Powered By Blogger

torsdag 5 februari 2015

Alea iacta est. #bloggswe

Jag har sovit som en stock, i alla fall bitvis. Konstiga drömmar har jag haft, dem ska jag inte gå in på här, men jag blir förvånad över hur hjärnan fungerar. Eller kanske inte fungerar?
Hur som helst, mannen väckte mig vid 9, med kaffe och GP samt ett stort leende. En väldigt bra start på dagen, inte sant? Jag kan sluta hålla andan för nu är det klart, nämligen!



Äntligen! Efter månader och faktiskt år av vantrivsel och missnöje med sitt jobb har mannen sagt upp sig. Många diskussioner har vi haft om huruvida vi klarar av det rent ekonomiskt och hur han ska förhålla sig under uppsägningstiden. Det blir spännande att se hur lång tid det tar innan kollegorna får besked om detta, för det första. Givet att han inte säger det själv, förstås.

För det andra, hur kommer hans kunder reagera? För det tredje och kanske mest intressant är hur arbetsgivaren hanterar det. Kommer han jobba utåt mot kund hela uppsägningstiden, eller blir han arbetsbefriad? Vet vad jag hade gjort om jag var hans arbetsgivare. Nu är de ju inte direkt kända för att vara särskilt smarta och har inte visat intresse för att vare sig ta reda på var kompetensen finns; hur personalen arbetar eller hur beroende företaget är av dem för att behålla sina kunder...

Det står med andra ord skrivet i stjärnorna hur de närmaste tre månaderna kommer att te sig för tillfället. Jättespännande liv vi lever, eller hur? Nåja, för min egen del får han gärna vara hemmaman på heltid, för sen vete fåglarna hur det blir... Dessutom förtjänar han lite andrum innan det händer annat. De senaste månaderna har varit en smärre pärs.

Det blev ingen ärtsoppa, det blir Thai-cube till lunch och jag tar med en macka till jobbet sen.
När beslutet är taget och "all is said and done", får vi försöka få ordning på vardagslivet och planera lite bättre, så att det flyter på trots oregelbundna arbetstider för min del.

Ha en fin dag och var inte rädd för att prova dina vingar!

2 kommentarer:

  1. Stort, svårt beslut men det kan bara bli bättre! Hälsa honom att han ska ta det lugnt ett tag och ge honom en stor kram!

    SvaraRadera