arbetat. Det blir ju ett välkommet tillskott i kassan till jul. Det var ju inte såhär det skulle bli, när man äntligen blivit äldre och barnen är utflugna för länge sen. Fast jag får väl vara tacksam för att arbetslösheten inte kom då, när de var små och bodde hemma.
Hursomhelst, jag har lite ärenden att göra idag, så jag ska fatta mig kort. Jag drömde en sanndröm i natt. Mycket märkligt! Jag var tvungen att kontrollera saken och det visade sig stämma. Undrar om jag är synsk på riktigt, eller om det var något annat som gjorde att händelserna sammanföll?
Det spelar ingen roll, jag blev glad i alla fall!
Middag idag blir en köttfärssoppa ur frysgömman:
Detta recept lade jag upp i "Middagshjälpen" för en tid sedan och den blev riktigt populär bland medlemmarna där. Det tycker jag är kul! Jag är inte så aktiv där, för jag är inte intresserad av att följa recept så noga själv och därför dålig på att skriva ner dem för andra. Min goda vän J peppar mig med jämna mellanrum att lägga till något nytt när det är lämpliga uppdrag, annars hade jag nog gett upp.
Jag tycker det är roligt att läsa recept och sen gör jag "somhelst", som sonen sa när han var liten. Finns en ingrediens inte hemma, kan jag utesluta den eller ersätta med något annat. Fantasi och matglädje har jag gott om, även när orken tryter. Försvinner matlusten och glädjen att laga mat, då är det riktigt illa ställt med mig. Kalla på ambulans i så fall.
Nu blev jag hungrig, så jag tar mig en macka innan jag drar iväg till Frölunda Torg och gör mina ärenden. Äggmacka med kaviar, tror jag bestämt det får bli, för nu kurrar det högt i magen.
Ha en fin dag och ett stort grattis till min syster som fyller år, liksom kusinen M och vännen D.
Var rädda om er och glöm inte reflexerna. Det gäller alla! Jag var ute och körde bil igår kväll.
Man syns inte så bra som man tror, ens under en gatlykta...
Aktivitetsrapporten till Af, bland annat, så att jag får "rätt" till den ynkliga ersättningen.
Jag ska lämna in min tidrapport till Apotekschefen också, så jag får lön för de dagar jag arbetat. Det blir ju ett välkommet tillskott i kassan till jul. Det var ju inte såhär det skulle bli, när man äntligen blivit äldre och barnen är utflugna för länge sen. Fast jag får väl vara tacksam för att arbetslösheten inte kom då, när de var små och bodde hemma.
Hursomhelst, jag har lite ärenden att göra idag, så jag ska fatta mig kort. Jag drömde en sanndröm i natt. Mycket märkligt! Jag var tvungen att kontrollera saken och det visade sig stämma. Undrar om jag är synsk på riktigt, eller om det var något annat som gjorde att händelserna sammanföll?
Det spelar ingen roll, jag blev glad i alla fall!
Middag idag blir en köttfärssoppa ur frysgömman:
Ingredienser:
| 1 | Lök, hackad |
| 1 | Morot i slantar t ex |
| 1 | bit Palsternacka |
| 1 | bit Kålrot |
| 1 | bit Kål (röd för dagen) |
| 2 | Potatisar (mjölig) |
| 1 Röd chili |
| ½ | Paprika |
| Cocktailtomater och sockerärtor (sparas till serveringen) |
| 4 | Buljongtärningar (svamp + kött, eller grönsaks-) |
| Några stänk Sesamolja |
| Cayennepeppar efter egen smak |
Instruktion:
Fräs köttfärs i lite matolja och lägg över i en stor kastrull
Lägg i lök och fräs den blank innan resten av rot- och grönsakerna, blanda runt en liten stund, peppra med svartpeppar och cayenne och lägg över i kastrullen.
Häll på 1½ liter vatten och koka upp.
Låt puttra tills du har rätt tuggmotstånd för dig, smaka av och servera med ett gott bröd.
Lägg i lök och fräs den blank innan resten av rot- och grönsakerna, blanda runt en liten stund, peppra med svartpeppar och cayenne och lägg över i kastrullen.
Häll på 1½ liter vatten och koka upp.
Låt puttra tills du har rätt tuggmotstånd för dig, smaka av och servera med ett gott bröd.
Detta recept lade jag upp i "Middagshjälpen" för en tid sedan och den blev riktigt populär bland medlemmarna där. Det tycker jag är kul! Jag är inte så aktiv där, för jag är inte intresserad av att följa recept så noga själv och därför dålig på att skriva ner dem för andra. Min goda vän J peppar mig med jämna mellanrum att lägga till något nytt när det är lämpliga uppdrag, annars hade jag nog gett upp.
Jag tycker det är roligt att läsa recept och sen gör jag "somhelst", som sonen sa när han var liten. Finns en ingrediens inte hemma, kan jag utesluta den eller ersätta med något annat. Fantasi och matglädje har jag gott om, även när orken tryter. Försvinner matlusten och glädjen att laga mat, då är det riktigt illa ställt med mig. Kalla på ambulans i så fall.
Nu blev jag hungrig, så jag tar mig en macka innan jag drar iväg till Frölunda Torg och gör mina ärenden. Äggmacka med kaviar, tror jag bestämt det får bli, för nu kurrar det högt i magen.
Ha en fin dag och ett stort grattis till min syster som fyller år, liksom kusinen M och vännen D.
Var rädda om er och glöm inte reflexerna. Det gäller alla! Jag var ute och körde bil igår kväll.
Man syns inte så bra som man tror, ens under en gatlykta...
måndag 1 december 2014
Slut i rutan! #blogg24 #bloggswe
Jag ligger hopplöst efter med allt. Åkte till Bovall och hämtade redskap för dagens insats, vidare till dottern och barnbarnen. Den lilla sov precis hela tiden jag hälsade på, det var lite ofint av henne. W skrattade så fort han såg mig, vilket känns gott i hjärtat. Vi lekte med bilar och jag fick julklappstips. Får se på lilla julafton hur bra jag väljer bland dem.
Knackade på hos världens bästa L, men hon var inte hemma. Borde kanske ha varskott först, men ibland är det svårt att beräkna tiden och det är bättre att överraska än att utebli, tänkte jag.
Fortsatte ut till Kungshamn så att sonen fick putsade fönster, uppsatta julgardiner och adventsstakarna på plats, hann nästan allt innan han kom hem efter jobbet. Resten får han göra själv.
Snabbt tillbaka med redskapen och fick upp ljusstakarna där. Fönstren är inte rena, men det tänker jag strunta i. Jag hittade några nötter i en skål, stoppade dem i en påse och åkte hem. Jag hade kunnat stanna, men har ett viktigt åtagande i morgon och vill kunna göra förberedelserna i lugn och ro.
Nötterna är ett knep att hålla sig vaken i mörkerkörning, förresten. Tuggar man, sover man inte...
Jag hoppas att få tid att ta hand om fönster och gardiner hemma också. Eller gör jag verkligen det?!
Jo, det gör jag. Mest hoppas jag att orken räcker, jag har varit lite klen och är trött på det också.
Så trött att jag glömde hämta pepparkaksdegen hos modern, som förser oss med sådan varje år, om man vill ha. Det ville jag, för jag hoppas att två hjälpredor kommer hit och bakar med mig i år.
När jag kom hem efter dagens utflykt hade mannen middag på gång. Leverstuvning som fanns klar att värma. För nu är det lite "operation frystömning" igen. Alltså borde det finnas tid att få gjort det jag redan borde ha hunnit med. Jag ska göra som kloka J, sa. Bra musik, för att pumpa upp adrenalinet och svepa fram som en tornado överallt. Sen kan jag slappna av och julmysa...
Japp, så får det bli! Ha en fin kväll och sov gott, när det blir dags!
Knackade på hos världens bästa L, men hon var inte hemma. Borde kanske ha varskott först, men ibland är det svårt att beräkna tiden och det är bättre att överraska än att utebli, tänkte jag.
Fortsatte ut till Kungshamn så att sonen fick putsade fönster, uppsatta julgardiner och adventsstakarna på plats, hann nästan allt innan han kom hem efter jobbet. Resten får han göra själv.
Snabbt tillbaka med redskapen och fick upp ljusstakarna där. Fönstren är inte rena, men det tänker jag strunta i. Jag hittade några nötter i en skål, stoppade dem i en påse och åkte hem. Jag hade kunnat stanna, men har ett viktigt åtagande i morgon och vill kunna göra förberedelserna i lugn och ro.
Nötterna är ett knep att hålla sig vaken i mörkerkörning, förresten. Tuggar man, sover man inte...
Jag hoppas att få tid att ta hand om fönster och gardiner hemma också. Eller gör jag verkligen det?!
Jo, det gör jag. Mest hoppas jag att orken räcker, jag har varit lite klen och är trött på det också.
Så trött att jag glömde hämta pepparkaksdegen hos modern, som förser oss med sådan varje år, om man vill ha. Det ville jag, för jag hoppas att två hjälpredor kommer hit och bakar med mig i år.
När jag kom hem efter dagens utflykt hade mannen middag på gång. Leverstuvning som fanns klar att värma. För nu är det lite "operation frystömning" igen. Alltså borde det finnas tid att få gjort det jag redan borde ha hunnit med. Jag ska göra som kloka J, sa. Bra musik, för att pumpa upp adrenalinet och svepa fram som en tornado överallt. Sen kan jag slappna av och julmysa...
Japp, så får det bli! Ha en fin kväll och sov gott, när det blir dags!
söndag 30 november 2014
Ljus och värme. #bloggswe
Igår fick vi en fråga från en god vän, som vi kan kalla 7-son, om vi ville göra'n sällskap på lokal. Det ville vi förstås och sammanstrålade på Bar Kom och avnjöt Vibroheads. Riktigt bra sväng var det!
Sedan tog vi oss vidare till Cajsa Warg som lite orättvist hade större publik, väldigt mycket yngre också. Majornas hippa invånare verkade uppskatta Honeyboy Slim & Bad Habits och det gjorde vi också. Det svängde bra hela kvällen med andra ord och vi åkte hem nöjda och glada.
Idag åkte vi till Haga och jag blev så kär i ett par örhängen som Anna Stina Sandelius knåpat ihop att jag faktiskt var tvungen att köpa dem. Alldeles unika är de också. Krokarna är av koppar, aluminiumet är mönstrat genom att hamra det mot tyg. Granater på koppartråd kompletterar smycket. Även julgranen av återvunnet papper är förtjusande och fick följa med oss hem.
Det blåste kallt idag så nu känns det verkligen att hösten är över och vintern är här på riktigt. Mannen sätter upp ljusslingor ute och det börjar minsann bli lite julstämning även om det inte har hänt så mycket inomhus än. Jag ska bara... Du vet, allt för att slippa putsa fönster och stryka. Samtidigt vet jag ju att jag mår så mycket bättre av att få det gjort.
I morgon ska jag hjälpa sonen med gardiner och adventsbelysning. Jag får ta med strykjärn och strykbräda dit, för gardinerna tvättade han när de togs ner. Sprayflaskan åker med också. Mitt egentligen bästa knep för att slippa stryka, är att hänga upp vissa gardiner när de är våta. Funkar tyvärr inte på alla, men vem har sagt att det ska vara lätt?
Idag ska jag panera spätta och göra en remouladsås på danskt vis. Tror det blir kokt potatis till. Känner inte för pommes, även om det kan vara nog så gott, om de är hemgjorda.
Ingredienser:2,5 dl majonnäs
1,5 tsk curry
1,5 dl avrunnen, finskuren pickles
2 msk finhackad dill
1 st finhackad schalottenlök
1 msk citronjuice
Salt & peppar
Ha en fin 1:a Advent och plocka fram Luciakronan redan nu, om du tycker det är töntigt med reflexer. Lys upp tillvaron lite!
 |
| Vibroheads |
Sedan tog vi oss vidare till Cajsa Warg som lite orättvist hade större publik, väldigt mycket yngre också. Majornas hippa invånare verkade uppskatta Honeyboy Slim & Bad Habits och det gjorde vi också. Det svängde bra hela kvällen med andra ord och vi åkte hem nöjda och glada.
Idag åkte vi till Haga och jag blev så kär i ett par örhängen som Anna Stina Sandelius knåpat ihop att jag faktiskt var tvungen att köpa dem. Alldeles unika är de också. Krokarna är av koppar, aluminiumet är mönstrat genom att hamra det mot tyg. Granater på koppartråd kompletterar smycket. Även julgranen av återvunnet papper är förtjusande och fick följa med oss hem.
 |
| Anna Stinas verk |
 |
| Sidor ur "Vem är vem", kanske? |
I morgon ska jag hjälpa sonen med gardiner och adventsbelysning. Jag får ta med strykjärn och strykbräda dit, för gardinerna tvättade han när de togs ner. Sprayflaskan åker med också. Mitt egentligen bästa knep för att slippa stryka, är att hänga upp vissa gardiner när de är våta. Funkar tyvärr inte på alla, men vem har sagt att det ska vara lätt?
Idag ska jag panera spätta och göra en remouladsås på danskt vis. Tror det blir kokt potatis till. Känner inte för pommes, även om det kan vara nog så gott, om de är hemgjorda.
Ingredienser:2,5 dl majonnäs
1,5 tsk curry
1,5 dl avrunnen, finskuren pickles
2 msk finhackad dill
1 st finhackad schalottenlök
1 msk citronjuice
Salt & peppar
Ha en fin 1:a Advent och plocka fram Luciakronan redan nu, om du tycker det är töntigt med reflexer. Lys upp tillvaron lite!
lördag 29 november 2014
Lamm smakar kofta. #bloggswe
Idag ska mannens bil få "vinter-puckar". Jag hade aldrig hört uttrycket förrän jag träffade honom, vilket är lite märkligt. Bilreparatörens dotter och fillemorbrors kartläsare, liksom? Jag har varit med och lyssnat på rallynördarnas snack före tävlingar och under reparationer, samt vid dubbning av däck i garaget hos vänner i branschen.
Fast det kanske är ett modernt uttryck och det låter lite ståkkhålmskt, i mina öron. Det kan förvisso vara typisk göttebossk humor också. Han får förklara varifrån han fått det sen. Jag åker i alla fall med och langar puckar ner från loftet och upp igen, så slipper jag oroa mig för att mannen knäcker ryggen eller halkar i den branta trappan om han gjorde det själv.
Sen ska vi leta reda på julgrejorna hemma på vinden. Jag försökte inte ens igår, av samma anledning som jag hjälper mannen idag. Trappstegen är lite för brant och osäker för att kånka kartonger själv. Bättre att langa till en mottagare och slippa riskera olyckor på väg upp eller ner. Det finns många fördelar med att vara två...
Slökokar'n är laddad med lammkött, lök, vitlök, portvin, vatten, lagerblad och den färdiga kryddblandningen Kofta Masala som jag tyckte var så god när jag lagade afghanska köttbullar härförleden. Det får stå och sjuda tills ikväll, enkelt och bra! Ris och broccoli blir det till denna gryta. Lite rött vin till, så känns det sådär fint. Lamm smakar inte alls kofta som i våt ylle, förresten!
Eftersom det är 1:a Advent i morgon, så blir det nog en pepparkaka med grönmögelost och glögg. Det finns kvar sen förra året. Glöggen alltså. Vi hade glöggmingel för att få tillfälle att visa upp det nyrenoverade köket för våra vänner och bekanta. Tänk vad tiden går fort. Samtidigt går det väldigt långsamt, när jag tänker på hur länge jag har varit arbetslös.
I morgon ska vi besöka Haga och julmarknaden där. En av våra bästa vänner håller i trådarna för församlingshemmet utställning och marknad och hon är skicklig på att förvandla garntrådar till diverse föremål också. Vi hade lite för mycket annat att göra förra året, så det blir första gången åtminstone jag får uppleva denna julmarknad.
Ha en fin lördag och ta det lugnt bland gardiner och sladdar. Glögg på dig!
Fast det kanske är ett modernt uttryck och det låter lite ståkkhålmskt, i mina öron. Det kan förvisso vara typisk göttebossk humor också. Han får förklara varifrån han fått det sen. Jag åker i alla fall med och langar puckar ner från loftet och upp igen, så slipper jag oroa mig för att mannen knäcker ryggen eller halkar i den branta trappan om han gjorde det själv.
Sen ska vi leta reda på julgrejorna hemma på vinden. Jag försökte inte ens igår, av samma anledning som jag hjälper mannen idag. Trappstegen är lite för brant och osäker för att kånka kartonger själv. Bättre att langa till en mottagare och slippa riskera olyckor på väg upp eller ner. Det finns många fördelar med att vara två...
Slökokar'n är laddad med lammkött, lök, vitlök, portvin, vatten, lagerblad och den färdiga kryddblandningen Kofta Masala som jag tyckte var så god när jag lagade afghanska köttbullar härförleden. Det får stå och sjuda tills ikväll, enkelt och bra! Ris och broccoli blir det till denna gryta. Lite rött vin till, så känns det sådär fint. Lamm smakar inte alls kofta som i våt ylle, förresten!
Eftersom det är 1:a Advent i morgon, så blir det nog en pepparkaka med grönmögelost och glögg. Det finns kvar sen förra året. Glöggen alltså. Vi hade glöggmingel för att få tillfälle att visa upp det nyrenoverade köket för våra vänner och bekanta. Tänk vad tiden går fort. Samtidigt går det väldigt långsamt, när jag tänker på hur länge jag har varit arbetslös.
I morgon ska vi besöka Haga och julmarknaden där. En av våra bästa vänner håller i trådarna för församlingshemmet utställning och marknad och hon är skicklig på att förvandla garntrådar till diverse föremål också. Vi hade lite för mycket annat att göra förra året, så det blir första gången åtminstone jag får uppleva denna julmarknad.
Ha en fin lördag och ta det lugnt bland gardiner och sladdar. Glögg på dig!
fredag 28 november 2014
Jag ska bara... #bloggswe
Dagens goda gärning är utförd och mannens bil är på verkstan Långtbortistan. Dessutom får han låna min Pärla under dagen, så att han får mat i magen. Detta innebär att jag kan ägna mig åt fönstertvätt och lite pyssel, istället för att handla och sånt. Det får vi göra tillsammans, när bilen är hämtad. Lite snopet är det att vi missar "öppet hus" på Poppels bryggeri ikväll.
Vi visste inte säkert om det skulle gå att få ihop med logistiken förrän det plötsligt var för sent och "fullt hus". Hoppas det blir tillfälle att besöka dem snart igen. Det är bara en fråga om tid innan mannen startar eget hemmabryggeri, så intresset är stort. Jag tycker ju också om öl och själva hantverket är roligt och lite pyssligt om man bygger utrustningen själv.
När mannen och jag var hos föräldrarna för en tid sedan, visade jag honom vad jag vill ha i julklapp. En morgonrock i plysch som liknar den mamma har. Eller en "hemmaklänning" för mys, kanske det snarare kan beskrivas som. Fast när jag tänker efter nu, när jag laddar för att tvätta fönster, vill jag nog hellre ha en sånhär.
Katten Compiz har en ny vana. En stunds trampande och liggande i knät på mig även om förmiddagarna. Om kvällarna har vi haft det så, ganska länge nu. Bra att han hoppade upp till mig, för då kom jag ihåg mitt löfte till mannen att ringa veterinären för katternas årliga vaccination. Förra året hade jag med tre katter dit. Attila var inte glad på mig, men det gick förhållandevis bra ändå.
Värre var det ju, att de upptäckte ett fel på hans hjärta. Jag hade märkt att något inte var som det skulle med honom, då han svimmat av några gånger. Bara en kort stund förvisso och sen var han som vanligt igen, men det var förstås nödvändigt att kolla upp detta. Vi fick börja medicinera honom också, för samma åkomma som Compiz har, men allvarligare.
Han svarade bra på medicinen och var nästan som vanligt igen. Vid återbesöket var veterinären försiktigt optimistisk och trodde att vi skulle få ha honom kvar ca 2-3 år. Så blev det inte, han gick bort mycket hastigt på nyårsdagen. Det blev så tomt och tyst efter den lille gaphalsen, men nu har Mayzan tagit över på ovanvåningen och håller oss sällskap i sängen.
Compiz stannar nere och gosar. Det räcker gott att breda ut sig i knät en stund och klappas, verkar han tycka. Brummar lite diskret och nöjt, tills han har fått nog. Då hoppar han över till soffan eller pallen och sover en stund. Jag börjar nog också bli gammal, för jag uppskattar det mer och mer. Förr blev jag mest irriterad och trodde jag kunde bestämma när det räckte.
Så fungerar det ju inte. Det är katten som bestämmer och vi tvåbenta får bara anpassa oss. Fast jag har allt fått lite pli och hyfs på dem, så lite har de tillåtit mig bestämma också...
Mannen fick bestämma mat idag och valde vinkokta musslor. Finns inget att invända mot där, så det är något vi hämtar hem i eftermiddag.
Det enda jag får bestämma idag är när jag ska ta mig i kragen och putsa fönster. Tror jag ska läsa klart GP först, bara. Lösa dagens ultrasvåra sudoku också förstås, men sen!
Ha en fin dag och start på helgen!
Vi visste inte säkert om det skulle gå att få ihop med logistiken förrän det plötsligt var för sent och "fullt hus". Hoppas det blir tillfälle att besöka dem snart igen. Det är bara en fråga om tid innan mannen startar eget hemmabryggeri, så intresset är stort. Jag tycker ju också om öl och själva hantverket är roligt och lite pyssligt om man bygger utrustningen själv.
När mannen och jag var hos föräldrarna för en tid sedan, visade jag honom vad jag vill ha i julklapp. En morgonrock i plysch som liknar den mamma har. Eller en "hemmaklänning" för mys, kanske det snarare kan beskrivas som. Fast när jag tänker efter nu, när jag laddar för att tvätta fönster, vill jag nog hellre ha en sånhär.
Katten Compiz har en ny vana. En stunds trampande och liggande i knät på mig även om förmiddagarna. Om kvällarna har vi haft det så, ganska länge nu. Bra att han hoppade upp till mig, för då kom jag ihåg mitt löfte till mannen att ringa veterinären för katternas årliga vaccination. Förra året hade jag med tre katter dit. Attila var inte glad på mig, men det gick förhållandevis bra ändå.
Värre var det ju, att de upptäckte ett fel på hans hjärta. Jag hade märkt att något inte var som det skulle med honom, då han svimmat av några gånger. Bara en kort stund förvisso och sen var han som vanligt igen, men det var förstås nödvändigt att kolla upp detta. Vi fick börja medicinera honom också, för samma åkomma som Compiz har, men allvarligare.
Han svarade bra på medicinen och var nästan som vanligt igen. Vid återbesöket var veterinären försiktigt optimistisk och trodde att vi skulle få ha honom kvar ca 2-3 år. Så blev det inte, han gick bort mycket hastigt på nyårsdagen. Det blev så tomt och tyst efter den lille gaphalsen, men nu har Mayzan tagit över på ovanvåningen och håller oss sällskap i sängen.
Compiz stannar nere och gosar. Det räcker gott att breda ut sig i knät en stund och klappas, verkar han tycka. Brummar lite diskret och nöjt, tills han har fått nog. Då hoppar han över till soffan eller pallen och sover en stund. Jag börjar nog också bli gammal, för jag uppskattar det mer och mer. Förr blev jag mest irriterad och trodde jag kunde bestämma när det räckte.
Så fungerar det ju inte. Det är katten som bestämmer och vi tvåbenta får bara anpassa oss. Fast jag har allt fått lite pli och hyfs på dem, så lite har de tillåtit mig bestämma också...
Mannen fick bestämma mat idag och valde vinkokta musslor. Finns inget att invända mot där, så det är något vi hämtar hem i eftermiddag.
Det enda jag får bestämma idag är när jag ska ta mig i kragen och putsa fönster. Tror jag ska läsa klart GP först, bara. Lösa dagens ultrasvåra sudoku också förstås, men sen!
Ha en fin dag och start på helgen!
torsdag 27 november 2014
F*cket. #bloggswe #facket
Segt att vakna idag, men sen ringde min namne för hon skulle på ett möte med sitt fackförbunds jurist. Jag har ju varit med på hela den resan också och kan bara säga det jag sagt förr; man får ligga på som en iller för att det ska komma nånvart. Hennes förbund har skött sig bättre än mitt, men det säger inte så mycket. Facket är tandlöst och ointresserat av sina medlemmars väl och ve.
Sveriges Farmaceuter har inte utmärkt sig som ett förbund som kommunicerar med sina medlemmar i onödan. Knappt ens alls, i själva verket. Framför allt inte utan påtryckningar som väldigt arga mail.
Jag undrar om det inte hade varit bättre att dra hela historien offentligt. Fast när man är lamslagen och chockad är man inte riktigt i form för att ta den smällen också.
Man vänder sig till dem, vars uppgift är att företräda, förhandla och försvara medlemmens sak. För att det är deras jobb och förbannade skyldighet, när jag betalar skyhöga avgifter som går till deras löner. Man borde betalat en månadsavgift till en advokat från den stund man började jobba, istället. Om nåt skulle ske, som man inte har kunskap eller ork till att sköta själv, i en arbetskonflikt.
Att betala medlemsavgift i dagsläget känns lika meningslöst som att betala lite för mycket i skatt varje månad. De slantarna får man ju förvisso tillbaka, utan ränta för utlåningen visserligen, men man får tillbaka något i alla fall. För min medlemsavgift till facket har jag hittills bara fått ännu mer ont i magen och gnisslande tänder. Ersättning för sveda och värk, tack!
Idag har jag tvättat julgardiner. Dem ska jag hänga upp i morgon, när jag kört mannen till jobbet. Hans bil ska till bildoktorn. En envis lampa ska släckas och det kräver specialverktyg för sånt, i dagens moderna bilar. Bilen är egentligen lastgammal, åtminstone jämfört med min, men den är ju amerikansk och därmed hypermodern med svenska och europeiska mått mätt.
Säga vad man vill om USA och deras usla social- och sjukförsäkringar, men standardutrustningen i bilarna är det vi kallar lyxpaket i Sverige. När jag tänker på saken, kan man kanske se det som att vi sänker standarden på våra försäkringssystem i takt med att vi höjer standarden i bilarna. Obama verkar sträva åt andra hållet. Funderar på att emigrera...
Det blir lite frysrensning idag. En liten bytta kasslersås drygas ut med en påse färdig kyckling. Till detta blir det pasta och broccoli. Ett säkert kort för att få lite gott humör och energi.
Visst ja, jag köpte ett kilo clementiner igår, bara för att få lite mer kraft och ork. Äter morot varje dag också. Det ska hämtas bryssel- och grönkål i morgon. Snart piggelin igen!
Ha en fin dag och var rädd om dig!
Sveriges Farmaceuter har inte utmärkt sig som ett förbund som kommunicerar med sina medlemmar i onödan. Knappt ens alls, i själva verket. Framför allt inte utan påtryckningar som väldigt arga mail.
Jag undrar om det inte hade varit bättre att dra hela historien offentligt. Fast när man är lamslagen och chockad är man inte riktigt i form för att ta den smällen också.
Man vänder sig till dem, vars uppgift är att företräda, förhandla och försvara medlemmens sak. För att det är deras jobb och förbannade skyldighet, när jag betalar skyhöga avgifter som går till deras löner. Man borde betalat en månadsavgift till en advokat från den stund man började jobba, istället. Om nåt skulle ske, som man inte har kunskap eller ork till att sköta själv, i en arbetskonflikt.
Att betala medlemsavgift i dagsläget känns lika meningslöst som att betala lite för mycket i skatt varje månad. De slantarna får man ju förvisso tillbaka, utan ränta för utlåningen visserligen, men man får tillbaka något i alla fall. För min medlemsavgift till facket har jag hittills bara fått ännu mer ont i magen och gnisslande tänder. Ersättning för sveda och värk, tack!
Idag har jag tvättat julgardiner. Dem ska jag hänga upp i morgon, när jag kört mannen till jobbet. Hans bil ska till bildoktorn. En envis lampa ska släckas och det kräver specialverktyg för sånt, i dagens moderna bilar. Bilen är egentligen lastgammal, åtminstone jämfört med min, men den är ju amerikansk och därmed hypermodern med svenska och europeiska mått mätt.
Säga vad man vill om USA och deras usla social- och sjukförsäkringar, men standardutrustningen i bilarna är det vi kallar lyxpaket i Sverige. När jag tänker på saken, kan man kanske se det som att vi sänker standarden på våra försäkringssystem i takt med att vi höjer standarden i bilarna. Obama verkar sträva åt andra hållet. Funderar på att emigrera...
Det blir lite frysrensning idag. En liten bytta kasslersås drygas ut med en påse färdig kyckling. Till detta blir det pasta och broccoli. Ett säkert kort för att få lite gott humör och energi.
Visst ja, jag köpte ett kilo clementiner igår, bara för att få lite mer kraft och ork. Äter morot varje dag också. Det ska hämtas bryssel- och grönkål i morgon. Snart piggelin igen!
Ha en fin dag och var rädd om dig!
onsdag 26 november 2014
Kom hit och spill... #bloggswe
Vilken tur att vädret är riktigt vackert och trevligt idag, för jag är jättetrött. Har drömt konstigt igen, men har i vanlig ordning glömt det mesta. En dröm handlade dock om att jag skulle lära någon att dricka ur ett helt vanligt dricksglas utan att spilla. Personen ifråga är mig helt okänd och svårigheten var stor. Jag blev så irriterad över spillet och sölet att jag nästan fick en hjärnblödning.
Jag gissar själv att det handlar om att jag är heligt förbannad på resursslöseriet som finns runtom mig. Framför allt att mannens företagsledning inte har vett på att ta tillvara på den tillgång han är, samt klantskallen som är för feg att satsa lite för att vinna mycket. Till en liten del även för egen del.
Jag är också en tillgång och en pålitlig resurs, det märks när jag hoppar in och avlastar.
Trots mail till RC och en ödmjuk förfrågan om hur jag står mig i konkurrensen till den tjänst jag sökt vet jag fortfarande ingenting. Det är frustrerande, speciellt som det nu gått sju veckor sedan intervjun och hon lovade besked efter fyra. "Jag hör alltid av mig till alla sökande." Jo, jo. I år eller nästa?
Inte heller fackpampen gör som han lovar, vilket i och för sig inte förvånar mig längre.
Den 6:e innevarande månad svarade han mig såhär: "Jag återkommer inom kort med ett ordentligt svar till dig. Som jag skrev tidigare så har arbetsgivaren sagt nej och vår bedömning är att vi kommer inte längre. Men som sagt jag återkommer."
"Inom kort", va? Det innebär max en vecka, eller är jag helt ute och cyklar? Tre veckor är det inte, i alla fall, det är ohyfsat och oförskämt. Men som sagt, jag är van vid detta laget...
Brödet är helt slut, en fördeg är satt och jag ska älta den degen också idag. Måste dock åka och handla mer mjöl. Surdeg behövs knappast, jag kan spilla över lite av mitt humör i degen, så blir det nog samma resultat. Lite annat ätbart behöver också hämtas, men det finns ganska gott om mat hemma. Basvaror som potatis, lök, morötter och annat "grönt", jämte grädde och ägg är slut.
Min energi också. Jag vill orka sätta igång med fönsterputsning och gardinstrykning, för i helgen är det 1:a advent och då vill jag ha det lite juligt och mysigt. Dricka glögg och äta pepparkakor efter julmarknaden i Haga, njuta av ljusen från adventsstjärnor och -stakar bakom röda julgardiner.
Är det någon som råkar spilla energi över mig, ska jag bli evigt tacksam och glad, jag lovar!
Hade sånär glömt bort Dagens middag. Det blir potatismos till fisken som blev över i söndags. Det gäller att ta tillvara på resurserna, inte sant?
Ha en fin dag och var snäll, håll dina löften och behandla andra så som du själv vill bli behandlad!
Jag gissar själv att det handlar om att jag är heligt förbannad på resursslöseriet som finns runtom mig. Framför allt att mannens företagsledning inte har vett på att ta tillvara på den tillgång han är, samt klantskallen som är för feg att satsa lite för att vinna mycket. Till en liten del även för egen del.
Jag är också en tillgång och en pålitlig resurs, det märks när jag hoppar in och avlastar.
Trots mail till RC och en ödmjuk förfrågan om hur jag står mig i konkurrensen till den tjänst jag sökt vet jag fortfarande ingenting. Det är frustrerande, speciellt som det nu gått sju veckor sedan intervjun och hon lovade besked efter fyra. "Jag hör alltid av mig till alla sökande." Jo, jo. I år eller nästa?
Inte heller fackpampen gör som han lovar, vilket i och för sig inte förvånar mig längre.
Den 6:e innevarande månad svarade han mig såhär: "Jag återkommer inom kort med ett ordentligt svar till dig. Som jag skrev tidigare så har arbetsgivaren sagt nej och vår bedömning är att vi kommer inte längre. Men som sagt jag återkommer."
"Inom kort", va? Det innebär max en vecka, eller är jag helt ute och cyklar? Tre veckor är det inte, i alla fall, det är ohyfsat och oförskämt. Men som sagt, jag är van vid detta laget...
Brödet är helt slut, en fördeg är satt och jag ska älta den degen också idag. Måste dock åka och handla mer mjöl. Surdeg behövs knappast, jag kan spilla över lite av mitt humör i degen, så blir det nog samma resultat. Lite annat ätbart behöver också hämtas, men det finns ganska gott om mat hemma. Basvaror som potatis, lök, morötter och annat "grönt", jämte grädde och ägg är slut.
Min energi också. Jag vill orka sätta igång med fönsterputsning och gardinstrykning, för i helgen är det 1:a advent och då vill jag ha det lite juligt och mysigt. Dricka glögg och äta pepparkakor efter julmarknaden i Haga, njuta av ljusen från adventsstjärnor och -stakar bakom röda julgardiner.
Är det någon som råkar spilla energi över mig, ska jag bli evigt tacksam och glad, jag lovar!
Hade sånär glömt bort Dagens middag. Det blir potatismos till fisken som blev över i söndags. Det gäller att ta tillvara på resurserna, inte sant?
Ha en fin dag och var snäll, håll dina löften och behandla andra så som du själv vill bli behandlad!
tisdag 25 november 2014
Företagare utan företagsamhet. #bloggswe
Fick ett tips att dricka ljummet te på ingefära och citron för min hals igår och det var riktigt bra. Idag vaknade jag utan ont i halsen. Bara den torra hostan, men det är smällar man får ta efter förkylningar som astmatiker.
"Någon" glömde att ta upp bröd igår, därför blev mannen utan frukostmacka. Så kan vi ju inte ha det, så jag åkte dit med en. Inte helt färdig för att möta folk, det vill säga med smutsigt hår och klädd i mjukisbyxor, bad jag honom komma ut till mig i bilen. Jag ville också undvika personen som kullkastade en lysande plan för hans eget företag i framtiden, genom att vara dumsnål och feg.
Gissa hur det gick? Han fick givetvis syn på mig och kom ut för att hälsa. Spelade ingen roll att jag hissade upp fönstret och markerade att jag var på väg igen. Han måste förstås hälsa i hand och fråga om allt är bra. Nä, det är det inte, svarade jag. Det kunde vara mycket bättre. "Ja, man vet ju inte hur det blir i framtiden, så man måste vara försiktig", sa han.
Jag fick bita mig i läppen, för att inte säga vad jag verkligen tycker och tänker om honom. Att man inte kan diskutera en överenskommelse, vilken åtminstone två andra uppfattar som klappad och klar, för att några dagar senare ta tillbaka allt. Dessutom grundar han det på att utsikterna för en annan del av verksamheten ser dystra ut. Den del han själv ansvarar för, men inte lägger manken till för.
Som jag sagt förr; syns man inte, finns man inte. Att sitta och vänta på uppdrag för att man inte orkar bemöda sig att söka upp potentiella kunder, är inte särskilt lukrativt för en rörelse. Om man inte marknadsför sitt företag får man inga kunder och om man tar ut ett pris på varan, som är över marknadsvärdet lär inte kunderna springa ner butiken heller.
Ta ner avansen på varje såld produkt och sälj många istället , så blir vinsten densamma. Det förstår ju varenda människa med en gnutta ekonomiskt sinne. Dock verkar denne person inte ha den förmågan.
Jag är upprörd och besviken. Ledsen för att det nu tar längre tid innan mannen kan känna arbetslust och -glädje igen. Är dock övertygad om att det kommer en propå från annat håll snart.
Någon som verkligen vet att se om sitt hus, har vett på att ta tillvara på kompetensen, samt behålla den inom företaget genom att vara lyhörd gentemot sin personal. Det gör inte mannens nuvarande arbetsgivare och inte heller den som, om han hade varit lite smart, hade fullföljt sitt eget förslag. Deras förlust, förstås!
Själv ska jag jobba i Floda idag. Fick ett sms igår och jag avbokade raskt ett inbokat möte, för att jag prioriterar avlönat arbete och marknadsför mig själv samtidigt. Syns jag, så finns jag.
Nu ska jag äta frukost. En större än vanligt, så jag står mig tills jag kommer hem till ärtsoppan ikväll. Har kokat ett antal ägg, jag ska trycka ner två och så blir det en stor macka.
Ha en fin dag och ta vara på dig! Tro på dina förmågor och dig själv, det smittar av sig!
"Någon" glömde att ta upp bröd igår, därför blev mannen utan frukostmacka. Så kan vi ju inte ha det, så jag åkte dit med en. Inte helt färdig för att möta folk, det vill säga med smutsigt hår och klädd i mjukisbyxor, bad jag honom komma ut till mig i bilen. Jag ville också undvika personen som kullkastade en lysande plan för hans eget företag i framtiden, genom att vara dumsnål och feg.
Gissa hur det gick? Han fick givetvis syn på mig och kom ut för att hälsa. Spelade ingen roll att jag hissade upp fönstret och markerade att jag var på väg igen. Han måste förstås hälsa i hand och fråga om allt är bra. Nä, det är det inte, svarade jag. Det kunde vara mycket bättre. "Ja, man vet ju inte hur det blir i framtiden, så man måste vara försiktig", sa han.
Jag fick bita mig i läppen, för att inte säga vad jag verkligen tycker och tänker om honom. Att man inte kan diskutera en överenskommelse, vilken åtminstone två andra uppfattar som klappad och klar, för att några dagar senare ta tillbaka allt. Dessutom grundar han det på att utsikterna för en annan del av verksamheten ser dystra ut. Den del han själv ansvarar för, men inte lägger manken till för.
Som jag sagt förr; syns man inte, finns man inte. Att sitta och vänta på uppdrag för att man inte orkar bemöda sig att söka upp potentiella kunder, är inte särskilt lukrativt för en rörelse. Om man inte marknadsför sitt företag får man inga kunder och om man tar ut ett pris på varan, som är över marknadsvärdet lär inte kunderna springa ner butiken heller.
Ta ner avansen på varje såld produkt och sälj många istället , så blir vinsten densamma. Det förstår ju varenda människa med en gnutta ekonomiskt sinne. Dock verkar denne person inte ha den förmågan.
Jag är upprörd och besviken. Ledsen för att det nu tar längre tid innan mannen kan känna arbetslust och -glädje igen. Är dock övertygad om att det kommer en propå från annat håll snart.
Någon som verkligen vet att se om sitt hus, har vett på att ta tillvara på kompetensen, samt behålla den inom företaget genom att vara lyhörd gentemot sin personal. Det gör inte mannens nuvarande arbetsgivare och inte heller den som, om han hade varit lite smart, hade fullföljt sitt eget förslag. Deras förlust, förstås!
Själv ska jag jobba i Floda idag. Fick ett sms igår och jag avbokade raskt ett inbokat möte, för att jag prioriterar avlönat arbete och marknadsför mig själv samtidigt. Syns jag, så finns jag.
Nu ska jag äta frukost. En större än vanligt, så jag står mig tills jag kommer hem till ärtsoppan ikväll. Har kokat ett antal ägg, jag ska trycka ner två och så blir det en stor macka.
Ha en fin dag och ta vara på dig! Tro på dina förmågor och dig själv, det smittar av sig!
måndag 24 november 2014
11-kaffe. #bloggswe
Vaknade igen med en svidande och irriterad hals. Det piper som en skadskjuten badanka när jag andas. Mayzan hade lite problem med att lokalisera ljudet, som för henne kanske mer påminde om ett muspip. Hon somnade om till slut i alla fall. Till min stora förvåning hör jag då Compiz leka på morgonkvisten. Han jagade en leksak som det pinglar om. Det har jag aldrig varit med om förr.
Undrens tid är alltså inte förbi. Båda två gjorde mig sällskap när jag laddade slökokar'n idag. Det händer väldigt ofta, det är snarare en regel numera; att de svansar runt benen på mig när jag lagar mat, alltså. Hönan är nedstoppad i pottan och katterna sover igen. De trodde en stund att de ville gå ut, men eftersom det regnade både utanför altan- och ytterdörren, ändrade de sig.
De tar det där med lokala skurar väldigt bokstavligt. Själv ska jag ta en macka och försöker ignorera dammråttorna tills det slutar regna. Då tar jag fram dammsugaren och katterna försvinner ut genom närmsta dörr. Snabeldraken är världens farligaste monster och det räcker med att visa endast snabeln för att det ska bli skrik och panik i huset.
Under tiden kan jag också ta det bokstavligt, med ett korsord eller fortsättningen på Robyn Young's korsriddar-trilogi. Min hjärna behöver något att koncentrera sig på idag. Tankarna flyger och far åt alla håll och kanter. Det blir liksom ingen ordning på något. Förhoppningsvis är det bara en tillfällig sinnesförvirring, men säker kan man aldrig vara.
Jag tror en kopp kaffe till kan vara en bra idé. Det sägs ju skärpa sinnet, dock mycket tillfälligt. Fast det behövs kanske inte mer än så, för att samla ihop sig. Värt att testa i alla fall, för nu känns det omöjligt att komma ur vinkelvolten. Kopp Kalle!
Ha en fin dag och var rädd om dig!
Undrens tid är alltså inte förbi. Båda två gjorde mig sällskap när jag laddade slökokar'n idag. Det händer väldigt ofta, det är snarare en regel numera; att de svansar runt benen på mig när jag lagar mat, alltså. Hönan är nedstoppad i pottan och katterna sover igen. De trodde en stund att de ville gå ut, men eftersom det regnade både utanför altan- och ytterdörren, ändrade de sig.
De tar det där med lokala skurar väldigt bokstavligt. Själv ska jag ta en macka och försöker ignorera dammråttorna tills det slutar regna. Då tar jag fram dammsugaren och katterna försvinner ut genom närmsta dörr. Snabeldraken är världens farligaste monster och det räcker med att visa endast snabeln för att det ska bli skrik och panik i huset.
Under tiden kan jag också ta det bokstavligt, med ett korsord eller fortsättningen på Robyn Young's korsriddar-trilogi. Min hjärna behöver något att koncentrera sig på idag. Tankarna flyger och far åt alla håll och kanter. Det blir liksom ingen ordning på något. Förhoppningsvis är det bara en tillfällig sinnesförvirring, men säker kan man aldrig vara.
Jag tror en kopp kaffe till kan vara en bra idé. Det sägs ju skärpa sinnet, dock mycket tillfälligt. Fast det behövs kanske inte mer än så, för att samla ihop sig. Värt att testa i alla fall, för nu känns det omöjligt att komma ur vinkelvolten. Kopp Kalle!
Ha en fin dag och var rädd om dig!
söndag 23 november 2014
Årets julklapp. #bloggswe
Det blev en lång sittning igår på vinprovningen, men så givande! Vi lärde oss mycket nyttigt och fick en massa bra vintips, som inte kostar skjortan. Recept som passar till vinerna fick vi med och då blir i alla fall jag extra glad! Då har man nåt att utgå från och improvisera efter. Trevligt sällskap hade vi också, fast det visste vi ju redan och mannen fick en ny fb-vän efteråt.
En lyckad dag på det hela taget och ett välbehövligt avbrott av den vanliga lunken. Jag är bekymrad över att mannen fått ont i sina armar igen och extremt frustrerad över att inte kunna göra något för honom. Därför passade det så bra just nu, att komma hemifrån och få annat att tänka på. En förändring i arbetssituationen lär det tyvärr inte bli riktigt än, men ju förr desto bättre.
Idag hade jag tänkt att långkoka ett stort kötthöns. Ja, det kallas tydligen så. Min kära moder tipsade om att City Gross har sådana i frysdisken och lämpar sig synnerligen väl till att göra "Höns i curry". Det har jag inte gjort sen barnen var små tror jag och det är ju så gott! Höns har varit svårt att hitta på senare år och det beror väl på att folk inte har tid eller lust att köra lång- och storkok.
Till min stora glädje ser jag att den suveräna slökokaren är årets julklapp, så det finns hopp om både människorna och hönsen i framtiden. Tänk så mycket tid som sparas och så mycket nyttigare mat alla kan komma hem till efter jobb och dagishämtning, när slöisen sköter sig själv.
Jag var dock sen i starten idag också (är det nån som är förvånad?), så jag laddar den ikväll.
Istället blir det torskrygg och risotto till middag idag. Det är minsann inte fy skam det heller. Fisk är snabbmat och enkelt att laga. När jag köpte tonfisken i fredags, frågade paret före mig fiskhandlar'n hur de skulle steka sina torskryggar. Om de hade varit i 25-årsåldern hade jag inte höjt på ögonbrynen, men de var 60+ och urgöteborgare.
Jag dryftade detta med mannen, men han var inte lika förvånad. För bövelen, Göteborg är ju en fiskestad och det bor lika många "arbetare" här som hemma i Sotenäs?! Alltså vanligt folk som får vända på slantarna och ta till vara på råvarorna på ett ekonomiskt sätt. Visserligen har fisken blivit dyr de senaste åren, men kunskaperna borde ju kommit med modersmjölken och sitta i ryggmärgen.
Det är inte svårare att steka fisk, än att steka en köttbit. Man får ta det lite varligt bara, så man inte översteker den, för då blir den torr och tråkig. Mycket smör och det ska vara riktigt smör, mellanvärme och 2-3 minuter på var sida, beroende på storleken, förstås. Här är en riktigt bra guide för den ovana fisk-kocken. Termometer är ett bra hjälpmedel också. Prova och lycka till!
Ha en fortsatt härlig söndag och tänk på att fula fiskar inte är att förakta, om de inte är tvåbenta förstås!
En lyckad dag på det hela taget och ett välbehövligt avbrott av den vanliga lunken. Jag är bekymrad över att mannen fått ont i sina armar igen och extremt frustrerad över att inte kunna göra något för honom. Därför passade det så bra just nu, att komma hemifrån och få annat att tänka på. En förändring i arbetssituationen lär det tyvärr inte bli riktigt än, men ju förr desto bättre.
Idag hade jag tänkt att långkoka ett stort kötthöns. Ja, det kallas tydligen så. Min kära moder tipsade om att City Gross har sådana i frysdisken och lämpar sig synnerligen väl till att göra "Höns i curry". Det har jag inte gjort sen barnen var små tror jag och det är ju så gott! Höns har varit svårt att hitta på senare år och det beror väl på att folk inte har tid eller lust att köra lång- och storkok.
Till min stora glädje ser jag att den suveräna slökokaren är årets julklapp, så det finns hopp om både människorna och hönsen i framtiden. Tänk så mycket tid som sparas och så mycket nyttigare mat alla kan komma hem till efter jobb och dagishämtning, när slöisen sköter sig själv.
Jag var dock sen i starten idag också (är det nån som är förvånad?), så jag laddar den ikväll.
Istället blir det torskrygg och risotto till middag idag. Det är minsann inte fy skam det heller. Fisk är snabbmat och enkelt att laga. När jag köpte tonfisken i fredags, frågade paret före mig fiskhandlar'n hur de skulle steka sina torskryggar. Om de hade varit i 25-årsåldern hade jag inte höjt på ögonbrynen, men de var 60+ och urgöteborgare.
Jag dryftade detta med mannen, men han var inte lika förvånad. För bövelen, Göteborg är ju en fiskestad och det bor lika många "arbetare" här som hemma i Sotenäs?! Alltså vanligt folk som får vända på slantarna och ta till vara på råvarorna på ett ekonomiskt sätt. Visserligen har fisken blivit dyr de senaste åren, men kunskaperna borde ju kommit med modersmjölken och sitta i ryggmärgen.
Det är inte svårare att steka fisk, än att steka en köttbit. Man får ta det lite varligt bara, så man inte översteker den, för då blir den torr och tråkig. Mycket smör och det ska vara riktigt smör, mellanvärme och 2-3 minuter på var sida, beroende på storleken, förstås. Här är en riktigt bra guide för den ovana fisk-kocken. Termometer är ett bra hjälpmedel också. Prova och lycka till!
Ha en fortsatt härlig söndag och tänk på att fula fiskar inte är att förakta, om de inte är tvåbenta förstås!
lördag 22 november 2014
Vinprovning. #bloggswe
Lat och skön början på denna lördag. Jag sov som en stock tills mannen kom med GP och kaffe. Brukar vara jag som hämtar det på helgerna, men jag var tydligen helt borta i nattmössan. Det blev en lång svit SAO igår, men det blev inte så värst sent trots allt. Måste ju föregå med gott exempel, fortfarande. Det kan man ju tycka olika om...
Idag ska jag inte laga mat alls. Mannen fixar frunch i skrivande stund. Middagen intas i kvällen på La Cuvée under vinprovningen vi ska delta i tillsamman med de goda vännerna G och L, samt några trevliga bekanta. Det ska bli riktigt roligt och intressant. Jag har fått en lektion av en annan god vän vid ett tidigare tillfälle, men man glömmer en del och det finns alltid mer att lära sig.
Till "vardags" tycker jag nog att jag är rätt duktig på att få ihop maten med lämpligt vin eller öl. Det finns ju så mycket nytt och gott numera. För 30 år sen var sortimentet på Bolaget något rudimentärt. Inte hade man råd att handla något finare vin då, men numera finns det riktigt goda viner i de flesta prisklasser och det är synnerligen glädjande.
Jag förväntar mig en härlig kväll då vi lär oss mycket och jag ser fram emot många vintips. Sen gäller det bara att minnas allt, förstås. Därför är det bra att mannen är med denna gången. Fyra öron hör mer än två och hans hårddisk är bättre än min. För det mesta i alla fall. Vissa saker är jag bättre på, men jag blir ofta grymt imponerad av mannens minne. Lite avundsjuk också, faktiskt.
Mitt minne för saker som är av typen "värdelöst vetande" verkar bättre än det som jag verkligen skulle ha större nytta av. Men då fungerar min hjärna som om den vore belagd med teflon. I samma stund som jag tänker att detta är bra att komma ihåg, så halkar det bort till glömskans land. Jag borde kanske inte tänka så mycket, med andra ord?
Ha en underbar lördag och ta hand om dig!
Idag ska jag inte laga mat alls. Mannen fixar frunch i skrivande stund. Middagen intas i kvällen på La Cuvée under vinprovningen vi ska delta i tillsamman med de goda vännerna G och L, samt några trevliga bekanta. Det ska bli riktigt roligt och intressant. Jag har fått en lektion av en annan god vän vid ett tidigare tillfälle, men man glömmer en del och det finns alltid mer att lära sig.
Till "vardags" tycker jag nog att jag är rätt duktig på att få ihop maten med lämpligt vin eller öl. Det finns ju så mycket nytt och gott numera. För 30 år sen var sortimentet på Bolaget något rudimentärt. Inte hade man råd att handla något finare vin då, men numera finns det riktigt goda viner i de flesta prisklasser och det är synnerligen glädjande.
Jag förväntar mig en härlig kväll då vi lär oss mycket och jag ser fram emot många vintips. Sen gäller det bara att minnas allt, förstås. Därför är det bra att mannen är med denna gången. Fyra öron hör mer än två och hans hårddisk är bättre än min. För det mesta i alla fall. Vissa saker är jag bättre på, men jag blir ofta grymt imponerad av mannens minne. Lite avundsjuk också, faktiskt.
Mitt minne för saker som är av typen "värdelöst vetande" verkar bättre än det som jag verkligen skulle ha större nytta av. Men då fungerar min hjärna som om den vore belagd med teflon. I samma stund som jag tänker att detta är bra att komma ihåg, så halkar det bort till glömskans land. Jag borde kanske inte tänka så mycket, med andra ord?
Ha en underbar lördag och ta hand om dig!
fredag 21 november 2014
Slipping into something comfortable. #bloggswe
Idag var jobbet en barnlek. Det kom en back från Oriola under tiden jag var där. Kompakten tömdes på så mycket det bara gick, vilket inte var så värst, för egenvårdsdelen av lokalen är liten. Chefen var tacksam ändå och uppskattade min insats, sa hon när jag åkte hem.
På hemvägen skrek min mage högt av hunger, trots att jag hade ätit frukost på jobbet. Det fick bli några knäckebröd och vatten, samt omklädning innan jag åkte till affären. Huamej, så mycket folk som handlar på fredag eftermiddag! Handlade i fel ordning, det vill säga att jag köpte lite vin först och bestämde sen vad vi ska ha till middag.
Så brukar jag inte göra, för man får så bra tips av personalen på Bolaget. Jag orkade emellertid inte gå in igen, för då var det ännu fler människor i butiken. Vi har dock en god vän som kan sånt här på sina fem fingrar och har frågat vilket av de viner vi har hemma som passar bäst till tonfisken. Gissar att han jobbar för han har inte svarat än. (Hur klarade man sig förr, utan mobil och dess kamera?)
Inga tv-program ikväll verkar vettiga, så det kommer antagligen bli en SOA-rond. Det är gott så! Vi är trötta båda två och behöver vila våra hjärnor efter denna i besvikelsens och förvirringens tecken. Det är minsann inte lätt att sätta sig in i ett nytt apoteks skenbara logik. Precis när jag tror jag har fattat galoppen är det något annat som gäller.
De flesta missförstånden beror ändå på att hela personalstyrkan är ny på sitt jobb också och har tagit över efter en franchiserörelse, då konceptet kanske inte följde de gängse normerna för ett apotek. Rörigt och ologiskt är bara förnamnen. Jag har fullt förtroende för att det kommer att bli ordning och reda där också, vad det lider. Hoppas jag får möjlighet att komma tillbaka nån gång.
Nu ska jag ikläda mig min fredagsmysklädsel och ta itu med maten, för snart kommer mannen hem.
Klädseln är tights och kaftan, om nån undrar. Maten är den förut nämnda tonfisken, vilken ska serveras med potatisgratäng och sparris. Oj, nu knorrar magen igen...
Ha en fin fredag och ta hand om dig!
På hemvägen skrek min mage högt av hunger, trots att jag hade ätit frukost på jobbet. Det fick bli några knäckebröd och vatten, samt omklädning innan jag åkte till affären. Huamej, så mycket folk som handlar på fredag eftermiddag! Handlade i fel ordning, det vill säga att jag köpte lite vin först och bestämde sen vad vi ska ha till middag.
Så brukar jag inte göra, för man får så bra tips av personalen på Bolaget. Jag orkade emellertid inte gå in igen, för då var det ännu fler människor i butiken. Vi har dock en god vän som kan sånt här på sina fem fingrar och har frågat vilket av de viner vi har hemma som passar bäst till tonfisken. Gissar att han jobbar för han har inte svarat än. (Hur klarade man sig förr, utan mobil och dess kamera?)
Inga tv-program ikväll verkar vettiga, så det kommer antagligen bli en SOA-rond. Det är gott så! Vi är trötta båda två och behöver vila våra hjärnor efter denna i besvikelsens och förvirringens tecken. Det är minsann inte lätt att sätta sig in i ett nytt apoteks skenbara logik. Precis när jag tror jag har fattat galoppen är det något annat som gäller.
De flesta missförstånden beror ändå på att hela personalstyrkan är ny på sitt jobb också och har tagit över efter en franchiserörelse, då konceptet kanske inte följde de gängse normerna för ett apotek. Rörigt och ologiskt är bara förnamnen. Jag har fullt förtroende för att det kommer att bli ordning och reda där också, vad det lider. Hoppas jag får möjlighet att komma tillbaka nån gång.
Nu ska jag ikläda mig min fredagsmysklädsel och ta itu med maten, för snart kommer mannen hem.
Klädseln är tights och kaftan, om nån undrar. Maten är den förut nämnda tonfisken, vilken ska serveras med potatisgratäng och sparris. Oj, nu knorrar magen igen...
Ha en fin fredag och ta hand om dig!
torsdag 20 november 2014
Med- och motgång. #bloggswe
Okej då, ett litet inlägg blir det idag. Jag ska visst jobba i morgon också. Tror chefen blev glad över min insats igår, för det var första gången på länge som alla varor var upplockade innan arbetsdagen var slut. Så även idag. Dessutom fick jag, mot alla odds, ut lite prylar från "kompakten" och upp i hyllorna. Kul har jag haft med, det är så roligt med alla härliga kunder!
Slökokarn fick fixa middagen idag, förberedde en köttfärssoppa igår och den var härligt mustig och god nu ikväll, när vi kommit hem båda två efter jobbet. Mannen hade tänt en massa ljus överallt när jag kom hem och det känns sådär fint välkomnande.
I morgon jobbar jag bara mellan 9-13, så jag hinner handla och laga till något extra gott till oss. Det både behöver och förtjänar vi, efter denna vecka. Åtminstone mina förhoppningar var för högt ställda, mannens kanske mer realistiska, inget lär förändras på en stund, ergo status quo.
Glöm inte att ta tillvara de små sakerna i vardagen och gläds åt dem!
Slökokarn fick fixa middagen idag, förberedde en köttfärssoppa igår och den var härligt mustig och god nu ikväll, när vi kommit hem båda två efter jobbet. Mannen hade tänt en massa ljus överallt när jag kom hem och det känns sådär fint välkomnande.
I morgon jobbar jag bara mellan 9-13, så jag hinner handla och laga till något extra gott till oss. Det både behöver och förtjänar vi, efter denna vecka. Åtminstone mina förhoppningar var för högt ställda, mannens kanske mer realistiska, inget lär förändras på en stund, ergo status quo.
Glöm inte att ta tillvara de små sakerna i vardagen och gläds åt dem!
onsdag 19 november 2014
Dumstrut. #bloggswe
Efter gårdagens deppande känns det bättre idag. Nässpray och lite "extra allt" av mediciner dämpade förkylningen såpass att jag kunde tacka ja till att jobba i Floda i eftermiddag. Det ska bli skoj!
Hela veckan före jul är jag uppbokad också. Då i Kortedala. Om jag inte får tjänsten jag sökt, förstås.
Nu har det gått så lång tid utan besked att jag börjar tappa modet.
Och fackpampen har inte hört av sig med mer detaljer om förhandlingen, heller. Har alla myndigheter och inrättningar för folkets väl och ve totalt tappat respekten för sina medlemmar och klienter?
Man hör det dagligen. Af upprättar överenskommelser mellan sig och den arbetssökande utan att diskutera med densamma. Sen vill de inte stå för det, när någon undrar hur det gick till.
För egen del kan jag väl inte annat säga än att jag är tacksam om jag slipper åka dit och betala parkeringsavgift. Varför är det förresten avgifter där? Med polisen vägg i vägg? Sådana myndigheter borde ha gratis parkering, för det ingår liksom i skattepengarna att ha tillgång till dem. Ynkligt!
F-kassan är en annan försäkring för folket, som beter sig överförmyndaraktigt ibland.
Jag själv har aldrig haft några problem med dem, det vill jag verkligen påpeka, och då har jag ändå haft mycket med dem att göra. Vårdnadsbidrag, arbetsskada, olyckor och alla möjliga saker har skötts på ett respektfullt och vänligt sätt. Varför råkar en del människor ut för dumma och okunniga handläggare och varför ska det vara så svårt att få upprättelse sedan?
Ponera att du jobbade med att laga traktorer och sälja delar till sådana och var med i en poängjakt för att få följa med på en "studieresa"; skulle du då föredra att få åka till USA och besöka John Deere's anläggningar och kanske ett traktormuseum, samt en tractor pulling-tävling eller skulle du vilja åka på en fyradagars kryssning i Karibien med kollegor i traktorbranschen?
Jag vet vad jag skulle vilja göra i alla fall och det hade inte varit att åka på en kryssning! En kryssning är för mig inte alls otänkbart, men då skulle jag vilja åka med min man. Hade jag jobbat med traktorer, hade jag blivit förbannad om jag hamnade på en båt, där man förväntas klä upp sig till middagen och umgås med semesterfirare, smekmånadspar och blåhåriga pensionärer.
En riktig BBQ på bondvischan, med stadiga biffar, Buffalo chicken wings och en six pack hemma hos vinnaren av plöjnings-VM hade varit så mycket roligare än att sitta vid ett bord, med blomsterarrangemang värdiga Nobelfesten, på kryssningsfartyget med representanter från företaget som jag köpt reservdelar av för X antal tusen kronor.
Vad skulle jag prata med dem om? Speciellt om de inte vet skillnaden mellan en plog och en harv?
Detta är ju en hypotetisk fråga förstås, eftersom jag inte jobbar med traktorer, men någon gör ju det.
Tänk på saken och applicera frågeställningen på någon vars arbetssituation och största intresse/hobby i livet sammanfaller. En cykelreparatör till exempel, som kör mountainbike varenda kväll.
Folk i båtbranschen är de enda jag kan komma på som eventuellt hade uppskattat en kryssning, men jag kan ju ha fel. Det har hänt några gånger.
Summa summarum, det finns många idioter i både statliga och privata företag...
Mannen ska repa ikväll, så det blir korrrv och bröd till middag idag. Jag ska äta frukost nu och ta med en liten lunchlåda till jobbet. Tjohoo!
Ha en fin dag och låt inte andras dumhet besudla den. Inte din egen heller...
Hela veckan före jul är jag uppbokad också. Då i Kortedala. Om jag inte får tjänsten jag sökt, förstås.
Nu har det gått så lång tid utan besked att jag börjar tappa modet.
Och fackpampen har inte hört av sig med mer detaljer om förhandlingen, heller. Har alla myndigheter och inrättningar för folkets väl och ve totalt tappat respekten för sina medlemmar och klienter?
Man hör det dagligen. Af upprättar överenskommelser mellan sig och den arbetssökande utan att diskutera med densamma. Sen vill de inte stå för det, när någon undrar hur det gick till.
För egen del kan jag väl inte annat säga än att jag är tacksam om jag slipper åka dit och betala parkeringsavgift. Varför är det förresten avgifter där? Med polisen vägg i vägg? Sådana myndigheter borde ha gratis parkering, för det ingår liksom i skattepengarna att ha tillgång till dem. Ynkligt!
F-kassan är en annan försäkring för folket, som beter sig överförmyndaraktigt ibland.
Jag själv har aldrig haft några problem med dem, det vill jag verkligen påpeka, och då har jag ändå haft mycket med dem att göra. Vårdnadsbidrag, arbetsskada, olyckor och alla möjliga saker har skötts på ett respektfullt och vänligt sätt. Varför råkar en del människor ut för dumma och okunniga handläggare och varför ska det vara så svårt att få upprättelse sedan?
Ponera att du jobbade med att laga traktorer och sälja delar till sådana och var med i en poängjakt för att få följa med på en "studieresa"; skulle du då föredra att få åka till USA och besöka John Deere's anläggningar och kanske ett traktormuseum, samt en tractor pulling-tävling eller skulle du vilja åka på en fyradagars kryssning i Karibien med kollegor i traktorbranschen?
Jag vet vad jag skulle vilja göra i alla fall och det hade inte varit att åka på en kryssning! En kryssning är för mig inte alls otänkbart, men då skulle jag vilja åka med min man. Hade jag jobbat med traktorer, hade jag blivit förbannad om jag hamnade på en båt, där man förväntas klä upp sig till middagen och umgås med semesterfirare, smekmånadspar och blåhåriga pensionärer.
En riktig BBQ på bondvischan, med stadiga biffar, Buffalo chicken wings och en six pack hemma hos vinnaren av plöjnings-VM hade varit så mycket roligare än att sitta vid ett bord, med blomsterarrangemang värdiga Nobelfesten, på kryssningsfartyget med representanter från företaget som jag köpt reservdelar av för X antal tusen kronor.
Vad skulle jag prata med dem om? Speciellt om de inte vet skillnaden mellan en plog och en harv?
Detta är ju en hypotetisk fråga förstås, eftersom jag inte jobbar med traktorer, men någon gör ju det.
Tänk på saken och applicera frågeställningen på någon vars arbetssituation och största intresse/hobby i livet sammanfaller. En cykelreparatör till exempel, som kör mountainbike varenda kväll.
Folk i båtbranschen är de enda jag kan komma på som eventuellt hade uppskattat en kryssning, men jag kan ju ha fel. Det har hänt några gånger.
Summa summarum, det finns många idioter i både statliga och privata företag...
Mannen ska repa ikväll, så det blir korrrv och bröd till middag idag. Jag ska äta frukost nu och ta med en liten lunchlåda till jobbet. Tjohoo!
Ha en fin dag och låt inte andras dumhet besudla den. Inte din egen heller...
tisdag 18 november 2014
Trädgårdh och mingel. #bloggswe
Dubbeldeppar idag. Vädret är jämntjockt grått och min förkylning är tillbaka. Eller om det är vaccinet som ger mig influensasymptom? Nä, jag tror inte det. Oavsett vad, är min näsa väldigt sduvig och halsen är torr och irriterad. Nu är jag faktiskt trött på att ha det såhär. Somnade en stund i fåtöljen igår, vilket hör till ovanligheterna, så nåt lurt var det.
Detta innebär förstås att jag håller mig inomhus idag och om hjärnan inte beckar igen helt, kanske jag tar fram symaskinen. Att använda den ger mig även i "friskt" tillstånd huvudvärk, nämligen. Jag får alltså tänka för hårt, för att få ihop sakerna på rätt sätt. Resultatet brukar trots allt bli rätt okej, men ansträngningen är oerhört tuff.
Efter ett tag kopplar oftast sy-synapserna rätt och arbetet flyter på. Ibland kan det dock medföra att jag blir stursk och tror mig veta vad jag gör, vilket gör att jag struntar i att dubbelkolla, innan jag trampar gasen i botten. Nu var jag inte helt sannfärdig för jag dubbelkollar alltid, jag menade kvadrupel-kolla. Då förstår du vilken huvudvärk det handlar om...
Idag blir det snabbmat. Pasta med musslor och bacon. Har inte ätit pasta på två veckor och är våldsamt sugen på det. Listade lätt ut att mannen skulle välja pastaalternativet på lunchrestaurangen igår, därför ska jag ha det idag, speciellt eftersom jag känner mig lite "klen" och ömklig. Jag vill bara krypa ner i sängen och sova bort hela dagen, hela november i själva verket.
Drömma kan man ju. Jag hade en massa konstiga drömmar inatt. Det är också ovanligt. Inte att jag drömmer, men att jag minns att jag drömt. Jag minns att jag tänkte att detta måste jag komma ihåg när jag vaknar och jag ansträngde mig verkligen för att göra det, men nu är de väldigt diffusa minnesfragment. En person minns jag dock och det var Gustav Trädgårdh.
Det är emellertid helt logiskt att jag drömde om honom, för han är min nya idol. Sammanhanget var desto märkligare. Ett mingelparty hos en konstnärsvän, som utvecklades, eller invecklades om man så vill, till en mordutredning i bästa Maria Lang-stil. Det var många andra "kändisar" där, men vilka de var är borta. Inte vet jag vem som var offret eller boven i dramat heller.
Innebär detta att jag borde skriva ner mina drömmar, eller ska man bara förmoda att jag har tittat för mycket på TV på sistone? Att skriva drömdagbok sägs vara nyttigt. Jag vet inte det, jag. Då skulle jag bara förlora en massa dyrbar sömn, för jag skulle inte klara av att låta bli att spekulera i vad drömmarna betyder. Varför ska det vara så svårt att minnas ändå?
Nu ska jag svepa en filt om mig och sätta mig med ett korsord en stund, innan jag tar en dusch. Är lite frusen eller "uggen", som man säger där jag är född. Kanske en kopp te kan hjälpa till att få upp kroppstemperaturen till lite högre än 36 grader?
Ha en fin dag och var rädd om dig!
Detta innebär förstås att jag håller mig inomhus idag och om hjärnan inte beckar igen helt, kanske jag tar fram symaskinen. Att använda den ger mig även i "friskt" tillstånd huvudvärk, nämligen. Jag får alltså tänka för hårt, för att få ihop sakerna på rätt sätt. Resultatet brukar trots allt bli rätt okej, men ansträngningen är oerhört tuff.
Efter ett tag kopplar oftast sy-synapserna rätt och arbetet flyter på. Ibland kan det dock medföra att jag blir stursk och tror mig veta vad jag gör, vilket gör att jag struntar i att dubbelkolla, innan jag trampar gasen i botten. Nu var jag inte helt sannfärdig för jag dubbelkollar alltid, jag menade kvadrupel-kolla. Då förstår du vilken huvudvärk det handlar om...
Idag blir det snabbmat. Pasta med musslor och bacon. Har inte ätit pasta på två veckor och är våldsamt sugen på det. Listade lätt ut att mannen skulle välja pastaalternativet på lunchrestaurangen igår, därför ska jag ha det idag, speciellt eftersom jag känner mig lite "klen" och ömklig. Jag vill bara krypa ner i sängen och sova bort hela dagen, hela november i själva verket.
Drömma kan man ju. Jag hade en massa konstiga drömmar inatt. Det är också ovanligt. Inte att jag drömmer, men att jag minns att jag drömt. Jag minns att jag tänkte att detta måste jag komma ihåg när jag vaknar och jag ansträngde mig verkligen för att göra det, men nu är de väldigt diffusa minnesfragment. En person minns jag dock och det var Gustav Trädgårdh.
Det är emellertid helt logiskt att jag drömde om honom, för han är min nya idol. Sammanhanget var desto märkligare. Ett mingelparty hos en konstnärsvän, som utvecklades, eller invecklades om man så vill, till en mordutredning i bästa Maria Lang-stil. Det var många andra "kändisar" där, men vilka de var är borta. Inte vet jag vem som var offret eller boven i dramat heller.
Innebär detta att jag borde skriva ner mina drömmar, eller ska man bara förmoda att jag har tittat för mycket på TV på sistone? Att skriva drömdagbok sägs vara nyttigt. Jag vet inte det, jag. Då skulle jag bara förlora en massa dyrbar sömn, för jag skulle inte klara av att låta bli att spekulera i vad drömmarna betyder. Varför ska det vara så svårt att minnas ändå?
Nu ska jag svepa en filt om mig och sätta mig med ett korsord en stund, innan jag tar en dusch. Är lite frusen eller "uggen", som man säger där jag är född. Kanske en kopp te kan hjälpa till att få upp kroppstemperaturen till lite högre än 36 grader?
Ha en fin dag och var rädd om dig!
måndag 17 november 2014
Utfyllnad. #bloggswe
Då var det måndag och allt är som vanligt igen. Mannen har återgått till sitt jobb och jag fick dricka kaffe och läsa GP ensam i sängen. Inte ens Mayzan höll mig sällskap, hon försvann in i klädkorgen.
Lite bekymrad blev jag allt, när jag hittade mannens frukostmacka på köksbänken. Visserligen kan han vara disträ i vanliga fall också och att han glömde mackan idag är väl kanske inte så konstigt.
Nåja, han har fått den levererad nu och jag hoppas den smakar. Nu ska jag skriva matlista för veckan igen. Idag blir det en gryta ur frysen, för det som jag egentligen hade velat ha kommer nog mannen att välja på Aquarelle. Jag är inte alls imponerad av menyn denna vecka. Vad har hänt?
Hursomhelst kommer jag inte behöva handla så mycket mat, vi är välförsedda redan.
Väl förberedda, kan man också kalla det. Något av värsta som finns är när kylskåp och skafferi ekar tomma. Jag är ganska spontan när det handlar om att laga mat. Om man får middagsgäster sådär oväntat, ska det finnas möjlighet att lösa det utan att någon måste åka och handla. Improvisera och lägga till så att alla blir ordentligt mätta är en kul utmaning.
Inte för att det händer så ofta numera, men när barnen var små och det plötsligt kom ett par tre ungar till som skulle utfodras. Har man bara lite fantasi och gott om bra basvaror hemma går det fint. Jag vet inte hur många gånger jag drygade ut köttfärssåsen till exempel, med morötter och champinjoner för att det skulle räcka till alla. En extra burk krossade tomater också, så är man hemma.
Jag har aldrig nekat någon att äta middag med oss, för att det inte räcker till. Minns hur konstigt det kändes att få den förklaringen hemma hos kompisar när jag var liten. De fick ju alltid mat hemma hos oss? Jag tror inte någon av familjerna hade det sämre ställt än vi, så det var märkligt att de var så snåla och ogina. Det kanske låg något annat bakom, men det kändes orättvist i alla fall.
Det var ju såklart inte alla som sa så eller bad mig gå hem, alternativt vänta i kompisens rum tills hon eller han hade ätit middag. Hos vissa fick man alltid frågan om man var hungrig och var välkommen att sitta med vid matbordet. Redan då tyckte jag det var roligt att prova annat än det mamma lagade. Även om mammas mat för det mesta var godast. De andra var lite mesiga med kryddorna...
Nu är det dags för min frukost, känner jag.
Ha en fin dag, trots gråvädret och var rädd om varann!
Lite bekymrad blev jag allt, när jag hittade mannens frukostmacka på köksbänken. Visserligen kan han vara disträ i vanliga fall också och att han glömde mackan idag är väl kanske inte så konstigt.
Nåja, han har fått den levererad nu och jag hoppas den smakar. Nu ska jag skriva matlista för veckan igen. Idag blir det en gryta ur frysen, för det som jag egentligen hade velat ha kommer nog mannen att välja på Aquarelle. Jag är inte alls imponerad av menyn denna vecka. Vad har hänt?
Hursomhelst kommer jag inte behöva handla så mycket mat, vi är välförsedda redan.
Väl förberedda, kan man också kalla det. Något av värsta som finns är när kylskåp och skafferi ekar tomma. Jag är ganska spontan när det handlar om att laga mat. Om man får middagsgäster sådär oväntat, ska det finnas möjlighet att lösa det utan att någon måste åka och handla. Improvisera och lägga till så att alla blir ordentligt mätta är en kul utmaning.
Inte för att det händer så ofta numera, men när barnen var små och det plötsligt kom ett par tre ungar till som skulle utfodras. Har man bara lite fantasi och gott om bra basvaror hemma går det fint. Jag vet inte hur många gånger jag drygade ut köttfärssåsen till exempel, med morötter och champinjoner för att det skulle räcka till alla. En extra burk krossade tomater också, så är man hemma.
Jag har aldrig nekat någon att äta middag med oss, för att det inte räcker till. Minns hur konstigt det kändes att få den förklaringen hemma hos kompisar när jag var liten. De fick ju alltid mat hemma hos oss? Jag tror inte någon av familjerna hade det sämre ställt än vi, så det var märkligt att de var så snåla och ogina. Det kanske låg något annat bakom, men det kändes orättvist i alla fall.
Det var ju såklart inte alla som sa så eller bad mig gå hem, alternativt vänta i kompisens rum tills hon eller han hade ätit middag. Hos vissa fick man alltid frågan om man var hungrig och var välkommen att sitta med vid matbordet. Redan då tyckte jag det var roligt att prova annat än det mamma lagade. Även om mammas mat för det mesta var godast. De andra var lite mesiga med kryddorna...
Nu är det dags för min frukost, känner jag.
Ha en fin dag, trots gråvädret och var rädd om varann!
söndag 16 november 2014
Mys- och lyxsöndag. #bloggswe
En jobbansökan skickad på en söndag. När man är arbetslös finns det ingen "ledig" dag. Alla dagar är likadana och det blir väldigt uppenbart när mannen varit hemma några veckor. Det blir liksom ingen skillnad på torsdag och söndag. Tro nu inte annat än att jag är glad för att han har varit hemma. Det var ett klokt beslut av honom att inte gå till jobbet.
Dessutom trivs vi med varann och har mycket att prata om. Och när vi inte vill det, så finns det alltid annat att göra. Vi har betat av nästan tre säsonger av SOA vid detta laget. Idag fortsätter detta maraton, bara för att vi vill och för att mannens sjukskrivning tar slut. Därför ska vi gotta oss lite extra, med både det ena och det andra.
Det blir en förrätt med lax och räkor, varmrätten består av lammkotletter, hasselbackare och en rödvinssås. Lite stekta champinjoner och brysselkål känns som lämpliga tillbehör. Kan nog bli lite glass till efterrätt också. Ja, vin kommer att serveras till maten. Är det myssöndag, så är det!
Jag har satt en bröddeg med, är så himla effektiv idag så hälften hade varit nog. Fast mannen fick ta hand om frunchen. Övar mig på att låna ut mitt kök, inför andra tider när jag jobbar igen. Det optimala vore att jobba tisdag till torsdag, varje vecka. Eller varannan. När jag tänker efter hade jag kunnat jobba sju dagar i sträck om jag fick vara ledig två veckor sen.
Annars funkar det att vinna de där 42 miljonerna också. Jag är inte så svår att tillfredsställa, egentligen. Ett schysst jobb, med en hygglig lön och rimliga arbetstider, så är jag nöjd.
Under tiden den önskan uppfylls, ska jag njuta av denna söndag och umgänget med mannen.
Ha en fin dag och ta hand om dina nära och kära!
Dessutom trivs vi med varann och har mycket att prata om. Och när vi inte vill det, så finns det alltid annat att göra. Vi har betat av nästan tre säsonger av SOA vid detta laget. Idag fortsätter detta maraton, bara för att vi vill och för att mannens sjukskrivning tar slut. Därför ska vi gotta oss lite extra, med både det ena och det andra.
Det blir en förrätt med lax och räkor, varmrätten består av lammkotletter, hasselbackare och en rödvinssås. Lite stekta champinjoner och brysselkål känns som lämpliga tillbehör. Kan nog bli lite glass till efterrätt också. Ja, vin kommer att serveras till maten. Är det myssöndag, så är det!
Jag har satt en bröddeg med, är så himla effektiv idag så hälften hade varit nog. Fast mannen fick ta hand om frunchen. Övar mig på att låna ut mitt kök, inför andra tider när jag jobbar igen. Det optimala vore att jobba tisdag till torsdag, varje vecka. Eller varannan. När jag tänker efter hade jag kunnat jobba sju dagar i sträck om jag fick vara ledig två veckor sen.
Annars funkar det att vinna de där 42 miljonerna också. Jag är inte så svår att tillfredsställa, egentligen. Ett schysst jobb, med en hygglig lön och rimliga arbetstider, så är jag nöjd.
Under tiden den önskan uppfylls, ska jag njuta av denna söndag och umgänget med mannen.
Ha en fin dag och ta hand om dina nära och kära!
lördag 15 november 2014
Kusinträff-kusiner. #bloggswe
Idag ville ingen av oss vakna. Klockan var ställd på 9, men jag lyckades nog träffa snoozen minst tre gånger innan mannen vakande och gick upp. När min motvilliga hjärna registrerade ljudet av kaffemaskinen reagerade äntligen min lika motvilliga lekamen och signalerade nödsituation. Ja, jag var alltså tvungen att uppsöka hemlighuset.
GP är ju ganska tjock om lördagar och det tar lång tid att läsa, vilket innebar att jag inte hann så mycket mer än att hjälpa mannen att blanda ihop en mustig "sås" till revbenen han skulle ladda slöisen med. Jodå, han fick låna mitt kök idag, för jag skulle iväg på en kusinträff på Café Yerba i Uddevalla, vilket var en kompromiss för alla inblandade med tanke på resväg...
Eller, det var vad mina systrar och jag trodde i alla fall. Den andra systertrion dök aldrig upp, vilket var synd eftersom det är så sällan vi kan träffas och nu verkade det ha gått i lås. Men de har barn som är yngre och saker händer hela tiden så att planer måste ändras snabbt. Det är sånt som händer och vi får försöka igen. Risken är väl överhängande stor att det inte blir på denna sidan nyåret, förstås.
December är en sorts skärseld för många småbarnsföräldrar. Det är musik-, teater- och gymnastikuppvisningar, Lucia och julmarknader. Ju fler föreningar man är medlem i, desto mer saker att ställa upp på. Vilket förväntas av "alla". Flera år efter att mina söner slutat spela fotboll, fick jag förfrågan om jag kunde ställa upp och göra munkar, för de uppskattades så mycket.
Jag hade väl tur ändå, som bara hade Bovallstrands Idrottsförening att ställa upp för, förutom lekskola och skolan då. Numera är barnen upptagna med så mycket fler aktiviteter och jag avundas inte föräldrarna som ska pussla ihop schemat för att få livet att flyta någorlunda smidigt. Samtidigt ska man sköta jobb och hinna umgås med familj och vänner.
Som sagt, jag avundas dem inte och är faktiskt väldigt glad för att mina egna barn är vuxna. Jag ser fram emot att få hjälpa till med barnbarnens aktiviteter och vara med på uppvisningarna de väljer att ställa upp i.
Nu är det dags för mat och jag önskar dig en skön kväll!
GP är ju ganska tjock om lördagar och det tar lång tid att läsa, vilket innebar att jag inte hann så mycket mer än att hjälpa mannen att blanda ihop en mustig "sås" till revbenen han skulle ladda slöisen med. Jodå, han fick låna mitt kök idag, för jag skulle iväg på en kusinträff på Café Yerba i Uddevalla, vilket var en kompromiss för alla inblandade med tanke på resväg...
Eller, det var vad mina systrar och jag trodde i alla fall. Den andra systertrion dök aldrig upp, vilket var synd eftersom det är så sällan vi kan träffas och nu verkade det ha gått i lås. Men de har barn som är yngre och saker händer hela tiden så att planer måste ändras snabbt. Det är sånt som händer och vi får försöka igen. Risken är väl överhängande stor att det inte blir på denna sidan nyåret, förstås.
December är en sorts skärseld för många småbarnsföräldrar. Det är musik-, teater- och gymnastikuppvisningar, Lucia och julmarknader. Ju fler föreningar man är medlem i, desto mer saker att ställa upp på. Vilket förväntas av "alla". Flera år efter att mina söner slutat spela fotboll, fick jag förfrågan om jag kunde ställa upp och göra munkar, för de uppskattades så mycket.
Jag hade väl tur ändå, som bara hade Bovallstrands Idrottsförening att ställa upp för, förutom lekskola och skolan då. Numera är barnen upptagna med så mycket fler aktiviteter och jag avundas inte föräldrarna som ska pussla ihop schemat för att få livet att flyta någorlunda smidigt. Samtidigt ska man sköta jobb och hinna umgås med familj och vänner.
Som sagt, jag avundas dem inte och är faktiskt väldigt glad för att mina egna barn är vuxna. Jag ser fram emot att få hjälpa till med barnbarnens aktiviteter och vara med på uppvisningarna de väljer att ställa upp i.
Nu är det dags för mat och jag önskar dig en skön kväll!
fredag 14 november 2014
Det får vara måtta på allt. #bloggswe
Jag lider av lappsjuka, men hellre det än någon annan sjuka. Enda beviset på att jag tog sprutan igår är en lätt ömmande arm och jag hoppas jag slipper några som helst influensasymptom. För att komma till rätta med lappsjukan tar jag med mannen på en utflykt idag. Sen ska jag ta fram symaskinen och försöka färdigställa ett par kuddöverdrag och en stötdämpare.
Går det bra och maskinen samarbetar, finns det en chans att jag fixar till ett par byxor också. Jag fick med lite kläder från besöket hos den ömma modern sist. Vi har dock olika längd på benen, så jag får lägga upp byxorna till en vadlång variant. Det är tyvärr väldigt svårt att förlänga redan avkapade och upplagda brallor, nämligen. Särskilt kritstrecksrandiga sådana är svåra att lappa ihop snyggt.
Mannen fick 10 par byxor av en bekant nu i veckan. Jag kan inte, hur gärna jag än vill, bli annat än fruktansvärt avundsjuk och smått förbannad faktiskt, när nio av dem satt som en smäck. Det var bara ett par kostymbyxor som var väl fladdriga för att vara klädsamma. Jag blir så trött! Själv får jag vara glad om jag hittar ett par som passar, av tio provade.
Att köpa kostym till mannen, inför ett bröllop förra året, tog en kvart. Visserligen med hjälp av en duktig människa i butiken, men framför allt för att det räcker att man letar upp rätt storlek, vilken är densamma sen 35 år. Det tycker jag är övermåttan fräckt. Min egen byxstorlek har samma tidsperiod pendlat mellan 34 och 42, av olika anledningar. Mycket opraktiskt och orättvist.
Eftersom jag är måttligt road av att handla kläder, består min garderob av diverse olika klädesplagg i olika storlekar, för de kan ju komma att passa igen, men det känns ibland tråkigt att framförallt leta reda på de stora igen. Jag vet dock att när jag börjar jobba, så kommer de att åka längst in i garderoben igen. Var det nån som tänkte "motionera", nu?
Glöm det, jag sysslar inte med sånt! Än. Jo, jag promenerar, om vädret tillåter. Vissa mått och steg får tas i små doser. Sådana livsavgörande beslut, som att träna "på riktigt", måste få mogna. Jag är ju bara 48. År alltså, inte storleken. Så jag har tid på mig, enligt min egen måttlöst smarta logik.
Idag är det fredag och då vet du vad jag lagar för mat. Fisk, förstås. Dagens fångst är lax, som ska få gotta till sig i ugnen med en god sås och serveras med pressad potatis och brysselkål. Vilken sorts sås det blir har jag inte förmått tänka ut ännu. Det kan bli hollandaise eller något helt annat.
Kanske det blir en efterrätt också. Äpplekaka med glass? Det är gott, i ytterst måttlig mängd.
Ha en fin dag och fredagsmys omåttligt!
Går det bra och maskinen samarbetar, finns det en chans att jag fixar till ett par byxor också. Jag fick med lite kläder från besöket hos den ömma modern sist. Vi har dock olika längd på benen, så jag får lägga upp byxorna till en vadlång variant. Det är tyvärr väldigt svårt att förlänga redan avkapade och upplagda brallor, nämligen. Särskilt kritstrecksrandiga sådana är svåra att lappa ihop snyggt.
Mannen fick 10 par byxor av en bekant nu i veckan. Jag kan inte, hur gärna jag än vill, bli annat än fruktansvärt avundsjuk och smått förbannad faktiskt, när nio av dem satt som en smäck. Det var bara ett par kostymbyxor som var väl fladdriga för att vara klädsamma. Jag blir så trött! Själv får jag vara glad om jag hittar ett par som passar, av tio provade.
Att köpa kostym till mannen, inför ett bröllop förra året, tog en kvart. Visserligen med hjälp av en duktig människa i butiken, men framför allt för att det räcker att man letar upp rätt storlek, vilken är densamma sen 35 år. Det tycker jag är övermåttan fräckt. Min egen byxstorlek har samma tidsperiod pendlat mellan 34 och 42, av olika anledningar. Mycket opraktiskt och orättvist.
Eftersom jag är måttligt road av att handla kläder, består min garderob av diverse olika klädesplagg i olika storlekar, för de kan ju komma att passa igen, men det känns ibland tråkigt att framförallt leta reda på de stora igen. Jag vet dock att när jag börjar jobba, så kommer de att åka längst in i garderoben igen. Var det nån som tänkte "motionera", nu?
Glöm det, jag sysslar inte med sånt! Än. Jo, jag promenerar, om vädret tillåter. Vissa mått och steg får tas i små doser. Sådana livsavgörande beslut, som att träna "på riktigt", måste få mogna. Jag är ju bara 48. År alltså, inte storleken. Så jag har tid på mig, enligt min egen måttlöst smarta logik.
Idag är det fredag och då vet du vad jag lagar för mat. Fisk, förstås. Dagens fångst är lax, som ska få gotta till sig i ugnen med en god sås och serveras med pressad potatis och brysselkål. Vilken sorts sås det blir har jag inte förmått tänka ut ännu. Det kan bli hollandaise eller något helt annat.
Kanske det blir en efterrätt också. Äpplekaka med glass? Det är gott, i ytterst måttlig mängd.
Ha en fin dag och fredagsmys omåttligt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)