Powered By Blogger

torsdag 27 mars 2014

Torsdag och Af. #Blogg100

027.
Då var det dags igen. Månatlig personlig uppdatering på det lokala kontoret...
Jag tyckte det var alldeles utmärkt att bli uppringd av kundservice en avtalad dag i månaden. Hoppas att det pilotprojektet blir standard efter utvärdering.

För övrigt konstaterar jag att jag är en lättstörd människa. Mina cirklar rubbas när främmande karlar samtalar under arbetet med grannens trädgård. Jag vill ha lugn och ro när jag utför min morgonritual; det vill säga, dricker kaffe som mannen serverat och löser korsord eller läser en bok.
De är inte direkt lågmälda, ska jag säga till mitt försvar. Irritationen växer och tvingar mig ur sängen i förtid.
Eller är jag en lätt störd människa?!

Särskrivningar stör mig oerhört. De blir vanligare och vanligare, tyvärr! Vart är det svenska språket på väg?
Hur många gånger varje dag ser man inte konstiga meningar, vilka tar en stund att förstå på grund av "sär skrivning"?

Några exempel: "Dressa salladen med sol ros frön". "Jätte gott till middag". "Super billigt, passa på".
Jag vill veta vilken jätte som är god till middag. Super gör jag inte, men någon lyckas tydligen med det och tycker jag ska vara med på ett hörn.
Du har säkert en massa andra exempel, det är bara att slå upp startsidan på facebook eller vilken tidning som helst. Framför allt annonser och prisetiketter kan vara helfestliga att läsa. Men bara ibland, inte jämt och ständigt!
Alla kan vi göra misstag ibland, men inte samma om och om igen. Inte vågar man påpeka dessa fel heller, för då kränker man väl vederbörande.

Kränkta känslor är lika vanligt förekommande som särskrivningar för den delen. Skrämmande, tycker jag.
Barn blir "kränkta" av lärare som ber dem uppföra sig vettigt. Vuxna blir "kränkta" av att andra vuxna vill hälsa genom att ta i hand. Kunder blir "kränkta" för att butikspersonal inte kan skicka faktura hur som helst.
Listan kan göras hur lång som helst...

Jag blir besviken varje gång jag får mailet som säger "Tack för visat intresse, men..." Fast egentligen blir jag nog kränkt på något vis. Har inte insett det ännu, bara.

Idag blir det frikadeller i tomatsås. Vågar knappt berätta att det blir italiensk kryddning på anrättningen, för då är det väl någon som tycker att jag kränker ett annat land och dess kryddor. Mamma mia!

Ha en fin dag och var rädd om dig och din omgivning!

Lite Lady & Lufsen-käk:






9 kommentarer:

  1. Hear, hear! Jag är som du både lättstörd och lätt störd... Och alltid finns det nåt att störa sig på och skylla på när man tappar styrfarten.
    Jag försöker verkligen att inte känna mig kränkt när jag ser alla särskrivningar som lusar ner tidningar och internet. Men det stör... Problemet är att barnen inte blir rättade av läraren eftersom barnen då kan känna sig kränkta och i många fall är det ju läraren som inte heller vet hur svenska stavas! Min son tycker att "det spelar väl ingen roll" och det är just den attityden som lärarna planterar i de små liven. Inget spelar så stor roll, huvudsaken är att de gör nånting som liknar skolarbete. Upprörande!
    Och när man hela tiden ser särskrivningar blir det till slut svårt att skilja rätt från fel. I tidnings- och bokvärlden använder man ju aldrig bindestreck då det inte "ser snyggt ut". But hello! Vad sägs om korrekt och ackurat?! I det fallet har jag svårt att se att det estetiska är det viktigaste värdet. Hälsar tanten.

    SvaraRadera
  2. Tack Sprakfålen! Skönt att vi är några som fortfarande inte har gett upp!

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Grrr... särskrivning... och glöm inte "de och dem". Trodde aldrig jag skulle tycka det var okej att skriva "dom" men hellre det än att misshandla de stackars pronomen.

    Och som lärare i just svenska kan jag tillägga att jag alltid rättar eleverna (med undantag av de som har läs- och skrivsvårigheter, där söker man som lärare en nivå i sin rättning som de kan hantera utan att det blir för mycket) - på ett bra och konstruktivt sätt förstås. Det gäller att känna sina elever. Har faktiskt aldrig stött på elever som känner sig kränkta för att jag rättat dem språkligt.

    http://tidattskriva.blogspot.se/2014/02/borde-kanske-bitit-mig-i-tungan.html

    Ann-K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att du sluppit såna elever Ann-Kristin! Och fortsätt att lära dem både vett och rättstavning! :)

      Radera
  5. Ja jisses, hur svårt kan det vara att säga till ungarna i skolan när de gör fel. En annan språklig sak som retar livet ur mig, förutom särskrivningar, är att folk inte vet när de ska skriva de eller dem och det är inte bara de som är tonåringar nu utan ganska många som nästan är lika gamla som jag �� Skriv då dom istället, det är i alla fall inte direkt fel utan så vi talar.
    Det senaste jag hörde om kränkningar var förresten om en enkätundersökning på ett dagis. Där var det flera föräldrar på småbarnsavdelningen (1-3 år) som svarat ja på frågan om deras barn någon gång känt sig kränkt på dagis. För det första, hur kan föräldrarna veta det och för det andra skulle det ha handlat om att personalen sagt nej till barnet. Det har gått inflation i ordet kränkning, enligt min mening!
    Ha en bra dag alla "gnälltanter" ;)
    Tina

    SvaraRadera
  6. Instämmer på alla plan!

    SvaraRadera