Powered By Blogger

tisdag 28 oktober 2014

Mossa, mossa alla mänskobarn! #bloggswe

I väntan på att Kluran ska komma och leta mossa, äter vi macka med stekt fläsk från gårdagens middag. Mossan hittar vi förhoppningsvis i skogen, ity vi inte är så gamla eller stillasittande att vi blivit mossbelupna. Ännu.

Mannen blev sjukskriven två veckor till att börja med. Efter att ha läst igenom Socialstyrelsens diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom, är jag inte helt överens med dr Habibi. Visserligen hann det inte gå riktigt så långt innan mannen slog till bromsen och det tycker jag han gjorde helt rätt i, men när obehagskänslan och andra symptom funnits så lång tid redan...

Mannen är ju inte den som ger upp i första taget och det högaktar jag honom för. Jag är stolt över att han insåg att det var dags att "ge upp". Det hade ju bara varit dumt att envist köra huvudet i väggen med full fart. Det ska bli synnerligt intressant att se hur företaget reagerar på sjukintyget. Svart på vitt vad som orsakat detta, när inget annat hjälpt.

Kunderna saknar honom redan, vissa vägrar prata med "de andra". Detta är ju förvisso ett dilemma, eftersom mannen har en enorm servicekänsla och omtanke för kunderna. Dåligt samvete för att de inte får den hjälp de är vana vid hjälper knappast till att slappna av och återhämta sig. Därför försöker vi sysselsätta oss med sånt som håller tankarna därifrån.

Som att leta mossa, jaga svamp och titta på bra serier på Netflix. Svampjakten har legat nere på grund av det dåliga vädret och förkylningar. Idag blåser det friskt, men i skogen är det antagligen lugnare. Tänk om vi springer på trattkantareller, äntligen?! Jag längtar så förfärligt mycket efter en varm god soppa, stuvning till en bit kött eller en riktig höstgryta.

Vi får se vad som händer. Både i skogen och på andra plan. Jag väntar spänt på besked om sökt tjänst tillfaller mig. Väntar dessutom fortfarande på att fackpampen och hans jurist ska komma fram till något bra. Jag fruktar att den ena vabbar och den andre är på älgjakt, för nu har det gått lång tid igen.

Fatta vilken fördel det vore för vem som helst att anställa mig! Jag vabbar inte, jagar inte älg, fiskar inte hummer och jag är ytterst sällan sjuk. Ställer alltid upp, inom rimliga gränser förstås och älskar mitt jobb. Detsamma gäller för mannen. Medelålders män och kvinnor är en tillgång för vilket företag som helst och borde vårdas ömt för vår kompetens, erfarenhet och lojalitet.

Visst, det är billigare att anställa unga och jag menar inte att de inte ska få en chans att komma in på arbetsmarknaden; men vem ska lära upp dem? Det räcker att tre personer försvinner från orderbordet på mannens företag, för att det ska bli fullständig katastrof och kunderna lämnar det sjunkande skeppet. Behöver jag säga att jag nästan önskar det blir så?

Brist på omdöme, hänsyn och återväxt kommer att bli radera ut ett tidigare välrenommerat och välnischat företag i en speciell bransch. I dagen internetsamhälle finns det andra vägar att gå och det vet kunderna. Får man inte den service man förväntar sig, går man till någon annan. Det gäller även min bransch och jag hävdar att det är personalen som avgör vilket apotek kunden väljer.

Ha en fin dag därute!

PS. Minns du Nicke Lilltroll? Mossa, mossa och må så grankott!


2 kommentarer:

  1. Medelålders och äldre (dit jag tydligen räknas vid 56!) behövs på arbetsmarknaden - håller med till 110 % i det du skriver, kunde inte sagt det bättre själv.
    Utmattningssyndrom - har varit där och nu sitter jag här. Det tar tid, men det går!!

    SvaraRadera