Då var det måndag och allt är som vanligt igen. Mannen har återgått till sitt jobb och jag fick dricka kaffe och läsa GP ensam i sängen. Inte ens Mayzan höll mig sällskap, hon försvann in i klädkorgen.
Lite bekymrad blev jag allt, när jag hittade mannens frukostmacka på köksbänken. Visserligen kan han vara disträ i vanliga fall också och att han glömde mackan idag är väl kanske inte så konstigt.
Nåja, han har fått den levererad nu och jag hoppas den smakar. Nu ska jag skriva matlista för veckan igen. Idag blir det en gryta ur frysen, för det som jag egentligen hade velat ha kommer nog mannen att välja på Aquarelle. Jag är inte alls imponerad av menyn denna vecka. Vad har hänt?
Hursomhelst kommer jag inte behöva handla så mycket mat, vi är välförsedda redan.
Väl förberedda, kan man också kalla det. Något av värsta som finns är när kylskåp och skafferi ekar tomma. Jag är ganska spontan när det handlar om att laga mat. Om man får middagsgäster sådär oväntat, ska det finnas möjlighet att lösa det utan att någon måste åka och handla. Improvisera och lägga till så att alla blir ordentligt mätta är en kul utmaning.
Inte för att det händer så ofta numera, men när barnen var små och det plötsligt kom ett par tre ungar till som skulle utfodras. Har man bara lite fantasi och gott om bra basvaror hemma går det fint. Jag vet inte hur många gånger jag drygade ut köttfärssåsen till exempel, med morötter och champinjoner för att det skulle räcka till alla. En extra burk krossade tomater också, så är man hemma.
Jag har aldrig nekat någon att äta middag med oss, för att det inte räcker till. Minns hur konstigt det kändes att få den förklaringen hemma hos kompisar när jag var liten. De fick ju alltid mat hemma hos oss? Jag tror inte någon av familjerna hade det sämre ställt än vi, så det var märkligt att de var så snåla och ogina. Det kanske låg något annat bakom, men det kändes orättvist i alla fall.
Det var ju såklart inte alla som sa så eller bad mig gå hem, alternativt vänta i kompisens rum tills hon eller han hade ätit middag. Hos vissa fick man alltid frågan om man var hungrig och var välkommen att sitta med vid matbordet. Redan då tyckte jag det var roligt att prova annat än det mamma lagade. Även om mammas mat för det mesta var godast. De andra var lite mesiga med kryddorna...
Nu är det dags för min frukost, känner jag.
Ha en fin dag, trots gråvädret och var rädd om varann!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar