Efter gårdagens deppande känns det bättre idag. Nässpray och lite "extra allt" av mediciner dämpade förkylningen såpass att jag kunde tacka ja till att jobba i Floda i eftermiddag. Det ska bli skoj!
Hela veckan före jul är jag uppbokad också. Då i Kortedala. Om jag inte får tjänsten jag sökt, förstås.
Nu har det gått så lång tid utan besked att jag börjar tappa modet.
Och fackpampen har inte hört av sig med mer detaljer om förhandlingen, heller. Har alla myndigheter och inrättningar för folkets väl och ve totalt tappat respekten för sina medlemmar och klienter?
Man hör det dagligen. Af upprättar överenskommelser mellan sig och den arbetssökande utan att diskutera med densamma. Sen vill de inte stå för det, när någon undrar hur det gick till.
För egen del kan jag väl inte annat säga än att jag är tacksam om jag slipper åka dit och betala parkeringsavgift. Varför är det förresten avgifter där? Med polisen vägg i vägg? Sådana myndigheter borde ha gratis parkering, för det ingår liksom i skattepengarna att ha tillgång till dem. Ynkligt!
F-kassan är en annan försäkring för folket, som beter sig överförmyndaraktigt ibland.
Jag själv har aldrig haft några problem med dem, det vill jag verkligen påpeka, och då har jag ändå haft mycket med dem att göra. Vårdnadsbidrag, arbetsskada, olyckor och alla möjliga saker har skötts på ett respektfullt och vänligt sätt. Varför råkar en del människor ut för dumma och okunniga handläggare och varför ska det vara så svårt att få upprättelse sedan?
Ponera att du jobbade med att laga traktorer och sälja delar till sådana och var med i en poängjakt för att få följa med på en "studieresa"; skulle du då föredra att få åka till USA och besöka John Deere's anläggningar och kanske ett traktormuseum, samt en tractor pulling-tävling eller skulle du vilja åka på en fyradagars kryssning i Karibien med kollegor i traktorbranschen?
Jag vet vad jag skulle vilja göra i alla fall och det hade inte varit att åka på en kryssning! En kryssning är för mig inte alls otänkbart, men då skulle jag vilja åka med min man. Hade jag jobbat med traktorer, hade jag blivit förbannad om jag hamnade på en båt, där man förväntas klä upp sig till middagen och umgås med semesterfirare, smekmånadspar och blåhåriga pensionärer.
En riktig BBQ på bondvischan, med stadiga biffar, Buffalo chicken wings och en six pack hemma hos vinnaren av plöjnings-VM hade varit så mycket roligare än att sitta vid ett bord, med blomsterarrangemang värdiga Nobelfesten, på kryssningsfartyget med representanter från företaget som jag köpt reservdelar av för X antal tusen kronor.
Vad skulle jag prata med dem om? Speciellt om de inte vet skillnaden mellan en plog och en harv?
Detta är ju en hypotetisk fråga förstås, eftersom jag inte jobbar med traktorer, men någon gör ju det.
Tänk på saken och applicera frågeställningen på någon vars arbetssituation och största intresse/hobby i livet sammanfaller. En cykelreparatör till exempel, som kör mountainbike varenda kväll.
Folk i båtbranschen är de enda jag kan komma på som eventuellt hade uppskattat en kryssning, men jag kan ju ha fel. Det har hänt några gånger.
Summa summarum, det finns många idioter i både statliga och privata företag...
Mannen ska repa ikväll, så det blir korrrv och bröd till middag idag. Jag ska äta frukost nu och ta med en liten lunchlåda till jobbet. Tjohoo!
Ha en fin dag och låt inte andras dumhet besudla den. Inte din egen heller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar