Powered By Blogger

måndag 20 oktober 2014

Reläbyte och relaxdax. #bloggswe

Det var ju snopet. Idag skulle jag ha åkt till Trollhättan för en intervju och träffat kusinen efteråt, men förkylningen tog fart igår kväll, så idag är jag inte alls i form. Varken kusin eller AC vill träffa mig i det här tillståndet och jag kan förstå det. Intervjun är ombokad till onsdag och vi får väl se om det passar att hälsa på i Vänersborg också då.

Mannen är inte frisk heller och kommer vara hemma ett tag, som det ser ut nu. Förutom att han är minst lika förkyld och eländig som jag, så uppenbarade sig den berömda Väggen, efter en längre tids vantrivsel på jobbet. Jag förstår precis hur det känns, när företagsledningen inte bryr sig om hur det funkar i verkliga (arbets)livet och inte kommunicerar med sina medarbetare.

Droppen var väl när VD hälsade på i huset där mannens kontor för tillfället är beläget och inte ens brydde sig om att "offra" fem minuter på att stanna till och kolla läget. Patetiskt!
Dessutom tycker de att mannen ska flytta till andra änden av stan och stå för de kostnaderna, med allt vad det innebär med bensin och trängselskatt, utan att ens diskutera det med honom.

En reell lönesänkning för honom alltså och det kan väl aldrig vara rimligt? Som sagt, det är inte mycket som har fungerat på det företaget på länge och nu är måttet rågat. Man kämpar på och gör sin plikt, för det är så vi är uppfostrade, men tyvärr låter vi det gå för långt innan vi sätter ner foten och säger STOPP. Eller snarare, tills kroppen och knoppen överhettas, kortsluter och kraschar.

För nog har vi satt ner foten och protesterat, men för döva öron. Man blir nedstämd på grund av bristen på gehör, kämpar vidare, blir förargad och protesterar igen, inget händer... Till slut "bryr man sig inte", men bränner ut sig för man lurar bara sig själv, genom att intala sig detta. Det äter upp all kraft, all geist, all stolthet och all glädje; man förlorar sig själv och det är värst av allt.

När man inte känner igen sig själv, kunderna undrar om något är fel, minnesluckor uppstår och felprocenten ökar. Det är skrämmande och oroande på många sätt och kunde lätt ha undvikits om bara ens närmaste chef varit lite lyhörd och mindre rädd om sitt eget skinn. Varför är det så svårt att ta hand om kompetent personal och vara rädd om den kunskap som de besitter?

Visst, ingen är oersättlig, men det är en sanning med modifikation, speciellt i mannens bransch. Att sälja nya bilar är en sak, men att veta vilka delar som sitter i motorn till bilen är en helt annan. Att utifrån kundens beskrivning kunna lotsa rätt i eftermarknadsdjungeln är inte något man lär sig på skolbänken på Handels, eller som VD för BMW eller vilket annat företag som helst.

Så vi har sjukstuga och rehabilitering här hemma. Tycker förstås att det är mysigt att ha mannen för mig själv, men hade helst sett att det var andra omständigheter som var orsak till det.
42 miljoner på Lotto, till exempel. Nu tar vi det som det kommer och gör det bästa av det vi har.
Än har vi inte hört den tjocka tanten sjunga!

2 kommentarer: